lydnadshundar: krÖnika

Sagan om landslagsekipaget Krollie & Lillemor Edström

”Det är en saga för bra för att vara sann…” så sjunger Lisa Ekdahl utan att ha en aning om sagan om Krollie. Vår saga börjar den 25 juni 1999, i Värmland hemma hos Ulf Kalborg när hans tik nedkommer. Det ska komma att bli den sista kullen Brainwaiwes-valpar, och därmed kan man säga att sådana hundar görs inte längre. Men det stämmer förmodligen inte, för det behövs mer än den perfekta hunden för att nå framgång. Det behövs en engagerad förare också.

DDå, i juni, fast i en annan del av Värmland, har Lillemor Edström bestämt sig för att inte ha bråttom att införskaffa en ny valp. Det får ta sin tid och Lillemor och hennes man Kjell är övertygade om att det kommer att ta tid.

Men när valparna är några veckor gamla ringer Ulf överraskande till Lillemor och släpper nyheten att det finns en valp som väntar på henne. Egentligen är alla tikvalparna tingade, men Lillemor kan få köpa en. Hon får dock inte välja först.

Inget bra utgångsläge precis. Men paret Edström gör ett nedslag i valplådan, och där sitter Krollie; gråblå och störst av alla i kullen, med ett par intensiva ögon som tittade uppfodrande på de tilltänkta spekulanterna.

Tack vare ögonen
Och det är tack vare de där ögonen som ”Sagan om Krollie” blev verklighet. För just den blicken tilltalade inte någon annan än Lillemor, som redan från början var blixtkär i den grå hunden med attityd. Vid åtta veckors ålder flyttade alltså Krollie till familjen Edström i Kristinehamn för att kampera ihop med Spita, som var Kjells border collie och som genast adopterade den lilla valpen.

I familjen fanns alltså en hund sedan tidigare, och innan Krollies vägar korsade Lillemors hade det förstås funnits fler hundar. Lillemor hade, efter hela 15 års tjat fått Kjell att gå med på att skaffa hund och då blev det en golden retriever med namnet Zinnie. Lillemor och Zinnie tävlade tillsammans och rönte framgångar och hunden fick ett långt bra liv.

Men precis som fan blev religiös, så skaffade sig hundmotståndaren Kjell så småningom en egen hund, border collien Chezpita och Lillemor tittade över gränsen och köpte en bc, Trulza, från Norge. Den lilla vovven fick ett kort liv på grund av sjukdom. Och det är alltså här vår berättelse börjar.

I slutet av augusti 1999 hämtades Krollie hem och man kan ana att ingen tid förspilldes, utan lydnadsträningen påbörjades ganska omgående. När Krollie var tio månader och en dag var det dags för tävlingsdebut, något som Lillemor förmodligen hade sett fram emot. I lydnadsklass är tio månader åldersgränsen för att få starta i klass I, och långt ifrån alla hundar är redo den dagen.

Krollie hade några missar de två första tävlingarna och kom strax under gränsen för ett förstapris, men på tävling tre inte fullt två veckor senare, så slog man till med 184 poäng. Sommaren 2000 var, som ni säkert minns, väldigt regnig, varför all träning bedrevs i ösregn, vilket säkert var härdande och gav utmärkt störningsträning redan i början av karriären. Men handen på hjärtat, hur många av oss funderar ens på att träna under regnperioden?

Inte försonats med VM 2010
Lillemor har en filofax som innehåller allt som Krollie har gjort under årens lopp. Men när vi träffas och jag får se boken så finns inte VM 2010 införd ännu. Det är ett mästerskap som Lillemor inte riktigt försonats med ännu och som hon ser lite som ett platt fall efter SM-guldet veckan innan.

Ni kunde läsa om Herning i förra numret och kanske kan ni förstå varför det tar emot. Men i filofaxen och på SKK hunddata finns alla resultat, och man kan läsa och förundras över hur länge de har hållit på och hur jämna de har varit. Jag kom inte ens på att fråga Lillemor om hon har ledsnat någon gång under de elva år som hon och Krollie har tävlat. Man tänker inte ens på det när man hör henne prata och absolut inte när man ser resultaten.

Tre första-pris i elitklass blev det på de tre första tävlingarna och året var 2000; i augusti och september. Sammanlagt har det blivit 246 tävlingar och är ni nyfikna på statistiken så kan ni titta på SKK Hunddata, läs och häpna! Under 2001 jobbade ekipaget på att hitta formen och sedan 2002 har de haft en plats i landslaget, och det har tagit dem till tävlingar i elva länder.

Självklart frågar jag om minnen från tiden i laget. Det som Lillemor minns, men som hon helst vill glömma, är EM i Bratislava då Krollie tjuvstartade från rutan utan att invänta inkallningssignalen. Efteråt gick det att räkna ut att just denna fadäs kostade dem EM-titeln, då det hade räckt med endast 7 poäng för att ta hem guldet. Men i en mycket högljudd och stökig miljö så valde Krollie att springa till matte när hon helt enkelt trodde att det var dags.

Som tur är så finns det ljusa minnen också, och det som Lillemor håller närmast hjärtat är EM i Italien 2004. Förutom en plats på pallen, trea, så innebar resan att bästa vännen Monica med make Donald var med. Deras stora gula ombyggda Scaniabuss tog sig fram på Turins gator otroligt bra och det trots att det är allt för många italienare som har fått körkort för lätt.

Tatuering på armen
Ett annat minne som Lillemor har av Krollie är en tatuering på höger överarm. En miljon smärtsamma nålstick har blivit till ett porträtt av älsklingshunden, och Lillemor säger att det var värt smärtan.

Under elva år har vi alltså fått se Lillemor och Krollie tävla, och det har gett ståpäls mer än en gång. En anledning till detta tror jag är Lillemors otroliga ödmjukhet. Fatta, att de har haft 318 poäng på tävling och att hon inte skriver det på näsan på någon! För övrigt så har de legat på dryga 290 poäng på tävling i elva år, med flera resultat över 300 poäng, av 320 möjliga. Och i år blev de äntligen svenska mästare i lydnad och det hemma i Värmland, kan det bli bättre? För Lillemor återstår nu att ”värma ner” som man säger i hästvärlden, och inte få tävla mer med Krollie. För efter VM i Danmark så har hon sagt nej till att tävla mer, hur frestande det än är.

I lydnadsvärlden blir det ett tomrum, men att sluta när man är på toppen är ett bra, men säkert svårt, beslut. I alla fall vill vi säga tack till dig Lillemor, och till Krollie, för att vi har fått vara med om er.