lydnadshundar: krÖnika

Hur ser och tänker hunden?

Under våren deltog jag som åhörare på en kurs som handlade om det delikata ämnet ”Hur tänker hunden?”. Det var Heléne Lindström och Anders Svensson från Linköping som ville förmedla hur vi skulle få hunden att samla tankarna på rätt sak.

Ibland går det ju toksnett när man tävlar och tränar, hunden som brukar utföra momentet i alla fall ganska hyggligt, reagerar inte ens på kommandot. Man står och viftar åt hunden under fjärren och det händer ingenting, absolut ingenting i hundkroppen. Hunden ser ut att ha lämnat sin kropp och skjutit ut sig själv i en bana runt jorden, det verkar inte finnas tillstymmelse till liv i pälskoftan som vi står och tittar på. Kanske tänker hunden för mycket på bollen eller matskålen, eller är allt i minnet utsuddat på grund av att vi passerade en doftfläck på vägen in på planen.

Anders och Heléne tävlar på elitnivå och har tänkt till mycket runt det här ämnet, och de har massor att lära ut. De som deltog i kursen blev filmade när de utförde vissa moment och sedan gick man igenom och pekade på saker som kunde betyda att hunden skulle få det lättare att prestera. Alla var överens om att det var nyttigt.

Hur ser hunden?
En dryg månad senare lyssnade jag på Berit Wallin-Håkansson som höll föredrag i ämnet ”Hur ser hunden?”. Berit är en av Sveriges bästa ögonveterinärer, så jag tänkte att det var ett gyllene tillfälle för mig att få hjälp att fylla i vissa luckor. Jag tänker absolut inte ge mig på att skriva något referat från föredraget, jag ska bara ge er mina intryck.

Så länge jag har hållit på med hundar så har jag fått höra att hundar är färgblinda men kan se rött och gult. En sammanfattning som väl inte är så himla tillfredsställande, eller hur?

Hunden försöker se vad sin matte visar för tecken.

Färgblind – eller
Berit visade oss hur hunden ser och hur vi ser ut i deras ögon, och hur de ser på sin omvärld. Jodå, hundens värld är grå, med några inslag av blågrått och gulgrönt. Men eftersom hunden ser fler gråtoner än människan så har den en hygglig förmåga att se detaljer ändå.

Jag tänker rätt mycket på fjärrdirigering och frågade Berit om hunden har någon glädje av att föraren gör stora svepande rörelser med händerna för att få hunden att skifta position. Hon hade inget exakt svar men trodde att det skulle vara bättre att ha något med stor kontrastverkan på händerna eller armarna.

Jag fick en vision för mitt inre öga, där jag såg ”the Black and White Minstrel Show” framför mig. Ni som inte var med på den tiden kanske kan fråga någon äldre släkting. Vita bomullsvantar skulle ju göra underverk vad gäller kontrasten, men de skulle vara i vägen vid vittrings apporteringen.

Mörkerträning
Hundar har otroligt bra mörkerseende, men de behöver vara en timme i mörker innan deras ögon vant sig och mörkerseendet kan användas fullt ut. Vi människor vänjer oss vid mörker på tio minuter, men kan inte komma i närheten av hundens förmåga att se i mörker.

Konerna ger bra kontrast för det mesta, men det är ju trianglar.

Jag bestämde mig för att göra ett experiment. Jag skulle pröva om min hund kan uppfatta mina handtecken i mörkret som råder hemma hos oss på landet. Först en timme ute, och vi har ingen gatubelysning som lyser upp vår tillvaro, och sedan drog vi igång. Jag lade ner hunden och gick 15 meter bort. En del av testet gick förlorat eftersom jag inte kunde se vad som hände, jag mer anade att hunden rörde sig ibland. Men det var lite annorlunda att träna i beckmörker…

En annan sak är hundens förmåga att uppfatta former, men den har sämre detaljskärpa. Den har svårare att se trianglar än runda former. I hundens hjärna finns bara ett litet område som är avsatt för synförmågan, jämfört med hur mycket som upptas av luktförmågan så inser man vad det är hunden har mest nytta av.