lydnadshundar: KrÖnika

Lydnadsprovsdiplom – morot eller bromskloss?

Varje år delar Svenska kennelklubben ut cirka 1 000 lydnadsprovsdiplom. När en hund har tagit tre förstapris i någon av lydnadsklasserna kan ägaren ansöka om ett lydnads-provsdiplom, LP. Är de tre förstaprisen tagna i klass I får hunden den officiella titeln LPI.

TANKEN NÄR LP instiftades, i början av 70-talet, var att ge de hundar som inte kunde bli lydnadschampion en titel. Det gällde alltså oregistrerade hundar samt blandraser. De flesta raser måste även ha en utställningsmerit och en del raser intyg om fria höftleder för att bli lydnadschampion. De kunde nu istället få titeln LP elit.

Ett populärt diplom
Ingen kunde väl tro att det skulle bli så åtråvärt att erövra ett lydnadsprovsdiplom. Klart populärast är LPI, det vill säga i klass I. Så grundtanken med LP kanske inte stämmer i dag. För av de 879 som under 2005 ansökte om LP, var endast 35 oregistrerade hundar.

Ewa Svensson har tagit LP i såväl klass I som II med sin briard Gucci. Hennes delmål är att ta LP i alla klasserna, medan slutmålet är ett lydnadschampionat. Frågan är om Ewa hunnit längre mot sitt mål om LP inte hade funnits, eller om det har sporrat henne till att tävla och träna.

–Hade det inte funnits hade jag nog hoppat upp till nästa klass direkt. LP är bara ett smörjmedel för mitt ego, säger Ewa.

–Jag kan tycka att om jag inte lyckas prestera tre förstapris i en klass, har jag heller inget att göra i nästa, fortsätter hon sin fundering.

Ewa kämpar i klass III där det hittills inte blivit något förstapris, trots många tävlingar. Hon medger att hon är less på klassen – och så är förmodligen även Gucci. Så hon överväger att fortsätta i elitklass om de skulle ta ett förstapris och strunta helt i att försöka ta ett LP även i trean.

Monotont att stanna i klasserna
För många har säkert jakten på LP lett till att man stannar kvar i en klass onödigt länge. Hundarna tröttnar ofta av att tränas på samma moment ”i all oändlighet”. Även om de kan dem, så ska ju alla moment fungera på själva tävlingsdagen. I lydnad har man inte råd med en nolla om man siktar på förstapris.

Inget hindrar ju att man tränar på momenten i nästa klass, men alltför många harvar på med samma moment. LP kan i sådana fall fungera som en bromskloss.

Fast å andra sidan kan det säkert också sporra till tävlande. Många som börjar med lydnad kan ganska snabbt få en titel och på vägen kanske de upptäcker att lydnadssporten är roligare än de egentligen trodde – och därmed fortsätter de till nästa klass.

Majoriteten av dem som tar LP är förstagångshundägare. De som har siktet inställt på SM och annat högre tävlande ser bara de lägre klasserna som en transportsträcka. Flera moment finns bara i en klass för att sedan försvinna, och dem lägger eliten inget krut på. Tävlingsrutinen anser de sig kunna skaffa i elitklass, eftersom det inte finns någon fortsättning efter den.

Tänkbar kassako för klubbar
För klubbarna borde LP vara ett bra sätt att få in pengar, eftersom de som satsar på att ta LP i lydnadsklass I i genomsnitt gör 13 starter. Det tråkiga, för dem som kämpar, är att utdelning av LP sällan uppmärksammas. I dag får föraren själv, på tävlingsdagen, meddela tävlingsledningen om hunden står inför möjligheten att ta ett LP.

Några klubbar har diplomrosetter att dela ut, men diplomen får ägaren ansöka om och betala hos kennelklubben – på samma sätt som för exempelvis diplom för svenskt utställningschampionat.

Kanske vore det en idé att redan på anmälan få ange hur många förstapris hunden har, för att på ett bättre sätt kunna uppmärksamma det jobb hundägaren lagt ned.

Ewa Svensson har också funderingar kring detta. Även om hon vill ha diplomen tycker hon inte att de är speciellt snygga.

–Kunde man inte få skicka med en bild på sin egen hund eller på ekipaget och få det tryckt? Färgerna och typsnitten kunde göras snyggare, säger hon.

Trots dessa invändningar hänger hennes två diplom hemma på väggen, som en påminnelse om att hon trots dåliga tävlingsnerver i alla fall har åstadkommit sex förstapris tillsammans med sin hund. Om nästa titel blir LPIII eller lydnadschampion återstår att se.

Årets svåraste lydnadstävling – Lilla Stockholm

Segerpallen från Lilla Stockholm.

TOTALT VAR TOLV hundar anmälda, och tio kom till start. En bröt och fem förstapris delades ut. Kanske beror det tunna startfältet på att det endast arrangerades lydnad den ena dagen.

Förutom att ljudnivån var så hög att några av hundarna helt enkelt inte hörde kommandona så fanns ett antal påskkycklingar utplacerade. Tanken var nog inte att de skulle störa hundarna, men visst var det några som inte hade lust att springa mot dem. Underlaget var dessutom halt och flera hundar halkade i starten på inkallningen.

Tävlingsledaren gjorde sitt bästa för att lotsa deltagarna genom programmet och fick gå nära de tävlande för att överhuvudtaget höras. Någon möjlighet till uppvärmning fanns egentligen inte, om man inte försökte kryssa mellan entusiastiska utställare.

På platsliggningen var det roligt nog en ovanlig bredd bland raserna.

God rasspridning
Platsliggningen genomfördes i två grupper och för första gången på länge syntes bara en av fem hundar på platsliggningen i elitklass vara en border collie. Istället fanns malinois, labrador retriever, dvärgschnauzer och kelpie representerade. Ingen nådde över 300 poäng denna dag, men med tanke på de svåra förhållandena var nog de som kom över 280 poäng riktigt nöjda.

Dagens segrare, med fina 298,5 poäng, blev rutinerade Lillemor Edström och Krollie som bjöd på en fin uppvisning. God tvåa blev Carola och Jetta. De hade laddat för tävlingen genom elitspårstävling dagen före. Trea med fina 280,5 blev Lena Björnson med Basco.

Tage Hjelms border collie Kajsa tvekade att springa ut mot konen, som var placerad strax framför en av påskkycklingarna. Efter några dubbelkommandon sprang hon ändå till rutan. Tyvärr blev det en nolla, då Kajsa inte hörde inkallningskommandot utan lugnt låg kvar. Domaren Catharina Dahlström-Detlefsen funderade på om Tage inte hört tävlingsledaren.

NEDAN: Topptrion från söndagens tävling I Västerås. Fr.v. Lillemor Edström & Brainwaiwe´s Krollie (bc), Østein Ødegård & Leo (bc) samt Jenny Andersson & Missnutt´s Cozzie (aust. sheph) Lillemor och Østein turades om att inta segrar- och andraplats under helgen.

–Men det var mitt eget fel, jag borde att tagit i mer, sa Tage efteråt. Men det är sånt man inte tänker på. För Susanne Rydbergs lånehund, border collietiken Tilda, gick det bra. Eftersom Tilda inte bor hos Susanne blir det långt mellan träningar och tävlingar.

–Detta gör dock Tilda gott och hon jobbade bra i dag. Hon brydde sig inte för mycket om miljön, trots att hon bara tävlat inomhus en gång tidigare. Dock vägrade hon hämta metallen som rullade alldeles intill en av påskkycklingarna. Susanne fick kasta om. Rutinerade Sofie Åkerbergs nya stjärna Rikke löpte och fick starta sist. Kanske var det därför hon var lite seg på sina ställen och ekipaget missade förstaprisgränsen med en ynka poäng.