Sveriges Hundungdoms Kansli | Box 6, 163 21 Spånga. Telefon: 08-795 30 85 | E-post: info@shu.se | HEMSIDA: www.shu.se/

Anna Alfredsson fick ett resestipendium från Ulla Segerströms och Bertil Sted-Grens minnesfond. I åtta månader har hon nu, tillsammans med sin schäfer Trolla, varit på en kennel i Holland som bland annat föder upp svarta dvärgschnauzrar.

Annas resestipendium

Jag är evigt tacksam att jag fick ta del av Ulla Segerström och Bertil Sted-Grens minnesfond genom ett resestipendium.
Denna resa har gett mig upplevelser som jag kommer att ha nytta av i hela mitt liv. Tack, snälla SKK, för detta stipendium.

Min reseberättelse
Jag har länge haft drömmen att åka utomlands och arbeta med hundar. Jag har alltid fascinerats och inspirerats av andra som tagit steget ut i världen. När gymnasietiden och studenten var över var det nästan självklart för mig att åka utomlands. När jag sedan fick ett av SKKs stipendier blev resan mer än bara en dröm.

Vart?
Frågan kom då vart i den stora världen jag skulle bege mig. Det som var viktigt för mig, var att jag skulle kunna ta med mig min schäfer, Trolla. En annan sak som också var viktig var att jag skulle bli ”en i familjen” i mitt nya land, hos min nya familj.

När jag sedan fick kontakt med en tjej som arbetat utomlands flera gånger, i olika länder, var saken klar. Jag visste vart jag ville. Jag skickade en ansökan och var mycket välkommen till Hennie och Gerard Bruintjes på kennel vd Vanenblikhoeve i Holland.

De är uppfödare av bouvier des flandres, mellanschnauzer peppar & salt och dvärg-schnauzer svart.

Den stora dagen
Den stora dagen närmade sig med stormsteg och nervositeten växte i samma höga takt. Många tårar blir det ju såklart när man ska lämna de man älskar hemma, men det kändes ändå som en otrolig trygghet att Trolla var med mig.

Det blev verklighet
Nu har jag varit här i åtta månader och alla mina drömmar har blivit verklighet. Jag har kommit till två underbara människor som ställer upp och verkligen behandlar mig som en i familjen. Vi åker på utställningar tillsammans där även jag får visa hund.

Vi åker ofta på ”vanliga” utställningar runt om i Holland och vi har även varit i Tyskland. Några speciella som bör nämnas är World Winner i Polen 2006 och Amsterdam Winner 2006.

En vanlig dag
En helt vanlig dag här nere börjar med att jag tar ut ett trettiotal hundar klockan sju. När alla är ute i sina gårdar (de sover inomhus) börjar utfodringen. Sedan är det dags för frukost med familjen. Är det dåligt väder får hundarna gå in efter frukost och då tar jag ut dem igen vid elvatiden.

Mellan klockan åtta och tio är det städning av olika slag; där hundarna sover på natten, hos valparna, utomhus, diska skålar och förbereda ny mat för eftermiddagen. Klockan tio har vi alltid gemensam fika. Sedan är det tid för borstning och att kolla om hundarna till exempel har öroninflammation eller liknande.

Mellan tolv och ett äter familjen gemensam lunch. Efter maten gör jag lite olika saker, det kan variera från att till exempel cykla med hundar, miljöträna dem i staden, gå långa promenader, tvätta, eller på annat sätt aktivera hundarna.

Klockan tre är det dags för gemensam fika igen. Efter det är det utfodring och ibland lite städning igen hos till exempel valparna. Efter det förbereder jag maten för morgondagen och efter klockan fyra brukar jag ha min egen tid för aktivering av Trolla, shopping eller bara slappa. Man är ganska trött efter en dag här för det är fysisk aktivitet hela dagen.

Vid sextiden äter vi kvällsmat och efter det tar jag in hundarna igen, beroende på årstid och väder. Är det varmt och inget regn vill de vara ute längre, men vid regn tar jag in dem redan klockan sex. Därefter har jag min egen tid resten av kvällen.

Vissa dagar har vi även praktikanter i 16-20 års åldern som är här. När vi har praktikanter här blir det ju självklart mer tid till hundarna då vi hjälps åt med städning och dylikt. Det är jag som har till uppgift att ta hand om och lära praktikanterna hur allt ska gå till.

Jag har en egen dator som jag är jätteglad för då jag kan ha kontakt med nära och kära där hemma. Jag bor i ett rum med egen toalett, dusch, dator, tv, dvd, kök och så vidare. Allt jag behöver finns. Jag äter dock alltid tillsammans med familjen, men på kvällarna blir det till exempel chips och godis.

Hundhållning
Om man ska jämföra hundhållningen i Holland med den i Sverige så är det framför allt en sak som jag har reagerat på. Redan de första dagarna jag var här märkte jag att alla hundar är lösa. Överallt, precis hela tiden.

De som har hus nära parker låter hundarna gå fritt lika mycket i parken som i den egna trädgården. Möter man en hund i skogen i Sverige kopplar de flesta upp och låter den sedan hälsa. Här springer alla hundar överallt i skogen och alla hälsar på alla. Ibland är det till och med svårt att veta vilken hund som tillhör vilken ägare.

En stor fördel med detta är att man aldrig ser arga hundar eller hundar som gör utfall.

I Sverige tycker jag det är ganska vanligt med arga hundar i koppel. Detta är kanske något man ska tänka på. När hundarna själva får hälsa, utan någon som drar i dem och signalerna blir fel, så uppstår inga bråk. Jag tror att det är vi ägare som skapar aggressiva hundar.

Men visst, i början kändes det jättekonstigt när alla hundar hälsade på min hund. Trolla har aldrig varit aggressiv men jag måste säga att hon har blivit mycket mer avslappnad med olika typer av hundar, stora som små under sin tid här.

En annan sak som skiljer sig är att stackel förekommer och används helt öppet här, det är ett slags halsband med taggar som nyper och ”skär” in i hundens hals om den drar i kopplet. Det känns ganska konstigt när man ser en matte som kommer gåendes på promenad med ”familjelabben” i stackel.

Det känns som det måste finnas andra och bättre lösningar. Kuperingsförbudet försvann senare här än i Sverige, så man ser ofta hundar som är runt 6-7 år med kuperad svans. Kuperade öron ser man dock aldrig. I dag är all kupering förbjuden i Nederländerna.

Nya upplevelser
På den här kenneln har de ett eget trim där det arbetar en tjej som är fast anställd. Hon arbetar fem dagar i veckan. Jag har även fått lära mig trimma lite vilket jag tycker är jättekul.

Jag har också fått vara med och se hur ett kejsarsnitt går till. Jag fick vara med inne i operationssalen och torka valparna med handduk när veterinären plockade ut dem en efter en.

Slutet närmar sig
Tiden här har varit underbar, men dagen för min hemfärd närmar sig. Det ska självklart bli skönt att komma hem men det är svårt att lämna de underbara människor man kommit så nära.

Just nu känns det dock som att jag kommer åka hit igen. Vi får se vad som händer i framtiden, men ett som är säkert är att jag aldrig kommer att glömma min tid i Holland.

Vill ni följa min resa kan ni gå in på www.tarras.webb.se där jag skriver dagbok.

Gerard och Hennie söker ständigt nya personer som vill jobba här. Om du själv är intresserad av kenneljobb utomlands eller vet någon annan som är det så kan ni genom mig få kontakt med min familj. Mejla mig så kan jag hjälpa till: tarras98@hotmail.com