Ont i halsen

Undersökning av svalget på en vuxen hund. Tonsillerna är normala och ligger i sina fickor (blå pilar).

Själva handgreppen vid operationen är enkla. Man halar ut en tonsill ur dess ficka, klämmer av fästet med en peang och låser instrumentet i stängt läge. Låter en stund gå, klipper försiktigt bort tonsillen, bränner kanten. Väntar. Lossar försiktigt på peangens grepp, låter ytterligare en stund gå. Tar bort peangen helt. Väntar. När allt ser bra ut upprepar man proceduren på andra sidan.

Även om ingreppet tekniskt är ganska enkelt så finns det vissa variationer i anatomin. Därför händer det att hundar efterblöder och det rejält. En försiktig kirurg avskyr oväntade händelser, och den mest avskydda av händelser är en okontrollerad blödning.

Symtom
Tonsill är den medicinska termen för det som tidigare kallades halsmandel. Den som själv haft ont i halsen behöver inte tveka om vad som fattas en hund med akut tonsillit. Den harklar ofta, sväljer tungt och har svårt att få ner maten. Den kan pila fram till matskålen på sitt vanliga ivriga sätt men när den börjar äta gör det ont och då slokar den och drar sig tillbaka. Även den allmänna konditionen kan vara nedsatt och hunden kan, men måste inte, ha feber. En hund med halsinfektion bör isoleras och vila sig frisk.

Kan själv
Det är inte svårt att undersöka hundens tonsiller om den är orädd när man tar i nosen och öppnar munnen. Hunden bör sitta i ansiktshöjd och du behöver bra belysning, gärna en skrivbordslampa eller ännu hellre en pannlampa. Håll vänstra handen över hundens nos med tummen och långfingret på var sin sida. Dra upp läpparna så fingertopparna vilar mot sidotänderna. Öppna underkäken genom att lirka in högra handens pekfinger och långfinger mellan framtänderna. Lägg de två fingrarna platt över tungan och tryck ner. Flytta fingrarna allt längre in över tungan tills du kan se svalget. Den som är vänsterhänt kan vända på handgreppet.

Svalget
Hundar saknar gomspene, den pendlande kläppen som finns i människans svalg. I stället är gommen helt slät. I vardera kanten finns ett slemhinneveck. Bakom det vecket, som kallas tonsillfickan, sitter tonsillen – en på var sida. Hos en medelstor hund är tonsillen svagt knölig och stor som en kaffeböna, ljust rosafärgad och fuktig på ytan. När hunden är avslappnad i svalget är tonsillen till stor del dold. Om den spjärnar emot och spänner sig kryper tonsillerna fram. Hos valpar och unga hundar är tonsillerna normalt både relativt större och rödare än hos äldre.

Inflammerade tonsiller är förstorade och röda och hänger fram ur fickorna. Med litet erfarenhet kan en fackman oftast skilja mellan akut och kronisk inflammation bara på utseendet.

Ser mer
En veterinär tittar inte bara på hundens tonsiller utan bedömer även eventuell rodnad och svullnad i munhålan och i svalget i övrigt. Hon letar även efter andra tecken på inflammation; snor, sår, röd kant i tandköttet eller slem och skum i svalget. Palpation utifrån, att man känner igenom området med fingrarna, ingår också i undersökningen. Man bedömer då framför allt storlek, form och ömhet i körtlarna framför öronbasen. Man känner på parotis, den stora spottkörteln vid örat. Ordet par- härleds från grekiskans ord för ”(bred)vid” och otis är det grekiska namnet på örat. Tonsillerna och den övriga vävnaden i svalgringen (nedan) kan däremot inte bedömas utifrån. Dem kan man inte känna med fingrarna.

Infektion
Tonsillit kan orsakas av olika övre luftvägsvirus och/eller av bakterier. Vid långdragen eller återkommande infektion kan bakterieprov från tonsillen komma i fråga följd av behandling med antibiotika. Provet tas vanligen via ett nålstick i tonsillen vilket kräver full narkos. Sällsynt växer det farliga streptokocker i tonsillerna. Det är små ilskna bakterier som kan sprida sig i kroppen och som kan ge bestående skada i hjärtmuskeln och hjärtklaffarna.

Anatomi
Övre luftvägarna består av munhålan, nosen och svalget ner till struphuvudet, den struktur som vi kallar adamsäpplet hos människan. Struphuvudet känner man mitt på halsens framsida när man sväljer. Då rör det sig först upp och sedan ner. Nedre luftvägarna utgörs av luftstrupen, luftrören (bronkerna) och de allra minsta luftförande rören (bronkiolerna) ända ut i lungorna. Lungornas luftblåsor är slutmålet för luftvägarna.

Funktion
Tonsillerna är ytliga lymfknutor som ingår i svalgringen, en ring av olika skyddande strukturer som utgör svalgets lokala immunförsvar. Ringen innehåller även andra lymfknutor. Deras uppgift är här att skydda de nedre luftvägarna mot olika infektioner som inte fångats upp redan i nos eller munhåla. Alla är de fullpackade med olika typer av lymfocyter. Det är celler som ingår i immunförsvaret. De bildas i benmärgen, simmar ut i lymfkärlen och fördelar sig på strategiska platser i kroppen. Olika lymfocyter har olika roller. En del bildar antikroppar, vapen mot

infektion, andra går till direkt angrepp på främmande celler. En tredje grupp är medhjälpare och en fjärde kan angripa fienderna med toxin, egentillverkade giftämnen.

Ytterligheter
Tonsillit är en av de få krämpor som förekommer hos både människor och hundar och som är något kontroversiella. Den har beskyllts för att vara orsak till alla möjliga och en del omöjliga symtom. Metoderna att behandla tonsillit har gått från ytterlighet till ytterlighet, följt den välbekanta pendeln. Det medicinska modet har svängt och behandlingen har gått från allt till inget.

I mitten av nittonhundratalet fick var och varannan unge sina tonsiller borttagna antingen det behövdes eller inte. Trettio år senare kunde det vara lögn i spisen att få ingreppet gjort även om barnet ständigt hade ont i tonsillerna och mandlarna var så stora och röda som hallon.

Förr…
Ett antal viljestarka veterinärer beskyllde förr – på lika tveksam vetenskaplig grund som läkarna – de stackars tonsillerna för att vålla allt från klåda i öronen till inflammation i analsäckarna. Det har funnits perioder då tonsillit betraktats som ett jätteproblem och massor av hundar hann då få tonsillerna borttagna. Tonsillit har märkligt nog ofta betraktats som ett rasproblem. Även idag finns det raser som har tonsillit som sin vanligaste sjukdomsdiagnos.

…och nu
För närvarande är medicinsk och veterinär koncensus att tonsillerna bör sitta kvar om de inte är så kroniskt förändrade att de både har förlorat sin funktion och dessutom orsakar fler problem än de löser. Borttagna tonsiller ger en blotta i svalgringens immunförsvar och därmed ökar risken för att en infektion kommer ner i de nedre luftvägarna.

Opererade
Under åren 2001 till och med 2009, nio år, opererades tonsillerna bort på 123 hundar vid Regiondjursjukhuset Strömsholm, cirka en operation per månad. Det fanns ingen tydlig rasfördelning. Ingen storleks- eller rasgrupp var överrepresenterad. Däremot fanns det en skillnad mellan könen, 67 procent av opererade hundar var hanar och 37 procent var tikar. Anledningen till detta är okänd. De flesta hundar, 66 procent av dem som opererades, var mindre än tre år gamla. Från fyra års ålder minskar risken att en hund skall bli operationsfall med varje levnadsår.

Dörren till operationsavdelningen har just gått igen med en suck. Jag står böjd vid skohyllan utanför och försöker hitta båda mina egna gångskor. Skobyte är obligatoriskt mellan ren och smutsig avdelning.

–Nå, gick det bra? Med tonsillerna, förtydligar Sandra när hon ser min totalt oförstående min. En kirurg kan vara litet pirrig och spänd inför en vansklig uppgift och vissa ingrepp kräver ett hundra procent koncentration. Men när det är över så är det över. Som ung kan man ligga vaken på nätterna och oroa sig för om en hund man opererat blöder efter ingreppet. Men man måste vänja sig. Sömnlöshet sliter. En kirurg får inte vara trött och rädd. När allt gått bra så lämnar hjärnan saken omedelbart.
–Jaha. Ja den ja. Jorå, det gick enligt planerna. Nu sköter uppvakningen om resten.