Under den här rubriken ämnar vi rikta ljuset på några av alla de stora och små frågor som för närvarande diskuteras, granskas eller beslutas om inom SKK-organisationen.

FOKUS PÅ KENNELKLUBBEN

DE FÅR DELA PÅ 5 MILJONER

Agria har en forskningsfond till vilken man avsätter fyra promille av premieinbetalningarna och SKK förvaltar bland annat två fonder för forskning. För att få så mycket och så bra forskning som möjligt för pengarna har de båda fondförvaltarna beslutat att de årliga forskningsanslagen som tas ut från forskningsfonderna skall läggas i gemensam påse.

För 2012 var anslaget 5 miljoner kronor och rekordmånga projekt, 52 stycken, har ansökt om medel. Nu är det klart vilka forskningsprojekt som kommer att få ekonomiskt stöd.

Två utvecklingsprojekt hade redan tidigare fått klartecken och nämndes i förra månadens spalt. Det var dels utvecklingen av ett nytt diagnosregister, dels en uppdatering av Agrias Breed Profiles. Eftersom Agria utöver hundar även försäkrar andra sällskapsdjur avsattes även 500.000 till kattprojekt. Därmed blev 3,8 miljoner kronor kvar och dem beslutade man att 20 hundprojekt får dela på.

Hälften av de 20 projekten är fleråriga och har redan har varit igång under något år. SKK/Agria har bistått dessa sedan starten. Projekten ansökte således om fortsatt ekonomiskt stöd. Den andra hälften är helt nya projekt som antingen väntas avslutas redan om ett år eller som kommer att fortsätta under upp till tre år.

Då Agria även har försäkringstagare i såväl Norge som Danmark beslutade man att 500.000 går till projekt vid veterinärhögskolan i Oslo och 400.00 till motsvarande institution i Köpenhamn. 3,4 miljoner tillfaller dock projekt i Sverige. Av dessa går 2,6 miljoner till projekt vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala Universitet. Medan projekt vid djursjukhuset i Helsingborg och Blå Stjärnan i Göteborg får dela på 400.000. Slutligen går 400.000 kronor till två projekt vid Ersta Diakoni utanför Stockholm rörande hund i vård och omsorg av äldre och barn.

– Det sistnämnda handlar förstås om den lindring hundar kan bidra till för barn i livets slutskede. För övrigt finns flera projekt som handlar om multiresistenta bakterier men flest är de projekt där man inriktar sig på den molekylära genetiken, det vill säga utveckling av DNA-tester. Exempelvis kan nämnas ett projekt på SLU där man fokuserar på PRA och olika varianter av den ögonsjukdomen. Där har man nu börjat hitta intressanta förändringar och skillnader i arvsmassan. Det går fort nu, så det är väldigt spännande, säger SKKs VD Ulf Uddman.

MER FORSKNING OM HUNDARS BETEENDE

Utöver ovan nämnda forskningsfond förvaltar SKK fler fonder. Ur dem har man i år beslutat att avsätta 500.000 kronor till två projekt som handlar om att utveckla index för hundars mentalitet.

Båda projekten baseras på de erfarenheter och kunskap som erövrades under ett pilotprojekt som Svenska Collieklubben tillsammans med Svenska Brukshundklubben och en grupp forskare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) inledde i fjol. Målet med det projektet var att utifrån MH-data utveckla ett mentalindex för rasen, för att man därefter ska kunna påverka aveln för mentala egenskaper i positiv riktning.

I det ena projektet kommer det arbetet att fortsätta medan det andra projektet går ut på att utnyttja redan insamlat och bearbetat material och tillämpa det för att utveckla liknande mätmetoder som kan komplettera den nya mentalprovet BPH, som så småningom skall kunna skräddarsys för samtliga raser.

AGILITYAKTIVA ÖNSKAR EGET FÖRBUND

Nu är det snart 25 år sedan agility blev en officiell tävlingsgren i Sverige. Det som inledningsvis betraktades mest som kul pausunderhållning, där hundarna lockades runt hinderbanan med hjälp av lock, pock och köttbullar har utvecklas till en sport där det är hundradelarna av en sekund som rangordnar eliten och hundförarna tål att jämföras med andra elitidrottsmän.

Då, när sporten var ny, sorterades agiltyverksamheten in under Sveriges Hundungdom, SHU. Efter ett antal år hade dock sporten utvecklats till att domineras av vuxna och SHUs andra ungdomsverksamhet höll på att drunkna i allt som agilityn krävde av uppmärksamhet. Ansvaret för den dagliga verksamheten flyttades därför under ett antal år till SKKs kansli, för att i mitten av 2000-talet överföras till SBK som fick överta huvudmannaskapet för agility.

Under den tid som agilityn har funnits i landet har en mängd olika klubbformer bildats för detta. Allt från agilityavdelningar i lokala brukshundklubbar, eller klubbar inom SHU eller lokala kennelklubbar som också ordnar kurser och tävlingar. Även inofficiella sammanslutningar och fria entreprenörer erbjuder såväl kurser som gemenskap.

Många av dagens agilityaktiva har därmed ingen koppling till SBK och bland dem som har det är det en ganska vanlig åsikt att agilityn inte får det utrymme som den förtjänar i SBK.

Nyligen fick därför CS motta 436 namnunderskrifter från agilityaktiva som vill att SBKs huvudmannaskap för sporten skall upphöra och att agilityn ska stå på egna ben i ett eget förbund, som är kopplat till SKK.

Detta motiverar man bland annat genom att påpeka det faktum att de aktiva som har valt att vara medlemmar i SHU eller en lokal kennelklubb inte kan påverka sin sport, då de inte har någon talan i SBK. Så länge som agility sorterar under SBK riskerar dessutom verksamheten att stå orepresenterad på både SBKs kongress och på Kennelfullmäktige. Så upplever de aktiva att situationen var exempelvis på årets SBK-kongress och på KF 2011, då ingen av delegaterna som valdes att delta på mötena är aktiv inom agility.

Om agilityn hade ett eget förbund skulle dessutom medlemskap i Riksidrottsförbundet sannolikt vara möjligt. Svenska Draghundsförbundet är medlem i Riksidrottsförbundet och erhåller därmed generösare statliga bidrag än SBK, som inte anses bedriva idrottsverksamhet utan enbart friluftsverksamhet och som därför är medlemmar i Svenskt Friluftsliv istället. De organisationer som är medlemmar i Riksidrottsförbundet anses även ha lättare att få medierna att uppmärksamma deras verksamheter vilket ofta gynnar sporten.

– CS har uttalat sig positivt till de agilityaktivas upprop. Det är relevant att jämföra deras verksamhet med Svenska Draghundsförbundets och exempelvis i Finland har agilityverksamheten bildat ett eget förbund som är medlem i den finska motsvarigheten till Riksidrottsförbundet och det fungerar bra. Men det är SBK som äger frågan. Det är SBKs kongress som i första hand har att ta ställning till hur den svenska agilityverksamheten ska organiseras i framtiden för att kunna få bästa möjliga utveckling, säger Ulf Uddman.

NÄRA REKORDSTOR MÄSSA

8.004 hundar är anmälda till årets Stockholms Hundmässa. Det är 30 procent fler än förra året och gör evenemanget till ett av de största någonsin. Störst hittills, med 9.199 hundar, var evenemanget 2007.

–Årets anmälningssiffror var oväntat höga och ett ljus i mörkret då många andra utställningsarrangörer har noterat ett kraftigt minskat deltagande i år. Visserligen ska säkert en stor del av det ökade intresset tillskrivas det faktum att årets show, liksom rekordshowen 2007, har nordisk vinnarstatus – chansen att erövra vinnartitlar lockar många. Men det bevisar ju samtidigt hur viktigt det är att vi återgår till den ordningen att det här evenemanget alltid ska erbjuda vinnartitlar, eftersom de dyra lokalerna kräver många deltagare för att evenemanget ska överleva ekonomiskt, säger Ulf Uddman.

Stockholms Hundmässa – eller HundXX som evenemanget hette tidigare – har sedan decennier avslutat utställningsåret. Fram till 2008 hade de deltagande hundarna alltid chansen att utöver sedvanliga meriter även erövra antingen svenska vinnartitlar eller – vart fjärde år – de nordiska titlarna. Under de senaste tre åren har dock utställningen varit titellös och samtidigt har deltagarsiffrorna störtdykt, trots att utställningsintresset för övriga evenemang ökade kraftigt fram till i fjol.

De som har lockats till årets show är som vanligt främst svenskar och utställare från våra nordiska grannländer. Visserligen är ytterligare 18 länder representerade, men sedvanligt utgör inte de mer än ett knappt hundratal hundar tillsammans.

Däremot kommer ovanligt många raser – 306 stycken – att finnas representerade på årets show. Rekordåret 2007 var de 293, så det är bara på WDS 2008 som vi har sett fler varianter på Älvsjömässan. Då var de 342.

–Som väntat har förstås populära raser som exempelvis golden retriever, chihuahua och dvärgschnauzer flest anmälda representanter. Bland de mer oväntade kan nämnas att ovanligt många lapphundar av samtliga varianter kommer. Sannolikt lyckades vi boka en domare som deras ägare uppskattar eller är särskilt nyfikna på, säger Ulf Uddman.

HD/ED-INDEX TAS I BRUK VID ÅRSSKIFTET

Höft- och armbågsledsdysplasi (HD och ED) är alltför vanligt i många raser och sjukdomarna leder till problem och lidande för såväl hundar som hundägare. I dag bedömer en veterinär hundens leder utifrån en röntgenbild och klassificerar dem från A till E, vilket uppfödaren därefter ska ta hänsyn till i avelsarbetet. Exempelvis har man i vissa raser beslutat att uppfödarna bara får avla på individer som har A- & B-leder.

Detta är emellertid en trubbig metod. Trots att man nu har använt sig av den under många generationer är resultaten blygsamma. SKK har därför beslutat att genom skattning av avelsvärden för HD och ED skapa index som skall finnas tillgängliga för uppfödarnas avelsplanering via Avelsdata.

Det nya är dels att man kommer gradera varje nivå – en B-höft kan vara en bra, medel eller en sämre B-höft. Den största skillnaden blir emellertid att när man klassificerar med hjälp av ett index så stirrar man sig inte blind på den enskilda individens höfter eller armbågar, utan hänsyn tas även till det dolda, det vill säga den aktuella hundens släktingar.

I praktiken innebär det att en hund som i dag har C på höfterna kan med den nya metoden klassificeras att ha B om tillräckligt många av hans släktingar har haft utmärkta höfter. Om alla släktingarna däremot har väldigt dåliga höfter kan den aktuella hundens C förstås även förvandlas till ett D. Men om ytterligare ett stort antal släktingar som har utmärkta höfter röntgas efter det, kan det tänkas att D återigen uppgraderas till ett C.

För ett index är ju aldrig statiskt; så fort ny information tillkommer påverkas index i någon riktning.

För att ett index skall bli ett fungerande verktyg krävs att populationen är förhållandevis stor och att en stor andel av populationen röntgas. Inledningsvis har man därför gjort index för rottweiler, berner sennen samt flat-, golden- och labrador retriever och från och med årsskiftet tas de i bruk.

–Då, när uppfödarna gör så kallade provparningar i Avelsdata, så kommer resultaten baseras på dessa index, säger Ulf Uddman.

Efter en tid kommer verksamheten att utvärderas och först därefter kan det bli aktuellt att utveckla index även för andra raser.

FÄRRE UTSTÄLLNINGAR I FRAMTIDEN

Från och med 2015 kommer antalet dubbelutställningar att begränsas till max tre per säsong och vad gäller trippelutställningar begränsas de till max en vart fjärde år.

–Sannolikt kommer MyDogs dubbelutställning och den i Visby i princip att permanentas som två av de tre, då de behöver locka med något extra för att överleva ekonomiskt. Däremot är inte dubbelutställningen i Halland självklar som den tredje, säger Ulf Uddman.

Orsaken till denna restriktiva inställning är de vikande anmälningssiffrorna till årets utställningar. De diskuterades under Kennelfullmäktige och man konstaterade att utöver den vikande allmänna konjunkturen så hade sannolikt även konkurrensen mellan evenemangen blivit alltför stor.

Utöver läns-, special- och rasklubbarnas ordinarie program lockar numera även många utländska evenemang, främst i grannländerna, som exempelvis de fyra utställningarna i danska Vejern i år, men även Världsutställningen och Championnat de France i Paris och Europavinnarutställningen i Holland. Ytterligare konkurrens som årets trippelutställning i Ransäter samt ett par helt nya länsklubbsutställningar dränerade därmed de ordinarie, mindre och inte lika glamourösa evenemangen, menade man.

OMEDELBAR AVSTÄNGNING VÄNTAR MEDLEM SOM MISSKÖTER SIG

En utställare förvarar sina hundar i sin stekheta bil; en deltagare vid ett bruksprov skriker åt domaren att flyga och fara; en uppfödare förtalar en annan i ett forum på nätet.

Det är tre exempel på oacceptabelt beteende som SKK vill stävja.

Hittills har en anmälan till Disciplinnämnden (DN) varit den enda vägen, men efter beslut vid KF 2011 finns ytterligare ett alternativ. Då kan SKK CS utfärda ett omedelbart inträdesförbud till organisationens alla verksamheter för de medlemmar som uppvisar ett oacceptabelt beteende.

Bakgrunden till detta är att man har sett ett ökat behov av att snabbare kunna markera, bromsa och tillrättavisa oacceptabelt beteende hos medlemmarna. Som det är i dag kan exempelvis den utställare som förvarar sina hundar i sin solvarma bil på ett evenemang i juni fortsätta att göra det under hela säsongen innan DN kan besluta om påföljd. Dels för att det ibland kan vara ganska glest mellan DNs sammanträden, dels för att nämndens ärenden ofta blir ganska långdragna processer då berörda parter ska yttra sig över alla de skriftliga inlagor som skickas in till nämnden i ärendet innan DN kan fatta beslut.

Det nya, alternativa förfarandet bygger på samma principer som det som redan finns för att stävja att hundar med oacceptabelt beteende traskar runt som osäkrade handgranater på SKKs olika evenemang. Arrangören ges således rätt att omedelbart avvisa även personer som beter sig oacceptabelt på SKK-organisationens olika evenemang och skriver då en rapport om händelsen till SKK CS. Ärendet skall därefter bedömas skyndsamt, inom några dagar, för att den aktuella människan/hunden inte skall ges möjlighet att agera oacceptabelt på flera evenemang. SKK CS kan besluta att påföljden för det oacceptabla beteendet blir sex eller 12 månaders avstängning från all verksamhet i organisationens regi.

Den påföljden kommer inte att gå att överklaga. Den medlem som uppvisar ett oacceptabelt beteende tvingas alltså acceptera repressalien oavsett om hon eller han anser att det fanns tusen och en ursäkter och förklaringar till hennes/hans beteende.

Ungefär på samma sätt som en bilist tvingas acceptera en p-bot oavsett vilka skäl eller ursäkter hon/han har för att felparkera.

–Det nya förfarandet kommer att prövas under 2012 och 2013. Därefter sker en utvärdering och eventuella justeringar av rutinerna, säger Ulf Udddman.

”OTREVLIGA DOMARE” UPPMÄRKSAMMAS

Från och med årsskiftet skall alla utställningsbestyrelser rutinmässigt efter varje avslutat arrangemang avlägga en bestyrelserapport. Länsklubbarna och specialklubbarna ska rapportera till SKKs Utställningskommitté medan rasklubbarna rapporterar till sin specialklubb.

Rapporten skall innehålla alla eventuella extra ordinarie händelser som kan ha inträffat under showen. Exempel på sådana kan vara om en domare eller funktionär missköter sig grovt genom att bryta överenskomna avtal, uppträder illa mot utställare eller arrangörer under uppdraget eller domarmiddagen. Om inga sådana händelser finns att rapportera skall det rapporteras. Arrangörerna skall således alltid avlägga en rapport.

Syftet är att alla arrangörer ska få kännedom om ifall det är någon domare eller annan funktionär som mer eller mindre rutinmässigt missköter sig och ställer till oreda och besvär.

–Om det skulle vara någon av våra egna medlemmar som missköter sig, då kommer ärendet att lämnas över till adekvat kommitté för bedömning och eventuella konsekvenser. Är det däremot en utländsk domare så blir hon eller han helt enkelt inte inbjuden att döma fler gånger i Sverige, säger Ulf Uddman.

Exakt i detalj vilka uppgifter som skall lämnas i bestyrelserapporten och hur de skall bedömas är dock ännu oklart.

– Det skall diskuteras inom kort, säger Ulf Uddman.

Rättelse: LÄNSSTYRELSE BACKAR INTE I SHAR PEI-ÄRENDE

I Hundsport 10/2011 fanns i denna spalt en notis med rubriken ”Samarbete ger bättre djurskydd”. Den innehöll felaktigheter om Länsstyrelsen i Skånes ställningstagande gällande avel på shar pei.

Bakgrunden är att Länsstyrelsen i Skåne i våras konstaterade att shar pei är en så osund ras att avel på rasen borde förbjudas. I väntan på ett eventuellt avelsförbud fick åtta skånska uppfödare av rasen i maj föreläggande enligt djurskyddslagen.

Uppfödarna ålades att veterinärbesiktiga sina hundar innan parning, avseende hud- och ögonstatus, för bedömning om hundarna kunde anses lämpliga för avel.

SKKs reaktion på det förfarandet, var att påpeka att de uppfödare som följer SKKs regler och rekommendationer redan gör exakt det som Länsstyrelsen kräver.

Att shar pei är en ras där det förekommer osunda överdrifter har såväl SKK som Svenska Veterinärförbundet – och inte minst de svenska uppfödarna av rasen – sedan länge konstaterat. Kartläggning av förekomsten av överdrifterna är i full gång sedan flera år och rasens problem finns beskrivna i såväl RAS- som SRD-dokumenten. Där finns även angivet hur uppfödare och domare ska hantera problemen. Sedan ett par år pågår dessutom ett omfattande ögonprojekt inom rasen.

Målen nås emellertid inte över en natt och ett avelsförbud för rasen lokalt i Skåne eller ens för hela Sverige gör knappast rasen sundare.

I notisen i Hundsport 10/2011 påstås att Länsstyrelsen i Skåne ”nu har backat i frågan”.

–Det är inte korrekt, vi avser att driva det vidare, säger Linnéa Stålhandske som är djurskyddsinspektören vid Länsstyrelsen i Skåne som driver ärendet.

Hon hänvisar till Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund & katt (SJVFS 2008:5) 24:e paragraf som (delvis) lyder: “Djur får inte användas i avel om de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas, eller om parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman.”

–Vår uppgift är att kontrollera att föreskriften efterlevs. När det inte sker ska vi reagera. Det är den enskilda uppfödaren som ansvarar för att den avel hon/han bedriver följer de lagar och förordningar som finns, inte SKK, påpekar hon.

Ulf Uddman genmäler:

–Strikt juridiskt har Linnea Stålhandske helt rätt, men det SKK önskade belysa vid vårt möte med Länsstyrelsen i Skåne och Jordbruksverket är problemet att bedriva ett nationellt avelsprogram i samverkan med 21 självständiga tillsynsmyndigheter i form av länsstyrelser. Tidigare fördes denna typ av samtal med Jordbruksverket, nu måste vi försöka finna en ny form i samverkan med länsstyrelserna.

–Vi är förhoppningsvis överens om målet med hundaveln, men vägen dit kan se ut på flera olika sätt. Under de nu två år som jag har suttit som expert i Djurskyddsutredningen, som presenterade sina förslag den 28 november för regeringen, har det blivit än mera uppenbart för mig att djurskyddslagen kan tolkas på väldigt olika sätt, säger Ulf Uddman. För Hundsport.se: Anna-Lena Unden | Text