lydnadshundar: lydnads-VM i polen 2006

Norden i topp på lydnads-VM 2006

Hetaste diskussionsämnet under lydnads-VM på världsutställningen i Poznan i Polen var bedömningen. Men som vanligt dominerade de nordiska länderna och tog hem samtliga pallplatser. Sverige slutade på silverplats i lagtävlingen.

Kjellaug Selsaas och hennes All Trace Anne Loppa klarade segern med en poängs marginal. Även individuellt fick det finska deltagna till det ordentligt och Paivi Lamminen med Cabaroo Flaming Flamenco och Keeba Välimäki med Blackie Tending insatser gav andra resp. tredjeplats. Foto: Karl Donvil.

PDet svenska lydnadslandslaget är av absolut världsklass. Vi visste det redan innan och det bekräftades på världsutställningen i Posnan i Polen, helgen den 10-12 november.

Sverige erövrade en silvermedalj i lagtävlingen och placering 4-7 individuellt.

Landslaget bestod av de regerande svenska mästarna Kenth Svartberg och Kes samt Anne Dahlin med Kelliegårdens Complete Chili; Lena Andersson med Lotus; Lillemor Edström med Brainwaiwe’s Krollie; Jörgen Jönsson och Kelliegårdens Avancerade Ammie samt Sven Karlsson med Linhoppet’s Oliver. Sistnämnda hund är en australian kelpie, de övriga border collies.

–Lydnadstävlingen hölls i en egen hall. Den var ouppvärmt, hade ingen läktare och inga högtalare. Men tävlingen genomfördes väldigt väl, trots att det inte finns någon tävlingslydnadstradition i Polen. Och underlaget, en kraftig matta, var bra, sammanfattar Kenth Svartberg arrangemanget.

Han har en hel del erfarenhet av att i internationella tävlingssammanhang, både i lydnad och agility och som tävlande och domare, representera Sverige. 2004 vann han dessutom EM med sin nuvarande tävlingspartner Kes.

Tävlande får VIP-behandling
–Detta var mitt andra VM. VM går ju bara när Världsutställnin gen äger rum i ett europeisk land. De andra åren kallas tävlingen EM och går i samband med FCIs Europautställning, förklarar han och fortsätter:

–Det är en mycket speciell tävling. Som tävlande får man hela tiden VIP-behandling. På planen rör sig domarna nära hunden och tävlingsledaren går hela tiden bredvid föraren.

Funktionärernas beteende är inte det enda som skiljer VM/EM från en vanlig lydnadstävling, utan även bedömningen. Inte minst i år.

–Domarna var konstigt hårda i sin bedömning första dagen. Inga betyg över 8,5. Jag försökte inte ens förstå hur de dömde. Bedömningen var mindre konstig dag två och tre, men fortfarande egendomlig, tycker Kenth.

Tävlingen pågår alltså under tre dagar. Det lottas om vilken dag de tävlande – i år 82 ekipage från 16 länder – ska starta och de genomför hela programmet en gång och vid samma tillfälle. Inte som på till exempel SM, där ekipagen utför olika moment på olika planer och de bästa går vidare till en final.

–Det vi såg på VM var en typisk dag 1-effekt. Domarna gick in med hull och hår för sin uppgift. Men de tog orimliga beslut. Det går inte att helt plötsligt hitta på en ny nivå i bedömningen. Dessutom blev det en glidning i betygssättningen mellan de olika dagarna. Kenth nämner också att de tävlande blev förvånade över vad domarna valde att lägga tonvikten vid i de olika momenten.

–Ta till exempel fjärrdirigeringen, där den holländska domaren tittade på förarens händer. Det vill säga hur högt upp de hölls vid handtecknen. Och i gå-runt-rutan är ju det vanliga att domarna tittar på hur snabbt hunden ställer, lägger och sätter sig, men på VM drog domarna ifall hunden stod lite snett. Man skulle behöva låna domarna så att man vet vad man ska träna mot.

”Som vanligt” var det nordiskt i topp även om det höjdes aningen förvånade ögonbryn över det starka finska laget vars sisu i år räckte ända fram. Foto: Karl Donvil.

Första tävlingen med de nya reglerna
VM var första tävlingen där det svenska landslaget tävlade enligt FCIs nya och omdebatterade elitklassregler, som ju redan har trätt i kraft internationellt men inte börjar gälla i Sverige förrän efter årsskiftet.

–Det gick bra, förutom att många hade problem med vittringen. Och det var bara någon enstaka hund som lade eller satte sig för tidigt på platsliggningen. Det delades inte ut några gula eller röda kort, trots att en del hundar hoppade runt och skällde mellan momenten. Till exempel Loppa, vinnarhunden, var nästan aldrig vid förarens vänstra sida mellan momenten, beskriver Kenth.

Han tror att det kommer att funka fint med de nya reglerna också i Sverige, även om han – precis som många av oss tävlande – undrar hur de svenska domarna kommer att tolka dem. Framför allt vad gäller nyheterna med gula och röda kort och hur strikt ekipaget måste uppträda mellan momenten.

Norden tog hem samtliga sex pallplatser under VM. Detta hör inte direkt till ovanligheterna. Kenth förklarar varför:
–Sverige och Norge är föregångsländer inom lydnadssporten. När elitklassen infördes på nittiotalet etablerades den snabbt här. Men uppklassningssystemet ser annorlunda ut i andra länder. Till exempel i Danmark. Och de hänger inte med. I några länder delas championat ut i trean. Och i flera länder får man belöna hunden mellan momenten i klasserna upp till elit. Då blir steget till elit mycket stort. Sedan är vi traditionellt sett duktiga på att träna hund i Norden.

Finnarna överraskade
Det individuella guldet gick till Norge. Och det var inget ovant vinnarekipage. Kjellaug Selsaas och henne Loppa vann tävlingen (EM) redan förra året. Både silver och brons gick till Finland vars lag även tog hand om lagguldet.

–Finnarnas framgångar överraskade mig lite. Deras hundar har varit bra sedan 3-4 år tillbaka, men tidigare har de inte hållit hela programmet igenom. I år lyckades de. Dessutom hade de lite tur med domsluten…

Gissa om det svenska lydnadslandslaget är revanschsuget. Nästa chans att spöa finnarna blir på NM på Stora Stockholm!