 |
 |
 |
 |
|
|
|
||||
|
|
|
 |
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||
|
Vaccinera – mer eller mindre?I Sverige är väl varenda hundägare medveten om att man bör vaccinera sin hund. Först informeras du av uppfödaren och sen får du besked vid varje vaccination om när det är dags nästa gång. Länge användes avdödade vacciner och de gavs årligen, men i dag innehåller basvaccinerna levande virus som ger lång immunitet. Därför kan – och skall – de ges med glesare intervall. Annars är det risk att en hund får mer vaccin än den behöver och dessutom att den får det för ofta. Skulle det i så fall göra något? Är det inte bättre att ge för mycket än för litet? Svar i slutet av texten. Det inte så vanligt att man varnar hundägare för att vaccin kan ha negativa effekter. Tvärtom viftar vårdpersonal gärna bort den frågan eller tar lätt på den, även om en hundägare faktiskt är orolig för biverkningar. Det är inte heller vanligt att man undersöker en vuxen hund inför vaccinationen eller ens förhör sig om dess kondition och hälsa innan man ger sprutan. Det är sällan man uppmanar ägaren att hålla hunden i vila efter vaccinationen, att inte utsätta den för akut stress och att avstå från motion de närmaste dagarna. Det borde vi veterinärer göra. Hundar som tränas för extremsporter bör vila upp till ett par veckor efter vaccinering. De vaccineras lämpligen under sin vilosäsong. Akuta biverkningar Vi ser biverkningar av vaccin. Vanligast är en akut allergisk reaktion en kort stund efter sprutan. Det kallas en Typ I-reaktion. Den ger kliande nässelutslag på kroppen och hunden svullnar i ansiktet, särskilt i öronlapparna och runt ögonen. Ofta går det över av sig själv men ibland måste man ge medicin för att dämpa reaktionen. Hunden kan även bli rejält yr och falla ihop i en slapp hög. I värsta fall kan svullnaden sprida sig till svalg och luftvägar och ge en pipande andnöd. Om luftvägarna svullnar igen kan man tvingas ge både syrgas och adrenalin och till och med säkra lufttillförseln genom tub, en slang som förs ner i strupen, eller i värsta fall via trakeotomi, ett andningsrör som förs in akut genom ett snitt nedanför struphuvudet. Sena biverkningar Den första veckan efter vaccination får en del hundar feber, blir trötta och sega, tappar aptiten och blir dåliga i magen. Det beror på att virus förökar sig i hundens kropp och sparkar igång en hög aktivitet i immunförsvaret. Den biverkningen nämner vi i förbigående till djurägarna om saken tas upp alls. Om och när det inträffar måste hunden hållas i vila, man måste se till att den äter och dricker, inte har för hög feber och är i hyfsad form. Som hundägare bör man kontakta veterinären om hunden blir sjuk hemma av vaccin. Veterinären skall rapportera det till Läkemedelsverket (nedan). Forskningen Vid Purdue University, School of Veterinary Medicine, i USA finns en grupp forskare med Professor Larry T Glickman i täten som har forskat på olika biverkningar av hundvaccin ända sedan början av åttiotalet. Projekten finansieras delvis av olika rasklubbar och delvis får det ekonomiskt stöd via den amerikanska kennelklubben. Gruppen har visat att vaccin inte bara ger skydd mot de avsedda sjukdomarna utan de kan även ge antikroppar mot bukspottkörtel, sköldkörtel och kollagen och substanserna fibronektin, laminin och cardiolipin. Antikropparna har sitt ursprung i tillverkningsprocessen. Genom korsreaktion kan de gå till angrepp mot hundens egna motsvarande organ och substanser. Rabiesvaccin ger oftare dessa reaktioner än basvaccin. Skador på bukspottkörteln kan leda till diabetes. Sköldkörtelskada kan ge hypotyreos, nedsatt ämnesomsättning. Kollagensjukdom ger skador i bindväv och defekt fibronektin kan ge skador i blodkärlens väggar. Laminin är en viktig substans bland annat i njurarna och cardiolipin är ett så kallat hjärtantigen. Missförstånd Man odlar vaccinvirus på särskilda cellinjer, levande celler som tränats för ändamålet. För att virus skall växa och frodas matar man cellerna med serum från djur, ofta från kalv. Serum är den klara vätska som blir kvar när man centrifugerar blod så att blodkropparna sjunker till botten. Förklaringen till vissa biverkningar är att serum och små bitar av celler blir kvar i vaccinet. De framkallar antikroppar precis på samma sätt som själva viruset. Antikropparna är riktade mot det djurslag som ingått i cellinjen och/eller serum, men de kan även korsreagera med motsvarande substanser hos hunden själv. Då uppstår en autoimmun reaktion. Rasproblem I vissa familjer av weimaraner och grand danois i USA, misstänker man ett samband mellan vaccin och metafysär osteopati, en smärtsam bensjukdom. Över 80 procent av de weimaraner som fick sjukdomen var vaccinerade inom tjugo dagar före första skovet. Bland kroniska biverkningar, så kallade Typ III-reaktioner, finns flera autoimmuna reaktioner som kan vara av livshotande natur. En sjukdom där de röda blodkropparna eller blodplättarna bryts ner, immunmedierad anemi eller trombocytopeni, misstänks kunna utlösas av vaccination. Raser i USA med ökad risk för biverkningar är akita, amerikansk cocker spaniel, golden retriever, irländsk setter, kerry blue terrier, pudlarna, old english sheepdog, schäfer, sheltie, shih tzu, skotsk terrier, tax och ungersk vizla. Eftersom en viss familjebakgrund spelar in behöver inte de raserna ha problem även i Sverige. I nordiska länder, särskilt i Finland, har reaktioner däremot setts hos pinscher (före detta mellanpinscher). Rapportering Veterinärer kan och skall rapportera biverkningar av läkemedel till Läkemedelsverket. Reaktion på vaccin är den vanligaste av alla rapporterade biverkningar, men det skall ställas i relation till att vaccin också är det mest använda läkemedlet. Om alla hundar vaccineras enligt programmet borde ett par hundra tusen doser sprutas per år. Det finns säkert ett mycket stort mörkertal när det gäller rapporterade biverkningar. Eftersom alla veterinärer vet att de finns gör sig bara några få omaket att fylla i en blankett och sända in den. Den vecka detta skrivs har en kollega sett två fall av akuta biverkningar av basvaccin i en mindre svensk privatpraktik. Veterinärerna sviker Om inte vi veterinärer rapporterar de biverkningar som vi ser sviker vi både hundarna och deras ägare. Dessutom sviker vi vaccintillverkarna. Hur skall de veta om det finns ett problem när ingen påtalar det? Hundarna får fortsätta att må dåligt och deras ägare får leva med sin oro för biverkningar av vaccin. När det kommer in en rapport underrättar verket det företag som har ansvar för just det vaccinet, men utan att avslöja djurets identitet. Den återförsäljare som dominerar svenska marknaden i dag tar biverkningar på allra största allvar. Företaget står för alla de eventuella undersökningar som kan behövas och även för obduktion om det skulle gå så illa att en hund avlider. Det tycks finnas ett gott uppsåt och äkta engagemang i frågan. Lösa på bygden Om levande virus smiter ut ur ett laboratorium kan de ställa till stora problem. En sådan incident inträffade under 2007 då ett laboratorium i Storbritannien ”tappade” mul- och klövsjukevirus så att det spred sig till åtta gårdar. Över två tusen djur måste slaktas. Det satte stopp för spridningen och man slapp en upprepning av det förra, spontana utbrottet då tio miljoner djur avlivades. Men två tusen djur fick slaktas helt i onödan. När hundens parvovirus dök upp från ingenstans och spred sjukdom och död bland hundar över hela världen i slutet av sjuttiotalet fanns en teori om att det viruset eventuellt var ett muterat mink- eller kattpestvirus som slunkit ut från laboratorium. Den hypotesen har varken bevisats eller motbevisats. Myndigheten Från myndighetens sida, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, är attityden rent tråkig när hundar råkar ut för biverkningar. Man är medveten om att vissa raser är känsliga och inom dem vissa familjer, även om det ännu inte har bevisats i siffror här i Sverige. Likaså är man på det klara med att det är hundar av småvuxna raser som råkar mest illa ut. ”Litet svinn får man räkna med”, uttalade myndighetens representant rått inför den chockade skribenten och en stor grupp veterinärer. ”Tål dom inte vaccin är det väl lika bra att dom stryker med först som sist”, förtydligade hon. Tyvärr möttes detta språk av en viss munterhet i salongen. Förhoppningsvis var det inte ett instämmande skratt utan ett generat. Det är en veterinärs värsta mardröm att någons kära familjemedlem skall dö av en förebyggande behandling. Ja eller nej Svaret på rubrikens fråga måste bli: nej, inte mera. Man blir en aning bekymrad av allt som kan gå på tok. Men man måste också komma ihåg varför vi vaccinerar. Både valpsjuka, smittsam hepatit och parvodiarré är mycket smittsamma och de är dessutom plågsamma och har hög dödlighet. I dag är de under kontroll och det beror på att så pass många har vaccinerat sina hundar så länge. Slutar vi med det kommer sjukdomarna tillbaka. Virus lever länge i miljön och de börjar snart sprida sig om inte hundarna är vaccinerade. Alla hundar som tål vaccin bör alltså bli vaccinerade. Inte i onödan, men åtminstone några gånger i livet.
|
 |
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
 |
|
 |
|
|
