Det finns egentligen ingen hundras som är säker för allergiker. Allergi är mycket individuellt och den ras som en allergiker tål behöver inte fungera för en annan allergiker. Det finns några raser som ofta omtalas som mer "allergivänliga" än andra. Tyvärr har man ännu inte lyckats få belägg för att dessa raser verkligen skulle vara säkra ur allergisynpunkt.

Många tror att om hunden bara har en viss pälsstruktur så ska allergirisken var minimerad. De flesta är dock inte allergiska mot hundens päls utan mot äggviteämnen som finns i hundens hudavlagringar (mjäll), saliv och urin.

Om man är allergiker men ändå vill skaffa hund gör man klokt i att rådgöra med sin läkare och eventuellt prova med att vara hundvakt åt en hund av den ras man kan tänka sig. Man bör även informera uppfödaren om att man är allergiker så att denne är beredd att ta tillbaka hunden om detta skulle behövas (i så fall måste man kunna uppvisa ett läkarintyg).

När man köper hund köper man en levande varelse som ska bli ens kompis för många år framöver. För att minimera risken att köpa en valp som av någon anledning inte uppfyller Dina förväntningar bör Du, när Du har bestämt Dig för vilken ras Du vill ha, ta reda på så mycket som möjligt om rasens egenskaper, eventuella sjukdomsfrekvens, skötsel etc.

Kontakta gärna rasklubben för att få mer information om rasen. Det finns även en hel del rasböcker där Du kan läsa Dig till hur rasen är och hur den bör skötas.

När Du har kommit så långt att Du ska kontakta en uppfödare så åk om möjligt till flera olika uppfödare och titta. Ställ frågor och fråga framför allt Dig själv vad Du vill ha ut av Ditt hundköp.

En uppfödare kan aldrig ge Dig några garantier för att just den valp Du köper är en framtida champion; det är så mycket som påverkar hur hunden utvecklas. Däremot bör en bra uppfödare ha kunskap om och ett genuint intresse för rasen och kunna bistå Dig med råd, framför allt under valpens uppväxt. Likaväl som uppfödaren ställer vissa krav på Dig som valpköpare kan Du också ställa rimliga krav på Din blivande uppfödare. Viktigt att tänka på är att Du får en god kontakt med uppfödaren.

Svenska Kennelklubben har en förteckning över godkända uppfödare med registrerat kennelnamn. Detta innebär att dessa uppfödare uppfyller SKKs krav för hänvisning och således ej har några anmärkningar från vare sig SKKs kennelkonsulenter eller från valpköpare. Du kan beställa uppfödarlista över den ras Du är intresserad av genom att skicka ett mail till info@skk.se (kostnad 35:-). SKK kan däremot aldrig rekommendera någon särskild uppfödare utan hänvisar enbart till de registrerade uppfödare som finns. Valet är sedan Ditt eget!

Enligt SKKs grundregler ska en valp levereras med köpeavtal, registreringshandlingar samt ett veterinärbesiktningsintyg som inte får vara äldre än 7 dagar. Valpen får inte heller levereras före den uppnått 8 veckors ålder och den ska vara id-märkt vid leverans.

De flesta uppfödare bifogar även en liten lista där det står hur ofta och hur mycket valpen ska äta, när den ska avmaskas och när den ska vaccineras mot valpsjuka.

En renrasig hunds temperament, utseende och övriga egenskaper är lättare att förutsäga än en blandras. Hos en del blandrasvalpar är väldigt många olika hundar inblandade vilket kan göra det svårt att förutsäga hur hunden blir storleksmässigt och temperamentsmässigt.

Hos de renrasiga hundarna finns i många fall hälsoprogram för bekämpande av ärftliga sjukdomar. De flesta blandrasers föräldrar är inte undersökta med avseende på eventuell höftledsdysplasi, armbågsledsartros etc. Om man således parar två olika hundraser med varandra, där bägge raser är benägna att utveckla samma ärftliga sjukdom, är risken i vissa fall större att man får en defekt valp, än om man hade köpt en renrasig valp där föräldrarna är undersökta och utan anmärkning.

Det finns inget som säger att inte en blandrashund kan bli en lika trevlig och frisk kamrat som en renrasig hund. Uppfödningen av blandrashundar är dock inte kontrollerad av SKK eller någon myndighet, varför det många gånger kräver mer kunskap av valpköparen att köpa en blandras eller oregistrerad hund.

Att välja ras är ett mycket personligt val. Ställ Dig själv frågan om Du har något särskilt ändamål med Ditt hundköp. Ska hunden vara jaktkamrat? Är Du jätteintresserad av att tävla i lydnad eller någon annan gren eller är hunden tänkt som ytterligare en familjemedlem som ska hänga med på promenader i skog och mark, men som inte får vara för krävande i övrigt?

Det finns idag ca 280 rasvarianter i Sverige vilket torde innebära att alla borde kunna hitta en ras som passar dem.

Tänk på att en hund som har mycket päls också drar in mer smuts under regniga höstdagar medan däremot en korthårig hund kan ha en besvärlig päls när den fäller.

En hund som vaktar intensivt kan vara besvärlig att ha när grannens barn springer in och ut genom dörren (om inte Du som hundägare kan kontrollera hundens vaktinstinkt).

En utpräglad jakthund kan visserligen fås att lyda, men den är fortfarande i första hand en jakthund och mår bäst av att användas till detta.

Alla hundraser har sina för- och nackdelar, det gäller att söka sig fram till en ras där man upplever att nackdelarna är så få och obetydliga som möjligt.

Det viktiga är att Du inte enbart tittar på hundens utseende när Du väljer ras utan även försöker ta reda på något om rasens egenskaper. Var ärlig mot Dig själv; vet Du med Dig att Du är lite bekväm av Dig och inte gärna promenerar och tränar med hunden flera timmar per dag, så välj en hundras som inte har de behoven. Det finns ett flertal böcker som kan hjälpa Dig en bit på vägen i val av ras.

En vuxen hund brukar klara av att vara ensam totalt 5 timmar per dag. En åttaveckors valp kan däremot oftast inte vara ensam alls utan måste tränas. Hundar är individer och en del lär sig snabbt att vara ensamma ett par timmar utan problem. Andra tycker att det är jättejobbigt att vara ensamma i bara 10 minuter.

Börja träna valpen att vara ensam så snart den har börjat känna sig hemmastadd i sin nya familj. Till en början lämnar Du den endast korta stunder och den bör vara ordentligt rastad och gärna lite trött. Lämna dock inte valpen direkt efter att den har varit ute och lekt vilda lekar med andra hundar eller barnen, eftersom den då är uppe i varv. Gör ingen stor affär av att Du går (om valpen sover ska Du absolut inte väcka den och göra den uppmärksam på att Du lämnar den). Utnyttja naturliga situationer i vardagen till att träna ensamhet (kasta sopor, gå till tvättstugan, hämta posten etc.).

Det finns inga särskilda "barnhundar". Hur en hund kommer att bete sig i umgänget med barn beror i stor utsträckning på vilka tidiga erfarenheter den får av barn. Är erfarenheterna positiva kommer hunden med största sannolikhet att tycka om barn. Blir den däremot skrämd eller upplever barn som obehagliga finns risken att hunden om inte annat kommer att vara mycket reserverad mot barn.

Har man barn i familjen är det viktigt att lära både barn och valp att respektera varandra. Barnen får absolut inte använda hundvalpen som en leksak och valpen måste också lämnas i fred när den sover och äter. Å andra sidan ska inte heller hundvalpen tillåtas att "härja fritt" med barnen, allrahelst om barnen är relativt små och inte kan värja sig. Här får man använda sitt sunda förnuft.

De raser som skulle kunna vara svårare att ha när man har barn, är raser som har en extremt utvecklad vaktinstinkt. Dessa raser kan uppfatta andras barn som leker med familjens barn som ett hot, och i vissa situationer reagera på ett icke önskvärt sätt.

De flesta hundar har något som kallas försvarslust. Hos vissa raser är detta mer utvecklat än hos andra, dvs retningen behöver inte vara så stark hos en sådan hund för att den ska ta fram sin försvarslust.

Vill man ha en utpräglad vakthund måste man vara mycket medveten om att det med vaktbeteendet följer andra egenskaper som kanske inte alltid är alldeles enkla att leva med. De flesta vakthundar är reserverade, och till och med i vissa fall misstänksamma, mot främmande människor. Det kan vara jobbigt att ha en hund som missuppfattar en främmande människa som närmar sig för att fråga efter vägen eller ett framspringande barn och tolkar detta som ett angrepp. I en sådan situation kan en hund med stark försvarslust och vaktinstinkt överdriva sin reaktion och i värsta fall gå till angrepp.

De flesta hundraser som blir utsatta för ett verkligt hot kommer att försvara sin ägare och familj. Det räcker därför oftast att bara välja en lite större ras.

En hundägare har alltid strikt hundägaransvar, dvs Du är alltid ansvarig för vad Din hund företar sig oavsett om hunden har blivit provocerad eller ej.

Ett exempel: Du har Din hund lös på Din tomt. Tomten är inhägnad men plötsligt kommer en främmande hund in på tomten och det blir slagsmål. När slagsmålet är över visar det sig att Din hund inte alls är skadad medan den främmande hunden har fått några bitsår. Som hundägare är Du i detta läge skyldig att ersätta den andra hundägaren för eventuell veterinärvård, trots att den främmande hunden faktiskt inte har på Din tomt att göra!

Om Din hund råkar i slagsmål med en annan hund så är Du alltid skyldig att ersätta den andre hundägaren för eventuella skador som Din hund orsakat. Detta gäller oavsett vem som kan anses ha varit vållande till slagsmålet. Den andre hundägaren är naturligtvis lika ansvarig för sin hund och måste således ersätta Dig för de eventuella skador Din hund har ådragit sig.

Tänk på att kontrollera Din hemförsäkring som bör innehålla en ansvarsförsäkring. Det kan annars bli en mycket dyr historia om Din hund råkar ställa till med något.

Reglerna för hur hund ska hållas varierar från kommun till kommun. Eftersom Du som hundägare är skyldig att känna till vilka lagar som gäller för hundhållning kan det vara lämpligt att Du kontaktar Miljö- och Hälsoskyddskontoret i den kommun där Du bor för att få information om vilka regler som gäller. Anvisningarna finns i den lokala ordningsstadgan.

I jaktlagen och jaktförordningen finns också en del som berör hundar. Bl a nämns där att hund under tiden 1 mars till 20 augusti ska hållas under sådan tillsyn att den hindras från att löpa lös i marker där det finns vilt. Detta innebär inte automatiskt att hunden inte får vara okopplad, den måste dock stå under sådan lydnad som om den vore kopplad. Regeringen kan också meddela föreskrifter som avviker från detta och om det finns skäl att skydda vilt får sådana föreskrifter innebära att koppeltvång gäller.

Rent generellt får en hund aldrig, även om inte koppeltvång föreligger, springa lös okontrollerat.

I vissa områden råder alltid koppeltvång och på vissa platser totalt hundförbud. Koppeltvång gäller alltid i naturreservat (oavsett hur bra lydnad Du har på Din hund). Hundförbud gäller t ex på lekplatser, på många kyrkogårdar samt på allmän badplats. Information om detta framgår av broschyren du erhåller från Miljö- och Hälsa. Kom också ihåg att, för allas trevnad, plocka upp bajset efter Din hund!.