Viktigt att vaccinera
–Det ökande resandet med hundar ökar risken för att sjukdomar som vi inte haft problem med på länge får ett "uppsving". Särskilt stor är smittrisken i delar av Sydeuropa.
VALPSJUKA ÄR EN mycket smittsam sjukdom som orsakas av ett virus besläktat med det som ger mässling hos människor. Av namnet valpsjuka kan man få intrycket att det bara är valpar eller unga hundar som drabbas. Men så är det inte. Hundar i alla åldrar och oberoende av storlek, ålder och kondition kan få valpsjuka om de inte är immuna.
De första symtomen är varigt flöde från ögon och nos, följt av feber med djup, seg och sörplande hosta. Sjukdomen kan i allmänhet inte botas utan en smittad hund måste betraktas som dödsdömd. Viruset sprider sig i hela kroppen via blodbanorna. Kräkningar och diarré gör att vätskebalansen rubbas och hunden blir uttorkad. I slutstadiet uppstår skador på hjärnan och ryggmärgen med kramper och förlamning som följd och till sist slutar hunden andas och hjärtat stannar.
Här i Sverige har våra hundar ett gott skydd mot valpsjuka eftersom de allra flesta är noga med att vaccinera sina hundar hela livet. Ändå dyker det upp några enstaka svenska fall om året och då och då blossar en liten lokal smitthärd upp. När ett laboratorium ställer diagnosen valpsjuka skall fallet rapporteras till Smittskyddsenheten vid Jordbruksverket i Jönköping. Vid ett onormalt antal fall skall verket reagera med en utredning och vidta åtgärder.
I länder där hundar inte vaccineras regelbundet är valpsjuka ett stort problem. I varmt klimat och vid lämplig luftfuktighet överlever viruset utomhus. Smittan släpps på marken av en sjuk hund och ligger där osynlig i väntan på att spridas till nästa djur som passerar. Spridningen sker alltså utan att den sjuka och den friska hunden någonsin träffats.
Smittsam leversjukdom
Även den smittsamma leverinflammationen orsakas av ett virus. Sjukdomen ger hög feber, buksmärtor, intensiva kräkningar, grumliga ögon och lever- och bukhinneinflammation. Hunden får snabbt ett kraftigt påverkat allmän tillstånd till följd av uttorkning.
Dödligheten är mycket hög men en del drabbade hundar kan räddas med intensivvård.
En svensk veterinär, Sven Rubarth, var banbrytande inom forskningen om smittsam leversjukdom under mitten av 1900-talet. Det gör att veterinärer i vårt land alltid haft god kunskap om sjukdomen och – framför allt – har effektivt vaccin funnits länge i Sverige.
Liksom för valpsjuka rapporteras fastställda fall till Jordbruksverket. Årligen brukar det bara påvisas en handfull fall i Sverige. Under senare år har det ibland förekommit fall på grund av ofullständig vaccination av småvalpar
Parvovirusinfektion
Hundens parvovirus dök upp i slutet av 1970-talet. Det påvisades först i USA, där det gick fram som en gräsbrand. Många hundar insjuknade men dödligheten var ganska låg. Kort därefter dök fall upp i olika delar av Europa och Sverige skonades inte.
Under 1979 och 1980 var djursjukhus och kliniker svårt överbelagda. Smittade hundar låg på dropp i snart sagt varje vrå och skrymsle som gick att uppbringa.
Parvoviruset är nära besläktat med det virus som orsakar kattpest hos katter. Tre former förekommer: en form som dödar nyfödda valpar utan förvarning, en annan som ger inflammation i hjärtmuskeln (myokardit) och en tredje, den mest vanliga, som ger akut magsjukdom med täta, stinkande kräkningar och diarré och kraftigt nedsatt allmäntillstånd.
Sjukdomen skall i princip rapporteras till Jordbruksverket på samma sätt som valpsjuka och hepatit men för parvosjukdomen är verkets statistik inte tillförlitlig. Det beror på att de flesta kliniker kan ställa diagnosen i sitt eget laboratorium så bara ett fåtal prover går till de laboratorier som får rapportera till verket. Mörkertalet är stort då de allra flesta fall inte kommer till verkets kännedom.
Vaccination
För att förstå hur spridning av en smittsam sjukdom går till kan man tänka på ett kedjebrev: varje mottagare måste kontakta att visst antal individer som i sin tur måste kontakta lika många individer som i sin tur måste kontakta osv…
När det hela upprepats tillräckligt många gånger utan avbrott har man fått en rejäl spridning. I Sverige vaccineras de allra flesta hundar någorlunda regelbundet mot både valpsjuka, hepatit och parvovirus. Det skyddar både den enskilda hunden mot sjukdom och dessutom försvårar det smittspridningen. I jämförelsen med kedjebrevet ger varje vaccinerad hund ett avbrott i kedjan eftersom den i bästa fall inte smittar någon annan hund alls. Därigenom bryts smittkedjan.
Valpar vaccineras vanligen två gånger som små, en gång av uppfödaren och en gång av valpköparen. Vid båda tillfällena kan man ge trippelvaccin så får valpen ett skydd mot alla tre sjukdomarna. Immuniteten uppges bli olika lång: kortvarig mot leversjukdomen, något längre mot parvovirus och ännu mer långvarig mot valpsjuka.
Vill man ha maximalt skydd mot parvovirus måste man vaccinera hunden årligen och det gör de allra flesta enskilda hundägare. Om man vid de tillfällena alltid ger trippelvaccin i stället för enkelvaccin får man – till en ringa extra kostnad – även en årlig påspädning av immunskyddet mot valpsjuka och leversjukdom.
Kennelhosta
Det finns även vaccin mot kennelhosta men det vaccinet ger inte fullständigt skydd och det skydd som fås är kortvarigt och bara effektivt mot ett av flera tänkbara hostavirus.
Vaccinet används i speciella situationer där hundar utsätts för stor smittrisk.
För utlandsresenären
Alla hundar som reser utomlands skall vara vaccinerade enligt Jordbruksverkets krav. Att vara vaccinerad är dock inte en helt säker garanti mot smitta. Hos någon procent av de vaccinerade djuren har inte vaccinet full effekt.
Det kan bero på att hundens immunsystem inte reagerar tillräckligt bra på vaccinet. Hundar som behandlas med inflammationsdämpande medel för kroniska sjukdomar i hud, tarm, leder eller ögon kan också få mindre effekt av vaccin.
Man bör därför inte utmana de smittsamma sjukdomarna utan vara försiktig med att träffa främmande hundar i utlandet och med att rasta sin hund där man kan misstänka att ovaccinerade hundar rör sig.
Smittrisken är särskilt stor om den yttre miljön är gynnsam för smittämnen; det vill säga om klimatet är ganska varmt och underlaget är lagom fuktigt. En liggplats för gathundar i ett sydligt land kan vara en smitthärd som man särskilt bör akta sig för.
För Hundsport.se: Vet. BERIT WALLIN-HÅKANSSON |
