Det är inte så att jag tycker att internet är för krångligt eller nymodigt, men bloggvärlden är lite ny för mig. Eller, rättare sagt, var. För nu har jag varit runt och tittat, läst och förvånats.
 Förvånad har jag blivit över att svenskundervisning i skolan tydligen har utgått och ersatts med något som jag inte förstår.
Den där domaren
Jag sökte på domare i första hand. Sedan blev jag lite våghalsigare och sökte på mitt namn och domare.
Söker man på Anna Jansson så är det någon namne som har skrivit alltför många romaner för att jag ska orka leta mig igenom alla träffar, för att se om någon är missnöjd med domare Anna Jansson.
Har dock kunnat ana mig till vid ett tillfälle, att det var jag ”som var den domaren som inte var snäll”. Men i övrigt har jag inte hittat något.
En trevlig attityd och ett bra genomfört moment ger bra poäng. Att ekipaget har samma hårfärg ger dock inget extra, men visst ser det trevligt ut.
Däremot finns det andra domare som, i den mån de läser bloggar, kan få en hint om vad de tävlande tänker och tycker.
Detta verkar som om det, som inte kan yppas så länge man är kvar på klubben, gärna tar sig uttryck senare på kvällen när resten av huset sover. När man sätter sig framför datorn, då klarnar plötsligt allting och tankarna flödar över tangentbordet. Innan man vet ordet av har man klickat på sänd och sedan finns hela storyn att läsa på nätet.
Ibland händer det att bloggaren tänker: ”vad f-n, jag står ju för min åsikt, här får ni namnet på dumskallen som stod och sov när jag och min hund presterade som bäst”.
Några har klart för sig att dumheten och okunnigheten växlar beroende på var i landet man tävlar.
I vissa distrikt är det mycket vanligare med domare som: 1, är blinda; 2, är döva; 3, är petimetrar; 4, ger fåniga träningstips och så vidare, i all oändlighet.
Man kan bli varnad för vissa klubbar som alltid anlitar ”just den där domaren” som aldrig ger mer än 8,5 på fria följet, bara för att hunden tränger lite.
Åk inte dit...
Vissa klubbar ska man inte åka till...
...överhuvudtaget för de har domare som skrämmer hundarna och till råga på allt så klipper de inte gräset inför tävling. Klubbar där man får små osynliga apporter, som man måste kasta ut i gräset som når hunden upp till armbågarna.
Vad jag undrar är varför man inte kan ta till vara på kunskapen som måste finnas i klubbarna. Om alla är med som funktionär minst en gång om året när klubben arrangerar tävling, så har man en stor chans att lära sig alla delar av klubbens tävlingsverksamhet.
Det tycks mig som om väldigt många helst bara vill betala, tävla och åka hem. Med det tänket missar man en stor del av de erfarenheter som gör en till en bättre tävlande med fina resultat som följd.
Utbildning
En annan viktig byggsten i vägen till framgång är naturligtvis träning och ännu mer träning. Det finns förutom hundklubbar även privata tränare som vill hjälpa dig att bli en vinnare.
Många saknar tävlingskurser på sina lokala klubbar och söker sig till instruktörer som håller kurs i någon park, på en skolgård eller på Bilprovningens parkering.
En del har tur och hittar nyckeln till framgång, en del blir kanske lite fördröjda i sin utbildning innan de hittar rätt kurs för sig och hunden.
Under några år har SBK satsat så hårt på hundägarutbildning att lokalklubbarna inte kunnat ge de tävlingssugna det som de så väl behöver.
En bra grundträning och med lite tur en trevlig träningsgrupp att vara med i. En grupp där man kan dela med sig av sina erfarenheter öga mot öga, över en fika, och inte i ensamhet framför datorn.
Bloggar och forum i all ära, eller inte, nog ger det mer att ”lajva”.
En klubb i mitt grannskap har som tradition att bjuda in sina medlemmar till en kväll en gång om året, då man kan ”fråga domaren”. Tyvärr påbjuder traditionen att träffen ställs in på grund av dåligt intresse.
Attityd
Nu när jag har läst så många bloggar, om än motvilligt, så har även en annan detalj klarnat för mig. Det är bristen på attityd hos föraren, eller kanske hellre; dålig attityd.
Många bloggare avslöjar att de redan i förhand visste att det inte skulle gå bra. Sedan följer varierande förslag på varför det gick åt skogen. Men det vanligaste skälet vet vi ju redan...
Tänker man så många negativa tankar är det väl ändå inte konstigt att det inte går vägen. Om man byter ut tankegången ”att dit åker jag aldrig mer” mot ”i dag har jag och vovven visat upp oss från vår bästa sida”, kan man vända besvikelse mot sug efter revansch.
Det är inte helt fel att tänka på att man ser lite snygg ut när man inträder på tävlingsplanen. Hel och ren var ett vanligt uttryck när jag var ung, och det håller än i dag. Hasar man in på planen med Foppatofflor på fötterna, så lär nog fler än en domare undra över om just den här tävlanden verkligen är engagerad i sin uppgift.
Mitt råd är alltså: ”Deleta” alla dåliga nedbrytande tankar, och våga vägra blogga!
|
 |
|
|
|
 |
Lydnadshundar |
|
Lydnads-Notiser |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
Lydnadsregler |
|
|
Årets Lydnadshund |
|
Lydnadshund 2007 |
|
Poängberäkning |
|
|
Vägra blogga! |
|
Träna, var, hur...? |
|
Fallgropar... |
|
Barn & träning |
|
Lydnadsdomare |
|
Lydnadsp. Diplom |
|
Domarträning |
|
|
VM i lydnad 2006 |
|
VM i lydnad 2003 |
|
VM i lydnad 2002 |
|
|
EM i lydnad 2005 |
|
EM i lydnad 2004 |
|
|
NM i lydnad 2005 |
|
NM i lydnad 2004 |
|
NM i lydnad 2003 |
|
NM i lydnad 2002 |
|
|
SM i lydnad 2007 |
|
SM i lydnad 2003 |
|
|
Lydnad HUND2005 |
|
Lydnad HUND2004 |
|
Lydnad HUND2003 |
|
|
Stipendiat 2003 |
|
Stipendiat 2002 |
|
|
Lydnadsträna
för klass I |
|
|
 |
Domaren på bilden har ingen anknytning till själva artikeln.
|
|
 |
En vanlig domare, eller...?
|
|
[Fotografier av:
Nalle Jansson]
|
|
Jag måste vara dåligt uppdaterad som inte vet hur man gör i dag. I dagens IT-samhälle leker man inte med dockor – man bloggar.
