Diagnosen är: GRÅ STARR

MAC SITTER I sjukhusets väntrum. Han har rutig vinterrock med polokrage och matchande rött halsband och koppel. Ytterdörren öppnas och han vänder sig mot den och spetsar öronen.
Någon kommer in?
Då lägger han huvudet litet på sned och reser sig. Han lyfter nosen högt och sträcker på halsen. Sakta rör han nosknoppen från sida till sida med kippande näsvingar.
Intressant.
Målet för hans uppmärksamhet är en slimmad bur i lila plast. Mac sträcker på halsen, tar en stor sniff - tänjer litet i kopplet och vet plötsligt:
- Katt!
Han struttar fram på raka ben och presenterar sig morskt för en ljuvlig kattflicka. Som svar får han ett surt fräsande från burens innersta djup.
Vilken sorglig typ.
Mac vänder sig mot husse och gläfser besviket.

Jag står i dörren till mottagningen. På min bokningslista står ”Remiss för operation. Blind?”. Vid en snabb blick ser Mac ut som en alldeles vanlig, frisk och kry liten terrier. Jag har aldrig träffat honom förut men jag har sett många blinda hundar. Macs sätt att lyssna och sniffa och den litet fördröjda reaktionen inför katten säger mig att han nog inte ser. Jag ropar hans namn och han vänder sig mot mig. Blicken är tom och pupillerna är kritvita.

Katarakt

Grå starr – eller katarakt som är den medicinska termen - är en grumling i ögats lins. De tidiga tecknen kan vara svåra att observera för en vanlig hundägare för hunden beter sig nästan normalt. En mindre grumling påverkar inte beteendet men om hela linsen är angripen försvinner synen. Om hunden ser illa intresserar man sig kanske extra för hur ögonen ser ut och undersöker dem på nära håll.

Vid grå starr är hundens pupiller grå i stället för svarta som är det normala. Med fullt utvecklad katarakt i båda ögonen är hunden blind. Hos åldrande hundar finns en rökblå åldersförändring i linsen som påminner om grå starr men som inte påverkar synen. En ögonveterinär kan lätt skilja den från grå starr.

Även vid total katarakt finns en viss liten synförmåga kvar. Den gör att ögat kan skilja mellan ljus och mörker. Men att bara kunna se om det är dag eller natt är en klen tröst för den som förlorat synen. Total katarakt är ärftlig inom vissa raser och debuterar ofta före 3-4 års ålder. Arvet är den vanligaste orsaken till katarakt.

En annan vanlig orsak är sockersjuka, diabetes. De flesta hundar med diabetes får med tiden mer eller mindre omfattande katarakt. Hos människor är åldersstarr den mest vanliga kataraktformen.

Kan man operera

Mac är en terrierkille i sina bästa år. Men hans syn är helt borta. Han klarar sig dåligt på okänd mark och vill inte leka med andra hundar. Kan han opereras och få synen tillbaka?

För att bedöma det behövs flera undersökningar. Jag lyser i hans ögon och granskar dem i förstoring. Pupillerna reagerar, de rör sig fritt och det finns inga tecken på inflammation. Så långt är det bra. Mac får ögondroppar som vidgar pupillerna. Därefter kan jag skärskåda det blivande slagfältet, höll jag på att säga. Men jag menar förstås operationsfältet. En starroperation fordrar planering, mental förberedelse och val av rätt strategi och kirurgen kan ibland uppleva den som ett fältslag – modell mindre.

Kännedom om ”fienden” – i det här fallet grumlingen i linsen - påverkar valet av instrument och nivån på ultraljudet som används för operationen. Nu får Mac en kontaktlins på ögat och ett par elektroder placeras i ansiktet. Näthinnans reaktion på ljusblixtar databehandlas och ritas upp som en kurva på en skärm.

Båda ögonen svarar bra. I nästa stund får Mac får en smetig droppe på ögonen och Lisa håller proben mot hornhinnan. På monitorn kommer en ultraljudsbild fram och Lisa förstorar, klickar på knappar och berättar vad hon ser. Jag mumlar lite generat för jag hinner inte riktigt se allt. Jag får titta på bilderna i lugn och ro. Senare. Slutsatsen är att Mac kan bli bra av att opereras. Över 90% av hundarna ser efteråt.

Operation

Många operationer är avspända och trivsamma tillställning. Vissa moment fordrar koncentration. Men resten av tiden hinner man diskutera allt: senaste viltolyckan, viktväktarnas nya öppettider eller ett bra kakrecept - allt efter dagsformen.

Tappar man en sax i golvet är det bara att ta en ny och det spelar ingen roll om snittet kom litet för långt till vänster. En kataraktoperation är något helt annat. Sköterskan har hela salen full av högteknologisk utrustning som piper, ritar, pustar och knattrar och tusen saker skall hon plocka fram och kontrollera i precis rätt ordning. Kirurgen opererar under mikroskop med små, små verktyg på en yta stor som en halspastill.

Detta genom ett millimeterbrett snitt och utan att skada nästan osynliga strukturer inuti ögat. Ett misstag och hunden är blind - igen. Kirurgen är helt världsfrånvänd och upplever vart ljud eller rörelse som minst en örfil. I värsta fall ett jordskalv.

Hon pratar baklänges och humöret pendlar mellan kinkigt barn, lottovinnare, fräsande katt och primadonna vilket allt är ganska svårt att dölja. Särskilt för en sköterska vars uppgift är just att notera minsta skiftning i rummet. Efteråt känner man sig som hade man gått igenom en stenkross: mörbultad. Såväl sköterska som kirurg. Och hund.

Efteråt

Snart är Mac är på sitt första återbesök: Husse håller honom i koppel medan vi går och pratar. Jag har byggt upp en ganska svår hinderbana för att prova synförmågan. Mac pinnar på med sin lilla skyddstratt runt nacken. Han stannar upp och stirrar på en babblande goja som sitter i sin bur och knaprar på en sockerbit.

En hund rullas plötsligt förbi på bår och Mac reser ragg. Hinderbanan som består av plasthinkar utan botten och käppar i olika färger hoppar han igenom i ett huj. Felfri. Både i ljus och mörker. Glatt tar han ett extra varv och avslutar med att sticka ner nosen i varenda hink. KAN där månne finnas en katt?

Mac är som en ny hund. Sitter i fönstret och tittar ut. Och när grannens k-a-t-t försöker smyga förbi skäller han så huset lyfter - precis som förr.