Sommartips: är lika med PADDFÖRGIFTNING

Jag har kommit hem från dansbanan i gryningen. Smugit osedd in i flickrummet utan att väcka huset och nu sover jag tungt på mage. I drömmen dansar jag fortfarande hambo.
Det stänker lätt på min kind och på den drömmandes vis försöker jag bygga in de små stänken i dansdrömmen. Sen väcks jag brutalt. Hon gnäller högt och klagande.
Tina står med båda tassarna på kudden och hon kräver min fulla uppmärksamhet. Inte om en stund. Nu.

YRVAKEN SER JAG mig om i rummet och tror knappt mina ögon. Min stolta dobermann darrar i hela kroppen och rantar mellan min säng, bordet, stolen, pinnsoffan och sin bädd. Allt medan hon maniskt ruskar på huvudet.

Salivsträngar, sega som äggvita, hänger som tyglar i mungiporna och snodda runt nosen. Löddrig vätska stänker som stora klumpar från läpparna och fastnar på tapeterna.

–Hon måste ha ätit en tvål.

Far står yrvaken i dörren i pyjamas. Stugan är liten och han har vaknat av ståhejet. Han ser uppfordrande på mig. Det här är väl något en veterinärstudent skall kunna hantera? Men tyvärr, jag har bara gått på skolan i två år och läst in olika teoretiska ämnen. Vi har inte börjat med levande djur än, varken friska eller sjuka.

Jag tänker tillbaka på morgonens händelser. Hur jag släppt ut hunden i trädgården och sovande mot dörrposten sett henne slå en drill på gräsmattan. Hur hon petat i sig ett par maskar och föst in en trumpen padda under vattentunnan.

Paddan! Jag minns hennes långa blick över axeln när hon röck åt sig sitt inkallningsgodis. Hon var långt ifrån klar med paddan. Tina öppnar utan vidare dörrar när det behövs. Jag vet det redan men kontrollerar ändå. Mycket riktigt: ytterdörren står öppen. Hon har gått ut till paddan igen...

Under tiden blir Tina ännu sämre, står gungande och ostadig på benen och ulkar. Nu tänker hon bli illamående på trasmattan. Jag skickar fram Aftonbladet längs golvet och hon lyckas pricka den med en spya som innehåller några metmaskar, två sega råttor och massor av fradga. Genom min hjärna drar skräckhistorier om hur grodgift stryks på pilspetsar och dödar bytet vid träffen och hur folk och fä dör av paddgift i USA.

Paddlivet

Under sommaren sitter paddan gärna i en skuggad jordgrop. På min ungdoms sommartorp kunde man hitta en padda den torraste av dagar; bara man visste var man skulle leta. Vid husknutarna stod regntunnor som vilade på stenar. Under en sådan tunna bildades en sval, skuggig och ostörd kammare. Där kunde man nästan alltid fiska fram en sur och motsträvig padda. Paddornas glada tid var de regniga sommarkvällarna och de daggiga mornarna. Då kröp de fram och satt försåtligt mitt på stigen när man tassade barfota till dasset på natten.

Groda eller padda

Grodors skinn är glatt och smidigt och kan ha ”fartränder” i många olika färger. Paddskinnet däremot är vårtigt, matt och skrynkligt och färgerna är dova i brunt, grått och svart.

Grodor är slanka och har långa, spänstiga bakben. Grodor kan hoppa. Paddor är knubbiga, krumbenta och går med gungande höfter. De hoppar ogärna och om det händer är skuttet kort och dunsande.

Grodor lever hela livet nära vatten medan vuxna paddor håller sig på torra land utom under parningstiden. Parningen sker dock i vattnet och honorna lämnar efter sig långa slemsträngar med svarta ägg. Ynglen får klara sig själva medan föräldrarna återgår till sina egna liv.

Bufotoxin

Paddor överför så vitt vi vet inga sjukdomar till människor. Förr hävdande man att man fick vårtor av att ta i en padda men det stämmer inte. Vårtor orsakas av ett smittsamt virus som bara förekommer hos människor.

Däremot kan paddor utsöndra gift i självförsvar, bufotoxin. ”Bufo”– ingår dubbelt i det latinska namnet på vår allmänna svenska paddart: Bufo bufo. På svenska heter den helt enkelt ”Vanlig padda”. Med toxin menas en naturlig, giftig substans som framställs av mikroorganismer, djur eller växter. Bufotoxin betyder helt enkelt ”gift från padda”. Det finns flera olika kemiska substanser i paddgift och de kan påverka många olika organ.

Giftet

Ett femtontal av världens paddor är listade som giftiga och det finns säkert giftiga doldisar som ännu inte nått de vetenskapliga laboratorierna. Flera utländska paddor är så giftiga att de kan döda en människa.

Även svenska paddor kan – som beskrivits ovan – avge obehagliga gifter. Bufotoxin utsöndras från körtlar på paddans rygg när den känner sig hotad. Man bör därför inte stoppa fingrarna i munnen om man tagit i en padda. Giftet irriterar lokalt och nedsvalt gift kan ge obehagliga symtom.

Munnen

Paddgift skadar slemhinnorna om det hamnar i ögonen, nosen eller halsen. En hund som försökt lyfta upp en padda får giftet i munnen. Salivproduktionen blir intensiv och hunden dreglar mycket kraftigt.

Den brännande svedan och frätkänslan i munnen kan övergå i bedövning, som när man fått en spruta av tandläkaren. Tunga och svalg påverkas vilket man bör tänka på om man vill medicinera en förgiftad hund med något de vanliga förgiftningsmedlen, kolsuspension eller mjölk. Hunden kan sätta i halsen för att den har svårt att svälja. Nedsvalt gift kan orsaka illamående och kräkning.

Hjärtpåverkan

En av de kemiska komponenterna i paddgift, bufanolid, är dotter till kolesterol och kusin med digitalis, det hjärtaktiva ämnet i fingerborgsblomma.

Hjärtpåverkan är alltså en möjlig effekt av paddförgiftning och är även det oftast förekommande symtomet. Det kan vara dramatiskt med tecken på svaghet och yrsel. Effekten på de ytliga blodkärlen gör att dessa drar ihop sig så att hud och slemhinnor blir bleka.

Allvarligt hjärtflimmer kan uppträda men det är nog ovanligt att hundar dör av paddförgiftning i Sverige.

Andra symtom

Andningen kan bli ytlig och andningsrörelserna få och svaga. Slemhinnorna blir blågrå till följd av försämrad syresättning av blodet. Regelrätta kramper kan uppstå, antingen i form av darrningar eller att hunden faller ihop och skakar och rycker i hela kroppen. Hunden kan även verka yr och förvirrad och rent av tuppa av.

Man bör inte försöka hjälpa en medvetslös hund med mun-mot-mun-andning eftersom man själv kan få i sig giftet.

Paddan i folktron

Säkert är det vetskapen om paddans giftighet som gör att just paddskinn anses ingå i olika häxbrygder tillsammans med fladdermusvingar, drakblod och andra exotiska ingredienser.

Ett narkotiskt rus liknande det man får av LSD lär kunna uppnås om man röker det torkade och hackade skinnet av vissa utländska arter av padda. Detta naturbruk idkades i vissa kretsar i USA så sent som under hippieåren.

Första hjälpen

Risken att en hund skall utsättas för paddgift är inte stor om man är normalt försiktig. Man bör förstås inte låta hunden förfölja en flyende padda så att den stressas att försvara sig med gift. Än mindre skall man låta hunden ta en padda i munnen.

Om olyckan är framme bör man som allra första åtgärd skölja hundens mun ordentlig med vatten, antingen på en tvättsvamp eller med en vattenkanna. Nosen skall vara riktad neråt så att hunden inte får vatten i vrångstrupen.

Jourhavande veterinär kan sen ge råd om fortsatt hantering och tar då hänsyn till hundens storlek, ålder, allmänkondition och hur allvarliga symtom som utvecklas.

Viktiga ATT-Satser att ha i minnet vid soliga sommardagar…