lydnadshundar: krÖnika

Var finns de bästa instruktörerna?

Jag strävar på i min utforskning om tävlingsutbildning, och har under vägen mött flera instruktörer som vill dela med sig av sin träning och ännu flera hundägare som har hittat eller som fortfarande letar efter någonstans att träna tillsammans med någon som är bra på att förmedla kunskap.

Nummer två från vänster är Maria Yttermyr, omgiven av sina kursare och undertecknad.

Jag börjar med Maria Yttermyr som under många år var SBK-instruktör, men som numera driver ett eget utbildningsföretag. Maria har klickerkurser för hundägare och utbildar även föräldrar till barn med funktionshinder.

Jag frågar Maria om hon har glädje av sin psykologutbildning och sin erfarenhet av behandling av barn med till exempel autism. Maria säger att det inte är helt fel att använda sig av samma belöningstänk för barn och hundar.

Den här kvällen när Maria har kurs i ett stort kallt ridhus, får jag vara med och både fotografera och prata med kursarna. Ute vräker regnet ned och även om det är kallt i ridhuset så är man åtminstone torr. Det är kurstillfälle nummer två och en del av deltagarna har gått kurs för Maria tidigare och är väl förtrogna med klickern som hjälpmedel.

Vad som däremot kanske blev en liten oväntad svårighet var att de blev iakttagna av någon som tänkte fota och skriva om dem. Jag kände mig lite som en räv i hönsgården och blev därför inte särskilt långrandig den kvällen. När man tränar så räknar man inte med att bli tittad på och kanske bedömd. Men jag tyckte att de tränade på bra och tror att de kommer att nå framgångar med sina hundar.

Är SBK fortfarande bäst?
Så till dem som ännu inte har hittat en bra instruktör. Jag har fått ett mejl från en kvinna, som medan hon bodde i Stockholmstrakten förmodligen lyckades träffa alla instruktörer, som under sin privata gärning vilselett alltför många hundägare. En del av dem är vida kända och har både namn och öknamn som är välkända.

Att de kan fortsätta att verka och lämna svårläkta spår efter sig beror på att efterfrågan på kurser och tävlingsträning är så stor. Som gammal SBK-are så säger jag såklart att det är på Brukshundklubben du får den bästa utbildningen.

Naturligtvis så tror jag att det här är sant – eller börjar jag tvivla nu efter drygt 30 år i rörelsen? Tiderna förändras och numera finns det ett stort utbud av privata intressenter i branschen, flera av dem är utbildade inom SBK, men har samtidigt skaffat sig ett eget stort kunnande, efter erfarenheter av tävling och egen träning.

SBK har gett mig personligen, en stor erfarenhet av både föreningsliv med allt vad det innebär av ideellt arbete och god kamratskap. Men långt ifrån alla får ta del av det som jag personligen har upplevt under min tid i organisationen. Många har upplevelser som skvallrar om intolerans och annan form av negativa upplevelser, när de första gången kommit till klubben med sin hund. En hund som i deras ögon naturligtvis är en väldigt fin och mycket lovande varelse.

Pengarna styr?
Hur kan det då komma sig att både instruktörer och kursare söker sig bort och eventuellt träffas under andra former?

En springande punkt är det pekunjära, eller monetas, eller ekonomi eller vad man väljer att kalla det. Att vara instruktör inom en förening eller lokalklubb ger inget cash-flow, och i dagens samhälle är det inte helt oviktigt att bli ersatt med kontanter.

Min organisation är och förblir SBK. Men tiden har hunnit ikapp oss, och det är inte längre lika häftigt att vara en kugge i föreningslivet. Tyvärr säger jag, och säkert du också som levt i föreningslivets gemenskap under många år.

Men nu är nu. Och nu finns det plats för alla som känner sig manade inom hundutbildning, att erbjuda hundägare en kurs i hundägandets fröjder. Antalet hundägare ökar och därmed suget efter utbildning, och det är inte möjligt för alla att inse att allt som erbjuds inte är av hög kvalitet.

Därmed avslutar jag detta kapitel men det är långt ifrån färdigt, jag återkommer. Och tack alla ni snälla och engagerade hundägare som mejlar till mig, det förgyller min vardag att ta del av allt ni skriver. Fortsätt att höra av er, och en god fortsättning på 2009.