Även en hund kan behöva en PACEMAKER

Malla står på behandlingsbordet igen. Huvudet med de silkiga öronen hänger och svansen vaggar tveksamt. Hon sneglar på den stora behållaren som sakta fylls med rosa vätska. Hon känner sig svag och håglös och andas tungt med öppen mun.

MALLAS BRUNA PÄLS är dammig och gles och hennes stora, fina muskler smälter bort vecka för vecka. Inget är riktigt roligt längre och maten smakar inte. Hon orkar inte jaga och promenera som förr, blir efter dom andra hundarna och får inte luft när hon försöker skynda ikapp.
Och så är det den stinna magen. Buken blir så stor och spänd, värre än den gången när hon satte i sig en hel fasan under höstjakten.
Den rosa vätskan i behållaren kommer från hennes egen mage. En gång i veckan står hon här på bordet och får buken tömd genom en slang som leder från magen till flaskan.

Bröstkorgen sedd från sidan. Den röda pilen pekar mot huvudändan. Gula pilar visar hjärtat. Den vita linjen som kommer in från vänster är katetern med elektrod till pacemakern. Den slutar i höger kammare.

–Två liter vätska. Buken fylls på snabbt. Pulsen är tyvärr inte ett dugg bättre och inte hennes EKG heller, säger veterinär Alinda lågt och tonlöst. När vi tappar hennes buk på vätska mår hon bättre för stunden. Men kroppen utarmas och för vare vecka blir hennes värden allt sämre.
De enskilda hjärtljuden låter bra, men hjärtat går på tok för sakta och klarar inte att pumpa runt blodet i hennes kropp.

Sinus arrest
Malla är en ung springer spaniel, bara två år gammal, med ett livshotande hjärtfel. Från att ha varit en frisk jakthund som aldrig blev trött har hon förvandlats till en kraftlös soffkudde.
Hon har drabbats av ”sinus arrest”. Hjärtats farthållare – sinusknutan i höger förmak – har lagt av.
EKG är en kurva över den elektriska aktiviteten i hjärtat. Hos Malla saknas en viktig del av EKG-kurvan, p-vågen, som sätter igång varje hjärtslag. Hennes puls blir alltmer långsam och är nu nere i trettio slag per minut, en tredjedel av det normala. Trots mediciner sviktar cirkulationen i hela kroppen och hennes buk och lungor fylls med vätska.
Om inget riktigt radikalt görs har hon inte lång tid kvar att leva. Hennes chans till ett normalt liv är en pacemaker.

Operation
Halsen är klippt, rakad och tvättad. Malla är så liten och skör där hon ligger och sover djupt på operationsbordet. Andningsrör i munnen, dropp i benet och runt henne piper, tickar och suckar olika maskiner. En monitor ritar hennes outhärdligt långsamma hjärtslag.
Kirurger och sköterskor i fotsida rockar, mössor och munskydd gör entré. Malla täcks av sjok av sterilt tyg. Operationen kan börja.
En kateter, ett smalt böjligt rör, skall föras in genom halsvenen och via den vidare in i själva hjärtat. Först in i hjärtats högra förmak och sen mellan hjärtklaffarna in till höger kammare.
Där skall den elektrod som finns i katetern förankras i hjärtväggen. Elektroden skall sen anslutas till själva pacemakern som i sin tur opereras in under huden.

På plats
Sanna samlar sig och tar ett djupt andetag. Med ett kort snitt över halsen frilägger hon halsvenen. Genom ett litet hål för hon in den tunna katetern. Hon studerar bilden på genomlysningsskärmen som visar hur den långsamt nalkas hjärtat.
Lätt och smidigt glider den in i förmaket. Där möts den av en skur av ilskna hjärtslag. Hjärtat gillar inte inkräktare, hoppar till och ställer till med en rejäl rytmrubbning. EKG-bilden förvrids av omväxlande täta och glesa abnorma hjärtslag.
Sanna svettas diskret och håller andan. Luften i salen känns som varm gelé. Hjärtat bråkar och försvarar sig en stund. Sen lugnar det ner sig. Dags för nästa moment: att föra in katetern till höger hjärtkammare och förankra den där.
Samma sak igen, hjärtat gör uppror och säger ifrån. EKG-kurvan ser ut som stormfälld skog. Tillståndet är inte ofarligt för det redan hårt frestade hjärtat. Om hjärtat stannar för länge kan Malla dö på operationsbordet.
Men det skall inte hända. Sanna andas lugnt från magen och vrider och vänder katetern tills den mjukt glider in mellan hjärtklaffarna och är på plats. Hjärtat fortsätter ändå att bråka och spjärna emot. Det brådskar. Trots hjärtats protester skruvar Sanna med säker hand fast elektroden med den lilla veven som driver in kateterns ände i hjärtmuskeln.
–Nu, suckar hon belåtet, är det dags att låta pacemakern ta över.

Lite historia
Världens allra första pacemakeroperation, som förstås gällde en människa, utfördes faktiskt i Sverige; på Karolinska sjukhuset i Stockholm år 1958. Patienten, Arne Larsson, dog år 2001 vid en ålder av åttiosex år av ”ej hjärtrelaterad sjukdom". Han hade då förbrukat tjugofyra pacemakers.
Idag lever 25.000 svenskar med pacemaker. Operationen görs polikliniskt under lokalbedövning. Patienterna är personer med onormalt låg hjärtfrekvens, så låg att de kan förlora medvetandet eller rent av få hjärtstillestånd och dö för att hjärtat går för sakta.
Idag, nästan femtio år efter operationen av Arne Larsson, kan pacemaker även användas för djur.
En pacemaker är en liten batteriförsedd dosa som opereras in under huden. Via en ledning till hjärtat ger den lämpligt antal impulser som var och en ger ett hjärtslag. Pacemakern ställs in en första gång under operationen.
För en hund väljer man en vilopuls på nittio slag per minut och tillåter upp till etthundrafyrtio vid ansträngning. Inställningarna kan sedan ändras trådlöst. Batteriet kan behöva bytas efter några år.

EKG hos en patient med pacemaker. Frekvensen är inställd på 90 slag per minut (se den gula pilen).

Framtiden
Att implantera en pacemaker kommer aldrig att bli ett ingrepp i var veterinärkirurgs händer. En hel del krävande utrustning behövs och även speciell kunskap som bara kan finnas på ett riktigt stort djursjukhus.
Det kommer inte heller att bli ett ingrepp för var och varannan hund. De hjärtfel som kan rättas till med en pacemaker är ovanliga. Kanske uppträder bara en handfull fall om året i hela landet.
För Malla är framtiden ljus. Hon fick sin pacemaker i tid, innan förmaket börjat växa och dess väggar tunnas ut. Hennes aptit på mat och på hela livet återvänder. Musklerna kommer tillbaka när hon rör sig mer. Den döda pälsen fälls och byts efter hand mot en frisk och blank hårrem. När isen lossar i vår kan hon börja simträna och i sommar är hon tillbaka i tjänst lagom till andjakten. Även om hon inte blir åttiosex, som Arne Larsson här ovanför, så kommer hon troligen att leva ett helt normalt hundliv.
Du som vill veta mera: ta fram en stor mugg fika och sök på webben genom att kombinera orden pacemaker, surgery och dog.