lydnadshundar: krÖnika

Rankningstävling på Bro-Håbo BK: Nästan som ett SM

Lika bra upplägg som på SM, med fina planer och duktiga tävlingsledare, fick vi uppleva på rankningstävlingen på Bro-Håbo BK den 3 maj. Definitivt inte lika mycket publik, men de som sökt sig dit fick se många bra prestationer.

Tävlingen, som samtidigt var ett internationellt lydnadsprov, genomfördes i två ringar med en domare i vardera ring. Startfältet innehöll 15 hundar, så det blev platsmoment i tre grupper med vardera fem hundar.

I ring ett började man med platsliggning och sedan gick ekipagen vidare till ring två för sittande i grupp. Redan där hade man alltså gått ifrån den vanliga inbördes ordningen mellan momenten, detta hade meddelats redan i PMet och var ingen överraskning för de tävlande.

För att få ungefär samma tid i varje ring hade man delat upp momenten enligt följande; fritt följ, inkallning, sändande och vittringsprov i första ringen. Där dömde Göte Toftler från Närke, som värmde upp inför SM.

I ring två dömde Inger Svedin och hon fick betygsätta; stå, sitt, ligg under marsch, apporteringsdirigering, hopp apport och fjärrdirigering. Det här upplägget gör att allt går otroligt fort och smidigt eftersom det är två ekipage på gång samtidigt.

Inget koppel i ringen
Ett internationellt lydnadsprov skiljer sig inte så mycket från det vanliga svenska provet, men kanske lite mer än vad som märktes just den här dagen. Att kopplet inte fick medföras in i ringen informerade man om på ett tidigt stadium, men det man valde bort var att lotta höger eller vänster apport till apporteringsdirigeringen innan ekipaget gick in på planen. Detta kan ge en tidsvinst, men förutsätter nästan att man har en funktionär som har till uppgift att lägga ut apportbockarna, men tid var ju inget som man led brist på den här dagen.

Ring ett och två var klart och tydligt utmärkta med blått rep som satt ungefär två decimeter över marken, och det är meningen att hunden ska hålla sig innanför det avgränsade området. Gör den inte det så talar de internationella reglerna sitt tydliga språk: ”The dog should be on the handler’s left side between the exercises. If a dog leaves the ring during or between the exercises it is disqualified.”

Kanhända är det en anings aning svårt för oss i Sverige att använda oss av denna regel eftersom vi sällan har markerade kanter i våra lydnadsringar. Men det borde inte vara svårare för hunden att ta en rak väg till rutan, även om vägen på ena sidan kantas av ett blått rep. Att några hundar fick fjärilar i benen och var tvungna att hoppa över repet borde kanske ändå inte ge betyg vid sändande till rutan, lika lite som att lägga sig utanför rutan, och bägge förseelserna tillsammans är kanske inte helt okej.

Tävlande från hela landet
Eftersom det var en rankningstävling till landslaget så kom de tävlande från hela landet – nästan i alla fall – och från sin bästa sida visade sig Brainwawes Krollie med matte Lillemor Edström från Värmland. Ekipaget måste ju ha vunnit hur mycket som helst men Lillemor blir ändå alltid både glad och stolt när Krollie gör en bra insats.

Landslagsledningen var så klart på plats och gladdes åt att det gick så bra för lagets klippa. Krollie är tio år nu och jag hoppas att hon har flera mästerskap kvar att tävla på och inte minst att hon slår till och vinner SM i år.

Debut i elitklass gjorde Niina Svartberg med tollaren Tollarbos Skojstreck Von Ducke. Det är bara deras fjärde tävling tillsammans så hunden saknar ju en del rutin. Men med hans positiva attityd till arbete och till själva livet, och mattes kunskap, så kommer han att bli hur bra som helst.

Ett annat ekipage som också har framtiden för sig och bara blir bättre och bättre är Diana Ljungström med sin border collie Tazzehagens Tazz. Jag såg dem första gången på SM i Kristianstad och imponerades av farten och intensiteten hos hunden, och som sagt de blir bara bättre och bättre.

Golden blev publikfavorit
Förutom en tollare och ett antal border collies, så innehöll startfältet två golden, en kelpie och en australian stockdog. Pia Snibb med golden retrievern River Race Water-Lily var jätteroliga att titta på. Hunden som hade fått sommarfrisyr, kände sig förmodligen som en valp och blev snabbt en publikfavorit.

Samtidigt på en annan plats i Sverige, nämligen i Kil som ligger i Värmland, pågick träningslägret för SBKs talanggrupp i lydnad. Lotta Linusson rapporterar att det hela var mycket lyckat och att man fått se många lovande ekipage. Planeringen hade fungerat överaskande bra, enligt Lotta.

På SBKs hemsida kan du hitta både rankinglistan och vilka som var med på talanglägret. Adressen är: www.brukshundklubben.se.

TV förleder människor

Samma klubb, alltså Bro-Håbo BK, som arrangerade rankingtävlingen den 3 maj, erbjuder även sina medlemmar ett omfattande kursutbud.
Sista helgen i april kunde tio hundägare och dubbelt så många åhörare få ta del av både lydnadsträning och problemlösning. Det var Barbro Börjesson och hennes dotter Karin Lindblom som instruerade och peppade medlemmarna.

Jessica och Ninjo kämpar med apporteringen.

Karin är medlem i Bro-Håbo BK och det var henne som jag hade för avsikt att lyssna på eftersom det var hon som höll i lydnadsträningen.
Kursen varade i två dagar men jag hade bara möjlighet att närvara dag två. Den stora publikmagneten var nog Barbro som löste problem åt bekymrade hundägare, så det var lite tunnsått med både ekipage och publik på appellplanen. Desto mer tid blev det fö r de som suktade efter momentträning. Allt från fotgående till kryp och läggande under gång tränades under Karins granskande ögon.

Tina och Vilma har fått goda råd som ska bearbetas.

Softade bilder på hunddomptörer
När jag ändå är inne på det här med lydnadsträning så tänker jag passa på att tänka högt om hundar på teve. Alldeles för många människor imponeras av hunddomptörer som teve visar i softade och redigerade former.

Det svenska upplägget i Hundcoachen på TV4 är ”quick-fix” utanför bild. Hundtränaren försvinner utom synhåll för kameran och hundägaren för att sedan dyka upp med en hund som med ens har blivit from som ett lamm. Tränaren må ha förlorat en liten mängd blod, men det uppvägs av att hunden visar respekt och inte längre är dominant.

I USA, som upptäckte värdet i sådana här tv-shower långt före svensk television, har man som alla vet gurun Cesar Milan. Cesars senaste uppgift är att coacha presidenthunden samtidigt som han i softad bildåtergivning får sura knähundar att sluta bita folk i näsan.

Har ni tänkt på det att när något ska säljas i teve så lägger man ner lite tid på att få bilderna att se lite pastellfärgade och softade ut när man vill att tittaren ska ta intryck?

En jämförelse som jag gör är när den trötte mannen i snabbköpet får sitt kvitto på 885,50 kronor i den dyra affären så är filmen svartvit. Medan samme man lyser av att få reda på beloppet i den affär där varorna fyller fler kassar, och då återges hela förloppet i färg, och banne mig har man inte en softad lins också.

TV driver med oss
Det är så lätt att förleda människor genom att visa ett redigerat tv-inslag, som förutom att vara ögongodis, även låter hundägare tro att någon kan ta ur hunden olater snabbt och effektivt.

Enligt media kan man uppfostra barn och hundar genom bestraffning, medan man visar hur man kan ”klicka in” den äkta maken och ge vindruvor som belöning. Snart kommer mänskligheten att förstå att teve bara driver med oss, eller?