2010-03-13

UR ANNA-LENAS NOTISBLOCK

Här följer ett utförligt referat - tänkt att komplettera tidskriftens reportage, nr 1-2/2010 - från alla gruppers BIG-finaler och BIS-finalen på SKKs utställnig HUND2009, av Hundsports reporter på plats vid Stockholmsmässan i Älvsjö, Anna-Lena Undén.

Juniorhandling

Så var det dags för Jan Törnblom att utse årets Svenska Mästare i juniorhandling. Först var det semifinal och redan då kunde man konstatera att vinnaren skulle komma att tituleras Mästarinna. Det var nämligen tio duktiga tjejer gjorde entré vilket dock var föga förvånande då blott två de 39 ungdomarna som kvalificerat sig till SM var killar.
Efter noggrann granskning valde Janne sina fem finalister. De tilldelades varsin vit herdehund som de förväntades presentera på bästa sätt efter en stunds träning ute i kulisserna.
När de återkom visade det sig att samtliga lyckades väldigt bra, men naturligtvis inte riktigt lika bra som när de visade sina egna hundar. Det var intressant att se vad de prioriterade när de inte kunde uppnå allt de ville med de något bångstyriga hundarna.
Efter en stunds uppvisning byttes de vita vallarna mot de egna hundarna och nu visste Janne hur tjejerna skulle placeras.
Femma blev tjejen som visade samojed, tolvåriga Lovisa Wanhatalo från Övertorneå. Fyra var Rebecca Johansson från Henån i Bohuslän. Hon var femma i fjol, fyra i förrfjol och fyller 18 år i februari så det här var hennes sista SM. På tredje plats placerade Janne den sextonåriga storpudelhandlern Amanda Lundgren från Tullinge och därefter var det bara två tjejer kvar:
Den ena var Amanda Brügge från Fornåsa i Östergötland, som tog sig till semifinalen 2007, som fyller 18 i juni och som visade wheaten terrier. Den andra var fjortonåriga Vilhelmina Walldén från sörmländska Gnesta. Hon visade aussie terrier och redan som tioåring var hon tvåa i den här tävlingen, i fjol var hon trea och 2006 nådde hon semifinalen. Det är således många som imponerats av hennes goda handlag, så även Janne. Vilhelmina blev därför Svensk Mästarinna i juniorhandling.

- Det var många som var duktiga så det var svårt att bara välja tio. Men min vinnare blev min favorit redan i morse för hon framhäver inte sig själv, hon har hela tiden hundens bästa i fokus, inte bara hur den står utan även hur den mår. Hon är så duktigt! Jag är mycket imponerad, förklarade Janne sitt val.

Och Vilhelmina var förstås överlycklig:

- Jo, så jätteroligt! Ofattbart! strålade hon och meddelade att det blir mamma som får följa med till Crufts.

NÄR HON KRAMATS färdigt av medtävlare, släkt och vänner var det dags för speakern Sara Nordin att annonsera en helt ny punkt i finalprogrammet: Utdelandet av priset Marikarlos Juniorstipendium.
Marion och Karl-Olof Humble var framgångsrika boxeruppfödare med prefixet Mariokarlos men de hade också en särskild välvilja mot barn och unga. Tyvärr finns de inte längre med oss. Karl-Olof avled 2006 och i fjol avled Marion. Anhöriga grundade då minnesfonden Mariokarlos Vänner och styrelsen beslutade att Sophie Hedberg skulle bli fondens första stipendiat.
Sophie har under många år varit aktiv inom juniorhandling i både SKK och SHUs tävlingskommitté och Nordiska träningsunionen. Med ett drivande engagemang och smittande entusiasm har Sophie fört sporten vidare. Sophie har även varit drivande att ta fram tävlingsregler och bedömningsunderlag till SM-uttagningar och World Dog Show 2008 där VM i juniorhandling avgjordes.

Freestyle

Efter detta blev det en något förvirrad prisutdelning till vinnarna i Agria Freestyle Cup innan segraren i klass 2, Karolina Niczko, visade sitt vinnande program tillsammans med sin tervueren King.
Det var en fin uppvisning till Michael Jacksons ”Will you be there” där det tydligt syntes hur kärleksfullt Karolina kommunicerade med King och hur King fokuserade för att förstå. Den avslutande kramen bekräftade det hela: Jo, ”they were there” för varandra.
Även på söndagen hade freestylen såväl prisutdelningar som uppvisningar under finalprogrammet. Då var det Yvonne Öster och hennes border collie Miss Valentine som vann klass 2 och visade sitt hockeyinspirerade fartiga program.
Därefter visade vinnaren i klass 3, Frida Binette sitt program med sin nya borderstjärna Poppy.
Även de hade ett fartigt nummer och det avslutades på ett synnerligen spektakulärt sätt. Musiken var den norska klämmiga ”La det svinge” och nog svängde det, så i slutet tycks Frida ”förlora all kontroll” och faller ned på marken. Hon ligger där raklång på rygg och i en sista ansträngning sträcker hon benen rakt upp i luften i rät vinkel från kroppen, vinklar fötterna och precis då tar låten slut varpå Poppy hoppar och avslutar numret sittandes uppe på Fridas vinklade fötter! Det var så oväntat, publiken trodde knappt sina ögon och naturligtvis ville jublet aldrig ta slut.

[Fotografi av Gunnar Lindgren]

Veteranerna

Efter att all ungdomlig fägring är det praxis på den här utställningen att släppa in veteranerna. Så även denna gång.
På lördagen bedömdes rasgrupperna 1, 3, 5 samt 9 och det var den sydafrikanska domaren Sue Carter som hade äran att utse den dagens vackraste veteran.
Hon valde den åttaåriga faraohundstiken Ch Farao Anubis Nemesis Divina till sin vinnare. Blondie, som tiken kallas, är förstås uppfödd av Maria Westman men ägs och visades av Maria Evteeva, kennel Reedly Road, Moskva.
Blondie har många fina meriter från Europas alla hörn, bland annat var hon nyligen BIS-veteran på Rysslands motsvarighet till HundXX i Moskva. Då visad av Marc Linnér.
Som tvåa placerades staffordshire bullterrier Ch Kronsäter's Loaded With Love som även var BIM mot en yngre halvsyster från samma kennel och trea blev den snart elva år gamla tibetanska terriern Ch Arcturus Hot Magic Midnight. Han var dessutom rasens fjärde bästa hane.
Grön kokard gick till Johnny Anderssons sheltietik Ch Lundecock's Waterlily och det var inte den enda finalkokarden som hans hundar skulle erövra den här dagen. Reserv bland lördagens veteraner blev den nioåriga papillonen Ch Caratoot's Complete Charisma. Hon var även BIM mot den hund som senare skulle bli BIG-3 i grupp 9.

SÖNDAGENS VETERANFINAL DÖMDES av holländaren Joo Schepers. Han valde whippethanen Ch Courtborne Ramazotti till sin vinnare. Det är en norsk hund som senast sågs i Sverige som BIS-vinnare i Svenstavik i somras. Den här gången fick han utöver veteranvinsten nöja sig med att bli näst bästa hane i rasen efter Ch Carry On Diesel Dream som senare skulle bli BIG-3 i rasgrupp 10.
Tvåa bland söndagens veteraner blev flatcoated retrievern Ch Caci's Sweet Tooth som under det gångna året bland annat var BIS-veteran den sista dagen på WDS i Bratislava. Även trean, den tioåriga afghanhanen Ch Mandinah Expect No Less, var i Bratislava och erövrade en VWW-titel i höstas.
Söndagens fjärde bästa veteran blev lagottotiken Ch Cobby's Cirena. Hon är en av rasens första svenskfödda och var rasens första gruppvinnare - sensationellt på Hund 2000. Hon har visat många hp-belönade uppfödargrupper och fyller snart elva år. Den här dagen var hon även rasens näst bästa tik endast slagen av sitt barnbarn som senare blev BIG-R i rasgrupp 8.
Även den reservplacerade irländska röda settern BIR-vinnaren på WDS 2008 Asoftwind Of The Golden Vale kunde utöver egen prestation skryta med ättlingar som gjorde bra ifrån sig den här helgen. Hans dotter blev senare under dagen BIG i rasgrupp 7.

Grupp 1

Så var det hög tid att utse den första representanten till helgens BIS-final. Norrmannen Leif-Ragnar Hjort hade tilldelats uppdraget att sortera rasgrupp 1.
Under dagen hade 583 hundar tävlat i 38 raser. Shetland sheepdog var som så ofta gruppens största ras. Där hade 67 hundar konkurrerat om BIR-kokarden. Näst största ras var bearded collie där BIS-vinnaren från Hund 2008 slog 45 konkurrenter och blev därmed återigen rasens representant i stora ringen.
Mest nervösa inför gruppfinalen var nog dock ägarna till den BIR-vinnande old english sheepdogen, Ingela och Per Wallström. Som alla kalenderbitare visste var det ju nu som ”Cruella” kunde ta ytterligare ett steg närmare titel Årets Hund 2009. I detta ögonblick var hon tvåa i den tävlingen men hon hade fortfarande möjlighet att avancera och ta sig förbi den listledande salukin.

EFTER NOGGRANN GRANSKNING utsåg Leif-Ragnar sina sju semifinalister. Däribland bearded collie och old english sheepdog.
På femte plats placerade han en av evenemangets få finska deltagare, border collien Maccabee Amazing Grace. Fyra blev den från Frankrike importerade berger des pyrénées à poil long Ch Sarradet de Loubajac som dominerat rasen i Sverige sedan han kom hit, såväl på utställning som i aveln. Han har flera BIG-placeringar, var BIS-3 i Avesta 2007 och en av hans söner tog cert och stod tvåa i rasen den här helgen.
Gul kokard överlämnade Leif-Ragnar till Thornapple Moon On Fire, som givetvis är en australien shepherd medan blå kokard gick till den nyzeeländska pulin Ch Cordmaker Hurdy Gurdy. Den sistnämde ägs av danskan Bodil Rüsz och var BIG-2 på såväl WDS 2008 som på My Dog 2009. På My Dog stod hon efter Ch Villa's Cruella At Dizzny. Det fick hon göra även den här gången.
Gruppvinsten och ytterligare ett steg mot årsbästatiteln gick alltså till sheepdogen Cruella som tackade domare Hjort med en riktig bamsekram till publikens stora förtjusning.

Grupp 3

Så var det dags för terriergruppen att göra entré. 717 terrier hade bedömts i rasringarna under dagen. Det var 130 fler än på Hund 2008, trots att den här utställningen var mindre. Vad kunde det bero på? Ovanligt intressanta domarnamn? Nja, ökningen var ganska jämnt fördelad över raserna. Kanske var finnarnas frånvaro en bidragande orsak? De finska utställarna brukar annars vara ganska många i denna rasgrupp på den här utställningen och enligt statistiken brukar ungefär var tredje BIR-vinnande terrier på HundXX vara finsk. Kanske ansåg flera svenska utställare att deras chanser skulle öka i finnarnas frånvaro och att man därför anmälde flera hundar?
Hursomhelst var det i alla fall 31 BIR-vinnare som defilerade framför gruppdomare Ingela Nilsson i stora ringen. Ingen av dem hade sin hemvist i Finland.

EFTER SEDVANLIG GRANSKNING valde Ingela ut sina fem favoriter och på femte plats placerade hon den kanadensiska kerry blue terriern Ch Symphonie's A River Of Souls. Han är nyligen hitlånad av Lotta Mellin och det här var hans första utställning i Sverige. Han är undan Lottas egenuppfödda Ch Rollick's Riverdance och är en kullbror till Symphonie's Be My Valentine som Lotta lånade hit hösten 2006 och som blev trea i tävlingen Årets Hund 2007.
Grön kokard tilldelades den spanska american staffordshire terriertiken Ch Kiki de Leon-Eddy som bor i Sverige hos kennel Kibra medan den gula kokarden gick till norwichterrierhanen Cantab Ring Of Fire. Den sistnämnde började året med ett BIG på My Dog från juniorklass. Därefter har han samlat en lång rad BIR som gjort honom till Årets Norwich. Den första december fyllde han två år och erövrade således även championatet den här helgen.
Därefter var det bara två hundar kvar: Dodo Sandahl och Annchristin Molins treåriga amerikanska airedaleterrierhane Ch Joval Cast A Golden Shadow som under 2009 visades nio gånger och erövrade nio BIR. Samt Rickard Hagströms jack russell terrier Ch Duckling's Jr Just Beatnik. Röd kokard gick till den sistnämnde.
Bill, som den charmiga lilla hunden kallas, är född på Öland men med helt australisk stamtavla med blod från de välkända kennlarna Baylock och Malung.
Han erövrade 15 cert innan tvåårsdagen, har fler BIG-placeringar och var under 2009 BIS på rasspecialer i såväl Sverige som Norge samt BIS-2 hos den danska terrierklubben.

RASGRUPPENS HÖGST PLACERADE REPRESENTANT I ÅRETS HUND, den australiska terriern Ch Jaskarin Bravo, var BIR den här helgen men lyckades således inte bättra på sina poäng. Hans slutgiltiga placering i tävlingen skulle därför bli precis utanför pallplats, som sexa.
Rasgruppens näst högst placerade, foxterriern Crispy Legacy, deltog inte på Hund 2009. Han var i Finland, där han var BIS på lördagen.

Avelsgrupperna

Efter terriergruppen välkomnades Liz-Beth Liljeqvist in till stora ringens mitt. Hennes uppdrag var att utse lördagens bästa avelsgrupp och det blev nu tydligt att denna utställningen var mindre än vi var vana vid. Visserligen hade elva grupper blivit bäst i rasen men blott fyra grupper travade in i ringen.
Bäst av dem enligt Liz-Beth var gruppen undan amstafftiken Ch Zican's A Heart Of Gold. Gruppen bestod av två kullsyskon från juniorklass samt en hane och en tik ur en äldre kull. De äldre hade utsetts till rasens näst bästa hane och näst bästa tik den här dagen. Hanen var dessutom dagens certvinnare.
På andra plats placerades den sexåriga bedlingtonterrierhanen Ch Velvety As Good As New och hans fyra championavkommor ur två kullar. Dessa avkommor hade även blivit Bh2 och 3 samt BIM och Bt3 tidigare under dagen i rasen.
Gul kokard gick till stor pudeltiken Frihamras Bluezette som visade avkommor ur tre kullar medan grön kokard gick till korthåriga hollandse herdershondtiken Havrevingens Pyrrah.
Den sistnämnda är en femårig tik som hittills bara haft en kull valpar som nu var 13 månader. Sex av de elva i kullen deltog på Hund 2009. Två av dem blev BIR och BIM, dock inte de två som tidigare blivit BIR på andra utställningar. Dessutom kan nämnas att helgens BIM-tik tävlar i lydnadsklass 1 och ett annat syskon, som inte deltog på Hund 2009, tävlar i klass 2. Det kullsyskon som var BIG-R i Ronneby i somras deltog inte heller. Kort sagt verkar det ha blivit en riktig höjdarkull och uppfödaren lär även glädja sig över att ha hittat så ambitiösa valpköpare.
Även i söndagens avelsgruppsfinal placerades en tik som blott har haft en, men uppenbarligen väldigt lyckad kull valpar då fyra av kullens fem valpar är utställda och tre är certvinnare.
Det var Anna-Karin Lindgrens whippettik Tappinskis Christmas Carol som blev reservplacerad för sin fina grupp av söndagens finaldomare norrmannen Arne Foss.

PÅ SÖNDAGEN VAR AVELSGRUPPSFINALEN sig mer lik. Då hade 17 avelsgrupper blivit BIR och 12 av dem deltog i finalen.
Efter att ha tilldelat whippet den orange kokarden placerade Arne golden retrieverhanen Ch Dewmist Silkventure som fyra. Den hanen hade själv även blivit BIR medan avkommorna i gruppen hade slutat som tvåa, trea, fyra i hanhundsklassen samt reserv i tikklassen.
Gul kokard gick till snart tioåriga engelska springern Ch Barecho Fun For The Future som även var rasens bästa veteran. Hans grupp bestod av avkommor ur tre kombinationer.
Även på andra plats placerades en hund från rasgrupp 8, det var den flatcoated retriever som hade BIS-avelsgrupp på söndagen på WDS i Bratislava, Carina Östmans och Mikael Perssons Ch Branchalwood Aylancoll.
Söndagens bästa avelsgrupp på den här utställningen hade dock enligt Arne Foss basset hound Ch Swede Sun's Adam. Det var fjärde året i som Adam visade en hp-belönad avelsgrupp i den här finalen och även 2007 och 2008 blev de BIS-placerade. Den här gången visade Adam en grupp om fyra championavkommor ur fyra olika kombinationer, samtliga placerade i bästa hane- respektive bästa tikklass medan Adam själv var BIR.
Även på Hund 2007 och 2008 var Adam BIR och då dessutom BIS-R respektive BIG-3. Den här gången blev det däremot ingen individuell finalplacering.

Grupp 5

Nu hade klockan passerat fem på lördagseftermiddagen och vad kunde då vara mer passande än att släppa in rasgrupp 5 i finalringen?
I den här gruppen fanns den hund som för närvarande var på tredje plats i tävlingen Årets Hund, american akitan Ch Echo Star's Any Time Any Where. Han hade en stor hejarklack på läktaren som skanderade ”Paulo, Paulo” när han travade in i ringen, som alltid perfekt visad av sin oklanderligt klädda ägare Friedrich Birkmar. Det var ett tjusigt par. Det var även Jouni Heinämäki och hans husky Ch Escipion-El-Africano de Ciukci när de dundrade in i ringen. Espen, som den hunden kallas, var sjua Årets Hund inför den här tävlingen.
Hur deras framfart i tävlingen skulle sluta avgjorde emellertid Per-Erik Wallin då det var han som skulle utse den bästa hunden i denna rasgruppsfinal.

PÅ FEMTE PLATS PLACERADE han chow chow tiken Pei Fang Penny Lane At Sherae. Hon är född i Norge efter norsk mor och rysk far men ägs av
Lene Hedengran i Enköping. Det här var andra gången hon visades på utställning. Premiären var i Sundsvall där hon utsågs till näst bästa tik. Ovanan och att denna unga dam var blott 13 månader anades då hon var väldigt full av bus. Uppvisningen bestod av en hel del charmiga blandade småhopp som roade såväl matte, som domaren och publiken.
Grön kokard tilldelades nämnda Espen och nämnda Paulo fick den gula. Dessa grabbar skulle således troligen få behålla sina positioner i årsbästatävlingen. Utöver det kunde båda även glädja sig åt att deras döttrar blev BIM tidigare under dagen.
Espendottern som var BIM var Bedarra I´m Hot You´Re Not. Hon erövrade fler BIS-valpplaceringar i somras och nu fick hon sitt tredje cert på raken. Hennes kullbror var för övrigt BIR i Finland den här helgen.
Paulodottern var Estava Rain Front Row och Hund 2009 var hennes första officiella utställning. Här hade hon visats till cert och BIM av skotska akitauppfödaren Arlene Clure som var på sin första utställning på det europeiska fastlandet.

DÄREFTER HADE PER-ERIK bara två hundar kvar att placera. Det var den snart sjuåriga farohunden Ch Farao Anubis Ikaros och treåriga västgötaspetsen Ch Skogsbygdens Nora Supernova.
Den förstnämnda har på senare tid kanske gjort sig mest känd som avelshane. En av hans söner var bästa hanhundstrea den här helgen men framförallt har hans avkommor hävdat sig internationellt. Tidigare nämnda ryska kenneln Reedly Road har exempelvis flera framgångsrika ättlingar.
Per-Erik valde dock Nora till första platsen och det var synnerligen populärt. Publiken jublade, så även Noras matte/handler/uppfödare Kim Johansson.
Det är ju lite ovanligt att västgötaspetsar hävdar sig i dessa sammanhang men däremot är det faktiskt inte ovanligt att Nora gör det. Hon utställningsdebuterade i juniorklass i Malmö 2007 och blev då näst bästa tik. Därefter följde en rad BIR och i Ransäter var hon BIG för första gången. Ett halvår senare i Malmö var hon BIG igen och BIS-2, det var första gången i modern tid en västgötaspets nått så långt. Ett halvår senare var hon BIR bland 152 västgötar från hela världen på WDS i Stockholm. Med den meritlistan är det således inte alltför vågat att påstå att Nora är världens bästa västgötaspets.
Efter WDS har hon dock tävlat mycket sparsamt då hon varit mammaledig med två kullar. Skogsbygdens Stella Starlight, en av döttrarna i den första kullen, deltog på den här utställningen. Hon vann juniorklassen och fick ett ck.

VANDRINGSPRISERNA TILL VACKRASTE SVENSKFÖDDA JAKTSPETS och bästa spets som tillhör Svenska Älghundsklubbens raser gick till välkända jämthunden J Holmsjöns Dramm som senast sågs som BIS-2 i Sundsvall. Han var även sin ras bästa veteran den här helgen.

Grupp 9

Så var det dags för rasgrupp 9 och därmed lördagens sista programpunkt. 1.149 hundar eller drygt 20 procent av utställningens deltagare tillhörde grupp 9. Precis som på Hund 2008 var den här gruppen den med flest deltagare.
Största enskilda ras var precis som på Hund 2008 mops, den här gången med 96 anmälda hundar för Renée Sporre-Willes. Men allra flest var förstås chihuahuorna. De var 169 stycken medan pudlarna var 142 om man nu skulle få för sig att räkna alla storlekarna tillsammans.

TOTALT VAR DET I ALLA FALL 33 BIR-VINNARE som travade in i finalringen och som britten Terry Nethercott hade äran att sortera. Han sparde stor, mellan och dvärgpudlarna, fransk bulldogg, bostonterrier, papillon och lhasa apso till sin semifinal.
Efter en stunds granskning valde han att placera Doris Backes amerikanska mellanpudelimport Ch Bar King's Fair Isle Rob Roy på reservplats. Det är en treårig hane efter helt amerikanska linjer som gjorde sin svenska utställningsdebut i Borås i somras, då blev han BIR. Därefter är han visad drygt halvdussinet gånger, bland annat i Ronneby. Där var han BIG.
Grön kokard gav Terry till en annan import, nämligen den 20 månader unga franska bulldoggstiken Hannah de Petit Gally. Hon är född i Belgien, utställningsdebuterade i våras och är visad sju gånger. Sex gånger har hon varit placerad i tikklassen och två gånger har hon blivit BIG-placerad.
Tredjeplatsen gick dock till en svenskfödd hund men med irländsk pappa. Det var den fyraåriga papillonhanen Ch Lamonia's Elliot. Han har under 2009 varit på turné i Europa och ökade då sin meritlista med bland annat två BIS och en BIS-placering på nationella utställningar i Tyskland, en gruppvinst i Österrike samt två BIG i Slovakien.

KVAR FÖR MR NETHERCOTT att placera var därefter två pudlar. Den ena var Micke Nilssons dvärg Ch Kudos Kournikova som var BIS-junior ena dagen på WDS 2008 när äldre halvsyster blev BIS-4 på samma utställning. Vi har därefter kunnat se henne som BIS-2 i Nyköping 2008 från juniorklass samt som BIG-2 i Malmö för snart ett år sedan. Hennes pappa är Ch Kudos Absolut som var BIM på den här utställningen.
Den andra finalisten var den blott 14 månader unga stora vita pudeln Mia Caras Biondo E Bello Ferrari som ägs av uppfödaren Gunilla Jonasson Gunilla och Krister Ivarsson som även visade.
Denne hane är efter Madeleine von Rosens storvinnare Ch Lake Cove's All American Boy. På morfars sida finns Huffish-hundar och betydelsefulla Torpaz It'Ll Be All White, medan man bakom mormor hittar Brammarps höjdare och så småningom betydelsefulla Twin-Tops. En prima blandning således. På grund av sin unga ålder utställningsdebuterade han så nyss som i Sofiero och erövrade då cert och bh-3placering. Därefter har han vunnit ytterligare cert i Gävle och Sundsvall och på den här utställningen. Här slog han dessutom rasgruppens främsta representant i tävlingen Årets Hund: Lotta Sandells från USA inlånade Ch Diego Da Maya. Diego blev tvåa efter den här ynglingen.

VILKEN SKULLE DET BLI: LITEN SVART ELLER STOR VIT? Störst var bäst den här gången varpå Krister blev väldigt glad och fick en stor kram av Micke. Även publiken visade sin uppskattning med visslingar och jubel.

DAGEN VAR SLUT för utställarna men i C-hallen pågick fortfarande de internationella agilitytävlingarna med de rekordmånga deltagarna. Enligt uppgift lär de inte ha blivit klara förrän någon gång vid niosnåret på kvällen. Mer om det kan ni läsa om på annan plats.

Grupp 2

Söndagens första BIS-kandidat kom från rasgrupp 2. Under dagen hade 1.107 hundar tillhörande denna grupp tävlat. Rasgruppen var således snäppet mindre än grupp 9 men finalen i grupp 2 är fortfarande i särklass störst då de är fördelade på fler raser. Den här gången var det 43 BIR-vinnare som travade in i ringen.

I DENNA RASGRUPP brukar vinnarna ofta vara importer, så även denna gång. Drygt varannan BIR-vinnare var född utanför Sverige men åtta av tio vinnare ägdes av svenskar.

RASGRUPPENS FRÄMSTA REPRESENTANT i tävlingen Årets Hund var en import från USA men han ägs av en dansk. Det var new foundlandshunden Ch Seabrook Cruising On Rte 66. Inför Hund 2009 var han fyra i tävlingen. Nu var han en av de BIR-vinnare som defilerade framför den italienska gruppdomaren Nicola Imbimbo.

EFTER NOGGRANN GRANSKNING valde signore Imbimbo att placera den tvååriga dobermanntiken Beata Di Altobello på femte plats. Hon är född i Serbien men bor i Hedemora. Senast såg vi henne som BIG-2 i Högbo och i somras var hon BIG på hemmaplan i Avesta.
Grön kokard tilldelades 20 månader unga grand danoistiken Diplomatic's Zue-Ellen som hittills är mycket sparsamt visad.

APROPÅ GRAND DANOIS så blev den amerikanska rasdomaren Patricia Mowbray-Morgan biten av en av rasens veteraner under bedömningen.
Vitten som följde bedömningen vid ringside uppfattade inte vad som hände förrän domaren lämnade ringen med hushållspapper tryckt mot munnen. Det var således ingen tydlig och våldsam attack utan snarare ett misstag eller en varning från hunden sida. Men då grand danois är en storvuxen ras och domaren var ganska liten hade hunden skadat domarens överläpp och näsa så pass allvarligt att man bedömde att det kunde behöva sys.
Mrs Mowbray-Morgan kördes därför direkt till sjukhus och ersattes av Kenneth Edh. Den aktuella hunden, har haft en lång och mycket framgångsrik karriär utan liknande incidenter. Under det senaste året hade han ställts ut 12 gånger och alltid belönats med hp eller CK. Den här helgen fick han emellertid en nolla.

NÅVÄL. TREDJEPLATSEN I RASGRUPPFINALEN gick hursomhelst till en skuttande lycklig bullmastiff. Det var den norske Ch Game Keeper's Jackpot som sågs erövra såväl reserv-certet som reserv-CACIBet från unghundsklass på WDS 2008. Under 2009 har vi sett honom BIG-placerad på MyDog och i Ransäter.

DÄREFTER VAR DET bara två hundar kvar att placera. Den ene var den danskägda new foundlandshunden som nyligen blivit Danmarks tredje vinstrikaste hund 2009 och som efter BIS i Malmö, Hässleholm, Sofiero samt BIS-placeringar i Ronneby, Vallentuna och på Öland även var fyra i motsvarande tävling här i Sverige.
Den andra var den mycket sparsamt utställda treåriga engelska bulldoggstiken Ch Sandbrook's Beautiful Disaster som under året dock erövrat två cert på en rasspecial i samband med WDS i Bratislava...
Signore Imbimbo manade de två finalisterna att röra sig och publiken att ge sitt stöd. Röd kokard gick till lilla Disaster. Hon fick dessutom en stor kram av matte och folkets jubel.

Grupp 4

Efter megagruppens final var det dags för helgens minsta. Endast 129 hundar hade under dagen tävlat om att få deltaga i den här finalen och slutligen var det åtta taxar som traskade in framför den finska gruppdomaren Markku Lampero. Den korthåriga kaninvarianten saknade representant.
På femte plats placerade Markku den treåriga långhåriga dvärgen Ch Spårlyckans Musetté och grön kokard gick till snart sexåriga strävhåriga normalstora Ch Mikkels Michelangelo. Han är efter välkända norska avelshanen Ch Revestreken's Frikk som var BIS-placerad här 2005.
Gul kokard tilldelades snart tre år gamla normalstora korhåret Ch Stubbkärrs Nikodemus som BIG-placerats många gånger. Under 2009 var han bland annat BIG på hemmaplan i Ransäter samt BIS hos rasklubben.

KVAR ATT PLACERA fanns därefter två unga tikar, den strävhåriga dvärgtaxen och den långhåriga normalstora taxen.
Blå kokard gick till den 21 månader unga strävhårsdvärgen Ch Boogie-Boogie Dogabo som Lars och Eva Widén importerat från Tjeckien. Hon inledde sin utställningskarriär med att bli BIG-4 på Lilla Stockholm i våras.
Bästa tax blev således 20 månader unga Ch Knacky-Knave's Arione. Hon är uppfödd och ägd av Ing-Mari Jansson i Västerås och hon utställningsdebuterade i februari 2009 på taxklubben. Då blev hon BIM. Under året har hon även varit BIG-placerad i Österbybruk. Storvinnaren Ch Örnbergets Daniela är hennes mormor och även på pappasidan har hon en hel del från Örnbergets. En av hennes bröder finns därför på den kenneln och tävlade den här helgen i Finland. Även de tre övriga syskonen i kullen är utställda och samtliga har belönats med CK.

TILL SIST KAN NÄMNAS att sträva normalstora Bellomis Ice Beefeater som var rasgruppens främsta representant i Årets Hund tävlade i Finland den här helgen.

Grupp 6

Så var det dags att släppa in rasgrupp 6 i finalringen. De svenska rasernas representation i denna rasgrupp var minimal. Blott två hamiltonstövare och fem drevrar var anmälda till showen. Men även i övriga raser var deltagandet anmärkningsvärt klent.
Detta är den grupp som skulle kunna vara en av utställningens största både i antal deltagare och antal raser men intresse för evenemanget saknas hos majoriteten av ägarna. Därför deltog endast 222 hundar tillhörande denna grupp varav 89 var rhodesian ridgeback och 50 var dalmatiner.
I de 17 representerade raserna utsågs 12 BIR-vinnare som defilerade in i stor ringen framför gruppdomaren, norrmannen Trygve Heyerdahl.
På femte plats valde han att placera gruppvinnaren på höstens Sofieroutställning, rhodesian ridgeback Ch African Braveheart's Fourever Yours.
Grön kokard gick till den 18 månader unga blodhundshanen Aristos Q King Pellinore. Han är född i Polen och utställningsdebuterade på Lilla Stockholm i våras. Då blev han BIM.
Gul kokard tilldelades välkända bayersk viltspårhunden Ch Askmaden's Yrrol som med all önskvärd tydlighet visar att det går alldeles utmärkt att vara duglig i skogen och samtidigt vara snygg. Bosse, som han kallas, är bland annat jaktchampion och dessutom återigen rasgruppens högst placerade representant i tävlingen Årets Hund. 2007 var han femma i den tävlingen. Det var han även inför den här utställningen.
På tionde plats i den tävlingen fanns inför den här helgens tävlingar dalmatinertiken Ch Jilloc's Splendid Choice. Hon deltog inte på Hund 2009 men det gjorde hennes kullbror Ch Jilloc's Sugerdaddy och han blev BIR. Han var nu en av de två hundar som gruppdomare Heyerdahl hade kvar att placera. Den andra var BIR-vinnande basset fauve de bretagne.

ÅTERIGEN FICK STÖRST vara bäst så den röda kokarden gick till Sugerdaddy. Han utställningsdebuterade i Malmö 2008 och blev då BIG-R. Under 2009 blev han pappa till sin uppfödares W-kull och vi har även sett honom bland annat som BIS-3 i Nyköping. En av hans söner, Jilloc´s Walk On Top, utställningsdebuterade på den här showen och slutade som tvåa med cert efter sin far.
Gruppens näst bästa hund, den lilla basseten, var den drygt två år gamla Ryethill's Stina. Det här var hennes tredje utställning, hennes första var WDS 2008. Hon blev då JWW och hennes farfar, charmige Brevelay Born To Run var BIG. Hon är uppfödd av Lena och Anders Larsson men är en parningsvalp som ägs av Susanne Bloman, eller rättare sagt av Susannes dotter Frida.

- Frida har valt ut två av kennelns hundar till sina egna. Den här är den ena. Den andra har också gått bra väldigt på utställning när jag har tagit ut den. ”Mina” hundar har däremot inte haft lika stora framgångar. Så nu sa Frida att det är tur att jag kan låna hennes hundar så jag får vinna lite, sa Susanne.

Grupp 7

Även rasgrupp 7 tillhör pyttegrupperna och så liten som den var den här gången har den inte varit på minst ett decennium. Endast 177 av utställningens hundar tillhörde den här gruppen.
Självklart behöver det inte vara så att det är antalet hundar i en ras eller rasgrupp som speglar kvaliteten, men när det gäller rasgrupp 7 tror jag att de flesta ändå anser att det finns ett visst samband.
I gruppen finns det många raser där man inte är tillräckligt överens kring hur en riktigt bra rasrepresentant egentligen ska se ut. Typskillnaderna är för stora. Inte bara mellan vad olika uppfödare föder upp utan också mellan vad olika domare föredrar. Detta resulterar självklart i ett lågt deltagande ty när den ena typen föredras stannar den andra hemma och vice versa.
Sålunda var det kanske inte heller så konstigt att rasgruppen inte hade en enda representant inte en enda bland de 50 första kandidaterna till Årets Hund.
Nåväl. Gruppens största ras på Hund 2009 var förstås som alltid irländsk setter med 64 individer. Näst största ras var korthårig weimaraner med 31 deltagare.

TOTALT VAR DET 15 BIR-VINNARE som travade in i finalringen där domaren Patsy Hollings från Storbritannien skulle göra sitt val. Hon valde att placera den drygt två gamla sparsamt visade engelska settern Farthingale Deceptive Colour på femte plats.
Grön kokard tilldelades den fyraåriga från Storbritannien importerade pointertiken Sunhouse Ice Skater och gul kokard fick flat coated retrieveruppfödaren Lars Nilssons 50-års present till sig själv: bracco italianon Nuits Tiramisu.
Därefter var det bara två hundar kvar för Mrs Hollings att placera: den röda irländska settern och den korthåriga weimaranern.

DET BLEV RÖD KOKARD till den röda hunden, den snart åtta år gamla tiken Fairhaven Banchee Barracuda som är uppfödd och ägd av Louise Holm men som visades av Linda Holgersson. Vinnaren är efter den välkända avelshane som tidigare under dagen var placerad i veteranfinalen. För egen del har också vunnit en hel del, inte minst hos den inofficiella rasklubben. Där var han ganska nyligen BIR på en show där 128 röda settrar tävlade.
Blå kokard gick således till den blå hunden, den fyraåriga korthåriga weimaranern Ch Camelot's Playboy To The Stars. Han ägs av Mimmi Erixon men är uppfödd i USA. Han anlände till Sverige 2009 och var hittills visad fyra gånger av sin nya matte med ett BIM och tre BIG-2 som resultat.

BlåGulaHund

Så var det dags för Carl-Gunnar Stafberg att utse helgens bästa hund av svensk ras och fem av tolv möjliga rasrepresentanter gjorde entré.
Enligt sedvanlig ordning berättade Kenneth Edh och Sara Nordin lite om varje rasrepresentant som travade in ringen. Historien kring västgötaspetsens ursprung var att man misstänkte släktskap med den brittiska corgin. Vilken av de båda raserna som var ursprunget till den andra var det dock ingen som visste berättade Kenneth. Varpå Sara kvickt inflikade att vi svenskar självklart var övertygade om att det var västgöten som var först och att corgin uppstod först efter vikingarnas härjningar på de brittiska öarna.
Huruvida Carl-Gunnar delade den uppfattningen fick vi aldrig reda på men helt klart gillade han helgens västgötaspets tillika vinnaren i rasgrupp 1 Ch Skogsbygdens Nora Supernova. Hon blev således även helgens bästa Blågula Hund.
På andra plats placerade CG lapphund Cahppes Hercules och trea blev hamiltonstövaren multivinnare Skogstassens Fatou.

LITE SENARE I PROGRAMMET blev det även prisutdelning till Årets Blågula Hund.
Då var det nämnda hamiltonstövare som var överlägsen segrare medan andra platsen delades av nämnda västgötaspets och hennes kusin Ch Skogsbygdens Flora Tip Top. Mer om vinnaren får ni veta i en kommande intervju.

Grupp 8

Därefter var det dags att släppa in rasgrupp 8. Fram till Hund 2003 ökade deltagandet i den här gruppen stadigt, därefter har det sakta men tydligt minskat, möjligen till förmån för rasgrupp 9. Men det är fortfarande evenemangets tredje största rasgrupp, 748 av alla hundar på mässan tillhörde grupp 8.
Största ras var som oftast flatcoated retriever med 116 anmälda hundar, därefter följde labrador med 97 tätt följd av engelsk springer med 96, medan golden hade 70 anmälda hundar.
Eftersom gruppen inte har så många raser är det här det är störst konkurrens om varje BIR. Här tävlar i snitt 40 hundar om varje BIR-kokard. I rasgrupp 7 är det 11.

DEN HÄR GÅNGEN var det Guy Spagnolo från Australien som hade äran att utse de fem bästa. Han valde att placera lagotto romagnolo Ch Imperie's Ragazza Romantica på femteplatsen. Det är en sparsamt visad snart treårig tik vars farmor tidigare under dagen placerade sig i veteranfinalen.
Fjärde plats gick till den sjuåriga norska labradoren Ch Mambrinos Smasher. Han tog sitt svenska championat på Hund 2004 och var då även BIG-3. På senare tid har vunnit BIS hos Norsk Kennelklubb, blivit vinstrikaste hane i Norge samt blivit BIR hos den svenska rasklubben.
Gul kokard gick till clumber spanieln Mahsai's Sg Flaying Spycie Wind. Det är en snart två årig hane som samlat ihop 18 cert. Hans pappa, Ch Mingla's Gubben I Lådan, som var BIS-Reserv i Växjö var tvåa efter sonen här.

SÅ BLEV DET ETT SISTA VARV för flatcoated retriever och engelsk springer spaniel. Därefter gav Mr Spagnolo den röda kokarden till Ragnhild Ulin som visade Sussie Karlströms flatt Ch Almanza Let's Mingle I'M Single.
Det är en femårig hane som har flera grupplaceringar sedan tidigare samt championavkommor. Under 2009 vann han bland annat reservcertet på Retriever World Club Show i Bratislava och nyligen var han BIR på Norsk Vinnarutställning. Han är efter mycket vinstrika Ch Almanza I Hate Mondays som toppade sin karriär med att bli BIG-2 på Crufts 2006 och därefter brittisk showchampion.
Blå kokard blev det således till danska vinstrika springern "Tabasco”, eller rättare sagt Ch Sieger's Pool Position. Han hade nyligen blivit BIS & BIS-4 i Herning och blev därmed Danmarks fjärde vinstrikaste hund 2009.

RASGRUPPENS FRÄMSTA REPRESENTANT I TÄVLINGEN ÅRETS HUND var golden retrievertiken Ch Dream Max Amy Diamond. Inför Hund 2009 låg hon på 15:e plats i tävlingen. Hon deltog inte på den här utställningen.

Grupp 10

Så var det dags för den slovakiske domaren Vlastslav Vojtek att utse helgen sista kandidat till BIS-finalen.
Rasgruppens främsta kandidat till titeln Årets Hund ”Harley”, Ch Shiraz California Dreamin, var som tidigare nämnts inte på Hund 2009 för att förvara sin första plats i den tävlingen. Han var i Kalifornien dit han blivit inbjuden för att representera Sverige på den prestigefyllda utställningen Eukanuba Challenge som den här gången arrangerades under samma helg som det här evenemanget. Sannolikt kan det läsas mer om den tävlingen på annan plats i tidningen men här kan nämnas att Harley försvarade de svenska färgerna väl i USA. Han blev BIS-2.

PÅ DEN HÄR UTSTÄLLNINGEN i Stockholm hade dock 291 andra vinthundar bedömts under dagen och nu travade de elva BIR-vinnarna in i stora ringen.
Efter noggrann granskning valde domaren att placera fyraåriga salukin Ch Badavie Heat Of The Night och fyra blev den tungt meriterade snart sexåriga greyhoundtiken Ch Epic Clairvoyant som varit mammaledig under större delen av 2009.
Gul kokard överlämnades till whippethanen Ch Carry On Diesel Dream som många säkert minns som BIS i Sundsvall 2008. Han har även visat många hp-belönade avelsgrupper.

DÄREFTER VAR DET TVÅ HUNDAR KVAR ATT PLACERA, azawakhen och afghanen. Och till förstaplatsen valde domaren den sistnämnda.
Det var ”King Sox” eller rättare sagt Ch Star't Cutting Trax Of Jhanzi. Det är en fyraårig hane som är född i Nya Zeeland och som kom till Sverige inför WDS 2008. Därefter blev han kvar och under 2009 var han bland annat BIS-3 i Köping. Mest uppmärksamhet fick han emellertid efter att ha blivit BIG och BIS-8 på WDS i Bratislava.
King Sox bor numera permanent hos Gunilla Holmgren i Örebro. Hennes anknytning till honom är att hon är uppfödare till hans morfar ”Svinto”, Ch Kingsleah Blue Star, som hon släppte iväg till Nya Zeeland efter han erövrat sin världsvinnartitel i Milano år 2000.

BIG-2 I GRUPP 10 blev således den italienska azawakhhanen Ch Amirasis. Han var här senast på WDS och erövrade då reservcertet. Denna gången blev det således ett fullvärdigt cert och championat utöver BIR och BIG-placering.
Amirasis visades av italienska proffshandlern Patrizio Palliani som hade kört själv de 2.500 kilometerna från Città di Castello i provinsen Perugia i Umbrien i centrala Italien till Stockholm. Med i bilen hade han sex azawakher och två salukis som resesällskap. Samtliga deltog på Hund 2009.
För salukisarna gick det väl ok, de fick CK, men för de övriga sex var resan en succé då Amirasis kullsyster blev BIM och de fyra övriga, som var kullsyskon, placerades som de närmast följande. Eftersom de sex azawakherna hade samma uppfödare deltog fyra av dem även i en hp-belönad uppfödargrupp.
Därmed är det dags att redovisa hur det gick i uppfödargruppernas finaler och vem som därefter utnämndes till Årets Uppfödare 2009.

Uppfödargrupper

Under de senaste åren har uppfödargruppsfinalerna på den här utställningen varit mäktiga att skåda då stora ringen fyllts knôkfull av grupper med hundar. Det har varit hundar som inte bara verkar vara exakta kopior av varandra utan som dessutom visat imponerande kynne då de trots trängseln visat sig lugnt och värdigt med fokus helt inställt på sina uppvisare.
De senaste 10 åren har det sällan varit färre än 30 grupper som deltagit i finalen respektive dag men på Hund 2009 deltog blott 17 grupper på lördagen och 23 på söndagen. Det kändes onekligen lite futtigt och det tyckte även personalen i uppsamlingsringen då dagspeakern kallade till förhandsgranskning åtskilliga gånger. De sista gångerna lät hon till och med lite desperat.
Saken var nämligen den att på lördagen hade 46 grupper utsetts till de bästa i respektive ras men nästan två av tre BIR-vinnande grupper valde alltså lite oväntat att åka hem istället för att tävla i lördags finalen. Det var nytt. Tidigare år har alltid minst hälften av de kvalificerade grupperna stannat.
Söndagens deltagande var ur den aspekten därför mer väntat. Då deltog 60 procent av de BIR-vinnande grupperna i finalen. Det totala antalet BIR-vinnande grupper var dock rekordlågt på söndagen.
Huruvida det låga deltagandet berodde på minskat intresse för den här tävlingsgrenen, att utställningen var mindre än vanligt och att många etablerade uppfödare istället valde att tävla i Finland eller om det berodde på en kombination av dessa orsaker får framtiden utvisa. Minskningen var dock så pass kraftig att slumpen kunde avskrivas som orsak.

BLAND DE UPPFÖDARE SOM DELTOG I FINALERNA fanns förstås de som hade anledning att oroa sig över det låga deltagandet, i synnerhet på lördagen.
Då var det framförallt Anne Reider, kennel Shellrick´s och Johnny Andersson, kennel Lundecok som hade anledning att vara lite extra nervösa.
Inför Hund 2009 var de fyra och femma i den prestigefyllda tävlingen Årets Uppfödare. Endast en poäng skiljde dem åt och mellan Lundecock och sexan, Almanzas flatcoated retrievers, skiljde det också endast ett ynka poäng. Dessutom hade sjuan, Pepalfas dvärgschnauzers, goda möjligheter att ta sig förbi alla nämnda.

LÖRDAGENS GRUPPFINAL DÖMDES AV GUY SPAGNOLO. Han valde att placera mopsgruppen från kennel Puggens på reservplats. Grön kokard tilldelades Jaskarins aussieterriers och tredjeplatsen gick till Rockamore´s borderterriergrupp.
20 poäng och blå kokard gick till Caratoot´s papilloner som därmed kunde räkna dem istället för de 12 poäng som en tidigare placering som givit dem. Därmed klättrade kenneln från listans tionde plats till den åttonde.
Slutligen gick den röda kokarden till Johnny Anderssons Lundecock-shelties. De kunde tillgodoräkna sig tre nya, fräscha poäng och klättrade därmed till års-bästa-listans fjärde plats.

SÖNDAGENS GRUPPER SORTERADES AV CARL GUNNAR STAFBERG.
När det 23 grupperna travade in kunde man konstatera att den BIR-vinnande flatcoated retrievergruppen inte bestod av Almanzaflattar.

DÄRMED SKULLE ALMANZA hamna precis utanför prispallen i Årets Uppfödare.

- Jo, jag vet och det är tråkigt men vi har inte satsat aktivt på uppfödargrupperna i år så den grupp slumpen gav oss idag var inte vår bästa. Black Mica´s grupp som blev BIR var mycket jämnare, berättade Ragnhild Ulin.

VARKEN BLACK MICA´S ELLER TIDIGARE NÄMND PEPALFA´S erhöll emellertid någon finalplacering av CG Stafberg och därmed kunde Johnny och Anne andas ut. CG valde att istället placera Barecho´s springer spaniel på femte plats och Dewmist´s golden retrievers som fyra.
Gul kokard tilldelade han års-bästa-listans tvåa, Diplomatic´s grand danois och blå gick till listans etta, salukigruppen från Badavie.
Dagens röda kokard gick till publikens favorit, den tidigare nämnda italienaren Patrizio Palliani som nu ensam skickligt visade fyra av sin uppdragsgivare Francesca Zampinis sex azavakhs.

Årets uppfödare 2009

Efter en stund räknande ute i kulisserna var det då dags att presentera vilka fem uppfödare som nått prispallsplats i tävlingen Årets Uppfödare 2009.
Som väntat blev Marie Brandén och Maria Nordin, kennel Badavie, Årets Uppfödare. De erövrade titeln för tredje gången, senast var 2005 och dessförinnan 1999. Där i mellan har de slutat på andra plats fem gånger, en gång var de fyra och 2001 var de femma.
Tvåa blev Björn Einarsve och Johnny Nilsson. Under femton i rad har deras grand danois med prefixet Diplomatic´s erövrat någon av de fyra främsta placeringarna i den här tävlingen med blott ett år undantaget. 2002 blev de sexa.

TREA BLEV ÅRETS NYKOMLINGAR i detta sammanhang, Veronica Lange och Maria Borg, kennel Velvet Dandy´s. Duon föder upp affenpinscher och schnauzer svart samt peppar och salt. Den sistnämnda rasen har funnits längst på kenneln och det var med utmärkta uppfödargrupper av den rasen som de nådde tredjeplatsen vilket är ganska snabbt marscherat.
Den första kullen som fick prefixet Velvet Dandy´s föddes 2001 hemma hos Veronica. Ett par år senare blev Maria entusiastisk delägare i kenneln och i Skara 2008 utsågs en av deras uppfödargrupper till BIS för första gången. Tjejerna tyckte att det var en rolig tävlingsform och började vi satsa lite extra. 2008 slutade duon som årets uppfödare hos specialklubben och på 14:e plats i den här stora års-bästa-tävlingen vilket gav mersmak. Under 2009 har sju olika hundar ingått i kennel Velvet Dandy´s tävlande grupper.

FYRA BLEV TIDIGARE NÄMNDA Johnny Andersson och hans shetland sheepdogs med prefixet Lundecock och femma blev hans kollega Anne Reider vars shelties har prefixet Shellrick.
Det är minst sagt imponerande att två uppfödare som föder upp samma ras lyckas nå så här långt under samma år. Det visar med stor tydlighet att kvaliteten i rasen är mycket hög. Såväl Johnny som Anne har fött upp rasen sedan 1985. Under 2009 blev Johnny även Årets Uppfödare i rasklubben och Anne blev tvåa. Johnny var uppfödare till Årets Sheltietik 2009 och en av Annes hundar erövrade den motsvarande titeln för hanar.
Johnny och Anne är noga med att poängtera att de är kollegor, inte konkurrenter. De har hundar från varandra och gratulationerna när den ene har slagit den andra har varit innerligt hjärtliga under det år som gått.

- Det är klart att man vill vinna men att vinna är inte allt. Det får inte gå ut över rasen, samarbetet och vänskapen. Jag tycker dessutom att jag har ett ansvar att vara en god förebild inför de andra uppfödarna i rasen. När jag började med rasen för 25 år sedan var det ett ganska kyligt och missunnsamt klimat i rasklubben. Numera är det motsatsen och det vill jag inte riskera att förlora, sa Anne.

Johnny håller med och passar på att påpeka hur viktigt det är att man som uppfödare har ett bra stöd inte minst från sina valpköpare:

- Mina är fantastiska! I mina grupper har närmare tjugo olika hundar deltagit under det gångna året. Utan deras stöd och medverkan hade det inte gått.

Han påpekar också att han tycker att det är viktigt att visa att man har en bredd på uppfödningen och att det är synd att tävlingen Årets Uppfödare inte kräver det.

- Jag gillar tävlingen, men personligen tycker jag att reglerna behöver stramas upp. Som det är nu kan man ju kunna vinna hela tävlingen även om man bara har fött upp en enda kull och det säger ju egentligen inte särskilt mycket om hur man är som uppfödare. Om reglerna krävde mer så skulle titeln bli ”tyngre” och ännu mer eftersträvansvärd, konstaterade han.

Best In Show

Därefter var klockan snart sex på söndagskvällen och det började bli dags för den stora finalen. I det här skedet brukar finalregissör Rosenberg knyta ihop säcken genom att bjuda på något som anknyter till årets tema. Den här gången fick vi ett fartfyllt framträdande med vår egen eurodiscodiva XLNT Marc Linnér som sjöng sin specialskrivna låt ”Best in show”.
Det gav väl kanske inte någon klockren association till ett stilfullt klassiskt firande av en jul hemma men på något konstigt vis funkade det faktiskt ganska bra ändå. Kanske kunde man se det som ett uttryck för de där vidgade vyerna, att man nödvändigtvis inte måste hålla sig innanför ramarna. Att det är helt okej att klämma in allt från empanadas och yakitori-spett till jordgubbsglass mellan sillsalladen och kalvsyltan på julbordet även om stil- och traditionsivrarna rynkar på näsan, men bara för att det är gott.
Hursomhelst blev framträdandet en hygglig uppvärmning inför BIS-finalen. När BIS-finalen börjar ska ju publiken koka. Det är så vi vill ha det på HUNDXX och det tillståndet nås knappast genom stilfulla, klassiska julmelodier.

SÅ GJORDE BIS-DOMAREN AGNES GANAMI KERTES från Israel en effektfull entré och därefter var det dags att släppa in helgens tio vackraste hundar.
Under många år experimenterades det med diverse ibland ganska komplicerade entréer till BIS-finalerna. Sedan ett par år tillbaka har dock koreografin varit den samma: Spotlightens ljus riktas mot mitten av fonddraperiet där gruppvinnarna stiger ut en efter en. Till dramatiska toner poserar de ett ögonblick framför domaren och publiken innan de travar halvvarvet ut i mörkret igen.
Först ut var vinnaren av rasgrupp 1, old english sheepdogen ”Cruella” som just den här dagen och den här stunden var på riktigt sprallhumör. Hennes annars så rastypiska rullande rörelser bestod således mer av blandande småhopp som duktiga matte/handler Ingela hade lite svårt att stävja. En sprallig sheepdog är ju ganska många kilon hund.
Övriga hundar uppförde sig däremot enligt förväntan. Terriergruppens ”Bill” visades nu med charm och perfektion av nyblivne Svenska Mästarinnan i juniorhandling Vilhelmina Walldén då husse var tvungen att resa hem till Malmö för att jobba. Bill var emellertid ingen ny bekantskap för Vilhelmina. De har travat tillsammans förr. Bills finska vinnartitel erövrade han med Vilhelmina i snöret.
Mycket charm och ett klockrent rörelsemönster visade även representanten för rasgrupp 5, västgötaspetsen ”Nora”. Hon var på tårna hela tiden men utan det där nervösa. Självklar, med pondus men piggelin var hon nog den av de tio finalisterna som verkade trivas allra bäst och publiken visade sin uppskattning.

EFTER YTTERLIGARE DEFILERING OCH FINGRANSKNING hade BIS-domaren bestämt hur hon ville placera hundarna. Till den gemensamma sjätteplatsen visades bulldogg, tax, dalmatiner, setter och afghan.
Spralliga Cruella tilldelades femteplatsen och därmed var även första platsen i tävlingen Årets Hund utom räckhåll för henne.
Grönvit kokard gick till den 14 månader unga pudeln ”Ferrari” och tredjeplatsen tilldelades jack russeln Bill.
Därefter beordrades flatcoated retrievern ”Diezel” och Nora att trava det sista avgörande varvet till publikens jubel och tonerna av ”White christmas”. När de båda var tillbaka på röda mattan snöade det försiktigt över dem och då överlämnade Agnes Ganami Kertes den rödvita kokarden till världens bästa västgötaspets: Such SV-08-09 WW-08 Skogsbygdens Nora Supernova!
Matte/handler/uppfödare Kim Johansson såg minst sagt överraskad ut och publiken stod upp i bänkraderna och skrek ut sitt gillande.

- Det är omöjligt att inte falla för den här hunden, hon fångade mitt öga redan i rasgruppsfinalen. Hon är så sund, korrekt konstruerad, fint tecknad och har en fantastiskt utstrålning. Hon har allt som en BIS-vinnare skall ha. Jag är inte specialist men jag har sett många BIR-vinnare då jag har haft förmånen att döma ofta i Skandinavien. Dessutom har jag stor respekt för ras- och gruppdomaren Per-Erik Wallins kunskap om rasen, förklarade BIS-domaren sitt val.

[Fotografi av Gunnar Lindgren]

DÄRMED VAR ÅRETS STORA JULKALAS över och det kunde knappast slutat bättre. Noras seger blev en liten påminnelse om vikten att vårda sitt ursprung och särart i dessa globaliserade, internationaliserade tider. Ty att kunna sin historia och bära den stolt, det är det som utgör kölen på den båt som krävs om man ska kunna klyva vågorna på de stora oceanerna. Det är den som avgör om man kommer att kunna hålla den kurs man önskar, och inte bara hjälplöst driva med vinden.

För Hundsport.se: Anna-Lena UNDÉN