lydnadshundar: krÖnika

DK, SS, OP – domarslang på lydnadsprov

Med domarslang menar jag inte något sorts hemligt språk som landets domare uttrycker sig på sinsemellan, liknande sotarnas ”knoparmoj”. Nej, jag tänker mer på förkortningar som man kan läsa i tävlingsprotokoll. Numera är det regel att domaren ska kommentera betygsneddrag i protokollet. För några år sedan var det inte så noga. Man kunde ge en sexa i betyg och bara ange SS eller DK, eller i värsta fall ingen kommentar alls.

Till vänster: Nästan tjuvstart, eller …? Till höger: Leker, eller tar för snabbt…

För att bringa lite klarhet i vad domarna använder för typ av förkortningar eller andra uttryck, så skickade jag ut ett mejl till dem som svarade på min förra fråga om gula/röda kort.

I frågan gav jag exempel på några förkortningar som jag använder mig av, och det visade sig att inte alla förstod det som var logiskt för mig. Men däremot hade man egna förkortningar. Detta måste vara förbryllande för den som tävlar. Förkortningarna kan ju vara typiska för en landsdel eller för en specifik domare.

Thomas Lundin som dömde på Hund08 är en klok man som har tänkt en hel del på det här. Han skriver i sitt svar, och jag tar mig frihet att citera Thomas:

”Generellt vill jag inte använda förkortningar utan det skall stå klart vad jag drar för.
Jag använder bara en förkortning och det är för dubbelkommando.
Jag använder mig t.ex av:  
Sitter snett: vilket betyder sitter snett vid föraren.
Ojämn position i sida eller höjd: Vilket betyder att hunden inte håller samma position vid föraren under fritt följ utan att placeringen varierar som lite före, lite efter etc.
Tränger eller plogar: Tränger kan läggas ihop med tränger vid sitt, eller tränger vid fritt följ och då också med vart detta sker t.ex. i vänstersväng, eller vid stegförflyttningar.
Saknar rätt tempo: Det kan läggas till i olika delar som saknar rätt tempo t.ex. i sättandet, inkallning, läggande, sittande etc. Kan också skriva att för en tia i betyg krävs bättre tempo generellt i hela momentet.
Studsar: Vilket betyder att den studsar och så lägger jag till var detta sker.
Gnäller: Man lägger sedan till hur mycket det är samt var det skedde.
Jag tycker varje kommentar skall innehålla:
Felet t.ex. saknar tempo, graden t.ex. mycket, helt, stundtals samt var det sker t.ex. i sitt.
Gör man alltid detta så blir alla tävlande helt nöjda, och de kan dessutom lära sig av protokollet vad de skall träna för att nå tian.
Bra om det gick ut en rekommendation till alla domare att följa denna enkla regel: felet-graden-var.”

Ett bra förslag som kan underlätta för domaren, och som kan göra det enklare att förklara för den tävlande när han/hon eventuellt kommer och vill ha ett klargörande efter att ha fått protokollet i sin hand.

Dubbelkommando vanligast.
Här kommer några prov på förkortningar som jag dels fått mig tillsända, dels fått själv, och dels som tävlande låtit mig ta del av. Det mest använda är förmodligen DK, som betyder dubbelkommando. Man har noterat att den tävlande använder både kommandoord och någon form av kroppsrörelse i ett moment där detta inte är tillåtet.

DK kan förklaras ytterligare med ett tillägg som till exempel: armen, kroppen huvudet, och det betyder att kommandot förstärkts med en, kanske okontrollerbar, kroppsrörelse.

EK däremot är något helt annat, det betyder extra kommando, och då har föraren sagt kommandot två eller rent av flera gånger. Några domare kallar det helt enkelt för ”flera kommandon”.

Hundar som inte sätter sig rakt får ju betygsnerdrag, och i protokollet står det SS. Men den förkortningen kan även betyda, segt sättande, slarvigt sättande eller rent av sent stå. En del hundar kan variera i position under fotgåendet och då kan det stå ojämn position, OP, som förklaring till betyget. En ojämn position kan leda till trängning, eller att hunden går för långt ifrån i sida eller bakom.

De flesta av våra domare verkar vilja beskriva det hela mer specifikt än med en förkortning, då använder man sig gärna av kommentarer som; svårt vänster, luft, ojämnt placerad, sågar, flexar, jojar, tränger, stöter ihop, släpar, drar i koppel, pendlar.

De allra flesta av oss har väl en bild i vårt undermedvetna av hur en inkallning ska se ut. Hunden ska först och främst stanna kvar och vänta på kommando, sedan springa fort, stanna fort och göra en rak och fin avslutning. Gör den inte det kan man läsa i protokollet; lämnar, tjuvstart eller nästan (lätt) tjuvstart, sent, tempo, lyder tl, växlar tempo, slarvigt avslut, hoppar mot föraren etc.

Nästan eller inte alls?
Här måste jag gå in lite mer på företeelsen ”nästan tjuvstart”. Jag kan tänka mig att det är någon form av magkänsla hos domaren som man inte kan låta bli att ge uttryck åt. Men ärligt talat; kan det vara nästan tjuvstart? Antingen startar hunden för tidigt eller så gör den det inte, skillnaden i betygssättningen är väldigt stor på tjuvstart eller inte. Men det kan ju vara en hint till föraren att just den hundens träning i att avvakta kommando behöver ses över.

Andra ord som kan förekomma är tjafs, slarv, lek, strul, dessa kan dyka upp i de flesta moment och jag tror att de mestadels beskriver vad hunden gör. Men säker kan man inte vara, det finns struliga, slarviga och tjafsiga förare och lekfulla också för den delen.

Något som också ger betygsnerdrag är när hunden låter. Det förekommer också i alla moment men beskrivningen kan påverkas av hur lång tid momentet pågår, och därmed hur lång tid hunden har på sig att avge ljud i någon form.

En tävlande har berättat för mig att hon kunde läsa i sitt protokoll ”att det kom ett ljud”, här får man lugna ner fantasin lite så att man inte börjar fnittra åt att den tävlandes mage kanske varit orolig under momentet, och detta uppfattats av domaren. Ljud från hunden brukar beskrivas med; pip, gnäll, låter, skäller, pratar, startskall.

Så till apportering som förutom de flesta av de redan nämnda kommentarerna även kan beskrivas med; tugg, byter grepp, släpper, slår på apport, slarvigt gripande, griper för fort (!), spottar ut, för det mesta helt begripligt.

Sedan kan ju många av uttrycken förstärkas med mkt, ngt, litet, kanske lite, för mkt. Var rädd om protokollförarna. Jag vill tacka alla som har varit snälla nog att svara på mina frågor om hur de brukar kommentera sina beslut, och jag vill nämna att jag har noterat en strävan efter att vara tydlig.

Men så dyker det upp en annan svårighet, eller ett litet krux i det hela. När man dömer har man en skrivare till sin hjälp, och det är en himla lättnad. Men som domare har man ett stort ansvar att se till att det man säger blir korrekt återgett, man får alltså helt enkelt slänga ett öga i papperen innan de lämnas ut vid prisutdelningen.

De som får i uppdrag att föra protokoll åt domaren på tävling är oftast inte de mest erfarna ur funktionärskadern på klubben, de har kanske aldrig tidigare sett en tävling och har sålunda ingen aning om vad det går ut på.

Ibland kan det saknas en punkt eller ett kommatecken och det ger hela meningen en felaktig betydelse. Som skrivare ska man inte bara vara uppmärksam på domaren, man ska skriva snyggt, dela upp meningarna, skriva på rätt rad och rätt papper, och det är ingen enkel uppgift om man inte har så mycket erfarenhet. Så har inte klubben förberett skrivaren måste man som domare ta sig tid att informera om hur det kommer att gå till, på det viset får man ju ett bra underlag om någon tävlande vill att man utvecklar sig efter tävlingen.

Vissa domare väljer att referera under hela momentet medan andra domare placerar skrivaren på ett ställe dit man kan återvända efter att momentet slutförts, och ge ett sammandrag. Ingenting för den minnesvaga domaren, det kan resultera i synnerligen kortfattade kommentarer. Borde vara svårt att kunna dra sig till minnes vad man menar med; ”konen”, om man inte haft fler kommentarer och ger en åtta i betyg.

Klubbstugemyten.
Avslutningsvis vill jag gärna tacka Staffan Nordin, som än en gång svarat snällt på mina frågor och levererat en och annan anekdot. Hoppas att du kommer att ge ut alla dina minnen och erfarenheter i bokform någon gång.

Staffan som förnekar att han har några briljanta uttryck att bidra med, har nog inte samma uppfattning som vi som har tävlat och blivit bedömda av honom någon gång. Nu ska jag inte gå in på detta i närmare detalj. Men jag vill nämna något som Staffan kallar ”klubbstugemyten”, det vill säga att man som förare kan bete sig hur konstigt som helst, bara man gör det hela tiden. Som exempel kan jag nämna att det vanligaste beteendet som jag sett är en viss placering av armar och/eller händer, på magen, på bröstet, på ryggen eller rent av i fickan. Denna myt hålls levande på något konstigt vis och kanhända tar jag uppmaningen på allvar att reda ut var den kommer ifrån, trots att jag vet att den är gammal.

I Värmlandsdistriktet är man inne i slutspurten av en lydnadsdomarutbildning som är den första som SBK håller sedan övertagandet av ansvaret för tävlingslydnaden. Hoppas att man har varit öppna för lite utbildning i hur man ger bra och lättförstådda kommentarer i protokollet.