lydnadshundar: krÖnika

Kärt barn har många namn. Bo Jonson har kallats både ”Lydnadspappan” och ”Bruksbusen". Men…

…vad hade lydnadssporten varit utan honom?

Bo Jonsson har nyligen fyllt 80 år. I mitten av 70-talet skrev han de regler som vi fortfarande använder oss av i lydnadssporten. I dag är han pensionerad från de flesta uppdrag i Kennelklubben, men lydnaden håller han fortfarande koll på.

BO JONSSON, NYLIGEN fyllda 80 år, är också mannen som drivit fram lydnadssporten dit den är i dag. Lydnaden är nämligen, till skillnad från både utställning och bruksprov, en relativt ny hundsport.

En ung hundsport
De första starterna skedde i början av 70-talet. Själv har dock Bo inte gjort någon tävlingskarriär inom lydnadssporten. Med de egna hundarna satsade han istället på brukset, både i spår, rapport och skydd. Däremot kom han att bli kallad ”Bruksbusen” som förstörde lydnaden, när han tog fram elitklassen i lydnad.

På 60-talet inspirerades Bo Jonsson av ekipagen som tävlade i Obedience på Crufts i Storbritannien och ville införa något likande i Sverige. Men de första reglerna var inte bra. Bland annat ingick ett valfritt moment där föraren hade 2-3 minuter på sig att visa upp något. Några valde avancerade moment som kryp, andra att hunden skull lägga sig på rygg. Det gick inte att göra en rättvis bedömning av det.

Sällskapshundarna först ut
Lydnadsproven blev allt mer populära, men till en början anordnades enbart tävlingar av Kennelklubben. Då var det mest ägare till sällskapshundar som fått upp ögonen för lydnadssporten, bruksfolket tyckte det var lite enkelt.

Snart ville dock även brukshundklubben börja anordna lydnadsprov, vilket Bo tyckte var okej så länge Kennelklubben fick ha fortsatt ansvar för lydnadsproven.

–Jag ville att lydnadsprov även fortsättningsvis skulle kunna anordnas av alla specialklubbar och länsklubbar, säger Bo.

Allt fler knep lydnadschampionatet, som ända fram till 1992 erövrades genom tre förstapris i klass III. Nu efterfrågades dock ytterligare en klass, med fler avancerade moment.

Bo tog fram reglerna till elitklass. Momenten hämtade han i mångt och mycket från England och Amerika. Vittringsapport, rutan och fjärren kommer direkt från England, men bedömningssystemet blev dock aldrig lika. Det svenska bedömningssystemet är klart mer rättvist. Men elitklassen medförde även att de som tidigare tävlat tyckte momenten blivit för svåra.

–Det blev ett väldans liv på tanterna, säger Bo med ett leende. Brukshundsbusen som förstör lydnadsproven, det var jag det.
–Jag samlade kritikerna för att diskutera vad som var fel. Det visade sig att hopphöjden, en meter för alla, ställde till problem för småvuxna raser. Men det var ju bara att ändra det till att hopphöjden ska vara densamma som hundens mankhöjd så var alla nöjda igen.
–Det året blev faktiskt en mellanpudel årets lydnadshund, minns Bo

Internationell status
Det som verkligen förde lydnadssporten framåt var då den blev internationell. Bo tog upp frågan i FCIs generalförsamling i Madrid och efter viss tveksamhet tillsattes en kommitté. Förslaget utgick från de svenska reglerna. Ganska snart blev elitklassens regler internationella och det internationella lydnadschampionatet kom till. Alla regeländringar efter det har skett internationellt i FCI Obedience kommittén, där Bo satt som ordförande under många år.

1985 arrangerades VM i lydnad för första gången. Sverige deltog inte på grund av karantänsreglerna, men Bo var en av domarna. Han dömde även när Sverige tog VM guld i Bern i Schweiz.

Sedan dess har Sverige kommit att bli det ledande landet i lydnad, även om de övriga nordiska länderna blivit allt större konkurrenter.
–Nu börjar även italienarna och andra europeiska länder visa framfötterna, säger Bo.

Vill hålla kvar elitnivån
Bo fortsatte att jobba internationellt för sporten och satt med inför förförra regelrevideringen, 1997, och kämpade med näbbar och klor för att inte elitklasen skulle göras lättare, som många andra länder tyckte.

–Problemet är att många länder saknar stegringsföljden och endast har elitklass. För svenska hundförare skulle det bli fel att göra elitklassen lättare än klass tre.

Även språket gör det svårt att enas om nya tillägg i reglerna. Han har suttit med när FCI-delegater med dåliga engelska språkkunskaper skulle översätta meningen ”hund som utför naturbehov i ringen innebär betygsneddrag”.

–Det tog över en timme och slutade med ”when the dog clean himself”. Bo har varit med om mycket i lydnadssporten, både i Sverige och internationellt. Han har fått döma på ett VM med en ryss som inte hade en aning om vad Obedience class var, då den danske domaren aldrig dök upp.

Bo Jonssons egna favoritmoment på lydnaden är apporteringsdirigering, fjärrdirigering, inkallning med stå och ligg samt sändande till rutan.
– Det kräver perfekt lydnad på håll!

Sedan några år har han lämnat alla poster inom FCI inklusive domaruppdrag. Nu sitter han som ordförande för Djursjukhusen Albano och Bagarmossen i Stockholm. Men han följer fortfarande lydnadssporten aktivt och är mycket nöjd med kvaliteten på dagens lydnadshundar, däremot saknar han återväxt.

–Men lydnad är perfektionism i minsta detalj och det krävs ett stort intresse, mycket vilja och tålamod för att vara med i toppen. Att sporten i dag domineras av border collies, och inte pudlar som i begynnelsen, har han inga problem med.

–En bra border collie är en suverän lydnadshund och har allt sporten kräver: Snabbhet, storlek, lyhördhet. Bo är dock inte förtjust i det han kallar border collie-syndromet. Till exempel okontrollerade border collies som kommenderas ligg tre meter innan de når rutan.

–De fick aldrig mer än sju av mig. För rutan räcker det med snabb trav, enligt de internationella reglerna. Hunden ska anpassa tempot efter momentet, men visst är en svischande border collie mer publikvänlig än en travande schäfer.

SBK kan få svårt med huvudmannaskap
Lydnadssporten står inför många förändringar det kommande året. Att Svenska Brukshundklubben tar över huvudansvaret för sporten från SKK vid årsskiftet tycker han är oroande.

–Brukshundklubben har svårare att påverka internationellt och det behövs att Sverige är med där. Vidare tror jag att färre lydnadsprov kommer att arrangeras av länsklubbar och andra specialklubbar.

Bo tror dock att lydnadssporten finns kvar i liknande skepnad som nu även om 20 år, om än med några förändringar. Redan om några månader träder de nya reglerna som ska gälla fram till år 2012 i kraft.

Något OS i lydnad tror han dock inte på. Inte heller att det kommer att finnas några större vinstpengar.

–Men det är nog bra. Lydnad ska vara en glädje för hunden. En lydig hund är en lycklig hund, avslutar ”Lydnadspappan” Bo Jonson.

Lydnadsresultat

Ni är många som tappert kämpar på om titeln Årets lydnadshund, trots att många knappt vet var de ligger på listan. Jag har haft ett år av detektivarbete inför varje resultathämtning. Trots att jag kontaktat länsklubbarna, ibland tävlingsledarna på plats, Kennelklubben med flera har jag inte fått några resultat hemskickade… och tyvärr har jag fått in resultaten alltför sent.

Med facit i hand borde jag ha varit ute mer på plats, men jag vädjar åter till er tävlande att be om resultatlistan när ni tävlar och skicka den till mig.

Årets lydnadshund t.o.m. 9 september, med reservation för fel. Om ni ser fel, kontakta mig. Nu återstår endast lydnadstävlingarna i Sofiero och Sundsvall inför finalen av Årets lydnadshund i Växjö 4-5 november.