Juvertumörer

Juvercancer är en av tikens vanligaste tumörformer. De flesta tikar som drabbas är tio till elva år gamla. Men många får tumörer tidigare än så, ibland redan vid fyra till fem års ålder. Tumörer kan vara benigna – godartade, eller maligna – elakartade. Av tikens juvertumörer hamnar ungefär hälften i vardera kategorin. Det finns tumregler som gör att man preliminärt kan bedöma om en tumör är benign eller malign.

Spenarna numreras framifrån. Den övre raden, tikens vänstra, har fem normala spenar och en extra spene (övre röda pilen). I den undre raden är andra spenen framifrån ovanligt liten och det finns två extra spenar (röda pilar).

Palpation - undersökning med händerna - är en viktig metod när en veterinär bedömer knölar i juvret. Man går igenom raderna av körtlar med tummen på ena sidan och två eller tre fingrar på motstående. Antalet tumörer, deras storlek och utbredning har betydelse.
En ensam knuta som är oöm, rund och fast och omges av en kapsel är ofta benign. Det är däremot ett dåligt tecken om det finns många små knölar som bildar en klase. En ensam knöl som är över 3 cm i diameter eller som är sårig och vätskar är också misstänkt malign.
Detsamma gäller om den är otydligt avgränsad, inflammerad eller ömmar vid beröring. Det är ett dåligt tecken om knölen sitter fast på underlaget eller i omgivande vävnad.

Regionalt

Utöver själva juvren känner man igenom närområdet och lymfkörtlarna noga. Man ägnar sig särskilt åt de lokala körtlar som tar emot lymfa från juvren. En del av dem kan man känna på utsidan av kroppen men andra ligger djupare in, i bröstkorgen eller i buken.
Om man misstänker att tumören är elakartad gör man därför särskilda undersökningar för att upptäcka spridning. Med hjälp av röntgen och ultraljud letar man efter dottersvulster i kroppens inre, dels i djupt liggande lymfkörtlar och dels i inre organ som lungor, lever och mjälte.

Operation och vävnadsprov

Nålprov från hundars juvertumörer ger osäkra resultat och tas sällan. I stället opererar man.
Om en tumör ger ett godartat intryck tar man bort den lokalt utan särskilt stor marginal. Vävnadsprov skickas till ett patologanatomiskt laboratorium för undersökning. Misstänker man att knölen är elakartad skär man däremot mer radikalt och tar även bort ett stycke omgivande vävnad.
Om tumören sitter långt fram tar man bort de tre främsta juverdelarna och om den sitter långt bak tar man bort de två bakersta. Misstänkt förstorade lymfkörtlar avlägsnas samtidigt.
När det finns tumörer i både främre och bakre juverdelar kan man ta bort hela den sidans juvervävnad. Några kliniker har laboratorium som celltypar det borttagna medan operationen pågår.
Operationssåret läker medan patologerna analyserar vävnaden. Om de typar svulsten som godartad är fallet avslutat när stygnen tas bort. Hundägaren bör dock vara medveten om att nya knölar kan dyka upp, särkilt när tiken löper eller är skendräktig.

Tumörcellen

En elakartad tumör måste tas på allvar men behöver inte alls vara livshotande. Det finns flera metoder att skatta tikens chanser/risker om hon får diagnosen juvercancer.
En sådan metod baseras på cellernas differentiering, mognadsgrad. En tumör är högt differentierad om cellerna delar sig långsamt och utvecklas till full mognad. Låg differentiering innebär däremot att patologerna ser omogna celler vid undersökning i mikroskop. Det tyder på okontrollerad och snabb växt och är ett dåligt tecken.
Om vävnadsprov oväntat visar att en tumör som man opererat lokalt trots allt är elakartad får man överväga att göra ett utökat, större ingrepp.

In situ

Man kan även gradera tikens juvertumörer på samma sätt som människans bröstcancer. Metoden kombinerar kliniska fynd med undersökning av vävnadsprov och använder graderna 0-3. Minst elakartad är grad 0, in situ, cancer. Tumören växer bara på den plats där den uppstod. Den är tydligt avgränsad, respekterar omgivningens gränser och griper inte omkring sig. Prognosen är god efter operation av en sådan tumör.

Mer elakartad

En tumör som växer infiltrativt, sticker in små utskott i omgivande vävnad, men som ändå inte bryter in i blod- eller lymfkärl, klassas som cancer av grad 1. Den kan nästla sig in bland andra celler men är ännu inte kapabel att bryta sig igenom kärlväggarna och skickar därför inga tumörceller till andra delar av kroppen.
Efter operation av en tumör av grad 1 kan man anse tiken botad om patologerna bekräftar att tumören är borttagen i sin helhet.

Lokal spridning

Vid cancer av grad 2 bryter tumörceller in i blodkärl och/eller lymfkärl och vandrar vidare. Via lymfbanorna når de en regional lymfkörtel och slår sig ner där. Lymfkörteln växer och ömmar.
Tumörer i de tre främsta juverdelarna sprider sig till armhålan eller till en lymfkörtel under bröstbenet. Tumörer i de bakre delarna sprids till ljumsken eller till bäckenets lymfkörtlar.
Vid grad 2 är vägen öppen för spridning och man får leta noga efter dottersvulster. Man opererar med marginal och ger en garderad prognos.

Fjärrmetastaser

En tumör av grad 3 har metastaserat, bildat dottertumörer. Metastasering sker genom att mikroskopiskt små bollar av tumörvävnad lossnar från modersvulsten och breder ut sig i andra delar av kroppen. De passerar den regionala lymfkörteln och sprids vidare via lymfsystemet. Alternativt växer tumören in i ett blodkärl och släpper ut tumörceller direkt i blodbanorna.
Cancer av grad 3 är livshotande och tiken kan inte botas med operation.

Cellgift och hormoner

Tung cellgiftsbehandling av hundar är kontroversiell och bör bara användas om den ger en klart förbättrad livskvalitet och bara minimala biverkningar.
Cellgifter som ges till kvinnor med bröstcancer, doxyrubicin, cyklofosfamid och cisplatin, har en viss effekt på tikars tumörer när cellerna odlas i laboratorium, in vitro. För praktisk behandling, in vivo, av tikar med juvertumörer är de ännu inte helt utvärderade.
Hormonbehandling med tamoxifen, ett syntetiskt östrogenpreparat, har prövats med tveksam effekt på tumörväxten och kan dessvärre ge en del biverkningar.
Påtvingat ”klimakterium” genom kastration botar inte elakartade juvertumörer när en tik redan utvecklat cancern och skyddar inte heller mot vidare tillväxt.

Egenkontroll

Att en elakartad juvertumör åtgärdas i tid är helt avgörande för tikens framtid. Du som är hundägare kan själv enkelt känna igenom din tik hemma. Enklast görs undersökningen med tiken stående på ett bord.
Det finns två rader juver, en på vardera sidan om bukens mittlinje. Varje juverrad har fem spenar. Under varje spene finns själva körtelvävnaden, en ganska liten mängd under de främsta spenarna men betydligt mer längre bak.
Spenarna sitter parvis som knapparna på en dubbelknäppt kappa. Den första spenen sitter långt fram på bröstkorgen. Den är ofta helt liten med bara en liten kudde av juvervävnad. Nästa spene sitter längre bak på bröstkorgen, den tredje på buken, i höjd med midjan. De fjärde och femte spenarna har mest körtelvävnad.
Många normala tikar har fler eller färre spenar än tio och/eller olika stora spenar. Hos dem sitter spenarna ofta osymmetriskt.

Minskad risk

Tikar som är smala i ungdomen löper något mindre risk att utveckla juvertumörer. Risken ökar för en tik som är överviktig vid ett års ålder.
Den ökar också om tiken behandlas med sprutor för att påverka löpningen. Tidigt moderskap, som minskar risken för bröstcancer hos människor, har ingen skyddande effekt hos tikar.

Förebyggande

Könshormoner har tydlig inverkan på uppkomsten och utvecklingen av juvertumörer; de växer mest i samband med löpning eller skendräktighet, ibland vid båda tidpunkterna.
Den mest effektiva förebyggande åtgärden är att operera bort livmoder och äggstockar medan tiken är helt ung, helst före den första löpningen.
Om man jämför risken för en tik som kastreras före den första löpningen är den 0,05 procent av den hos en intakt tik. För en som kastreras efter första löpningen ökar den till 8 procent och den ökar till 25 procent av risken för en okastrerad tik om kastrationen görs efter andra löpningen.

För Hundsport.se: Vet. BERIT WALLIN-HÅKANSSON