Diagnos är: Förstoppning

–Fortsätter det så här kan vi mata henne med snöre så bajsar hon säkert stearinljus. Frans är inte på sitt mest lysande humör när han rastar taxen mitt i natten och den återigen lassar ur sig hela frukostkorvar av talg, uppblandad med fågelfrön.

Röntgenbild av buken på en hund med förstoppning. Hunden ligger på sida med huvudet åt vänster (utanför bild) och svansen åt höger. De vita rektanglarna är ryggkotor. Grovtarmen är fyra gånger tjockare än normalt och full av benbitar (gröna pilspetsar). Tack till Martin Rapp för bilden.

Frans är i pyjamas och fryser. Jag kommer från valborgsfest med varma, sönderdansade fötter, känner varken kyla eller regn. Vi har kul på hästfesterna på granngården, men det blir litet sent ibland.

Taxen skäms. Nu står vi på vägen utanför varsitt hus, jag upprymd och grannen trött och med tax. Taxen kröker rygg och staplar ut ännu en bamsig trave fågelfrö.

–Eller talgdankar, har jag på tungan men hinner hejda mig. Grannen kan skoja på egna villkor men den som kloffar runt i vårregnet i våta tofflor, utan morgonrock, kan ha litet svårt för andras flamsiga humor.

–Akta så hon inte sätter i sig näten också för då kan det sluta riktigt illa, säger jag i stället.

Allvarligt. Hötter med det veterinära pekfingret. Men jag menar faktiskt väl. Jag vill inte se den lilla taxmagen klippt och rakad på operationsbordet.

Jag är fortfarande ung och tror att människor är intresserade av goda råd.

Koprostas

Den medicinska benämningen på förstoppning är koprostas. Det grekiska ordet kopros betyder dynga i bemärkelsen avföring, och stasis betyder (ett) stillastående. Den direkta översättningen skulle alltså vara stillastående avföring eller avföringsstopp.

I praktiken menar vi med koprostas att hunden inte kan eller har svårt att klämma ur sig avföring. Den sitter med ryggen krökt och krystar hårt, men med klent resultat.

I bästa fall kommer det små torra och hårda kottar av hopbakat bajs som innehåller något svårsmält som hunden proppat i sig i stor mängd.

Värre är det om det inte kommer fast träck alls utan bara små slemklickar, och allra värst om det enbart kommer blodklumpar eller rent blod.

Svårsmält

Förstoppning är en diagnos med säsongvariation. Runt jultiden är många hundar tröga i magen efter att ha satt i sig hela skinkbenet, med eller utan ägarens vetskap. Skinkan kommer från unga grisar så benet är lätt att tugga. På några minuter har det försvunnit ner i hundmagen.

Förr kunde förstoppningarna öka även under jaktsäsongen när man gärna slängde in några älgskankar i hundgården som tack för en lyckad jakt. Numera bor jakthundar inomhus så jägaren har uppsikt och tar ifrån hunden benet innan det är uppätet.

Andra svårsmälta men lika lockande godsaker är alla de olika sorters frön som hunden hittar under fågelbordet och även grissvål som hängts ut åt fåglar.

Stallhundar plockar gärna i sig både av det hästar producerar baktill i stora högar och de kan också proppa i sig av hästens olika foder. Betfor, torkade betflingor, är söt och god men den sväller kraftigt i magen och kan ge tvärstopp i tarmen.

Havre och mineraler kan ha samma effekt. Mineraler kan stelna till betong och de kan dessutom ge rubbningar i vätskebalansen. Stäng in fodret! Eller stäng ut hunden.

Kroppsform

Vissa raser har en kroppsform som gör dem mer utsatta för förstoppning. Typfallet kan vara en drever eller en skotsk terrier. Patienter med trög mage är ganska ofta av lågbent ras med stubbig figur och ett ben i varje hörn.

Raser med den kroppsformen har även en speciell form och lutning på korset och kan vara ganska trånga i det lilla bäckenet. Lilla bäckenet är den bakre delen av buken, det anatomiska område som vi kallar fostervägarna hos en tik.

Prostata

En hanhund har ju inga fostervägar men hos honom ligger prostata på motsvarande plats. Förstorad prostata är en vanlig orsak till koprostas hos hanar även om de inte har ätit något olämpligt.

Prostata trycker på tarmen och gör avföringen trög och smärtsam. Smärta vid krystning gör att hanen håller sig för länge. Då blir avföringen torr och hård. Det gör ännu mer ont när han krystar och då låter han bli helt. En klassisk ond cirkel har uppstått.

En speciell variant av förstoppning uppstår hos hundar med perinealbråck, ett putande bråck vid sidan av anus.

Lavemang

I skribentens barndom hade vartenda hem en lavemangskanna, en rörformig behållare med utlopp nära botten och en slang som slutade med en pip att föra in i tarmen. Den var avsedd för de vuxna.

Blev barnen tröga i magen fick vi äta Purex, äckliga chokladbitar med laxermedel, preparat som driver på tarmen. De smakade sk-t redan i munnen.

Behandling hemma

En förstoppad hund som är helt pigg och kry kan försöksvis få en behandling i hemmet. Först tar man undan fodret och serverar en smaklig dryck i stor mängd, exempelvis buljong eller välling.

Från apoteket köper man receptfri paraffinolja som har en smörjande effekt i tarmen. Den ges i munnen med dosspruta, i dosen en matsked per tio kilo kroppsvikt.

Paraffinolja innehåller olika smörjande mineraloljor och sugs inte upp av tarmen som andra fetter. Alla andra oljor är helt värdelösa för ändamålet. De tas upp av tunntarmen långt innan de nått fram till förstoppningen.

Litet lavemang

Ett par timmar senare ger man ett mini-lavemang bakvägen. Det är vätska i små tuber med en pip som skall stickas in i baken efter att man smörjt den med de första dropparna av lavemangsvätskan.

Dessa säljs också receptfritt på apoteket under namn som Microlax® och Toilax ®. Större lavemang skall inte ges hemma. Man får inte forcera. Går det trögt att komma in i tarmen kontaktar man veterinär.

Sök hjälp

Behandling i hemmet får bara pågå några timmar och bara om hunden är helt pigg. Om man inte får snabbt och stort resultat är det dags att söka hjälp.

Om hundens kondition är nedsatt eller om det kommer blod vid krystningarna tar man hunden till veterinär direkt. Är tarmen sårig så kan farliga bakterier strömma in i blodbanorna och orsaka akut blodförgiftning.

Hos veterinären

Första uppgiften för veterinären är att bedöma hundens tillstånd och karaktären på koprostasen. Vid en undersökning fäster hon stor vikt vid pulsen, temperaturen, slemhinnornas färg och olika tecken på uttorkning.

Med ett behandskat finger pillar hon i tarmen och bedömer innehållets diameter och textur. Hårt sammanpressade, vassa benflisor kräver större försiktighet än packad hästskit.

Ett kramande grepp med ena handen runt bakre delen av hundens buk kan ge viss hum om koprostasens storlek. Röntgen i två vinkelräta positioner ger viktig information.

Behandling

För att lösa en större förstoppning ger man först vätskedropp direkt i blodet, sen kramplösande medel och så smörjer man genom att mata på framifrån med paraffinolja.

Bakifrån ger man olika varianter av små och stora lavemang och det händer även att den gamla lavemangs-kannan kommer fram. Om hanteringen är smärtsam måste man söva hunden.

Ett par dagars behandling kan behövas vid en stor koprostas, en jobbig tid på sjukhus för hunden och kostsam för ägaren. Bästa sättet att behandla koprostas är att förebygga den.