Sveriges Hundungdoms Kansli | Box 6, 163 21 Spånga. Telefon: 08-795 30 85 | E-post: info@shu.se | HEMSIDA: www.shu.se/

Mayhew Animal Home...

I februari åkte jag och min kompis Per till London för att få praktik i två veckor på Mayhew Animal Home. Det är ett djurhem som tar emot hemlösa och vanvårdade katter, hundar och kaniner.

Vår resa började en kall fredagsmorgon på Västerås flygplats. Flygresan var ganska händelserik eftersom flygplanet råkade ut för en massa luftgropar, vilket var ganska otäckt då dessa aldrig verkade ta slut. Till slut landade vi på Stansteds flygplats, som ligger utanför London.

Regniga London
Givetvis så regnade det. Att hitta till vårt vandrarhem som låg i en förort till London gick förvånansvärt lätt, med tanke på att jag och Per knappt hittar hemma i Värmland. Väl framme på vandrarhemmet upptäckte vi att vårt rum var ganska smutsigt, det första vi fick göra var att ta en handduk och skura golvet.

Den första helgen gick åt till att städa och inhandla stekpannor och liknande till rummet. Men förutom smutsen var rummet ganska fint. Så blev det måndag och det skulle vara vår första dag på jobbet.

Den här dagen skulle bestå av en introduktion av djurhemmet, med lite guidning så att vi skulle hitta överallt.

Klockan tio skulle vi träffa vår handledare, men eftersom jag och Per inte ville komma för sent, kom vi istället alltför tidigt, en timme innan. Så det blev till att sitta och vänta i deras lilla shop som de hade i entrén. Något som kändes pinsamt eftersom den var väldigt liten och man kände sig mest i vägen. När vår handledare, Zara, kom fick vi en guidad rundtur av hela djurhemmet.

Från utsidan såg det ganska litet ut, men väl inomhus upptäckte man att det var ganska stort och att mycket av deras verksamhet låg utomhus.

Första arbetsdagen
Tisdag var vår första riktiga arbetsdag. Det började med ett litet morgonmöte klockan nio i deras kök. Jag skulle arbeta med katterna den första veckan medan Per skulle få vara hos hundarna.

Personalen som arbetade på kattavdelningen var väldigt trevlig och rolig. Speciellt en var rolig, om hon ville att jag skulle följa med henne någonstans var det alltid, ”come on, babe”, eller om hon ville tacka för hjälpen var det: ”cheers, mate”.

På den här avdelningen jobbade också Kate, som var ställets eget kakmonster. Hon älskade kakor och varje gång vi hade rast så hade hon med sig kakor eller en stor chokladkaka. Kate var otroligt snäll och hjälpsam.

Det fanns många mysiga katter, men den som gjorde mest intryck på mig var ändå den katt som kallades för ”the cat from hell”. Det räckte att bara kolla på kattens blick så förstod man vad de menade.

Det var inte många som vågade gå in till den katten. Jag däremot fick veta detta först efter det att jag varit inne och städat hos den. Men som tur var gick det bra.

Ingen dans på rosor
Det fanns också kattungar som bara var några veckor gamla, de var jättesöta. Men eftersom de inte hade någon mamma var de ofta ganska kladdiga efter maten, så det blev mitt jobb att tvätta dem rena. Det var inte det lättaste eftersom de helst ville titta på allting annat som var runt omkring dem.

Arbetet hos katterna var dock inte bara en dans på rosor. Under veckan skulle det komma en borgmästare och titta på hemmet. Då blev det full fart på personalen; golv och väggar skulle skuras, fönster skulle putsas och lister skulle tvättas.

Det var stressigt och när vi väl var klara så visade det sig att borgmästaren var försenad en timme. Men det är ju så det är: fint folk kommer alltid sent.

Platsbyte
Under vår andra vecka bytte Per och jag plats. Nu var det min tur att vara hos hundarna. Varje dag gick vi ca fyra promenader med varje hund. Hundarna var indelade i olika färgzoner, beroende på vad de hade för temperament och hur de uppförde sig under promenaderna.

”Gröna” hundar var de ”snällaste” medan de som var ”svarta” kunde vara krångliga att handskas med. Jag fick gå ut med de ”gula” hundarna som var ett steg över de gröna. Det var ett bra system, eftersom det var väldigt lätt att veta vilka hundar man fick gå ut med.

Det fanns många härliga människor som arbetade på hundavdelningen, bland annat en som hette Dan. Vid första intrycket trodde man att han var en ganska stöddig och tuff kille, men desto mer man lärde känna honom visade det sig att han var känslosam, speciellt när det gällde hundarna.

Jag mötte också många underbara hundar under min vecka och det är svårt att förstå att det fanns människor som hade lämnad dem utanför djurhemmet eller vanvårdat dem.

En hund var en rottweiler på några månader som hette Monica. Under veckan som Per hade varit hos hundarna var hon rädd och vågade knappt gå ut i den lilla utegård som hörde till djurhemmet. Under min vecka däremot kunde man inte tro att det var samma hund. Hon var jättebusig och alert och det var fantastiskt kul att se en sån skillnad på bara en vecka.

Under min vecka fick de även in en lite pitbullvalp som hittades utanför entrén. Hon fick namnet Sacha och var jättesöt men ganska försiktig av sig.

Dessutom fanns det fem hundvalpar på cirka tio veckor. Det märktes att de inte hade haft någon mamma eftersom de inte visst vad som var rätt och fel och det var svårt att få dem lugna när man var inne hos dem. Fast de var helt fantastiska ändå, de hade alltid något rackartyg för sig och verkade hela tiden planera något nytt bus. Men när de skulle ut första gången på utegården var de inte lika kaxiga. De gömde sig bakom mina ben och ville helst gå därifrån.

Sen kan jag inte glömma hela personalens gullegris Fluke. Han var en liten blandrashund som hade fått en defekt på sina framben och bara kunde hasa sig fram. Det planerades för en operation så att han skulle kunna gå igen, men tyvärr visade det sig inte vara möjligt och man var tvungen att avliva honom.

Rekommenderas
Under min praktik på Mayhew animal home gick jag träffa många trevliga människor och uppleva mycket roligt. Men det har också varit mycket hårt arbete, för mycket av jobbet bestod av att städa, diska och tvätta.

Men när man vet att man gör det för en god sak glömmer man snabbt bort det jobbiga.

Jag skulle absolut rekommendera flera att söka volontärsarbete utomlands, eller göra sin praktik på något liknande ställe. Det ger chansen att utvecklas som person och man får en upplevelse som man sent kommer att glömma.