Diagnosen är: VATTENSKALLE
–Uj, uj uj. Ett sånt litet ynkepynk. Yvonne jollrar med en liten knatte. Jag tittar upp från min journalskrivning och blicken faller på en pytteliten hund med form och färg som en dödkokt räka – bara aningen större. Narkossyrran bär valpen på ena armen och han borrar in sitt lilla huvud i hennes barm. Han har fått en lugnande spruta och skall sövas för undersökning. Att han har en dånande huvudvärk inser var och en som någon gång vaknat efter en grundlig kräftskiva.
Några minuter senare sover Pynket och jag känner igenom den stora kupiga skallen. Hittar en mjuk fläck mitt uppepå.
–Hydrocephalus, skulle jag tro. Vi försöker göra ett ultraljud genom den stora fontanellen och sen får magnetröntgen visa hur mycket hjärna som det egentligen finns därinne.
Hjärnan
Termen hydrocephalus härleds från de grekiska orden för vatten (hydor) och för huvud (kephale). På svenska använder vi ordet vattenskalle.
Normalt cirkulerar en speciell vätska – dock inte vatten – runt hjärnan och dess olika hålrum och sen vidare runt ryggmärgen som ligger inuti ryggkotorna. Vi kallar den CSF, en förkortning av engelskans CerebroSpinal Fluid. CSF fungerar som en stötdämpare runt hjärnan och den bidrar även till hjärnans ämnesomsättning genom att leverera näring och transportera bort slagg.
Till- och bortförsel skall stå i balans för att uppehålla normalt tryck i hjärnan. Om avflödet är för dåligt stiger trycket i skallen.
Raser
Vattenskalle kan vara av primär typ, som ofta är medfödd, eller den kan vara förvärvad, sekundär. Avflödet från hjärnan fungerar inte normalt utan det samlas vätska i hjärnans hålrum, de så kallade ventriklarna.
Den primära debuterar redan i valpåldern eller åtminstone under det första levnadsåret. Vissa raser förekommer oftare i den gruppen, framför allt de dvärghundsraser som har kupolformad skalle, exempelvis chihuahua och yorkshireterrier. Även flera av de trubbnosiga raserna löper ökad risk, bland dem bostonterrier, tibetanska raser och pekingese. Ströfall kan förekomma i alla raser.
Den sekundära typen beror på en förvärvad tilltäppning av CSF-flödet och kan uppstå efter yttre våld, vid tumörväxt eller vid andra processer som försämrar avflödet av CSF. Den sekundära varianten avhandlas inte vidare här.
Stor skalle
Vattenskalle är lätt att känna igen när den drabbar de minsta valparna, innan de olika små benen i skallen har vuxit ihop. Då är skalltaket ännu inte hårt utan det finns en elasticitet som gör att kraniet kan töjas ut. När trycket stiger i ventriklarna skadas hjärnans mjuka vävnad.
Själva skallen ändrar form och blir abnormt hög och bred. Hela hjärnan pressas mot skallbenet så att hjärnsubstansen förtvinar. Hjärnan kan bli så tillplattad att den ligger som ett tunt foder i kraniet.
De sämsta valparna har enorma skallar som är höga och breda med tvärt lutande stop och brett placerade ögon. Blicken visar ”setting sun sign”, ögonen tittar neråt och man ser ögonvitan upptill. Det kan finnas fontaneller, hål mellan skallens ben, mitt uppe på hjässan eller i nacken eller båda delarna. Valpar har normalt inte fontaneller.
Hittar man sådana bör man misstänka vattenskalle och låta en veterinär undersöka valpen.
 Vattenskalle. Formen är onormalt rund och kupig. Den smala vita linjen med en ”tapp” i mitten är hjärnan. Det mörka i mitten (gula pilspetsar) är hjärnans ventriklar.
Andra symtom
Både arten och graden av symtom varierar.
Förutom den typiska skallformen kan en valp med vattenskalle visa något av följande: Den blir efter i växten, är kinkig och gnällig, äter dåligt och sover mycket. Den leker inte med sina syskon och blir efter i utvecklingen. Den kan vara ostadig på benen och/eller röra sig stereotypt genom att till exempel gå i cirklar. Synen kan vara nedsatt och i värsta fall kan valpen bli helt blind.
Inte bara den kroppsliga utan även den själsliga utvecklingen påverkas. Valpen blir mentalt efterbliven och har svårt med inlärningen; det kan till exempel vara hopplöst att få den rumsren. Många hundar med vattenskalle har epilepsi som följdsjukdom och måste få medicin mot kramper.
 Normal hundskalle i tvärsnitt. Hjärnan syns i mitten (grått). De mörka halvmånarna (gula pilar) är hjärnans ventriklar. [Tack för lån
av magnetröntgen- bilderna till:
Martin Rapp]
Normal skalle
Vid fullt utvecklad sjukdom hos en valp är diagnosen enkel. Men när det gäller en unghund kan det vara svårare.
Den typiskt kupolformade skallen kan saknas. Det beror på att den inte får förhöjt tryck i CSF förrän skallen är förbenad och skalltaket är oelastiskt. En sådan hund kan först verka rätt normal och den kommer kanske inte till undersökning förrän den får epilepsi. En genomgång av unghundens utveckling och beteende, ”rätt” rastyp, en onormal litenhet, kanske en tendens till kupolskalle och begränsade förståndsgåvor kan leda de diagnostiska tankarna på rätt spår.
Behandling
Om man upptäcker vattenskalle tillräckligt tidigt kan man överväga kirurgisk behandling. Man kan operera in en slang som leder ut vätska från hjärnan och tömmer den i buken där den sugs upp av bukhinnan och går över i blodcirkulationen.
Medicinsk behandling av vattenskalle har förstås mycket små chanser att göra hjärnan frisk.
Man får nöja sig med att försöka hålla olika symtom under kontroll. En väl inställd medicinering mot epilepsi krävs. Efter behov och effekt kan den kombineras med inflammationsdämpande eller vätskedrivande medel. På sikt är framtiden dyster. De flesta hundar med vattenskalle blir högst ett eller ett par år gamla.
Diagnos
Pynket ligger i Uppvaket med rakad hjässa. Undersökningarna är klara och jag resonerar med kollegan vid Bild-diagnostik. Undersökning med ultraljud genom fontanellen visade genast att något är på tok.
Nu granskar vi bilderna från skiktröntgen, vrider och vänder på Pynkets hjärna som dansar på bildskärmen. Vi gör den tredimensionell, snurrar den, vrider den runt sin axel, skivar den på längden och bredden och resonerar hit och dit. Hjärna, ja. Det finns nästan ingen hjärna. Hela skallen är full av vätska.
Jag drar ett djupt andetag och trevar efter telefonen i fickan. Knappar in ett nummer. I tankarna har jag redan formulerat beskedet till valpens ägare.
För Hundsport.se: Vet. BERIT WALLIN-HÅKANSSON |
