Sveriges Hundungdoms Kansli | Box 6, 163 21 Spånga. Telefon: 08-795 30 85 | E-post: info@shu.se | HEMSIDA: www.shu.se/

[Fotografi av: Lotta Trieberg].

Världsfinalen på Crufts 2008

Efter månader av längtan var det nu äntligen dags för mig (Emelie Damgaard) att representera Sverige vid världsfinalen i juniorhandling. 38 stycken deltagare från olika länder deltog och konkurrensen var stenhård.

JAG OCH MIN mamma landade på Birminghams flygplats redan på torsdagen, eftersom flattarna skulle gå på fredagen och det ville vi ju inte missa.

Några vänner till oss hade ordnat ett rum på samma hotell som de skulle bo på så vi tillbringade kvällen tillsammans med flera hundmänniskor från både Norge, Sverige och England, vilket var mycket trevligt.

Världens största hundutställning
På fredagen var vi på utställningsplatsen redan halv nio och hade gott om tid att titta på fina hundar och bara njuta av att vara på världens största hundutställning.

Vid 12-snåret var det dags för mig att äntra ringen tillsammans med Ragnild Ulins Almanza Jigsaw Puzzle. Puzzel var i toppform men blev slagen av sin dotter Almanza Bag of Tricks ”Klura”, även hon ägd av Ragnhild. Klura gick sedan hela vägen till BIM, en otrolig prestation.

Ungefär samtidigt så blev det svensk seger även i goldenringen där Dewmist Leading Lady också blev BIM. Fantastiskt!

När vi senare under dagen kom fram till det hotell vi skulle bo på resten av helgen blev vi varmt mottagna av några representanter från Pedigree. Jag fick även svara på några frågor som speakern skulle använda sig av i presentationen av mig på tävlingsdagen.

Sedan var det dags att börja göra sig i ordning för kvällens middag, där alla juniorhandlers skulle träffas och umgås.

Middagen var mycket trevlig med god mat och trevligt sällskap. Jag satt tillsammans med deltagarna från Island, Danmark, Nya Zeeland, ordförande för Israels kennelklubb samt en av arrangörerna. Alla ungdomar fick gå fram och presentera sig och sedan bytte vi de presenter vi hade haft med oss, något som skulle representera hemlandet.

Träning i finalringen
Hela lördagen tillbringade vi på utställningsplatsen och nu hade vi mycket tid till att gå och titta på det vi inte hunnit under gårdagen. Vi slogs av de enorma hallarna med stora bedömningsringar, agility, lydnad, flyball, rasmontrar och massor med shopping. Detta år var endast 200 hundar ifrån deras anmälningsrekord. Så det var runt 25.000 hundar anmälda. Helt otroligt!

Efter alla gruppfinaler var det dags för vår "rehearsal". Vi skulle alltså öva på vår parad in i finalringen. De som inte är vana vid utställningar skulle nog ha skrattat när de såg alla deltagare springa in i ringen som om vi hade en hund i snöret, men det hade vi ju inte. Vi gick igenom hela processen som skulle ske dagen efter, men då förstås med hundar.

Dags för tävling
På söndagen var det äntligen dags för oss att tävla och vi skulle vara på plats redan klockan åtta för att få våra hundar.

Jag hade lyckan att få en underbar goldentik som hette Halo. Hon var åtta år gammal men fortfarande pigg och alert. Vi fick mycket bra kontakt men hann bara träna lite grann, då hennes ägare varit lite sen så jag fick henne bara 30 minuter innan vi skulle in i ringen.

Jag var lite orolig då det var första gången jag visade golden "på riktigt", men det hade jag inte behövt vara för Halo skötte sig perfekt hela dagen.

Tillbaka till tävlingen som hölls i den stora ringen kallad Arenan. Vi började med att springa in i bokstavsordning efter länderna, så jag var bland de sista. I ringen fick alla ställa upp hunden och göra varsin triangel för vår domare Renée Sporre-Willes och sedan ställa oss sist igen. Allting medan speakern presenterade alla lite kort för publiken.

När alla gjort sin uppvisning fick vi springa ut och byta hundar. Jag fick nu en whippettik, en ras jag visat en gång förut. Vi sprang in igen utan att träna med våra nya hundar och alla fick göra ytterligare en triangel. Sen sprang vi ut igen för att få tillbaka våra egna hundar och sedan in i ringen en gång till där domaren bestämde vilka hon ville ha kvar. Men resultatet fick vi inte veta förrän senare på kvällen då vi skulle in i finalringen allihop igen.

Jag var mycket nöjd med båda mina uppvisningar och hundarna hade skött sig utmärkt. Nu fick vi vänta ett par timmar innan det var dags igen.

I väntans tider…
Jag och mamma tog ytterligare något varv i utställningslokalerna och shoppade lite. Sedan spenderade vi mestadels tiden hos Halo och såg till att hon hade det bra och kopplade av, vilket jag tycker är väldigt viktigt. Men det var inga problem för henne och hon visade att hon var van vid det engelska utställningslivet.

Under tiden vi väntade passade vi juniorhandlers på att byta mejl-adresser med varandra så att vi kunde fortsätta att hålla kontakten.

Efter lång väntan skulle vi äntligen in i ringen igen och nu var det en helt annan sak då de enorma läktarna var nästintill fullsatta. Vi sprang in i ringen på samma sätt som tidigare under dagen och ställde upp hundarna. Speakern ropade sedan upp de åtta som blivit "shortlisted" och skulle fortsätta tävla.

Tyvärr var jag inte en av dem, men jag var trots det mycket nöjd med min prestation. Jag och Halo hade haft väldigt roligt ihop, vilket jag tycker är det allra viktigaste. Efteråt var det många som kom fram och sa att de tyckte att jag borde ha varit bland de åtta bästa vilket värmde otroligt mycket.

Totalvinnarna…
Vinnare blev Taryn Ashley Hamilton från Kanada som gjorde ett mycket bra jobb med sin labrador, där hon med små hjälper fick ut det bästa av hunden utan att synas särskilt mycket själv. Något jag imponeras av och tycker borde premieras. Tvåa var brasilianske Nicolas Pineiro Aramburu med pointer och trea var italienska Alice Varchi med irländsk röd setter.

Jag vill tacka alla som var med på plats i England och gav mig sitt stöd, SM-domaren Sjoerd Jobse som gjorde min dröm till verklighet och även min mamma som följde med och stöttade mig på denna oförglömliga resa. Tack också till Pedigree och mrs Liz Cartledge som gör denna tävling möjlig.