Mask i magen

–Titta på Sippan, mamma! Hon har också små maskar i stjärten! Lina, sex år, pekar på taxen som just lagt en liten hög och sprätt löv över. Nu gnuggar Sippan sin bak genom att sätta sig ner, trycka ändan mot backen och glida fram med sträckta framben.

–Får Sippan också äta bananmjölk nu, mamma? Mamma svarar inte. Hon är pionröd i ansiktet och stirrar på sina tåkappor. Det är en sak att Lina har fått springmask på dagis och får medicin med banansmak. Det är en helt annan sak att basunera ut det över hela rastgården. Mycket riktigt har alla de andra hundägarna frusit till stillbilder med varsitt långt öra riktat mot Lina och Sippan.

Tarmparasiter är numera inget stort problem hos hundar i Sverige. Det finns många orsaker till det. Dels finns det bra och ofarliga maskmedel. Dels har uppfödarna – sedan länge – varit noga med avmaskning. De avmaskar tiken i god tid före parning. Det förebygger ”spring rise”, den kraftiga ökningen av mask i tarmen som annars uppträder i slutet av dräktigheten. Dessutom avmaskar de valparna före försäljning. De inpräntar även vikten av att köparen själv ger en dos en viss tid efter att valpen kommit till det nya hemmet. '

Utöver hundägarnas insatser är det svenska klimatet ogynnsamt för tarmparasiter. En vinter som denna ger en rejäl genomfrysning av rastgårdar och det minskar mängden ägg och masklarver.

Den här texten handlar om två av hundens vanliga tarmparasiter och om en mindre vanlig. Den handlar även om en som vi aldrig vill se i landet och om en annan som blir felaktigt utpekad men som aldrig varit en hundmask.

Spolmask
Spolmask är hundens vanligaste parasit. Den drabbar särskilt valpar. Den smittar både mellan hundar och mellan hundar och katter. Maskarna lägger mikroskopiskt små ägg som utsöndras i avföringen. Efter att äggen kläckts måste de gå igenom flera olika larvstadier innan de utvecklas till fullödiga parasiter. Som en del av sin utveckling vandrar larverna från tarmen via till levern. Därifrån hoppar de ut i blodbanan och liftar med blodet in i lungorna. Där kittlar de hunden i luftrören så att den hostar och harklar och larverna far upp genom strupen.

De upphostade larverna sväljs ner och hamnar i tarmen. Då har larven nått livsresans mål. I tunntarmen utvecklas den till en vuxen mask och där bor den kvar resten av livet. Maskarna når varierande storlek. En del ser ut som små vita metmaskar. Andra blir stora som feta daggmaskar. Hunden kan spy upp hela maskar som ser ut som blank vit spagetti. Maskar kan även komma ut i avföringen.

Det är nästan bara valpar som blir sjuka av spolmask. Dåligt hull, dålig tillväxt, ruggig päls och maskmage; en orimligt rund och utspänd buk, är de typiska symtomen. Valpen blir undernärd när masken äter upp all maten för den. Hos vuxna hundar ligger maskens larver passiva och inkapslade i vävnaderna.

Hundens och kattens spolmask kan inte leva hos människor men sällsynt kan en larv vandra genom en människas kropp och ge skador.

Avmaskning
Apoteket har flera olika receptfria medel mot parasiter. För att avmaska eVektivt måste man välja rätt medel mot rätt parasit. Kan man inte själv känna igen hundens mask ber man en veterinär om hjälp. Har man inte sett några maskar men ändå misstänker att hunden har parasiter sänder man ett avföringsprov till ett laboratorium som får leta efter maskägg. Flera djursjukhus tar emot sådana prover liksom Vidilab (www.vidilab.se) och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (www.sva.se, skriv ”träckprov” i sökmotorn).

Bandmask
Bandmaskar har ett komplicerat livsmönster. Deras liv liknar en stafett med olika livsfaser i olika mellanvärdar. Hundar smittar inte varandra sinsemellan. Var och en måste äta upp en mellanvärd av ett annat djurslag som bär på smittämne. Mellanvärdar för olika bandmaskar kan vara loppor, små gnagare, råttor och möss. Hundar som får äta råa inälvor, rått fårkött eller vilt kan också få bandmask.

En bandmask kan bli många decimeter lång. Den har mundelar som den borrar in i slemhinnan i hundens tunntarm och hänger sig fast. Till skillnad från hakmasken (nedan) som suger blod tar bandmasken upp näring med alla delar av sin kropp. Den badar hela sig i hundens tarminnehåll och suger upp stora mängder av hundens näring. Hunden får tråkig päls och blir orimligt slank, särskilt i förhållande till hur mycket den äter.

Bandmask kan ge kräkningar och/eller lös avföring. En uppkräkt mask ser ut som en svagt tvärrandig bandmakaron. Det kan även komma ut små rörliga maskstumpar med hundens avföring. Alternativt kryper små, en centimeter långa, vita segment ut genom analöppningen med amöbalika rörelser. Döda sådana bitar kan sitta som torra risgryn i pälsen där bak.

Man avmaskar inte hundar rutinmässigt mot bandmask. Den hund som typiskt får bandmask är en råttjägare av rang, till exempel en stallterrier som fördriver sin dag med att lägga ner råttor och svälja dem utan att ens tugga. En sådan hund kan behöva avmaskas flera gånger per år, oftare om man hittar de typiska vita grynen i rumpan.

Rävens dvärgbandmask
Ännu har rävens dvärgbandmask inte påvisats i Sverige. Den sprids främst av räv men även av hund och katt. Dess osynliga ägg finns både på vilda gräs och på odlade grödor i stora delar av Europa. Masken är ett direkt hot mot vår nordiska tradition att plocka bär och svamp i skog och mark. Därför måste vi alla ställa upp på förebyggande åtgärder och även följa de rigorösa regler för avmaskning av hundar som rest i utlandet. De bör bland annat avmaskas mot bandmask minst varannan månad under vistelsen i utlandet. Dessutom måste de avmaskas enligt lag både före och efter återkomst till Sverige. Utöver det finns en mängd olika rekommendationer för resan, se www.jordbruksverket.se, flikarna ”djur” och ”in- och utförsel”.

Hakmask
Hakmask är sällsynt hos svenska hundar, så sällsynt att de få hundar som råkar ut för den kan bli rejält påverkade och sjuka innan man förstått orsaken. Värst drabbade är hundar som lever i stora grupper i rastgårdar. De får i sig parasitäggen via foder som hamnar på marken eller via smittat gräs, jord eller vatten. Valpar får hakmask redan av mamman i moderlivet, via navelsträngen.

Liksom spolmask och bandmask är hakmasken en näringstjuv. Men den är värre än så, den är även en blodsugare. Med huvudet inborrat i tarmen skadar den slemhinnan, stjäl näring och suger blod. Den suger så mycket blod att hunden får anemi, blodbrist. En hund med hakmask blir blek, allmänt sjuk, utmärglad och orkeslös. Brist på näring gör att den får en tunn, matt stripig päls.

Behandling av hakmask innebär inte bara att man ger hunden särskild medicin mot parasiten. Dessutom krävs också en mycket noggrann sanering av miljön, ofta att hela rastgårdarna svedjas och/eller ytskiktet körs bort.

Springmask
Lilla flickan Lina i inledningen har råkat ut för springmask. Taxen Sippan har där­emot inte alls mask. Hon hör till de hundar som avslutar sina normala toalettbestyr med att åka kana ett stycke.

Springmask är en ren humanparasit som förekommer rätt ofta hos barn. Den ger klåda i analöppningen och smittar mellan ungar. Hunden är helt oskyldig. Barn kan inte bli smittade av sällskapsdjur. Se www.vardguiden.se, sök på mask i magen.

Däremot lever springmaskens ägg länge i omgivningen så några ägg från ett barn med mask kan rent teoretiskt hamna även i hundens päls. Som en del av behandlingen av barn kan man
bada hunden för säkerhets skull.