lydnadshundar: Lydnads-SM 2008

Lydnads-SM 2008: Till och med vädergudarna var på arrangörens sida

Det är omöjligt att arrangera ett SM som alla blir nöjda med. Lydnads-SM på Öland var dock ett kanonarrangemang. Tidsschemat hölls, solen sken och slutstriden blev benhård. Slutligen segrade Nancy Nilsson och Kelliegårdens Heavenly Hill över fjolårets svenska mästare Berit Sjöberg och Fuglsangs Attractive Nico.

EFTER NÅGRA REKORDVARMA veckor kom kallfronterna rullande in över landet. Precis i lagom tid till lydnads-SM helgen före midsommar blev vädret plötsligt mycket svalare och på vägen ner till Öland passerade en hagelskur över oss. Samma skur fast kraftigare vände söderut på fredag förmiddag och bombarderade Lundegårds camping med iskulor stora som gatstenar.

Till vänster: Lydnadsansvarige Hasse Johansson i spetsen för paraden.

Åskan mullrade och himlen var blåsvart, men det var nog bara vädergudarna som visade hur det skulle kunna vara, bara för att strax efteråt blåsa bort alla moln och låta solen obehindrat lysa på oss.

Mässingsinstrumenten som Hemvärnets orkester spelade på under invigningen glittrade i solskenet och talarna på Stora torget fattade sig kort för att inte äventyra lyckan med att ha fint väder.

Det var nog många som valde att stanna på campingen och eventuellt ta ett dopp i havet, före att åka in till Borgholm för att delta i paraden. Men det var många ortsbor som följde marschen och det är ju det som är meningen. Förhoppningsvis blir de tillräckligt intresserade för att vilja se ett hund-SM med egna ögon.

Före invigningen kunde vi se provhunden utföra lydnadsmomenten på den hisnande stora ytan som lydnaden hade till förfogande. Efter att provhunden hade gått bestämde man sig, i samarbete med centrala lydnadssektorn, för att göra några smärre justeringar.

Kvalet
Lördagsmorgonen började med platsmomenten, som med sex ekipage i varje grupp blev tio grupper. Det tar ju en stund att genomföra detta så därefter behövde funktionärerna stärka sig med lite fika för att orka fram till klockan tolv när man tänkt sig att bryta för lunch.

Strax nedanför pallen hamnade Maria och Ylle, Lillemor och Krollie samt Mona och Raider.

Efter att ha kommit igång med första ekipaget tio över nio så hölls schemat med en fantastisk precision. Precis klockan tolv bröt man för lunch efter att 26 ekipage hade kört sina moment. De tävlande hade fått väldigt bra information om när de skulle vara på plats för start och ingen behövde försöka räkna ut själv när de skulle värma upp och eventuellt vara på plats för tidigt eller för sent.

Det som jag saknade var en högtalaranläggning där man kunde informera om vilket ekipage som var på gång och preliminära resultat när ekipagen var klara. Men efter att ha kollat med en bekant om vi hade högtalare på lydnaden i Uppland 2006 och fått veta att det hade vi inte så tar jag tillbaka mina besvikna tankar. För som ni har förstått tidigare så kommer jag aldrig att tycka att någon som tar på sig att arrangera ett SM gör ett dåligt jobb. Det är ett hästjobb att ta itu med ett hund-SM och att göra alla nöjda, det går inte.

Solen sken över tävlingsplatsen så gott som hela dagen med otursmolnen hängande över en del ekipage. Många poäng försvann tidigt på dagen när en del hundar låg på sittande och satt på platsliggningen.

Ullis och Diesel
Ekipaget som jag skulle följa närgånget, nämligen Ulrika Jansson och Diesel, var synligt iskallt från lottningen till dess att alla momenten var genomförda. Ullis drog startnummer tre och fick alltså gå tidigt på dagen och hon hade ingen teori om ifall det var bra eller dåligt. När kvallistan till SM var klar så hade hon ju en klar plats, men var så överraskad att hon inte hade ordnat med något boende.

Jag försökte pressa henne innan tävlingen och få henne att erkänna att hon nog var lite nervös i alla fall. Men nej, det var hon inte och faktum är att jag tror henne för hon var verkligen närvarande hela provet och resultatet på ekipagets SM-debut var helt godkänt.

En nolla på apporteringsdirigering gjorde att poängen inte blev fler än 248,5. Diesel fastnade vid konen och när han väl gick ut så gick han lite fel. Efter att ha irrat runt en stund utan att hitta något annat än en skylt till inkallningen, så bestämde matte att det var nog.

Ullis är dock inte säker på om hon ska satsa på lydnad, för det går bra för henne och Diesel när de kör spår och agility också. Vad hon än väljer så kommer det att bli bra.

Prispallen på lydnads-SM 2008.

Nära döden-upplevelse
Finalen på söndagen inleddes med platsmomenten, där de femton inkvalade ekipagen delades upp i tre grupper med fem hundar i varje grupp. I första gruppen lade sig två hundar på sittande och i tredje och sista gruppen lade sig en hund.

Man startar i omvänd ordning i finalen vilket innebär att de med högst poäng går ut sist. Så när tredje gruppen gick in för att köra sitt i gruppen och startnummer tre lade sig ned efter en kort stund höll många i publiken på att svimma.

Hund nummer tre var ju Krollie, som med matte Lillemor äntligen skulle ta SM-guld. Att Krollie skulle lägga sig ner var helt oväntat, inte minst för Lillemor som fick en ”nära döden-upplevelse” när förarna kommenderades fram för att hämta hundarna.

Det ska till ett proffs som Lillemor för att hämta sig efter en sådan upplevelse. För det gjorde hon verkligen, under tiden de väntade på sin start så hann hon skaka av sig alla negativa tankar och spotta upp sig. Bland publiken så var det många som undrade om det var sista gången på SM för ekipaget, men jag kan lova er att vi får se Lillemor och Krollie nästa år igen.

Först ut i finalen var Maud Eklund med labradoren Searover Cosy, som hade med sig en nia från sitt i grupp, och sedan missade sitt i ”dumrutan”. Övriga moment gick alldeles utmärkt med reservation för att hunden är sned vid avslutningarna. Det problemet hade verkligen inte Elenor Edberg med sin blandras Zorro, men däremot spottade han ut metallapporten.

Hanna Rundqvists border collie Somollis Melina är otroligt snabb, men även där blev avslutningarna lite sneda. Ekipaget som avslutade med en jättefin fjärrdirigering, hade också en nolla på sittande i grupp. Liksom Elenor och Zorro hade, då hunden valde att lägga sig ner.

När man avbröt för lunch så ledde Sandra Kagevik och golden Höstglädjens Golden Dream med 554 poäng. En jättepigg och förig hund och en duktig förare som säkert återkommer i mästerskapssammanhang. Camilla Johansson med Fia-Friends On-Off har ett lite svajigt fritt följ, vilket även drar ner poängen i ”dumrutan”.

En mycket nöjd Carola Machl kom och berättade för mig på lördagkvällen att hon och Memoars Jetta tagit sig till final. På söndagen var de otroligt laddade men något gick snett under vittringsapporteringen och Jetta tog fel pinne, och därmed fick de betyget noll på det momenet.

Ulf Kalborg, som tävlade med egna uppfödningen Kronvallaren Frisco, missade helt att en liten busunge med efterföljande pappa kom in på planen medan husse och hund var upptagna i ”dumrutan”.

Populärt ekipage
Ett populärt ekipage med många supporters var Maria Hagström med sin australian stockdog Vallmyra Ylle. Hade Ylle gått rakt in i rutan på sändande så hade fansen om möjligt blivit ännu gladare, och placeringen i resultatlistan hade blivit en annan.

En mycket sammanbiten Jörgen Jönsson genomförde momenten bra med sin border collie Kelliegårdens Avancerade Ammie, utom vittringen där tiden rann ut utan att Ammie lokaliserat var pinnarna fanns.

Redan på förra årets SM blev jag imponerad av Diana Ljungström med sin border collie Tazzehagens Tazz. En hund som säkert kräver någon som kan hålla i tömmarna, vilket Diana gör bra. Men tyvärr så slog hunden i hindret på uthoppet.

Spänningen började bli olidlig när det var dags för Lena Andersson med Lotus, som också han är en border collie. Lenas ansiktsuttryck avslöjade att hon inte tänkte ge upp i striden om medaljerna, men även för henne och Lotus sket det sig på vittringen. I övrigt var de lika säkra och presterade lika bra som vanligt.

Så var det dags för Lillemor Edström och Brainwaiwes Krollie som visste att chansen till medalj var borta, men som ändå visade sin storhet genom att spotta i nävarna och komma igen. Ett bra fritt följ, som även domarna gillade, följdes av lysande bra prestationer i alla moment. Skönt att veta att vi får se dem nästa år också.

När Nancy Nilsson gick in på planen med sin border collie Kelliegårdens Heavenly Hill var förväntningarna höga på att de skulle göra lika bra ifrån sig om under kvalet dagen före. Momenten gick som en dans. Tills de kom till apporteringsdirigeringen, då Hillen kom för långt åt höger och fick svårt att lokalisera apportbocken. Ett litet sämre betyg blev resultatet, men i övrigt verkade hon lika samlad som dag ett.

Oväntad miss
Sista ekipage ut var förra årets svenska mästare, som även fick högsta kvalbetyget, Berit Sjöberg och border collien Fuglsangs Attractive Nico. Spänningen bland publiken mattades lite efterhand som ekipaget styrde mot en klar guldmedalj, när Nico helt oväntat missade en position i fjärren. Nu var spänningen verkligen olidlig igen, nu när det var en öppen fråga om det skulle bli Nancy eller Berit som tog hem titeln.

Det ursnabba sekretariatet kom ut och kungjorde resultatet så snabbt att bara en handfull personer fanns kvar och väntade. Det var verkligen benhårt i slutstriden men det blev slutligen Nancy och Hillen som vann med tre poäng över Berit och Nico. Jätteroligt för vinnarna och minst lika roligt för oss som fick vara med om denna rafflande final.

Till sist så har jag en liten undran; varför inte ha lite koll på rakheten hos hundarna så att det blir riktigt regelmässigt när vi ändå håller på? Och när jag ändå är på gång och nafsar omkring mig, så är det lättare att se och bedöma, om man rör på sig.

Och till arrangören; ni har gjort ett kanonbra jobb som rott SM-skutan iland.