[2011-04-12]

Rävens dvärgbandmask är här...

En gång är ingen gång brukar man säga överslätande. Men när det gäller det enda fall av rävens dvärgbandmask som i skrivande stund uppträtt på Västkusten nära Uddevalla ja, då är redan ett enda fall ett fall för mycket.

RÄVPOPULATIONEN ÖKAR I SVERIGE liksom i resten av Europa, där till största delen på grund av vaccination mot rabies, här som följd av minskande rävskabb och god tillgång till kadaver i markerna. Hela den här texten handlar om rävens dvärgbandmask, Echinoccocus multilocularis. För enkelhetens skull kommer den här – för att slippa det långa och krångliga namnet – att kallas för ”rävmasken”. I fortsättningen används ordet utan citationstecken.

Livet i huvudvärden
Läran om parasiterna heter parasitologi och personer som är verksamma inom ämnesområdet är följdriktigt parasitologer. I deras uppgifter ingår att beskriva parasiternas livscykel, de olika utvecklingsfaserna från ägg till vuxen. Rävmaskens liv och leverne har de kartlagt någorlunda väl och visat att den följer mönstret för liknande inälvsmaskar. En grundläggande princip i bandmaskarnas taktik för att överleva är att tillbringa olika faser av sina liv i olika värddjur: huvudvärd och mellanvärd(ar). Ibland hamnar de, om olyckan är framme, i en accidentell värd, till exempel en människa. Mer om det nedan.

Livet som vuxen tillbringar masken i sin huvudvärd. Där hänger den fast inuti tarmen, hårt förankrad i slemhinnan med hjälp av robusta munverktyg. Där stjäl den näring medan den växer, frodas och lägger ägg. Huvudvärden är i första hand en räv men även hundar och vargar fungerar som huvudvärdar.

Den vuxna masken, stor som ett risgryn, har inget intresse av att skada huvudvärden eftersom den då själv också drabbas av svält och umbäranden. Flytande mitt i den varma maten lägger den sina ägg i värddjurets tarm. Därifrån forslas de osynligt små äggen ut via värdens avföring, ut i det fria för att befolka världen med nya små bandmaskar. Det är via dessa ägg som de olika små gnagare, som är mellanvärdar för bandmask, eller en människa, som är accidentell värd, kan bli smittade med den fruktade rävmasken.

Varning för ägg
Maskens ägg är utrustade för extremväder. De tål temperaturväxlingar mellan + 40° C och – 40° C utan större problem men är däremot känsliga för uttorkning. Man kan koka ihjäl maskägg men inte frysa ihjäl dem i en vanlig hushållsfrys.

I områden med rävmask kan äggen finnas precis var som helst, inte bara där en huvudvärd lagt sin avföring. Rävar är inte diskreta med sina exkrementer utan placerar dem som bekant gärna uppe på en jordhög, på en spång eller mitt på en stig.

Från högen med avföring kan äggen lifta med förbipasserande personer och djur av alla slag och resa långt innan de blir liggande någon helt annan stans. Räven själv sprider inte äggen så långt. Den är ingen vandrare utan håller sig helst hemikring. Ställvis är den idag näst intill urban och bor mycket nära människans bostäder. Därför är det inte bara bär och svamp i skogen som kan innehålla ägg från rävmask. De kan precis lika gärna fastna på bären i jordgubbslandet, salladen, potatisblasten eller för den delen på vilken gröda som helst. Maskäggen kan därmed smitta med precis vilket bär, vilken grönsak eller vilken rotfrukt som helst som är odlad på friland.

Av huvudvärdarna är inte risken för långväga spridning av rävmaskens ägg särskilt stor med själva räven. Den är betydligt större med en smittad hund eller varg, hunden för att den reser omkring med sina människor och vargen för att den rör sig över stora områden. En vandringsvarg kan traska rakt igenom hela landet på en enda sommar.

Små gnagare
För att livscykeln skall fullbordas och göra en ny rävmask av ett litet ägg måste ägget ta sig in i en så kallad mellanvärd, vanligen någon gnagare som sork, mus, ekorre eller lämmel. Äggen som en huvudvärd spritt i omgivningen är både osynliga och luktlösa och gnagarna anar inte att något farligt hamnat i/på deras föda. De små omisstänksamma figurerna knaprar i sig parasitens ägg och efter en tid blir de rejält sjuka. Det utvecklas så kallade hydatidcystor i lever eller lungor, stora, vattniga blåsor som förstör de viktiga organen. Den lilla mellanvärden blir sjuk och går en alltför tidig död tillmötes.

Rävmaskens långsiktiga överlevnad baseras på att den dödar mellanvärden eller åtminstone gör den så sjuk och medtagen att den blir ett lättfångat byte för nästa huvudvärd. Vilken räv, hund eller varg kan väl motstå en sävlig och sjuklig mus som sitter och värmer sig mot en husvägg? Att det sjuka djuret blir fångat gynnar parasiten som i den här fasen har som enda och främsta mål och intresse att bli uppäten av sitt huvudvärddjur.

Accidentell värd
I hårt smittade, så kallade endemiska, områden i Europa är femtio till sjuttio procent av rävarna smittade med rävmasken. Där styrs både odling och matlagning av risken för smitta till människan. Ingen normalt funtad Zürichbo skulle släppa ut en unge i landet för att plocka jordgubbar direkt i munnen. Än värre är situationen i delar av Asien, till exempel i Kina. Globalt ställs diagnosen alveolär echinococcos (nedan) på närmare tjugotusen personer per år varav nittio procent i Kina.

Människan är en accidentell, tillfällig, mellanvärd för rävmask, alltså en art som råkar vara på fel plats vid rätt tidpunkt och smittas ”av bara farten”.

Hos människan är tiden från smitta till sjukdom vanligen tio år eller mer. Levern är det organ i vår kropp som drabbas värst av rävmasken. Hela levervävnaden vanställs av mängder av stora hålrum som spränger isär vävnaden på liknande sätt som gasbubblorna i en grevéost. De flesta patienter dör och övriga får en nedsatt livskraft även efter en lyckad medicinsk behandling.

Smittskyddet
Om rävmasken sprider sig över landet kan vi alla säga adjö till hundumgänget som vi hittills upplevt det. Förslagen till säkerhetsåtgärder för hundägare i endemiska områden är minst sagt rigorösa. Bland mycket annat innefattar råden månatlig avmaskning i kombination med bad av hunden, ständigt koppeltvång, handtvätt efter varje hundkontakt samt att man aldrig skall låta hunden nosa sig i ansiktet eller själv borra in ansiktet i hundens päls. Dessutom skall avföringen plockas upp och hanteras som smittsamt avfall.

Se även SVAs webbplats [www.sva.se ]. För den som vill veta ytterligare om rävmasken och kan tillgodogöra sig vetenskaplig information på talad engelska så rekommenderas denna sida: [www.echino.eu/ ].

Genom husdjuren får barn och vuxna i många familjer den enda nära kontakten med andra djur, en kontakt som kan lära oss att förstå och respektera andra arter än vår egen. Hur skall man kunna lära barn att umgås med hundar på ett naturligt sätt om de samtidigt skall behandla dem som levande smitthärdar?