lydnadshundar: krÖnika

Hur svårt kan det vara att tolka reglerna?

Både de tävlande och funktionärer är skyldiga att sätta sig in
i reglerna som gäller på lydnadsprov. Se sidan 8, punkt 12.
Den som har störst förväntningar på sig att ha läst regelboken är självklart domaren, som även har utbildats för uppgiften.

PDessvärre är det ännu bara två kullar lydnadsdomare som har utexaminerats. Vi andra har halkat in på ett bananskal. Att ge oss bruksutbildade domare lite fortbildning i bedömning av lydnadsklasser borde vara på sin plats. Jag har gett mitt eget distrikt en liten hint om att det behövs, och kanske finns det några ute i landet som har fått lite input.

För visst är det lite annorlunda att döma och tävla lydnad i jämförelse med brukslydnad. En del anger som skäl för att inte döma/tävla i lydnad att det är så petimetrigt och noga med detaljer. Och är det så att man inte uppfattar noggrannhet som en krydda så kan man ju hitta på något annat.

För inte så många års sedan uppfattades lydnad som något som man kunde pyssla med om man hade en hund som inte dög till bruksarbete. Den uppfattningen är tack och lov inte så allmän längre.

Tillbaka till reglerna. För lydnadsprov ryms reglerna i två tunna häften, ett för klass I-III och ett för elitklass. Gemensamt för båda häftena är att texten på sidorna 3–13 är identisk. Jag syftar på de allmänna bestämmelserna. Här finns mycket viktig information som kan kopplas ihop med momentanvisningarna i den andra halvan av boken.

Det första momentet som jag tänker på är ”stå-sitt-ligg under marsch”, eller ”dumrutan” som en del föredrar att säga. Jag har tidigare gått in på den lilla detaljen att hunden ska vara rak i positionerna, men nu vill jag rikta er uppmärksamhet på vad man får använda för signaler till hunden.

Handtecken inte tillåtna i dumrutan
Nu vill jag att ni slår upp sidan 10 i regelhäftet, där läser ni under punkt 14; kommandoord och handtecken.

Att man som tävlande ska anmäla i förväg att man tänker använda handtecken är något som de flesta är medvetna om. Men det måste stå i anvisningarna för varje moment att det är okej med antingen kommandoord eller handtecken. Och i det aktuella momentet, låt oss ta det populära namnet ”dumrutan”, så säger reglerna att det bara är tillåtet med muntliga kommandon.

På sidan 13 läser vi ”handtecken får endast användas i moment där så anges”. Nu bläddrar vi fram till sidan 16 i häftet. Under punkt 4 står det klart och tydligt att kommandona är ”stå-sitt-ligg-fot”, alltså finns det inte utrymme att välja mellan handtecken och muntliga kommandon.

Mardrömsscenariot är att en tävlande kommer in på planen och meddelar att han/hon har handtecken på stående i ”dumrutan”. Den pålästa domaren vet att det inte är rätt; och väljer mellan följande alternativ:
a Tala om att den tävlande måste uttala kommandona
b Vet redan från början av momentet att just den positionen kommer att räknas bort, känns grymt men…
c Godkänner, trots att det fel, men tänker att det är nog okej för den här gången

Ingen träning på planen
Så en liten detalj till. På sidan 10 återigen. Men där här gången vill jag att ni läser under punkt 15 – Hunds framförande. Tävlande äger inte rätt att med hund beträda lydnadsring/plan iordningsställd för dagens tävling.

Och varför får man inte beträda planen, svaret är väl givet i viss mån, man får inte träna där man ska tävla. Inga konstigheter alls, eller hur? På min tid, läs 80-talet, så kunde man smita in på planen som var uppställd för tävling, och preparera rutan och så vidare, till gagn för den egna hunden men kanske inte för medtävlarna. I dag är de flesta tävlande disciplinerade och vet att man inte kliver in på planen innan tävlingsledaren ger klartecken.

Anledningen till att man inte får beträda planen, och det vet ju ”alla”, är att man inte får träna på planen. Men så skiter sig ett moment under pågående tävling, till exempel inkallning, rutan eller hopp. Den tävlande står med armarna hängande utmed sidorna och är helt förtvivlad, vänder sig till domaren och frågar: ”snälla, kan jag inte få göra om?” Den tävlande förväntar sig naturligtvis inte att få ett betyg, men vill oemotståndligt gärna få göra om ur träningssynpunkt. Men har man tidigare läst att reglerna säger att man inte får träna på planen, så kan man följaktligen inte tillåta träning mitt under pågående prov.

Uppmuntran får inte ske på planen, även om man bara beskriver att godis eller tekniska hjälpmedel inte får användas, så kan en hund som får göra om ett moment, bli ända in i själen uppmuntrad av att få se en glad förare när momentet vid försök nummer två blir hyfsat genomfört. Detta sätter förmodligen djupa spår i resten av momenten som hunden ska genomföra.

Summan av kardemumman blir alltså: läs även de inledande sidorna i boken. En kanske lite haltande jämförelse, men vem hoppar in i mitten av en roman eller deckare, och lyckas med att få ihop helheten? Inte jag i alla fall!

text och foto: anna jansson