lydnadshundar: krÖnika

Svårt att förbereda sig inför vårens tävlingar

TILL HÖGER: En grusplan, vilken dröm.

Till att börja med har det varit ganska dåligt med träningstillfällen för de flesta lydnadsekipagen. Några har kanske haft tillfälle till inomhusträningen någon gång per vecka i ett ridhus eller i någon fin inomhushall. Men det kräver en hel del planering och någon spontanträning har det inte varit läge för någon, i någon del av landet.

Det har alltså varit väldigt svårt att förbereda sig för vårens tävlingar, som naturligtvis mestadels avgörs på leriga och vattensjuka planer. Här får den tävlande välja själv; antingen att avstå eller ge hunden en mindre angenäm tävlingsupplevelse.

Precis som under vintern, vilket jag tagit upp tidigare, så väljer man själv; antingen fryser metallapporten fast på hundens tunga eller så ligger man hemma framför brasan och planerar för att tävla under gynnsammare förhållanden.

För det är så det är, avgörandet ligger hos dig som förare. För klubben finns inget annat att göra än att köra på och arrangera tävlingen, även om planerna liknar en nyplöjd åker.

En idrottsplats kan vara lösningen
Eller är det så att det finns en utväg? Ja, i så fall är utvägen inte att ställa in, det kostar pengar i form av uteblivna intäkter och en smäll på fingrarna från distriktet. Men, en del klubbar inser att deras planer just nu i denna säsong inte lämpar sig för tävling eller träning för den delen, och de letar upp en idrottsplats med grusplaner där de kan snacka in sig på ett hörn.

Förmodligen är det en smula enklare för en lokalklubb utanför tätorten att ro iland en sådan överenskommelse, och för oss som tävlande är det ett glädjande budskap när man får sitt PM, att man ska samlas på en IP, alltså en idrottsplats. Visst, det kan finnas vattensamlingar på en grusplan, men en välvillig arrangör väljer säkert inte att lägga rutan i en vattenpöl, och välvillig är man om man letar rätt på en plats där man kan ha en tävling utan lervälling.

Men det är inte bara tävlingsdeltagare som behöver klafsa i lera, vårens kursdeltagare får kliva rätt in i den hårda verkligheten, och träna under mindre bra omständigheter.

Just nu är det påsk och vi är bara i början av april, snart kan vi förmodligen få träda in på torra gröna planer, men summa summarum är det en väldigt dålig idé att jaga SM-poäng i mars – april. Senvinterns inomhustävlingar i ridhusmiljö innebar andra svårigheter, som till exempel att hålla hunden varm under dagen. Förlåt mig världen för att jag bidragit till den globala uppvärmningen.

”Det ska de klara”
Hustak rasade in under vinter på grund av snömängderna som tyngde stora ganska platta tak som till exempel de som skyddar ridhus. En solig februaridag värms snötäcket och det rasar ner med spridda intervaller. Ibland brakar det till under en hunds inkallning eller när hunden ligger i rutan och väntar på inkallning. En koncentrerad hund reagerar självklart, en hund kanske avviker och en annan hund får svårt att stå still.

Någon riktigt tydlig föreskrift i reglerna för detta finns inte, man kan bara läsa att tävlingen inte ska innebära skador på människa/hund. Enklast är att tolka det som att om taket skulle rasa in i huvudet på hunden, så är det inte bra, då bör nog hunden få göra om momentet.

Men om ifall att ett snöras skrämmer hunden så är det förmodligen inte samma sak, då faller det under klausulen; ”det ska de klara”, och det är den oskrivna regeln många av oss har träffat på och som flera av oss kommer att få höra talas om. Det är oerhört svårt att träna och att förbereda sig på denna oskrivna regel, eftersom den kan dyka upp i många och oväntade sammanhang.

Och i och med detta så kommer vi in på regeländringarna för lydnadsprov. I ett tidigare nummer så visade jag prov på att ligga en aning före i handlingarna, när jag berättade för er om ”dum-zätat”, mitt ordval när jag beskrev händelseförloppet var lite förhastat. Jag skrev klubbat, när man helt klart inte gått till beslut ännu. Förlåt mig för detta, om ni kan.

Svårt att tolka textändringarna
Men det som jag ska beröra nu har jag hämtat från SBKs hemsida, och den är ju lite långsam så det är ingen risk att jag föregår några beslut. Man har alltså offentliggjort textändringarna enligt beslut vid regelkonferensen 2009. Vi vet ju att de slutgiltiga besluten fastlås vid kongressen, men här handlar det om textändringar.

Man kan ana att olika personer sammanställt ändringarna i bruks, lydnad och agility, eftersom det känns som om man lagt olika mycket vikt vid arbetet. Just lydnadsreglerna kräver sin man att tolka, då de vidhäftats med täta omflödningar i texten. Hatar man särskrivningar så är det en fröjd att läsa texten som limmat ihop en del ord till udda konstellationer.

En sak som slår mig är att texten vad gäller svanskupering under ”hinder för deltagande” utgår. Okej, texten utgår, men vad kommer i stället?

Jag har som domare, under de senaste åren konfronterats med svans och öronkuperade hundar. Jag har stått vid platsliggningen och undrat över dessa hundar som uppenbarligen har åtgärdats, men jag vet inte var de kommer ifrån och om det är okej att de har kuperats. En stilla undran till arrangören i det läget är väl lite sen, men oftast vet de inte något om hundens ursprung. Det har hänt att hunden senare har diskvalificerats och det har gett ägaren, som kanske inte har förstått, en mycket trist upplevelse.

Lydnadsdomare bör döma lydnad
Jag hoppas mycket på punkt 16 – ”funktionärer”. Ska det äntligen bli så att det bara är lydnadsdomare som ska döma lydnad? Domare som är intresserade av detaljer och har förmåga att se dem, inser hur man kan se dem och därmed att man måste bli rörlig.

En bruksdomare är hårt uppfostrad, ve den domare som flyttar sig från sin utmätta plats och stör ekipaget. Men i lydnad är det inte så, man måste vara mobil för att kunna bedöma rakhet och position. Så är det bara. Gå in på sbk.nu sedan får du klara dig själv, leta på bara.