Diagnosen är: Boghälta

Osteokondros i bogleden. Överst på den stora bilden ses bogbladet och nederst överarmsbenet. Den röda pilen pekar på en lös ben-/broskbit. Den mindre bilden visar bogleden sedd bakifrån med det typiska sår som uppstår.

Det är söndag, gassande sol och behagligt före. Jag rider på den mjuka grusvägen. Den rufsiga islänningen frustar. Han anar att jag har tankarna på annat håll, hos hunden en bit bort och passar på att dra upp tempot. Jag lättar på tygeln och släpper fram honom.

Vi närmar oss den halta hunden i sträckt trav, jag med blicken fäst på hundens ojämna rörelser. Omedvetet nickar jag i takt eller rättare sagt i otakt, mina huvudrörelser följer den haltande hundens steg.

Yrkesskada, inser jag. Kan inte låta bli att undersöka halta hundar ens under ridturen.

Några dagar senare står jag i mössa och munskydd och skrubbar mig. Blicken sveper över sövda djur som förbereds för olika ingrepp. Där ligger ju samma border collie, sövd och rakad över den vita, högra bogen. Ortopeden står bredvid mig och tvättar sig med tankarna inställda på nästa ingrepp. Jag följer hans blick mot hunden med det rakade benet.

Ortopeden svarar med en nickning. Osteokondros är en förändring som utgår från en benkärna i ledytan och som uppstår hos valpar och unga hundar under den snabbaste växtperioden. Sjukdomen ger symtom i tidig ålder. Ofta drabbas den största och mest snabbväxande valpen i kullen. Ordagrant betyder ordet osteokondros ”ben- (osteo-) och brosk- (chondros-) tillstånd (-osis)”.

Osteokondros kan uppträda i många olika leder. Här behandlas bara osteokondros i bogleden.

Det är ganska enkelt att se vilket ben en hund haltar på. Först låter du hunden trava mot dig på en rak linje, sen rakt ifrån dig och som avslutning iakttar du rörelsen från sidan. Frambenshälta syns bäst framifrån och om du sätter dig på huk när hunden kommer travande. Bogledens normala rörelser är följande: När hunden för fram benet sträcker den ut bogleden och när den för benet bakåt böjer den leden. Framifrån sett har en hund med boghälta ett nersjunket steg på det onda benet och huvudet gungar när benet belastas. Från sidan ser man att steget är förkortat. Hunden sträcker inte fram benet ordentligt och tar inte ut rörelsen bakåt heller. Rörelsen i bogen är smärtsam i båda ytterlägena.

Den spontana hältan, som man kallar initialhälta, graderas på en skala från ett till fyra eller fem. För att lokalisera smärtan gör man böjprov på varje led i benet. Det innebär att man först pressar ihop leden en stund och sedan släpper ner benet och sätter hunden i trav.

När man böjer den sjuka leden blir hunden mer halt i de första stegen. Den visar ett positivt böjprov med en högre siffra på hältskalan. I medicinska sammanhang betyder ordet positiv att det finns typiska symtom; att hunden är sjuk. Negativt svar betyder att det inte finns symtom.

Palpation (från latinets palpo, röra) innebär att man undersöker med händerna. När böjprover visat från vilken del av benet hältan kommer palperar man igenom det området noga, gärna med hunden liggande i sidoläge på ett bord.

Hundens minspel och eventuella motstånd när man trycker på olika punkter eller böjer, sträcker och roterar en led visar var det gör ont. Svullnad, stramhet eller förtvining vid leden visar om problemet är akut eller om det har pågått en längre tid. En akut skadad led är svullen och har normal muskelmassa. Långdragen smärta ger atrofiska muskler.

När man misstänker osteokondros undersöker man inte bara det smärtande stället utan även resten av benet och likaså det andra frambenet och bakbenen. Det kan finnas förändringar i flera olika leder och hältan kan vara dubbelsidig med övervikt för ena benet.

För röntgen av bogleden behöver de flesta hundar få en lugnande spruta. Exponeringstiden vid skelettröntgen är lång och minsta darrning i benet ger oskarpa bilder. Hunden måste ligga blickstilla i en obekväm ställning och så få personer som möjligt skall delta vid röntgen.

Förr ställde personal upp och höll i hundar, men det är mindre vanligt nu. I vissa länder får det inte finnas någon mer än hunden i rummet när bilderna tas. Efter undersökningen väcks hunden med ett motgift.

En vanlig röntgenundersökning med bilder tagna i två plan räcker ofta för att påvisa osteokondros i en bogled. Man letar efter en konturstörning där det har lossat en bit från överarmsbenets ledyta.

Med digital teknik har det blivit lättare att hitta felet när gråskalan i bilderna kan manipuleras och detaljer kan förstoras. Men om den lösa biten är liten och inte har ramlat bort utan sitter kvar över ledytan kan den ändå undgå upptäckt. Då får man överväga om man skall gå vidare med en skiktröntgen eller om man helt enkelt skall gå in i leden kirurgiskt för att få ögonkontakt med led-ytan.

Det kan vara svårt att förstå vad din hunds försäkring täcker. Du behöver nästan ha medicinsk kompetens och dessutom en viss vana vid att läsa krånglig text för att begripa vad hunden är försäkrad mot.

Vid diagnosen bogosteokondros ersätter flera försäkringar bara behandling och operation om hunden är SKK-registrerad och har varit sammanhängande försäkrad sedan fyra månaders ålder. För blandraser betalar en av de vanligaste försäkringarna bara tills diagnosen är ställd, men inte för de nödvändiga åtgärderna.

Reglerna kan ändras så om din hund skulle få den här sjukdomen bör du kontrollera med ditt bolag vad som gäller.

Förr hände det att man behandlade bogosteokondros konservativt, det vill säga man behandlade inte alls. Hunden fick röra sig fritt tills den plötsligt blev rejält halt. Då ansåg man att den lösa biten lossnat från led-ytan och gav hunden sex veckors vila för att läka brosket. Jämfört med den tidens enda andra alternativ, att öppna hela leden, kunde det vara acceptabelt.

I dag har vi betydligt elegantare metoder. De veterinära ortopederna blir alltmer skickliga på så kallad titthålskirurgi.

Artroskopi innebär att man tittar in i leden genom ett minimalt hål. Hunden är sövd när man gör en liten öppning i ledkapseln och för in ett smalt rörlikt instrument som är anslutet till en monitor. På monitorn är den lilla ledytan – i verkligheten bara aningen större än en femkrona - förstorad till storleken hos en normal tallrik.

En skicklig kirurg kan undersöka nästan hela leden genom instrumentet och dessutom göra själva operationen genom samma lilla hål. Man kan både hyvla loss den lösa biten och knapra sönder den med olika instrument och dessutom snygga till sårkanterna för att starta en process som lockar fram läkande blodkärl till den skadade ytan.

Differentialdiagnoser, ”diffar” på veterinärslang, är sjukdomar som ger liknande yttre symtom men som har helt olika orsaker. Alternativt till osteokon-dros kan boghälta till exempel bero på skada på ledbanden eller på bicepsmuskelns sena. De förändringarna kan också åtgärdas via artroskopi.

Tabellen visar att vissa raser är mer ansatta av bogosteokondros än andra och man misstänker ett ärftligt inslag. Dvärghundar och lättviktiga hundar drabbas nästan aldrig. Lättaste rasen på listan är border collie. En av 50 hundar av den rasen och av rasen berner sennenhund får osteokondros i bogen och frekvensen är ännu högre hos dogue de bordeaux. Det kan finnas en lokal snedfördelning i materialet eftersom det härrör från ett enda djursjukhus och inte från landet som helhet.

Myten att blandraser är friskare än rashundar punkteras här. 24 av 162 hundar med bogosteokondros, var sjunde hund, var en hund av blandras.