Diagnosen är: PATELLALUXATION

–BÅDA ÖGONEN är helt okej. Jag drar diskret en lättnadens suck och vågar möta blicken hos den majestätiska kvinnan. Hon hänger upp hunden på höften, varken glad eller förvånad. –Då så. Då hämtar du en ortoped som får skriva på pappret om hennes knän.

Mitt mod sjunker. Ingen sådan specialist finns tillgänglig. Men det behövs heller inte – egentligen. Jag har ju själv konstruerat SKKs knäundersökning och är både formellt och faktiskt kapabel att utföra den.

–Vänd hennes ända mot mig så skall det vara gjort innan du vet ordet av. Vips, åter igen står hunden på bordet. Jag tar ett lätt tag om hans högra knäskål och ångrar mig direkt. Klick. Kluck. Klick. Kluck. Den Femsiffriga har patellaluxation.

Knäleden

Ordet patella är en diminutiv (”liten”-) form av det latinska ordet patina, som betyder ”en platt skiva”. Beskrivningen passar på människans knäskål men mindre bra på hundens.

Hos hunden är patella oval till formen. Den ligger i stora lårmuskelns sena och täcks delvis av den. Undre ytan är lätt kupolformad och har en sådan form att den passar exakt i en broskklädd fåra mellan lårbenets rullkammar. Patella glider upp och ner i fåran när benet sträcks och böjs (se bilder här intill).

Lateral och medial

Lateral betyder i det här sammanhanget ”på utsidan” och medial betyder ”på insidan”. Vid en lateral luxation glider patella över den yttre rullkammen och vid en medial glider den över den inre. Lateral luxation är mindre vanlig och förekommer framför allt hos några medeltunga raser, exempelvis flatcoated retriever, storpudel och wachtelhund.

Medial luxation förekommer nästan bara hos hundar med mindre än 10 kilos vuxenvikt (tabell). Det är främst den varianten som behandlas här.

Symtom

Många hundar är helt obesvärade av sina glappande knäskålar, de varken haltar eller har ont. Andra blir halta då och då och knät kan låsa sig en stund i böjt läge.

Låsningen kan gå över av sig själv eller hunden kan behöva hjälp: man böjer och sträcker leden några gånger tills det lossnar. En del reagerar med smärta när man manipulerar det låsta knät. I allra sämsta fall är knät permanent låst och hunden är låghalt eller hoppar på tre ben. Hos var fjärde hund med patellaluxation är förändringen dubbelsidig.

Hjulbent

Knäskålens felaktiga läge åt insidan förändrar krafterna runt knät och kan ge abnorm tillväxt i både lårben, vadben och ledband. Bakifrån sedd kan hunden se hjulbent ut. På en röntgenbild ser man att hjulbentheten orsakas av att lårbenet gör en båge utåt och vadbenet en båge inåt, sammantaget bildas en S-form med själva knäleden på S:ets mitt. Ledspringan skall normalt vara helt vågrät men kan vara felaktigt vinklad, och i värsta fall kan hela leden även vara roterad.

Valpar

Vid besiktning av en åtta veckors valp går man igenom den lilla kroppen systematiskt. Ibland finner man att knäskålarna känns lösa hos en valp. Det kan vara helt normalt. Ledens olika delar är outvecklade och ledbanden ostadiga. Man kan därför inte förutsäga en vuxen hunds knästatus redan i valpåldern, lika litet som man kan veta något om höft- eller armbågsstatus. När valpen växer kan det omogna knät få en helt normal utveckling och ledbanden blir normalt strama.

Ohalt

Många hundar med lindrig patellaluxation är obesvärade hela livet. Kanske upptäcks förändringen först vid en kontroll inför parning. Alternativt kan en del vara litet halta under ungdomen men sedan växer hältan bort. Mest vanligt är att hunden visar lätt hälta och oregelbundna bakbensrörelser då och då. En symtomfri hund behöver förstås ingen behandling.

Halt

För en hund som ofta är halt och/eller har ont av luxationen kan olika operationer komma ifråga. Enklast är att strama upp knäets ledkapsel med en tråd som fästs i ett stödben bakom knäleden så att patella förs tillbaka mellan rullkammarna.

I andra fall kan man ha bättre effekt om man i stället flyttar lårmuskelns benfäste så att det hamnar mitt för rullfåran.

Vid en tredje metod fördjupar man rullfåran genom att helt enkelt såga ut en benklyfta ur fårans botten, fnatta bort den tunnare delen och sedan lägga tillbaka den broskklädda biten.

Avel

Nedärvningen betraktas som polygen även om det finns brister i de genetiska studierna avseende patellaluxation. Som en del av hälsoprogram undersöks knäna hos avelsdjur av vissa raser.

En hund som själv har luxerad patella bör inte användas i avel. Friska syskon bör paras sparsamt. Om en tik eller hane lämnat valpar med patellaluxation i olika kombinationer påverkar det hundens fortsatta avelsvärde. Vilka regler som skall gälla för en viss ras beslutas av respektive rasklubb.

Om frekvensen är hög i en ras med få individer kan man inte utesluta för många hundar ur avel på en gång, utan man får göra en plan som sträcker sig över flera generationer. De sämsta sorteras bort i ett första steg och kraven stiger när avelsbasen tål det.

Gradering

För att göra en officiell kontroll avseende patellaluxation, vars resultat skall föras in i SKKs databas, måste undersökaren vara smådjursspecialist.

Undersökningen kan göras från ett års ålder och är enkel och smärtfri för hunden. Den står på ett bord med baken mot undersökaren. Veterinären griper med fingertopparna runt knäskålen och prövar om den kan rubbas ur läge, först åt den ena sidan och sedan åt den andra. Resultatet gäller livslångt.