lydnadshundar: krÖnika

Landslaget uttaget till NM

På väg hem från agility-VM i Tyskland, med många nya intryck och en rejäl förkylning i bagaget, så slår det mig att man som lydnadstävlande kanske inte behöver vara så himla ledsen över att lydnadsproven är en aning tystare tillställningar.

Jublet från läktarna var öronbedövande och musiken som spelades tillsammans med publikens handklappningar, när ekipagen hade diskats, gjorde att ingen kunde missa när det inte gick så bra. Även eventuella felbedömningar från domarens sida bemöttes med busvisslingar och högljudda röster.

Några i publiken hade kommit över trumpeter liknande dem på fotbolls-VM i år, men tack och lov var de inte så många så vi slapp den ljudbarriären. För många är det just festen och showen som gör agilityn så spektakulär och därmed publikdragande. Men, som sagt, det är nog lite skönt att det är lugnare på ett lydnadsprov. Fast man kunde ju kanske sträcka sig så långt som till en informativ speaker, i alla fall på större tävlingar.

NM i Stockholm
Snart är det dags för en stor tävling, nämligen nordiska mästerskapen på Stockholm Hundmässa i december.

Lotta Linusson har funderat på hur sammansättningen av laget ska se ut ända sedan rankingtävlingen i Katrineholm den 25 september. Då tävlade 22 ekipage under, som Lotta sa: ”Alldeles ypperliga förutsättningar”.

Fast likt förbaskat så missade en del hundar rutan, några på grund av förarens synförmåga och några hade annat att skylla på. Fast en speaker hade man som kommenterade och informerade, vilket var väldigt uppskattat. Så till laguppställningen inför NM, jag citerar Lotta Linusson:

”Nu är landslaget uttaget till nordiska mästerskapen i lydnad på Hundmässan i Stockholm, den 18-19 december. Det krävs alltid mycket eftertanke när vi ska ta ut ett lag, och det beror lite på om det är ett NM eller ett VM. När det är NM räknas nämligen 5 av 6 ekipages resultat i lagtävlingen, men i VM räknas bara 3 av 6.

De tre översta på rankinglistan är normalt direktkvalificerade. Vi har möjlighet att även där låta någon stå över om särskilda skäl finns. Ett sådant exempel kunde vara en hund som presterar betydligt sämre inomhus. Att det är färre som räknas in i laget till VM gör att vi då kan matcha in mer orutinerade ekipage eller ekipage som vi tror kommer att bli en tillgång för laget inom något år.

När vi tar ut lag så är det också viktigt att föraren blir en tillgång för laget så att vi får en riktigt bra sammanhållning. Det är därmed inte bara de enskilda resultaten som är viktiga att titta på när vi tar ut lag.

Förr var landslaget ganska statiskt, men nu finns det så många bra ekipage med olika kvaliteter, vilket vi har sett på rankingtävlingar och på Elittruppslägret som vi hade i april. Så därför kommer nog landslaget att vara mer öppet framöver, och det är inte så att är man inte med på ett mästerskap så är man borta för alltid (Se till höger landslaget).

Sök till talanggruppen
Talanggruppen vill också passa på att uppmana många fler att söka en plats i gänget som vill utvecklas tillsammans med sin hund och få uppleva hur lagkänslan utvecklas.

Har du sökt tidigare, men inte fått någon plats, så var inte blyg utan försök gärna igen. Och du som tror att du inte platsar; filma dig och hunden under en hel tävling. Titta igenom filmen och inse att det ser ju inte så pjåkigt ut, sedan skickar du filmen till talanggruppen och låter dem avgöra om det kan vara något.

Tänk dig känslan när Lotta ringer och frågar om du vill vara med i landslaget! På SBKs hemsida finns en länk till talanggruppen där du även kan abonnera på ett nyhetsbrev, som åtminstone till att börja med kommer ut cirka fyra gånger om året.

Man kommer även att lägga mer krut på aktiviteter runt själva landslaget. Exakt vad det innebär får vi veta framöver, men det låter onekligen spännande. Så gå in på hemsidan www.sbk.nu/lydnadslandslaget eller www.brukshundklubben.se/lydnadslandslaget. I maj planeras ett landslagsläger, men platsen är inte klar ännu.

Minnen från 2010
Året närmar sig slutet, och om man blickar tillbaka och minns så är det första jag kommer att tänka på inte VM och inte SM.

Nej, jag tänker på dem som tävlar lite i skymundan. Som till exempel Annelie Kjörsvik och Pheija, jag lovade ju att vi skulle följa deras förehavanden på lydnadsproven.

Nu är det inte långt kvar till ett lydnadschampionat för det trevliga ekipaget. Undrar varför de inte har sökt till talanggruppen, eller så har de gjort det, jag måste kolla. Nästa år kommer Pheija troligen att vara mammaledig ett tag med allt vad det innebär, som till exempel vissa minnesluckor vad gäller utförande av moment. Men vovven har en bra grundlagd utbildning så det kommer inte att ta lång tid innan de är på banan igen.

Under året har jag vid några tillfällen ertappat några tävlande med att gå in på lydnadsplanen med stryphalsbandet upphissat bakom öronen på hunden. Troligen ett mycket effektivt sätt för en osäker förare att få hunden att hålla sig i skinnet. Men förutom att det ser väldigt illa ut så kan det ge hunden men för livet, milt sagt.

Förklaringarna från förarna till varför man gör så här ger tydliga signaler på stor okunnighet och, i minst ett fall, dumhet. Hursomhelst behöver man tänka om när man tror att prestationen kommer att bli lysande när man förlitar sig på sin dominans över hunden.

Ödmjukhet och humor
Trevliga saker jag minns är alla skratt tillsammans med hundvänner när vi ses på tävlingar, det visar att det finns en otrolig ödmjukhet och ett stort mått humor hos de flesta tävlande. Två talesätt som väcker stor muntration är: ”Hur svårt kan det va?” och ”Det ska de klara, det är ju elithundar”. Båda uttrycken talar helt för sig själva, eller hur?

Året är alltså snart slut, men förutom NM så har vi DogADVENTure att se fram emot. I år med fokus på hunden i tv, det ska bli så himla intressant och ett reportage följer naturligtvis. Ni kommer väl och hejar fram landslaget på Stockholm Hundmässa i Älvsjö?