Skendräktighet

Jakthunden ligger redan på mjuka mattan vid husses fötter, något skamsen. När hon är skendräktig finns bara husse. Sippan slår knut på sig själv för en vänlig blick och blir salig för minsta klapp.

Första gången

Tikar kan bli skendräktiga redan efter första löpningen. En oförberedd hundägare kan bli riktigt orolig när den unga damen plötsligt byter personlighet. Från att vara en pigg och glad valp blir hon en hundtant nästan över natten.

Tiken blir inåtvänd och håglös, släntrar runt med släpande tassar, suckar och ser butter ut. Hon lägger sig med en duns så tung som om hon aldrig mer tänker resa sig. När hon ligger på sin plats är det bara ögonen som rör sig. Hakan lyfter hon knappt från golvet.

Efter löpningen

För att få valpar betäcker man sin tik under höglöpningen, då flytningen övergått från flödande röd till sparsamt gul. Den normala dräktigheten varar i cirka nio veckor.

Symtomen på skendräktighet brukar börja fem till sex veckor efter höglöp och är desamma som de tecken en dräktig tik visar som bekräftelse av tillståndet. Hon blir passiv, ligger gärna hoprullad och med nosen djupt intryckt under svansroten. Ett vänligt erbjudande om promenad möts med ett stönande. Tiken reser sig, traskar runt och ramlar ihop på andra sidan, trycker tillbaka nosen i rumpan och kniper ihop ögonen mot den besvärliga omvärlden.

Är tiken sjuk

Den första skendräktigheten leder ibland till ungtikens första ”riktiga” veterinärbesök. Det ändrade beteendet, håglösheten och den förlorade matlusten kan tolkas som allmänna sjukdomssymtom. Även den friskaste unga tik kan ju faktiskt bli sjuk. Hon kan till exempel drabbas av någon infektion.

Temperaturen, mätt med termometer i ändan, är normalt 38,5-39,5 hos veterinären och en halv grad lägre när hunden vilar hemma. En infektion ger ofta feber men en skendräktig tik har normal temperatur.

Hos veterinären

Hos en skendräktig tik är ljuden normala när man lyssnar med stetoskop på hjärta och lungor. Slemhinnorna har normal färg, lymfkörtlarna är normalstora. Man hittar inget onormalt vid en grundlig palpation av bukorganen. Tassar, hud, ögon, öron, nos och munhåla är alla normala. Blod- och urinprover är negativa; ja allt är negativt vid skendräktighet. Negativt betyder här att man inte kan påvisa några tecken på sjukdom.

Förstorade juver

Anamnesen – sjukdomsberättelsen – avståndet till löpningen och tikens ålder kan väcka en misstanke om skendräktighet och den stärks genast om juvret är mjölkfyllt. Det bedömer man lätt med ett grepp om raden av juver. Får man handen full av pösande mjuk vävnad bekräftar det teorin. Om tiken bildar mjölk är spenarna rosaröda och litet förstorade.

Ingen förlossning

Vid den tidpunkt då en dräktig tik skulle ha valpat, cirka nio veckor efter höglöpet, kan den skendräktiga tikens uppträdande ändras igen. Det finns skrönor om skendräktiga tikar som sägs ha visat symtom nästan som vid en riktig förlossning med värkar och allt. Även den som har ett öppet sinne måste faktiskt vara skeptisk.

En normal förlossning bygger på en väl avvägd duett mellan hormoner, ett växelspel där både mamman och valparna har viktiga roller. Om inga valpar finns i livmodern blir det ingen duett, ingen förlossning och inte heller några värkar.

Adoption

Typiskt modersbeteende kan dyka upp vid tiden för valpning. Tiken visar ett nyväckt intresse för små gnällande och pipande ljud och för små mjuka föremål av valpstorlek. En hoprullad socka eller någon pipleksak får ofta göra tiken sällskap i bädden och fungerar som ersättare för valpar. Intresset för de vanliga sociala sysslorna går däremot mot noll. En matte som står i hallen med ett skramlande koppel kan gå ut ensam om hon nu prompt måste ut i höstregnet. Tiken blir kvar på sin post med ett ursäktande musse-pigg-smil.

Hur bra är motion

En vanlig rekommendation har varit att man skall motionera tiken vid skendräktighet, dra ner på maten och även ransonera vattnet. Man sätter helt enkelt tiken i ett relativt tillstånd av undernäring som tvingar kroppen att använda sin energi till annat än att tillverka mjölk. Men om tiken sätter alla fötterna i backen och vägrar röra sig fungerar det inte alls med ökad motion.

Om man lyckas få med sig tiken måste träningen vara lågbelastad. En skendräktig tik står under inverkan av hormoner som gör att ledband och bindväv skadas lättare. En sporthund, till exempel en racing greyhound eller en draghund, bör vila från tävling och hårdträning under skendräktigheten.

Nej till valpar

Ett gammalt råd var att låta tiken få en kull valpar så skulle skendräktigheten gå över. Inget kan vara mer fel. Även om valpar suger upp mjölken just medan tiken har den kullen så kommer alla följande skendräktigheter att bli etter värre. Tiken blir bara bättre och bättre på att producera mjölk.

I värsta fall blir hon en självmjölkare, slickar och smaskar på spenarna och stimulerar på det sättet en ännu större mjölkproduktion. Dessutom finns det risk att tikens valpar också blir skendräktiga som vuxna. Numera finns det bättre metoder (nedan).

Vargar

Varghonor i fångenskap kan hjälpas åt att föda upp alfaparets ungar. Honor som inte har ungar själva blir skendräktiga och fungerar som flockens ammor. De kan rycka in om något skulle hända den riktiga mamman.

Det finns också undersökningar som visar att både dräktiga och kastrerade varghonor gör i ordning ett bo på våren trots att de som är kastrerade inte kommer att föda. Dagsljus anses påverka nivån av det hormon som utlöser beteendet.

I flockens intresse

Skendräktighet förekommer hos hundar, möss och vargar, arter där hela gruppen gynnas av att ungar överlever och kan delta i jakten på föda. Att ha många ungar är bra för flocken. Alla de tre arterna har spontan ägglossning antingen de paras eller inte. Det är ett måste för att kunna bli skendräktig.

Katter blir däremot nästan aldrig skendräktiga eftersom deras ägglossning utlöses av själva parningsakten. Sker det ingen parning, blir det ingen ägglossning och heller ingen skendräktighet. Katter lever och jagar ensamma så den arten har inget intresse av att föda upp någon annans ungar.

Dyra droppar

Numera finns det receptbelagd medicin för skendräktiga tikar. Det är droppar som innehåller ett ämne, en prolaktinhämmare, som sänker mjölkproduktionen via hypofysen. Dropparna doseras efter vikt och ges i munnen i fem dagar i rad.

Till skillnad från andra honliga hormoner finns ingen risk för långsiktiga biverkningar i form av juvertumörer och/eller livmoderinflammation. Däremot måste man vara säker på att tiken inte är dräktig när hon behandlas. Annars kan preparatet utlösa ett missfall.

Lätta biverkningar

Bland biverkningarna nämns slöhet, dålig matlust och yrsel, symtom som man lika gärna kan tolka som tecken på att tiken är skendräktig. Kräkning kan förekomma efter första dosen.

Kostnaden för medicinen till en taxtik är cirka två hundra kronor och till en stövare cirka fyra hundra. För den som fått en jaktvecka förstörd av en surande tik som vägrar lämna de adopterade strumporna ensamma i stugan känns väl den kostnaden lätt att bära?