Råttgift

De rusar ut i bilen i bara tofflorna, med halvknäppta kläder; bär skor och sockor i handen, varsin mobil vid örat och varsin stor, sömnig och förvånad hund i famnen. Mia skriker åt Anders på värsta språket: hur in i h-e kan man vara så f-b-t dj-a dum att man stänger in två j-a hundar med ett helt f-b-t kilo råttgift över natten. Hon är så rädd att hon vill kräkas. Men hellre svära än gråta. Då blir det mer gjort. Dom ringer var sin veterinär medan bilen sladdar på två hjul i kurvorna.

–Ni kan sätta ner dom på golvet. Receptionisten ler mot det knäande paret. ”Det är vid ormbett man behöver bära hunden”, lugnar hon vänligt. Anders ger Mia vad-var-det-jag-sa-minen. Men hon har fullt upp med att hämta andan. Båda stönar lätt när de ställer ner var sin trettio kilo tung vorsteh.
–Allt är klart. Veterinären kommer genast.

Under natten
Panga och Skott är smutsiga och har sovit i källaren efter jakten. På morgonen är hela källargolvet fullt av ljusblått pulver. Två bortglömda, halvt antika halvkilosaskar fulla med råttgift doftade gott där uppe på sin hylla. Natten är lång och frestelsen blev för stor. En vorsteh som står på bakbenen når högt. Ena asken ligger nu söndertrasad i det blå pulvret.

–Under natten, svarar Anders på veterinärens fråga om när hundarna haft tillgång till giftet, ”de senaste sex, sju timmarna”. Fram kommer två stora matskålar och två små injektionssprutor. Panga och Skott gör stora ögon men slukar innehållet med god aptit.

–Varsågoda! Och nu blir det ett litet stick i pälsen, förklarar veterinären. ”Så får ni spy upp all maten igen.”

Kräkmedel
För att få igång en bra kräkning ger man först ett rejält skrovmål av mjuk och aptitlig hundmatskonserv. Burkfoder är mer kräkvänligt än torrfoder. Direkt efteråt får hunden en spruta i nackskinnet och sen är det bara att invänta returen. Redan efter ett par minuter börjar hunden se slö ut, slicka sig om munnen och smacka. Sen kommer ulkning och kräkning. När hunden ulkar regelbundet räknar man till fjärde ulkningen, lyfter upp bakbenen och låter den kräkas i nerförbacke. Vanligen kommer det många och långa kräkningar som håller på tills magsäcken är helt tom. Då kommer det bara slem och galla. När det är färdigkräkt slocknar hunden vanligen med ett milt och fjärran uttryck i ansiktet. Den går in i ett behagligt rus. Sprutan innehåller apomorfin, ett morfinlikt preparat som normalt används för att lösa kramper hos patienter med Parkinsons sjukdom.

Efter behandling med apomorfin behöver hunden vila ett par dagar så att drogen går ur kroppen och vätskebalansen återställs efter kräkningarna. Dessutom behandlar man med motgift (nedan).

Helst inga huskurer
Bara i yttersta nödfall skall man själv försöka få sin hund att kräkas hemma. Det kan bara försvaras om man säkert vet att hundens liv är akut hotat, till exempel om man är fast på en skärgårdsö eller på en fjälltopp. Vanliga huskurer består i att man trycker en klick stark senap längst bak på tungroten, alternativt en rejäl nypa salt. Vid båda metoderna finns en risk att hunden andas in ”medicinen” och får ner den i lungorna när man brottas med den. Både senap eller salt ger allvarlig irritation i lungvävnad och kan orsaka så kallad aspirationspneumoni, en särskilt elakartad och frätande typ av lunginflammation. Den är mycket svår att behandla och kan ge kroniska besvär. Överdos av salt kan även orsaka saltförgiftning, en livshotande rubbning i vätskebalansen.

Warfarin
Kumarol upptäcktes på 1920-talet i Kanada. Nötkreatur som ätit mögligt klöverensilage fick oförklarliga blödningar. Substansen påverkar blodets koagulationsförmåga. Den gör att små vardagliga stötar och sår som normalt är helt harmlösa kan ge smygande blodförlust eller i värsta fall en stor och livshotande inre blödning. Nya varianter av kumarol används idag dels i det blodförtunnande medlet waran för patienter som annars får blodproppar och dels i råttgiftet warfarin. Nu finns även superwarfarin, en ännu mer potent molekyl. Warfarin går att göra smakligt och att det kan doseras så att de finurliga och försiktiga råttorna inte förstår sambandet mellan det utlagda giftet och sin egen smygande sjukdom och död.

Gift för gården
Anticimex representant berättar att proffsen idag enbart använder råttgift av warfarin-typ, sådana som påverkar blodets koaguleringsförmåga. De kan till exempel heta bromandiolon, difenakum, dikumarol eller racumin. Dessa preparat rekommenderas normalt inte för vanliga bostäder utan används främst på jordbruk, lager och företag.

Man sätter alltid upp varnande anslag som anger vilket gift som lagts ut och när det gjordes. Giftet finns som block för betesstationer, små lådor där en kloss bete sitter fast. Lådan har en in- och utgång för råttorna. Råttor är ytterst skeptiska och försiktiga. De måste vänja sig vid lådan innan de vågar gå in och börja knapra. Alternativt finns granulat som kan blandas med till exempel säd och spridas ut där råttor söker föda. I riktigt brådskande ärenden strör man i stället puder i råttornas gångar och hål. Pudret fastnar i pälsen och råttan sväljer ner det när den putsar sig. Metoden är snabb och effektiv men kräver att man har total kontroll över sina husdjur så att inte de också får puder på sig och råkar lika illa ut.

Fälla för villan
Råttor och möss drar sig inomhus på hösten. Skörden är bärgad och det börjar bli tomt på föda ute. Dessutom börjar det bli kallt, mörkt och vått.

Människornas varma hus lockar. För hemmabruk rekommenderas inga gifter över huvud taget utan enbart fällor som avlivar råttan genom ett hårt slag över nacken. Då slipper man risken att husdjur blir förgiftade och man behöver inte heller riskera att ruttna råttor ligger och stinker i väggar och golv.

Fångst och utsättning av levande råttor har nackdelar: du kan knappast släppa ut dem nära hemmet. Vem vill ha dem där om inte du vill?

Vad går de för öde till mötes om du släpper ut dem i vildmarken. En långsam och plågsam död i stället för en snabb och effektiv?

Inre blödning
Katter äter sällan råttgift men hundar gör det gärna. Effekten är dosberoende. En enstaka, liten portion skadar inte så mycket men en stor dos eller upprepad förtäring bryter ner koagulationsämnen i blodet.

Om man inte känner till att hunden ätit gift kan symtomen uppenbaras först när den börjar bli svag av blodförlust eller om det blöder från mun, nos, urin, avföring eller onormalt mycket från ett sår. Den normalt rosa insidan av läppen blir vit som porslin. Ibland samlas det blod inuti ögonen.

Vid de nämnda symtomen är hundens liv akut hotat. Den inget fall för hemsjukvård utan måste snabbt få bästa möjliga högintensiva sjukhusvård. Tillförsel av vitamin K motverkar giftet och hindrar det från att förstöra koagulationsfaktorer. Näring och vätska behöver tillföras i form av dropp i blodbanorna. Blod eller plasma från en annan hund kan krävas för att rädda livet.

Stora blå spyor
Nu börjar Panga och Skott ulka. Mia stirrar på Skotts portion. Den kommer upp i form av beiga bitar tillsammans med några andfjädrar och små fragment av hundfilten i husses bil. Inget gift där inte. Hon drar in luft och börjar andas litet lättare. Skott verkar faktiskt inte ha fått i sig något råttgift.

Då spyr Panga. Krampen får genast nytt grepp i Mias mage. Blått, blågrönt, grönblått. Lass efter lass av turkosa spyor. Den snikna tiken har skottat i sig hela paketet alldeles själv utan att bjuda hanen på den minsta lilla smula.

–Så där ja. Fint. Nu vet vi i alla fall vem det är som ätit av giftet, säger veterinären. Det bästa är att det allra sista kräket inte innehåller något blått över huvud taget, bara galla. Allt låg nog i magsäcken och är uppspytt. Hon har troligen inget gift kvar i kroppen.

Panga får ändå en spruta med K-vitamin och ett recept på tabletter som hon skall äta hemma. Anders och Mia skall vara vaksamma på minsta tecken på blödning. Båda hundarna skall vila och får komma tillbaka och ta blodprov om några dagar.

Mias och Anders hundar tycks ha klarat sig bra trots den stora mängden råttgift. De gjorde allt rätt och räddade liv genom att handla beslutsamt. Man måste omedelbart ta hunden till veterinär även om den verkar helt frisk. Effekten på blodets koagulationsförmåga kan vara fördröjd. Därför är det viktigt att följa värdena noga även hos en hund utan symtom.