lydnadshundar: krÖnika

Inget fel att vilja nå framgång

Om någon på fullaste allvar säger att det krävs en border collie, på gott och ont för att lyckas, så vill jag bemöta det med att citera Niina Svartberg. Hon skriver i sin bok Lyckas på tävling:

”För oss hundförare gäller: underskatta inte träningens betydelse för att bli bra! Visst har vi som människor olika förutsättningar för att bli bra hundtränare, men det går att komma långt med bra och envis träning.

På samma sätt har våra hundar olika förutsättningar för att lyckas på tävlingsbanan i olika grenar, men det går att utveckla alla hundar om man är uthållig och påhittig i sin träning.”

Plats för bredd
Inom alla idrotter finns det förhoppningsvis plats för bredd, och inom just lydnadssporten finns det väldigt många som har egna mål och mått. Tänker du försöka kvala till innestående års SM så är inte loppet kört än, anmälningstiden går ut två månader före tävlingen så deltagarlistan är definitivt inte huggen i sten i skrivande stund. Och skiter det sig går det fler tåg. Det finns andra mål att försöka nå.

Att vilja nå framgång ska inte ligga någon till last, samtidigt som ingen ska klandras för att vara nöjd med att vovven inte får glädjefnatt på lydnadsplanen. Måttet på framgång mäts av var och en som börjar träna och tävla i vilken sport det vara må vara.

Ganska ofta höjs röster som gör gällande att border collien är en genväg till framgång eftersom den har snabba utföranden med sig i generna.

Nåja, jag har sett en del långsamma och oengagerade border collies genom åren och vad deras mindre bra prestationer berott på kan man säkert tillbringa ett par timmar med att diskutera.

Men låt oss hålla oss till att border collien kanske är den optimala arbetshunden. Skriver inte lydnadshunden, eftersom det är just arbete som man tänker på när man letar efter en hund som duktig på att ta till sig inlärning.

Varför skulle det vara fel att den som går i framgångstankar skaffar sig en ras som svarar på kraven man har på att hitta en hund med kapacitet? Var ska man leta, om inte där det finns gott om individer som är avlade för arbete? Här kommer min haka (en av dem) utstickande, inte med någon riktig nyhet kanske, men ändå…

Finns det någon annan ras som inte avlas för sitt utseende? Var premieras våra raser i första hand? Kan man köpa en jakthund var som helst? Tar alla retriever fågel? Kan man verkligen bestämma sig för en ras som man bara sett trava eller gå runt i en utställningsring?

Är det så enkelt? Kan man lyckas med en border collie oavsett hur bra eller dålig man är på att träna hund?

Förutsättning för framgång
Nog med frågor nu, svaren hittar ni efter en stunds eftertanke. Hur lång en stund är kan vara individuellt, men jag hoppas att ingen ger upp sin och hundens tävlingskarriär bara för att någon säger att det inte går. Även du som ännu inte har nått framgång med din hund av vallhundstyp har ingen anledning att sluta träna.

En liten jämförelse innan vi lämnar ämnet:
Vad skulle Malin Baryard säga om hon var tvungen att tävla med en fjording för att göra alla hästtjejer på gott humör och inte lämna någon avhängd?

Eller tänk om Brasiliens landslag i fotboll skulle få ärva min brorsas gamla boll som inte håller lufttrycket så himla bra efter alla år, sedan både han och bollen var unga.

Till sist: Visst kan man se skillnad mellan ekipagen som tävlar även om förarna har enhetlig klädsel. I just border colliens fall finns ingen likformighet. ”Brains before beauty” lyder talesättet. Och det talar för sig själv.

I mitt nästa liv kan jag tänka mig att bli border collie. Det skulle vara skönt att få vara hur ful som helst och ändå bli uppskattad.

Bra länsklubbsrespons
Jag har haft en del kontakt med länsklubbarna och förberett dem på att jag ser fram emot resultatrapportering till Årets lydnadshund.

När detta skrivs är det mitt i årsmötestider och i klubbarna är man ofta ”mellan tävlingsansvariga”, det vill säga ett skifte i styrelser och kommittéer. Men jag tycker ändå att jag har fått god respons och jag hoppas kunna hålla Hundsports läsare uppdaterade med ställningen i Årets lydnadshund.

Tyvärr måste jag tillägga att för norrlandsekipagen blir det svårare att vara med och slåss om priset, i alla fall om man inte kan tänka sig att resa en längre sträcka. Norra Norrbottens KK har fått dispens från att arrangera lydnadsprov på sin utställning i månadsskiftet juni-juli i år.

De som är intresserade av att starta på ett internationellt lydnadsprov kommer att få tillfälle till det när Malmens BK inbjuder till tävlingshelg andra helgen i augusti.

För att inte låta det bli ännu färre tävlingstillfällen i kampen om Årets lydnadshund, så hoppas jag att alla hjälper till så att de lokala kennelklubbarna har möjlighet att erbjuda lydnadsprov i samband med utställning.

Jag vill uppmana SBKs lokalklubbar att samarbeta med de lokala kennelkubbarna. I förlängningen gynnar det ju alla att det blir fler som är med och jobbar för att det ska bli fler tävlingstillfällen.

Du som är ute och tävlar får gärna höra av dig till mig med synpunkter. Det vore kul att få ta del av era erfarenheter och upplevelser.

Av: Anna Jansson, text och johan frick-meijer (ovan) & Nalle jansson (nedan), foto

Vår lydnadsröst i världen: Inger Svedin

–UNDER SENASTE domarkonferensen visade det sig att Europas domare var eniga och dömde relativt lika, berättar Inger. Hon ser också fram emot att få besöka Zagreb i juni och hon har vikt måndagen till att turista.

Kulturella intressen
Jag kan avslöja att Inger har ett gediget intresse för kultur. Det övertygade hon mig om under intervjun genom att få mig att bli medlem i Skoklosters hembygdsförening… Även där sitter hon i styrelsen. Detta avslöjar, att Inger är en ansvarsfull person som tar del i det inre arbetet i allt hon brinner för.

Jag undrar om hon inte är nervös inför resan till ett land, som en gång inte ens var ett land och dessutom ligger bortom det som en gång kallades järnridån. Då hon har varit i Polen och Tjeckien tidigare så berörs hennes nerver inte av resmålet. Tjeckien besökte hon under ett räddningshundprov.

Nöjd med nya reglerna
Det har väl inte undgått någon att vi har fått nya regler från och med årsskiftet. Även där har Inger haft ett finger med i spelet. Hon är mycket nöjd med arbetet och vill framhålla att regeländringarna kommit till för att få en naturlig stegringsföljd mellan klasserna på lydnadsprov.

–Redan när man börjar tävla i klass I förbereds ekipagen på momenten i nästa klass, och den stora skillnaden mellan klass II och III är borta. När det gäller elitklassreglerna så är det FCI som klubbar igenom dem, där har vi i Sverige bara en röst, menar Inger Må så vara – men det är Inger som ser till att den svenska rösten hörs…

Avslutningsvis frågar jag Inger vad hon kommer ihåg bäst och är mest nöjd med i sitt arbete genom åren. Hon funderar en stund, och svarar sedan:
–Ändringen till rasspecifika championat i brukset. Att brukschampionaten är förbehållna SBKs bruksraser men det är öppet för andra raser att bli spår-, sök- respektive rapportchampion. Jag tackar för pratstunden och önskar Inger lycka till med domaruppdraget i Kroatien.