En normal valpning
Det finns tillfällen då man sakta lossar luren från örat, studerar den länge och eftertänksamt och undrar om det verkligen är sant, klockan tre på morgonen en svart höst att:
Vattnet gick för några minuter sedan, så nu kommer vi. Vilken väg är snabbast från Danderyd?
JO, DET HÄNDER faktiskt på riktigt och nej, hon har inte ringt fel och ja, det gäller en normal hundförlossning. Matte är barnmorska. Hon säger förlossning, inte valpning.
Inte för ett ögonblick har det fallit henne in att hundar inte föder på särskilda BB-avdelningar på Djursjukhus utan i hemmets lugna vrå i kretsen av de nära och kära. Eller rättare sagt tillsammans med sina mattar.
Hussar har en osviklig förmåga att just ha somnat när det första knyttet ser dagens ljus. Eller snarare nattens mörker. För som varje uppfödare vet börjar en valpning nästan utan undantag klockan två på natten. Eller möjligen klockan tre.
 Valpningslådan är halvfärdig och komforten provas.
En normal valpning
Ingen valpning är den andra lik men det finns ändå vissa tumregler för vad som kan anses normalt. Dräktighetstiden är cirka nio veckor plus eller minus några dagar. Signaler från valparna sätter igång förlossningen. En stor kull sparkar ofta igång litet för tidigt och en liten kull går gärna över tiden. Valpar som föds en hel vecka för tidigt klarar sig sällan.
Långa överdrag beror ofta på att kullen består av en enda valp. En ensam valp kan ha svårt att få igång tiken. En dräktighet som går en hel vecka över tiden (alltså 70 dagar efter sista parningen) bör ha veterinär övervakning. Blodets kalkvärden och upprepade ultraljudskontroller ger besked om hur tiken och valpen eller valparna mår.
Temperaturen
Under sista vecka före valpningen sjunker tikens kroppstemperatur någon grad under det normala. Den normala temperaturen varierar mellan 37,5 och 39 med en viss skillnad mellan raserna. De flesta vinthundar har en vilotemperatur som, även när de inte är dräktiga, ligger runt 37-gradersstrecket. Inom övriga raser är variationen stor mellan individer.
Om man skall observera en temperatursänkning (eller en mindre febertopp) måste man ha tempat tiken många gånger under normala förhållanden. Tempen skall alltid tas i vila eftersom den påverkas av hundens aktivitetsnivå.
Matvägran
De flesta dräktiga tikar smaskar oblygt i sig allt ätligt (och en del oätligt) som kommer i deras väg ända fram till förlossningsdagens morgon. Men den dagen brukar det gå trögt och en ensamtik som inte har konkurrens vid matskålen kan matvägra helt.
Under livmoderns öppningsfas, som kan ta en halv eller en hel dag, sjunker temperaturen ytterligare. Hos en dvärghund kan den gå ner till 35 grader, hos en medelstor tik till 36 och hos en tik av jätteras till 37 grader. Tiken verkar frusen och inåtvänd och ligger gärna och huttrar med nosen instucken under svansroten. Promenader blir ointressanta men ett letande efter boplats kan börja.
Ofta är den sedan länge förberedda fina valpningslådan den minst intressanta platsen medan en rörig garderob eller en redan uppgrävd grop i trädgården bäddas och bearbetas intensivt.
 Tiken överväger förlossning i det fria.
Temperaturen igen
När temperaturen åter stiger till den normala nivån skall själva förlossningen börja. Detta är en tumregel med många undantag, jag vill faktiskt påstå att den nästan aldrig stämmer med verkligheten. Tyvärr gäller det särskilt för den som verkligen skulle behöva några fasta hållpunkter: den ovana uppfödaren med sin första tiks första kull.
De flesta tikar går upp och ner i temperatur och särskilt hos förstagångsvalpare kan temperaturen åka berg- och dalbana i flera dagar. Många rutinerade uppfödare vittnar om att de är betydligt lyckligare med sina förlossningar sen de slutat följa tikarnas temperaturkurvor.
Fostervatten
När öppningsfasen är över kommer först små sammandragningar i livmodern som kan hålla på i flera timmar. Buken spänns en aning under en kort stund, tiken kan lyfta på huvudet och se koncentrerad ut, kanske ta ett djupt andetag och sedan flämta litet.
När första fosterblåsan smyger ut mellan blygdläpparna börjar förlossningen komma igång på riktigt. Blåsan kan hänga ut länge och sedan spricka av sig själv eller av att tiken slickar. Fostervattnet är klart och segt som vitan från gamla ägg och innehåller små gulbruna klumpar.
Det fungerar som stötskydd för valparna under dräktigheten och som smörjmedel under förlossningen. Att vattnet gått innebär ingen fara för valpen; den får näring från mamma via navelsträngen.
Skulle tiken däremot avge skedvis av sekret som liknar stuvad spenat kan det vara bråttom: då håller en moderkaka på att lossna och en valp – eller flera – är i fara.
Utdrivningsfasen
Krystvärkarna skall vara tydliga och starka. Tiken drar ihop hela buken, stirrar tomt i luften, lyfter svansroten i en båge omväxlande med att hon ser sig om eller slickar sig mot blygden.
När en valp äntligen är på väg ut svullnar hela området under svansen och sen skall valpen komma ut och det ganska snart eftersom både navelsträng och andningsvägar pressas ihop när den passerar bäckenet. Oftast föds valparna utan någon som helt hjälp men skulle det behövas fattar man valpen med ett rent frottéstycke och drar försiktigt i en båge framåt, mellan tikens lår.
Det är vanligt, och inte onormalt, att en valp kommer med baktassarna först.
 Födda, rena och mätta valpar.
Det tar tid
Under förlossningen kan tikens intresse för valparna verka ljumt. Hon välter dem litet fram och tillbaka, gnager av navelsträngen, slickar dem rena, glufsar i sig fosterhinnor och moderkakor och väntar sen på nästa valp.
Tiken bör inte få äta alla moderkakorna eftersom de lätt ger diarré. Mellan födslarna ägnar mamman sig mest åt sig själv och valparna får ta sig fram till spenarna och börja dia bäst de kan. Och det kan de, var så säker.
Det finns några tumregler för hur lång tid en förlossning tar. En kull med fem valpar föds på cirka tre timmar. En dubbelt så stor kull, på tio valpar, föds på cirka tolv timmar. Det tar oftast fem minuter till en timme mellan valparna. Men två till tre timmar kan också vara normalt.
Om tiken vill vila och sova mellan valparna är det bara bra. Sista valpen i en stor kull kommer ofta mer än fyra timmar efter syskonen.
Förlosssningen är över
När förlossningen är över brukar tik, bädd, valplåda och ägare vara rejält nerlortade med fostervatten och dessutom hungriga, törstiga och i stort behov av genomgripande toalettbesök och renskrubbning.
Känslan när tiken slocknat på den rena bädden, nyfödda valpar snusar vid mammas spenar och man nyduschad kryper in i morgonrocken och ser solen gå upp till doften av nybryggt kaffe kan inte beskrivas. Den måste upplevas.
För Hundsport.se: Vet. BERIT WALLIN-HÅKANSSON |
