Diagnosen är: Visitering

– Den dagliga visiteringen, svarar han. ”Så klart”. Jag granskar mannen med respekt. Han har hittat en förändring hos sin hund som de allra flesta inte skulle ha upptäckt förrän det var för sent. Hans ordval, hållning och klädsel skvallrar om en militär bakgrund. Kanske är det självklart med daglig ”persedelvård” och att han själv och hunden skall vara i topptrim. Han ser förvånad ut över min fråga..

BILDTEXT: Vänster öra hos en ovårdad pudel. Den blå linjen visar örongångens framkant. De röda pilarna visar

Visitering är inte längre rutin för alla hundägare. Den har blivit en angelägenhet för dem som har de hårt arbetande hundarna. Den här texten slår ett slag för att göra en daglig genomgång av alla hundar. För det första försäkrar man sig om att hunden är i bra skick. För det andra hittar man då och då en skavank som bör åtgärdas. För att känna igen det onormala behöver man vara väl förtrogen med det normala. Det lär man sig genom att upprepa vissa undersökningar och kontroller.

Nos och ögon
En visitation är en enkel hälsoundersökning av hunden. Den bör följa ett bestämt mönster så att de olika momenten blir rutin för både ägare och hund. Bästa platsen är i hallen där man torkar av tassarna. En liten hund kan stå på ett bord, en större på golvet eller på en bänk. Bra belysning underlättar. Börja vid nosknappen och sluta med svanstippen. Nosen hos en vaken hund brukar vara kall och fuktig. Kall och våt nos är dock inget säkert tecken på hälsa. Motsatsen, torr och varm nos, är inte heller något säkert tecken på sjukdom. Om det är varmt väder eller om hunden just har vaknat är nosen torr och då känns den varm. Det är normalt.

Ögonen skall ha en blänkande yta och svart pupill. Gråblå färgton i pupillen hos en gammal hund påverkar inte synen medan gråvit färg hos en ung eller medelålders hund kan tyda på grå starr. Tårögdhet är inte normal och inte heller matta ögon. Däremot är det normalt med en brun intorkad ”kråka” i ögonvrån på morgonen eller att en slemklick från natten hänger på en seg tråd en bit under inre ögonvrån.

Öronen
Många hundar med ståndöron kan leva hela sitt liv utan ett enda symtom från öronen. Men i raser med hängöron och håriga örongångar kräver öronen regelbunden tillsyn. Sur, söt, rutten eller jästlik lukt är onormal. Vanlig smuts kan torkas bort med fuktad bomull. Särskilt inför sommaren bör örongångarna hållas fria från hår och man kan med fördel klippa hela insidan av hängande öron. Tunna gärna ut pälsen på utsidan så att de inte blir så tunga (nedan). Man klipper bort så mycket att man kan se ner i den rosa, hudklädda örongången. Hos raser med mjuk päls bildas lätt tovor bakom och nedanför öronen. Antingen reder man ut dem eller klipper bort dem. Om hantering av ett öra gör ont eller om hunden reflexmässigt vill sparka sig med tassen bör veterinär konsulteras.

Hundens tänder kan – och bör - man hålla friska genom regelbunden rengöring. En slemmig beläggning på tändernas yta leder senare till tandsten. I det smetiga stadiet kan den borstas bort med mjuk tandborste eller gnidas bort med grovt tyg eller gasbinda. Senare bildas tandsten som börjar som en brun kant nära tandköttet. Man kan lätt peta bort den med en enkel skrapa från veterinären eller djuraffären.

Hud och hår
Frisk hud och päls speglar både den allmänna hälsan och en balanserad kost. Hela huden bör inspekteras då och då. Börja vid svansroten och lyft ett hudveck som du sedan rullar framåt mot manken medan du tittar in mellan hårstråna. Mjäll, fläckar eller plitor som kliar bör noteras och om de ökar eller sprider sig kan de behöva åtgärdas. Särskilt noga kontrolleras läppvecken runt munnen. Den tunna huden i armhålorna och huden på buken och i ljumskarna kan få revor och rispor av ris och buskar eller bett av knott och kryp som gör den inflammerad. Samma kroppsdelar är, liksom kinderna och huden runt öronen, favorittillhåll för fästingar. Hanhundar har känslig hud på pungen och tikar kan bli irriterade runt blygden. Glöm inte att titta mellan tårna efter svullnad och rodnad.

Klipp pälsen på tassarna om det behövs, jäms med trampdynornas kant. Trampdynorna har en speciell grå och grov hud. Den stora trampdynan har linjer liknande dem i våra handflator. De små trampdynorma kan ha tvära fåror som inte skall förväxlas med självsprickor.

En karda (borste med täta stålpiggar) och en gles stålkam löser många hårknutar hos långhåriga hundar medan korthårig päls bara behöver putsas av med en fuktad trasa. Trimraser måste friseras vid rätt tidpunkt, då de längre stråna släpper lätt. För tidig trimning gör ont på hunden och för sen trimning förstör pälskvalitén. Hos långhåriga hundar bildas lätt tovor i armhålorna, knävecken och i eventuella fanor i bakänden. Lös upp eller klipp bort en tova direkt annars växer den snabbt.

Hundar som gillar att bada kan få så kallade våteksem. Det är kliande fläckar där huden är svullen och ilsket röd; den vätskar sig och är öm som ögat. Badande hundar kan förberedas inför säsongen genom att man tvättar i ett milt rengörande schampo. Det är mindre risk för våteksem när huden och pälsen är rena. Efter badet passar man på att karda ut lös bottenull och tunnar ut pälsen på de ställen där den är len och riklig. Investera gärna i en så kallad effileringssax. Det är en sax vars ena skänkel påminner om en kam. Effilera runt öronen, i böjvecken, tassarna och gå gärna riktigt hårt fram med saxen på undersidan av bröstet och på buken.

Benen
Visiteringen görs vanligen efter en promenad och då har man redan haft god möjlighet att studera sin hunds rörelser. Om man känner igenom benen regelbundet är det lättare att hitta felet om hunden blir halt en dag. Man sträcker och böjer alla leder till ytterläge och kontrollerar att rörligheten är lika på båda frambenen respektive bakbenen. Glöm inte knogar och tåleder. Stela tassar är ett vanligt problem hos äldre hundar. Om hunden är stel efter vila gör man sin undersökning på morgonen när den just har vaknat. För prestationshundar tillkommer olika moment. Kapplöpningshundar får till exempel vissa speciella skador som aldrig drabbar andra raser.

Skador i tassarna bör plåstras om så att de inte läker fel eller hunden börjar slicka och gnaga i dem. Det finns inget effektivare sätt att hindra en skada från att läkas än att låta hunden själv sköta om den. Inget ont om Moder Natur, men de metoder för sårvård hon gett våra hundar är omoderna och ineffektiva. Veterinärmedicin är inte hennes gren. Ett sår läker bäst och snabbast om man rengör det, klipper pälsen runt om och hindrar hunden från att slicka.

En hund som springer på grus eller på klipphällar nöter själv sina klor. Även en kort klo kan skadas men risken är betydligt mindre än om klorna är förväxta. De skall hållas efter och vara så korta att inte pulpan växer fram och blöder när man knipsar av den lilla näbben i spetsen. Om en klo fläkts av eller pekar fel bör man kontakta veterinär.

En snabb kontroll av hullet är en del av visitationen och hindrar hunden från att lägga på extra kilon i smyg. Den som visiterar sin hund kommer en gång att upptäcka något fel med hjälp av de här enkla handgreppen. OM/när hunden kan misstänkas vara sjuk kan det även underlätta om man lärt sig följande: 1. Den normala färgen på hundens slemhinnor (den rosa färgen i tandköttet). 2. Hundens normala vilotemperatur (tas med vanlig febertermometer). 3. Hundens normala vilopuls (tas på insidan av låret).