När algerna blommar

Vattnet i Gryts skärgård är grumligt som rabarbersoppa. Men Cilla tar ändå sin dagliga simtur runt ön. Hon skall göra Tjejklassikern och tränar för kvinnornas Vansbrosim, en kilometerlång simtur i iskallt vatten. Ingen algblomning i världen kan få komma mellan henne och Diplomet.

Keno följer matte på säkert avstånd. Han är ingen badhund utan stannar gärna på stranden, kisar mot Cillas guppande huvud, knaprar förstrött på en tångruska.
–Nej, vrålar Cilla när han böjer sig fram för att ta några slurkar av vattnet. Djupt i Cillas minne finns en kunskap om att alger inte alls är bra för hundar, att de på något vis kan bli sjuka av att dricka algvatten. Keno blir sårad av den skarpa tonen och drar sig surt tillbaka. På tunga fötter lufsar han upp på terrassen och sjunker ihop i en purken hög.

Egentligen bakterier
Alger lever genom fotosyntes; de får energi ur solljus på samma sätt som gröna växter. De giftiga alger som finns i våra sjöar, både i Östersjön och i de stora insjöarna, är dock inga växter. De utgörs i stället av flera olika sorters encelliga och mikroskopiskt små bakterier av typen Cyanobakterier. Här används för enkelhetens skull ändå benämningen alger eftersom det är gängse språkbruk. Förstavelsen cyano- i den medicinska terminologin härstammar från det grekiska ordet kyanos som betecknar en mörkblå substans. I ett annat medicinskt sammanhang betecknar ordet cyanos det sjukliga tillstånd med blåtonad hud, läppar och slemhinnor som ses hos en patient med syrebrist. Trots namnet kan algerna ha många olika färger. Förutom den blå kan de även vara gröna, bruna eller rödaktiga.

När blommar det
Normalt kan det finnas tio tusen cyanobakterier i en milliliter sjövatten, den mängd som ryms i ett kryddmått. Vid algblomning ökar antalet till över en miljon bakterier. De flesta blomningar brukar inträffa under månaderna juli, augusti och september. Vattnets temperatur bör överstiga femton grader för att alger skall blomma. Även vindens styrka och riktning inverkar. Svag eller obefintlig vind och stillastående vatten gynnar algblomning. Syremängden och surhetsgraden i vattnet har också betydelse för om och när algerna skall blomma.
Algerna bildar toxiner, giftiga ämnen som kan ge olika symtom beroende på om giftet påverkar nervsystemet, levern, mag- och tarmkanalen eller huden. Både människor, sällskapsdjur och jordbrukets djur kan bli sjuka och dö av algtoxin. Hundar och katter får symtom från nervsystemet, lever och mage efter att ha druckit av blommande vatten. Människor dricker ju sällan sjövatten och drabbas i stället oftare av hudsymtom.

Flera olika gifter
Tiden från de första lindriga symtomen tills hunden kollapsar kan vara mycket kort. Symtom kan visa sig några timmar efter att den druckit det blommande vattnet, ibland redan efter en halv timme. Till de tidiga symtomen från nervsystemet hör huvudvärk, muskelsvaghet, darrningar och ryckningar i musklerna och vinglighet. Magen reagerar dessutom. Hunden blir illamående och kräks. Senare får den diarré. Om din hund får de här symtomen och du misstänker algförgiftning måste du kontakta veterinär omgående. Giftet är livsfarligt.
Det finns inget specifikt motgift mot algtoxin men ett par matskedar kolsuspension kan lindra effekterna genom att binda en del av toxinet i tarmen. Kolsuspension, flytande medicinskt kol, köper man på apoteket utan recept. Den är mycket svart och kladdig och smakar inget vidare. Medicinen brukar därför hamna på både hund och ägare, möbler och mattor. Ändå bör den finnas i varje hundägares medicinskåp som medel mot sommardiarré och mot alla typer av olämpliga förtäringar. Även när den inte botar så skadar den aldrig.

Huden
På huden orsakar alger klåda och röd svullnad. Hudirritationen misstänks i första hand vara av allergisk natur. Känsligheten är individuell. Vissa individer tycks vara helt resistenta. Andra får en kraftig hudreaktion. Den kan även följas av astmalika obehag från andningsvägarna. Den som får besvär från huden brukar också få symtom från ögonens slemhinnor i form av klåda, rodnad och tårflöde.
Om hunden badat i algrikt vatten bör man först spola hela kroppen noga med rent vatten och sen schamponera och skölja ordentligt en gång till. Ögonen kan rengöras genom att man dryper in vatten från en stor genomblöt bomullstuss. Allergiska reaktioner brukar svara bra på behandling med kortisonpreparat. Du bör dock inte medicinera hudsymtom på eget bevåg med kortison utan att först kontakta veterinär.

Levern
De akuta symtomen kan följas av allvarliga inre skador, framför allt på levern som är det organ i kroppen som tar hand om giftiga ämnen. Levercellerna skadas då de saknar förmåga att bryta ner algernas toxiska substanser. Vanliga symtom på leversjukdom är ökad törst, ökad urinavgång, nedsatt aptit, illamående och ikterus, gulsot. Ikterus ger en gul färgton åt kroppens vävnader. Hos människor ser man lätt när hela huden får en tydligt gyllenbrun färgton. Hos hundar är det svårt att se om huden skiftat färg under pälsväxten. Lättast ser du symtom på ikterus hos en hund genom att dra upp det övre ögonlocket och studera färgen på ögonvitan. Vid ikterus blir den gul.

Vården
Behandlingen av algförgiftning är ospecifik. Det betyder att det inte finns något särskilt motgift eller annan medicin som är speciellt framställd för behandling mot algtoxin. I stället inriktas insatserna på hjälp till självhjälp, på att lindra symtomen och på att hjälpa kroppen förbi den akuta fasen. Det gör man genom att ge dropp. Droppet skall dels tillföra vätska och näring och dels korrigera den rubbning i vätskebalansen som uppstår när hunden förlorar saltsyra av att kräkas upp magsaft. Man ersätter inte bara förlusten av vätska utan kompenserar även för att den inte själv kan inta vatten och mat. Medel mot kräkning och diarré ges inte omedelbart utan först när man bedömer att det giftiga vattnet passerat ut
genom tarmen. Leverskada kräver speciell
behandling både på kort och lång sikt. Ofta pågår behandlingen i månader till år.

Tag inga risker
Algblomning inträffar inte varje år. Platsen för blomning kan variera. Algerna kan vara mer eller mindre giftiga olika år och på olika platser. Det finns inget enkelt sätt att med blotta ögat bedöma hur farlig en viss blomning är. Som hundägare bör man nog avstå från att släppa fram hunden till vatten som är grumligt av alger. Hunden får absolut inte dricka av det och bör inte heller gå i och bada.
Efter blomningen sjunker algerna till botten eller sprids ut över ytan av vinden. Men mindre sjok som fastnat i vassen eller spolats upp på stranden kan ändå ligga kvar och vara giftiga. Fisk från blommande vatten kan vara giftig, särskilt fisklevern. Även efter att vattnet klarnat finns giftet kvar i flera dagar. Som hundägare på badsemester kan man fråga personer från orten om vattnet blommat nyligen innan man låter hunden plumsa i.

På eftermiddagen blåser en svag vind in mot Cillas badvik. Där har algerna flutit upp till ytan i stora mängder och fått en gråblå färg. Ett kompakt, ogenomskinligt lager gungar stilla i dyningen. Hela viken är täckt som av en tjock våt yllefilt. Ett par små stenar ramlar ner från bryggan. De orkar inte bryta igenom algfilten utan blir liggande på vattenytan. Cilla sticker ner en åra och delar täcket i mindre stycken. De flyter iväg som stora grå frottéhanddukar.