Åksjuka

–FYRA hundra spänn? Lisa spärrar upp ögonen och stirrar på den lilla förpackningen pappasken. Lirkar ut innehållet. Fyra ynka tabletter! Hundra kronor styck? Sen söker hon receptariens blick men han studerar sina nagelband och tycks inte mottaglig för en diskussion om priset på åksjukemedel för hundar.

Båggångarna (gröna pilar) i innerörat ger impulser som kan upplevas som yrsel och åksjuka.

Den nya taxvalpen är åksjuk även på den kortaste sträcka. Knappt hinner Lisa köra ut på stora vägen förrän Nina börjar gäspa så det knakar i de små käkarna. Gapet med de vassa gäddtänderna är så vidöppet att man nästan ser frukosten skvalpa i magsäcken. Ögonen är uppspärrade, hon trampar oroligt med frambenen, sätter sig. Lägger sig. Sätter sig upp. Vaggar från sida till sida på sätet medan hon smackar så det skummar i mungiporna. Lägger sig. Segt dregel hänger från läpparna och samlas under hakan, droppar på sätet som rå äggvita.

Konflikt
Den vanligaste förklaringen till åksjuka kallas för den sensoriska konflikthypotesen. Ordet sensorisk syftar på sådana impulser som leder information som fångats upp och förmedlas av sinnesorganen, till exempel synen, hörseln eller luktsinnet. Konflikten består i att från det ena hållet kommer impulser från balansorganet i innerörat som säger att världen gungar. Den informationen kommer i konflikt med impulser från ett annat håll, från ögat, som säger att världen står stilla. Ögat visar en bild av något som också gungar i rörelsen och som därför uppfattas som varande stilla i förhållande till ögat självt. När de motsägande impulserna möts i hjärnan uppstår den yrsel och det illamående vi kallar åksjuka.

Balansorganet
Hunden, och vi själva, har två balansorgan, ett i vardera innerörat, någon centimeter innanför trumhinnan. Balansorganet har tre båggångar, böjda hinnor formade som rör som är fyllda med seg vätska. De lutar i tre olika riktningar: en går uppåt och två går åt vardera hållet på samma sätt som när linjerna möts i ett rumshörn. Ett flöde uppstår i i en eller flera av båggångarna vid rörelse och påverkar riktningen av vätskeflödet. Flödet sätter små otoliter, ”öronstenar”, i rörelse. När de rullar över en särskild typ av håriga celler i innerörat uppstår det impulser som ger hjärnan information om örats position och om rörelsens riktning och hastighet.

Värre i baksätet
Varje person med åksjuka som suttit i en buss vet att man blir mycket snabbare sjuk i det höga baksätet än på de främre platserna. Det finns flera naturliga förklaringar till det. För det första kan den som sitter långt fram fästa blicken på en punkt i fjärran som inte deltar i rörelsen. Därigenom förnekar ögonen inte längre att det gungar utan bekräftar i stället att man är i rörelse. Då minskar den sensoriska konflikten. Dessutom mår man mindre illa framtill i bussen för utslaget av den svajande rörelsen blir mindre ju lägre och närmare den man sitter. Allra minst gungar det just ovanför framhjulen. På en kurvig väg mår man bättre av att sitta i innerkurvan än i ytterkurvan. I innerkurva är utslaget är mindre i sugande svängar. Tyvärr finns det ju inga vägar med enbart vänster- eller högerkurvor utan det brukar gå rätt jämnt upp.

Vågrörelser
Två typer av rörelser är särskilt obehagliga för den åksjuke. Ena typen är den långa sugande vågrörelsen av frekvensen 0,2 till 0,3 Hz, en vågrörelse som tar tre till fem sekunder. Den kan till exempel representeras av dyning på havet, ett rytmiskt långvågigt gungande upp och ner, upp och ner. Den våglängden kan även förekomma på landsväg. Än i dag finns det sådana bilvägar kvar i landet. De långa sugande ojämnheterna i nordliga E 45 är för den här skribenten för alltid förknippade med bruna spypåsar och tvärstopp vid vägkanten i samma ärende. Samma typ av långvågig rörelse – fast sidligt – kan kännas vid rondellkörning, på rytmiskt kurviga vägar eller i ett lutande tåg som till exempel X2000.

Den andra typen av rörelse som framkallar illamående är de hastiga vibrationer som antingen kan uppstå i ett rackligt fordon som vibrerar i sig självt eller när det åker på en grusväg med ”tvättbräda”.

Inte nervositet
Valpar och unghundar är i allmänhet med kräkbenägna i alla lägen än vuxna och äldre hundar och de reagerar även lättare med åksjuka. En obevisad men spridd uppfattning är att en resvan tik som åker bil även under dräktigheten får valpar som inte heller är åksjuka. Den hypotesen stämmer bra med den här skribentens erfarenhet.

Det finns ingen anledning att tro att ett nervöst temperament eller svagt psyke skulle öka risken för åksjuka. Däremot uppträder hunden förstås ”nervöst” när den börjar känna sig illamående men det beror ju på att åksjukan sätter in. Ett första symtom kan vara att den reser sig och sätter nosen i bilens luftintag. Pröva i så fall att sätta korsdrag i bilen. Den som är illamående har ofta en känsla av att inte få luft.

Negativ tillvänjning
Vanligen växer åksjukan bort med tiden och man kan påskynda tillvänjningen om man vänjer hunden långsamt vid att först sitta i bilen när den står stilla, sen sitta i bilen under färd, sen åka korta sträckor och till sist öka på längden på färden efter hand.

Om man inte tar itu med problemet i tid och på en lagom nivå utan i stället bara låter hunden åka bil när det är absolut nödvändigt kan den fortsätta att vara åksjuk hela livet, särskilt om man alltid åker långa sträckor när den är med. Den åksjuka hunden mår bäst om den sitter bältad i framsätet där det gungar minst och den även kan hålla ögonen på vägen. Om en hund måste åka en viss sträcka dagligen, kanske för att följa med till jobbet, och den blir åksjuk varenda gång kan den få bestående negativa tankar kring bilen som gör att den blir skeptisk till bilresor även på längre sikt.

Mediciner
Man kan undra om de nyaste medlen mot kräkning är helt lämpliga som skydd mot åksjuka. De hjälper inte mot själva illamåendet och obehagskänslan utan de hämmar bara kräkreflexen. Hunden är lika åksjuk och mår lika illa som förut men inget kommer upp. Biverkningarna och priset gör också att man kan överväga att använda andra preparat.

Klassiskt har veterinären skrivit ut Lergigan ® eller Nozinan@ i individuellt anpassad dos. Om inte det fungerat har olika dämpande medel använts. För alla preparaten gäller att man bör ge medicinen minst en timme före resan. Man bör prova en dos i hemmiljö en eller ett par gånger för att försäkra sig om att hunden inte reagerar negativt.

Lisa kör så sakta, så sakta på grusvägen. Hon krypkör i kurvorna för att det inte skall gunga. Hon går ut med ena hjulet på vägrenen för att slippa vibrationerna av tvättbrädan. Bromsar långsamt in vid brevlådan, tar posten och ökar takten lika långsamt. Ninas ögon är vidöppna och hon hässjar häftigt. Lisa vevar ner alla fönster, klappar tröstande på det lilla huvudet och stannar försiktigt utanför huset.

–Det var på håret men nu är vi hemma. Hon luggar taxen lekfullt i mustaschen, sträcker sig efter handväska och hundkoppel och slår upp bildörren. Då spyr Nina upp frukosten på sätet.