lydnadshundar: krönika

Hur och var tränar du?

Efter att ha skrivit om lydnad ur en domares synvinkel, kläckte jag idén att jag borde skriva lite om träning. Därför beslutade jag mig för att kolla runt lite för att få grepp om var folk tränar och utbildar sig och hunden.

Jag googlade på dels lydnadskurser och dels hundkurser, och blev sittande i flera timmar medan jag hoppade från den ena hemsidan till den andra. Det visade sig att det finns en himla massa ”hundskolor” runt om i landet. Man kan lätt få för sig att många startar en ”hundskola” så fort man själv har gått en kurs, tränat upp en vovve till LPI alternativt kläckt ett fyndigt namn på sin verksamhet.

Därefter gäller det att sätta ihop ett säljande kursprogram, det vill säga kunna erbjuda kunden vad den vill ha. Man kan gå ”slyngelkurs”, ”hälsa fint”, ”pensionärskurs” (vet dock inte om det är människan eller hunden som ska vara gammal nog) och aktivering av både nos och ben.

Men det finns endast ett fåtal som erbjuder utbildning av tävlingslydnadsekipage. Jag har avstått från att vända mig till personer som jag umgås med och på grund av detta försätta mig i så kallat jäv, och anklagas för att ge reklamutrymme till vänner. Min avsikt har heller inte varit att hänga ut någon klubb eller instruktör som inte svarar upp mot mina krav på en bra kurs.

Däremot så har ett intresse väckts hos mig att få veta var alla de som kommer till sin första lydnadsklasstävling har tränat sig och hunden. Har ni gått kurs, eller har ni köpt en bra bok och följt instruktionerna till punkt och pricka?

Olika hundskolor
Jag har mejlat ett antal skolor inom rimligt avstånd från mitt hem och fått svar från några få.

Har också kollat på brukshundsklubbarna i min närhet, men här koncentrerar man sig helst på kurser av allmänlydnadstyp. Några få klubbar i min omgivning erbjuder kurs som ska förbereda hundägaren för en start i lydnadsklass I eller II.

Jag varskodde en klubb om att jag skulle dyka upp när en av dessa kurser hade sin första träff och fick svar att jag var välkommen. Efter att ha kollat med deltagarna om det var okej för dem att vara med på bild i Hundsport så intog jag en diskret position. Som brukligt är så presenterar sig instruktören och deltagarna för varandra genom att berätta lite kort om sig själva. De flesta på den här kursen hade en gemensam erfarenhet, nämligen att man i våras gick en lydnadsklass I-kurs för samma instruktör.

Några hade tävlat under sommaren och man delgav varandra erfarenheter, och så klart önskemål och förhoppningar inför kursstarten.

En deltagare hade tävlat och var inte nöjd med domarens betyg. Hon tyckte att hon hade fått ett orimligt betygsnerdrag på ett moment. Här följde en diskussion om huruvida man kunde fråga domaren om en förklaring till varför man fått noll när man borde ha fått åtminstone en femma. Instruktören och några till var rörande eniga om att man inte bör störa domaren med sånt tjafs. Bara att tugga i sig och hoppas på en bättre domare nästa gång.

Kom med synpunkter
Där satt jag i min ”diskreta position” och kunde bittert konstatera att det här var ju inte precis min läsekrets. När diskussionen och övrigt prat var avslutat gick man ut och började träna. Jag stannade så länge det fanns tillräckligt med ljus för att fotografera. Sedan lämnade jag kursarna med ett löfte om att få komma tillbaka när man skulle ha träningstävling.

Jag hade ju tänkt mig en Eriksgata genom Mellansveriges hundkurser och det här var mitt första nedslag. Hittills är det även mitt sista. Jag har inte lyckats få till något mer studiebesök. Några har önskat mig välkommen, men sedan återkommit och meddelat att ”det passar tyvärr inte just nu”, av olika anledningar. En instruktör försökte verkligen få till ett kurstillfälle där jag kunde få delta, men hur vi än vände och vred på våra almanackor så fick vi inte till det. Vi skulle försöka igen om hon hade fler kurser i lydnad fram på vårkanten.

Jag har även en förfrågan hängande i luften till en hundskola norr om Stockholm och ska få svar när eleverna har gett sitt samtycke.

Detta kan man ju naturligtvis inte bygga en artikel på så jag förväntar mig lite information från dem som har egen erfarenhet av tävlingsutbildning, som elev eller som instruktör. Jag kommer att sätta ihop en enkät i all anspråkslöshet att dela ut på tävlingar där jag personligen närvarar av den ena eller andra anledningen.

Och jag ber dig om hjälp, du som läser det här och har synpunkter och erfarenhet av tävlingslydnadskurser. Hoppas att du vill mejla till mig och berätta, så återkommer jag i ämnet i början av 2009.

Hundcoach och ”ledarskap”
I höst kommer TV4 Plus att sända det nyproducerade programmet Hundcoachen med Fredde Steen i rollen som Sveriges svar på Cesar Millan. Lyssnade på P4 där Fredde svarade på frågor inför programpremiären. Fredde, som har erfarenhet av schäfer i olika brukssammanhang, förordar ledarskap utan MBL-förhandlingar. Ner med hunden ur soffan och ta ett rejält tag i nackskinnet när du behöver tillrättavisa hunden.

Enligt Fredde så är det så hundar leker och därmed förstår de fysisk tillrättavisning bättre än verbala uttryck. Inget dösnack alltså, utan helt enkelt ledarskap i form av ett tag om nackskinnet.

Ja, kära nån. Here we go again, back to the sixties. För det är ju det alla hundägare önskar innerst inne, att få ta tag i hundskrället och ruska om. Sen om det hjälper oss i vår relation med hunden kan vara skitsamma, rätt skönt att få avreagera sig på någon som inte knystar. Ska bli intressant att se hur och om alla hundar får samma behandling i programmet, om jag får tillåta mig att vara lite sarkastisk.

Jag kommer att titta på programmet på samma sätt som min mamma tittade på Stenmark på 70-talet – smygande bakom dörrposten till tv-rummet, så att hon kunde springa och gömma sig om det blev för spännande. Och det blev det ju oftast…