lydnadshundar: Lydnads-SM 2006:

Lydnads-SM 2006: Guld för Kes och Kenth under stekhet tävling

Svenska mästerskapet i lydnad 2006 kan sammanfattas med några få ord; varmt, publiktomt och hård bedömning. Det vilade ett lugn över hela tävlingsplatsen på lördagen och den där riktiga SM-atmosfären märktes inte av. På finaldagen ökade dock spänningen och tävlingsinstinkten i de 15 finalisterna kom fram.

På pallen under lydnads-SM 2006. Guld till Kenth Svartberg och Kes. Silver till Anders Sjöstrand med Guldgruvans Mac Scott. Brons till Lena Andersson med Lotus.

VÄDRET VAR ABSOLUT inte till fördel för lydnadshundarna. Redan klockan nio var det stekhett ute på gräsplanen och luften stod still. Även om man inte märkte så stor temposänkning så orkade inte hundarna koncentrera sig fullt ut och gjorde oväntade missar. De allra flesta hundarna kämpade dock på liksom förarna, där det senare framkom att åtminstone två höll på att svimma på planen.

Låg kvalitet eller hård bedömning?
61 ekipage hade de tre domarparen, i år endast manliga domare, att döma i kvalet. Sannerligen en tung uppgift. Av resultaten att döma – med endast 23 förstapris på de 61 hundarna – var endera kvaliteten på hundarna låg eller bedömningen hård.

De flesta som gick vidare till finalen hade mellan 270 till 280 poäng. Det var många diskussioner om att domarna blev snällare ju senare det blev på lördagen. Det var så det kändes, för under hela förmiddagen var det betyg 6,5 till 7 som gällde.

För att kunna säga om det ligger någon sanning i det borde man titta på alla ekipage igen och jämföra bedömningen.

Publiken hade tyvärr inte hittat till årets lydnads-SM. Det fanns både gott om parkeringar och utrymme intill planerna. Men för de som trots allt tittade var det svårt att kunna följa en hund i kvalet, eftersom ringarna var så stora. Tidigare år har man kunna placera sig i mitten, men nu fick man springa fram och tillbaka längs kanten. Och till finalen var det tyvärr ännu glesare på läktarna.

OVAN: Gammal kan! Gränsvallarens Emil genomförde sitt sista lydnads-SM tillsammans med Malin Karlsson. En hedrande 18 plats blev det.

Gammalt och ungt i kvalet
I kvaltävlingarna var det några debutanter, men också många ekipage som deltagit under flera år. En gammal herre som genomförde sitt åttonde lydnads-SM var Gränsvallarens Emil, 11 år, med förare Malin Karlsson.

Trots sin ringa ålder, 15 år, var detta Malins tredje lydnads-SM. Imponerande lugna låg hon och Emil och gosade i skuggan.

Fem minuter senare gjorde de ett riktigt bra program. Tempot höll inte riktigt till finalen, men en hedersvärd 18 plats till Emil som nu går i välförtjänt pension.

Som regerande SM-vinnare har man säkert extra stor press på sig. Tyvärr slutade det innan det ens börjat för Jörgen Jönsson och Kelliegårdens Avancerade Ammie. En nolla på sittande i grupp gjorde det omöjligt att ta sig till final.

Även rutinerade Magnus Johansson med Jina hade otur. Efter att ha kommenderat backa vid rutan chansade Magnus på att hon var inne, men Jina hamnade en centimeter utanför vilket gav en nolla.

Kenth Svartberg och Kes gjorde däremot en helt igenom strålande insats – och belönades med dagens enda 10 på fria följet. De fortsatte i samma anda genom hela programmet och kvalresultatet blev seger med 308,25 poäng. Även Anders Sjöstrand med Guldgruvans Mac Scott hade en bra dag och lade sig som god två med 295,50 poäng.

Sist ut på lördagen var Lizette Olausson med sin snart tioårige tervuerenhane Mysak. De gjorde en finfin insats trots en lång väntan i värmen. Största bedriften var nog att ens komma till start…

Mysak drabbades nämligen av en blödning på lillhjärnan i februari. Från att inte ens kunna passera en dörrpost utan att gå in i den, till att prestera 276 poäng är i sig en seger.

Även om startfältet till lydnads-SM mest bestod av border collies fanns där även plats för andra raser. Några schäfrar och retrievers samt de mer ovanliga lydnadsraserna hovawart, puli och pumi fanns med i kvalet.

Frågetecken om bedömningen
I finalen dömdes ekipagen av totalt sex domare, men frågan är om de verkligen blev bedömda av alla sex. En domare medgav efteråt att han tyckt att bedömningen varit för hård, men att han följt efter de andra i bedömningen.

En annan fråga är om det verkligen är nödvändigt med sex domare – och lika många skrivare på planen. De var stundtals i vägen för både hund och förare.

Även om bedömningen var hård i kvalet skärptes den ytterligare till finalen, vilket är konstigt eftersom en SM-final ska dömas precis som vilken elittävling som helst. Kanske är det så att det finns så många bra hundar/förare i dag att det är svårt att urskilja på toppen.

Domarnas egna åsikter om hur det ska se ut tar mer och mer plats. Genomgående var att farten värderas allt högre. På några av de hundar där de önskade mer tempo är det inte troligt att hunden kunnat utföra hela momentet rätt med högre fart. Hög fart blir ofta en snudd på okontrollerad hund – och det är inte lydnad. Inställningen leder också till att det till slut bara är border collies som kommer till start.

Att hunden inte får gripa apporten på tillbakavägen står ingenting om i reglerna, men ändå drogs det av poäng på det. Kanske vore det tid att försvåra elitmomenten?

Sittande i grupp på finalen med en relativt folktom läktare.

Finalen
Diskussionerna hade gått höga om att finalen skulle hållas inomhus. Detta var första gången och att vara inomhus kan vara en extra svårighet för vissa hundar. Nu var dock golvet halkfritt och störningarna få, dessutom var det behagligt svalt i förhållande till ute på gräsplanen, så de flesta var nöjda med inomhusplanen.

Kenth och Kes hade ett stort försprång från kvalet. Detta är nackdelen med att räkna in båda dagarnas resultat. Lena Bengtsson med golden retrievern Grelzgårdens Topzy Trut var först ut. Tyvärr blev pressen för stor med tolv personer alldeles intill och tiken valde att svansa runt med metallen vilket resulterade i betyg noll.

Heidi Billkvam var den gladaste av alla på lydnadsplanen. Mellan momenten tog hon en sväng om med lika glada Kronvallarens Bolibompa som endast är tre år. En hedersam sjundeplats blev det på Bolibompas SM-debut.

Sofie Åkerberg är en rutinerad SM-räv, men för hennes Rikke var allt nytt. De gick över Sofies förväntan i kvalet, men tyvärr orkade inte Rikke andra dagen och åtdrog sig några nollor.

Pallplatserna
Bronsplatsen var långt ifrån avgjord. Nancy Nilsson med Kelliegårdens Heavenly Hill låg 20 poäng bakom Kenth till finalen. De började starkt, men en tappad apport drog ned betyget till fem. Anne Dahlin och Kelliegårdens Complete Chilli hade tyvärr problem med fjärren båda dagarna. De gjorde dock en mycket bra upphämtning och fick ihop söndagens högsta poäng, 286,33 vilket räckte till en femteplats.

Christina Rynnig och Nezzy, en gång världsmästare, gjorde en fin uppvisning. Endast 0,25 poäng skilde henne från bronset.

Lena Andersson med Lotus gjorde en jämn och bra insats båda dagarna och var troligen det enda ekipaget som belönades med en tia på vittringsapporten. Tillsammans med lördagens kvalpoäng räckte slutsumman till en bronsplacering.

Riktigt spännande hann det aldrig bli i striden om guld och silver, eftersom Anders Sjöstrand och Guldgruvans Mac Scott hade hela 18 poäng att hämta in på söndagen. De knappade dock in hälften av dessa och slutade på en välförtjänt silverplats.

När Kenth gick in som sista tävlande visste han exakt vad han skulle behöva prestera – ett resultat på 275 poäng skulle räcka för guldet. Kes var trött men Kenth lyckades rutinerat lotsa henne genom momenten och slutpoängen blev 281,5, trots en mindre miss på fjärren.

Tyst prisutdelning
Kommer man ihåg hur pampig prisutdelningen var vid SM 2003, som var det sista där alla grenar arrangerades samtidigt, kändes denna prisutdelning mindre än på en vanlig lydnadstävling.

Agilityn var inte färdig så de missade hela prisutdelningen. Inte en enda mediebevakning förutom Hundsport och Brukshunden fanns på plats. Vid prisutdelningen fanns endast anhöriga till de femton finalisterna och känslan av inbördes beundran infann sig osökt. Läktarna gapade tomma sånär som på 20 personer.

Detta tråkiga faktum gjorde dock inte prestationen från årets SM vinnare mindre. Ett stort tack riktas till alla dem som hjälpte till vid arrangemanget, ingen nämnd och ingen glömd. Nästa år får vi bege oss ned till Skåne, förhoppningsvis bjuds det på lika bra tävlingar men ”bättre hundväder” där.

text och foto: Lotta Byström

Lydnadsresultat

Gemensamt för alla sommarens lydnadsprov är att det bjudits på strålande sol och hög värme. Att lyckas prestera ett bra program i elitklass lydnad, som tar cirka 15 minuter, kräver en motiverad hund. Att många dessutom presterat över 300 poäng när det är närmare 30 grader är imponerande av både hundar och förare!

Tre dagars möjlighet till tävling i Högbobruk lockade många till start. Alla tre dagarna gick fem ekipage över 300 poäng. Jörgen Jönsson, med Ammie, hade tre mycket bra tävlingar och hamnade med det på tredje plats på listan över årets lydnadshund. Ett nytt namn på SKK tävlingar är Berit Sjöberg med Nico som även de hade tre bra dagar.

Lövuddens utställning i slutet av juli brukar alltid locka många tävlande, så även i år. Magsjuka gjorde att jag själv inte kunde vara på plats för vad som kan liknas ett mini-SM bland Sverige eliten. Pia Albinsson med Caisa skrapade ihop aktningsvärda 316.5 poäng. Hela 12 förstapris delades ut på söndagen varav 10 var över 300 poäng!

Även Ransäterutställningen är populär. På lördagen startade 29 stycken och på söndagen 25. Berit Sjöberg med Nico hade åter två bra tävlingar och står nu som nummer två på listan över årets lydnadshund. Än återstår ett antal möjligheter att slå sig in på listan inför sluttävlingarna i Växjö. Personligen skulle jag gärna se fler raser än border collie!

Resultaten kan innehålla fel, eftersom det har varit svårt att få ut listorna. Jag ber er som tävlar att gärna be om en kopia av resultaten och skicka till mig. Alternativt be tävlingsledaren göra det, allt för snabbare och rätt uppdatering av årets lydnadshund.