lydnadshundar: krÖnika

Nystart för Årets lydnadshund med ny lydnadskrönikör

Nästan helt på egen risk har jag tagit på mig uppdraget att skriva om lydnadshundar i Hundsport. Vissa påtryckningar från goda vänner har bidragit till att jag tog kontakt med redaktionen och erbjöd mina tjänster. Egentligen skulle tävlingen om Årets lydnadshund gå i graven, om ingen kunde tänka sig att ta hand om uträkning och sammanställning.
Jag kom alltså in i sammanhanget när man i stort sett redan sett ut en gravplats och tänkte skotta igen hålet. Det var många tävlande ute i landet som redan börjat sorgearbetet, alltså helt i onödan.

Mårten och Freja. Foto: Marie Hahne.

Finns det något som kan gröta till vätskan i glädjebägaren så kan det kanske vara att poängberäkningen inte är riktigt som tidigare. Men mer om detta efter min presentation av mig själv, som kan bli både kort och lång…

Jag heter Anna Jansson och föddes för ganska länge sedan i stockholmstrakten. I skolan hängde jag med hjälpligt på mattelektionerna, men det gick desto bättre på svenskan. I slutet av 60-talet fick jag min första hund, en cocker spaniel som jag gick någon sorts lydnadskurs med i Blå Stjärnans regi. Min tävlingsdebut dröjde dock till 1973 då jag tävlade bruks med en schäfertik. Mellan då och nu har det hänt mycket som jag inte kan gå in på, av utrymmesskäl.

I dag är jag domare i SBK, instruktör och inte minst tävlande. Har tävlat inom i stort sett alla hundsporter utom freestyle, och tur är väl det. Jag har varit reserv till Lydnads-SM och varit med och arrangerat tävlingar, senast SM i Uppsala. Tvivlade nog ett tag på att jag skulle överleva den svettiga helgen i juni med så många bollar i luften som det innebar. Nog om mig själv.

Ny poängberäkning
Poängberäkningen till Årets lydnadshund ser alltså lite annorlunda ut. Den främsta orsaken är att jag (och Hundsports chefredaktör) tycker att det ska premieras att man tävlat mot många ekipage.

Av domarpoängen får man med sig de två första siffrorna, ingen avrundning utan helt enkelt bara två siffror. Har man skrapat ihop 319 så får man 31 poäng, liksom man får samma poäng om man fått 310. Den som tycker att det känns ohyggligt orättvist hoppas jag ska uppleva att det ger sig i det långa loppet. Man får extra poäng för placeringen, även om det bara skiljer 5 poäng. Detta borde föra med sig att det inte är alltför svårt att komma ikapp. Finalen på Hund2007 kan bli riktigt nervpirrande.

Kanske kan det locka fler deltagare till de tävlingar (lydnad i samband med SKKs länsklubbsutställningar, liksom tidigare) som räknas, vilket skulle vara roligt både för arrangörerna och för de tävlande. Att få mäta sig med många i hård konkurrens kanske kan bli en sporre och även höja kvaliteten och mångfalden på våra ekipage.

Det finns en ”lathund” där man enkelt räknar ut hur många poäng man håvat in. Så en bön till alla som arrangerar dessa lydnadsprov; snälla, ni kan väl skicka kopia på resultaten till mig så jag kan hålla resultatlistan uppdaterad. Och ni som tävlar kanske också kan hjälpa till med detta. Jag behöver veta poäng, placering och hur många som var med och tävlade, och naturligtvis vilka det var. Min förhoppning är att jag personligen kan närvara på de flesta, men om jag missar någon tävling så räknar jag med er hjälp.

Resultaten från MyDog i Göteborg dröjde ett tag och jag kan tyvärr inte bistå med något referat vare sig från lördagen eller från söndagen. En kort notis och bilder fanns dock med redan i förra numret av Hundsport. Lördagens tävling hade officiell status medan söndagen bjöd på en inofficiell landskamp mellan Sverige och Norge, där norrmännen slog oss med 849 mot 812 poäng.

En uppstickare
I resultatlistan från lördagen, som i skrivande stund är samma som ställningen i Årets lydnadshund, hittar vi Mårten Hahne och Freja, aussietik 3,5 år, på 8:e plats med 265 poäng. Vilken uppstickare tänker jag, och ringer upp Mårten och ber honom berätta hur det känns att kasta sig in i konkurrensen.

Mårten berättar att han och Freja förberedde sig genom att göra inomhusdebut i ett ridhus på vägen, från hemmet i Sollentuna och ner till Göteborg. Den tävlingen gav dem 275 poäng. Var du inte nervös att kliva in på planen på MyDog med mycket större publik än du är van vid?

–De första stegen vid fotgåendet var ganska darriga, men det släppte efter några meter, berättar Mårten. Det var roligt och inte alls störande med applåderna, som hördes mer än vad som är vanligt när vi tävlar.

Mårten är mycket nöjd med Frejas insats och den enda fadäsen, om man kan kalla det så, var en fotograf som drog till sig hundens uppmärksamhet vid apporteringsdirigeringen. Kamerans klickande fick Freja att stanna upp och tveka lite. Kanske blev Mårten lite skakis då i alla fall, eftersom just det momentet inte är helt problemfritt.

Annars är det nog inte mycket som kan göra Mårten nervös, han har kanske upplevt det mesta som kan göra en människa knäsvag genom sitt arbete som ambulanssjukvårdare i Stockholm.

Jag frågar om vi kommer att få se dem på fler tävlingar nu när de har fått poäng i lydnadshundstävlingen. Jodå. Mårten och Freja kommer att vara med i framtiden också, och visa upp sitt favoritmoment; metallapportering.