lydnadshundar: krÖnika

Berit & Nico bäst i Danmark OCH NU ÄVEN i topp i Sverige

Årets lydnadshundsfinal avgjordes i Växjö i år under allhelgona helgen. Deltagarantalet var förhållandevis lågt, med endast tolv startande båda dagarna. En anledning var att VM i Polen ägde rum helgen efter och delar av landslaget redan var på väg dit.
Finalen hade blivit mer spännande inomhus, med en utländsk domare och med mer störningar, men tävlingen om Årets lydnadshund hann ändå bli nervpirrande och inget var avgjort förrän sista ekipaget gått ut på söndagen.

Lydnaden var förpassad till en fotbollsplan utomhus, väl avskilt från utställningen, på grund av platsbrist i Tipshallen. Det gjorde att publiken endast bestod av de tävlande själva. Tack och lov var vädret hyggligt båda dagarna, men visst frös både hundar och förare efter ett par timmar. Fördelen var att uppvärmningsmöjligheterna var goda.

På lördagen fanns isfläckar som ställde till problem i fria följet, men kanske än mer i vittringsprovet som blev en stötesten för nästan alla ekipage. Dels var avståndet fram till pinnarna en aning för kort, så hundarna hann springa förbi och blev sen lite förvirrade av de snöfläckar de kom fram till. De flesta rutinerade förarna hade dock is även i magen och väntade ut hundarna.

SmÖKK skötte tävlingen bra, trots att det var deras första med nuvarande aktiva i klubben. Får man klaga skulle det vara att toaletterna och serveringen var alldeles för långt bort. Dessutom kunde avstånden på lydnadsplanen ha ökats, eftersom den tillgängliga ytan var stor.

Prispallen efter lördagens tävlingar, segrare: Berit Sjöberg och Nico.

Jämnt och ovisst
Poängen var jämna inför finalen. Berit Sjöberg med Nico ledde med fjuttiga 2,5 poäng (935,5) före norska Oysten Odegård och Leo (933). Därefter följde Nancy Nilsson och Hillen med 931,5. För Nancy var tävlan om Årets lydnadshund alldeles nytt. Hon gjorde sin första start på kennelklubbens lydnadstävlingar så sent som i juli. Även Berit och Nico var nya i sammanhanget. De flyttade till Sverige i april, men har tidigare tagit hem titeln Årets lydnadshund i Danmark under tre år.

Lillemor Edström och Krollie låg på fjärde plats inför finalen med 929,5 poäng. Ekipaget är rutinerat. Årets final var deras sjätte. På femte plats låg Jörgen Jönsson och Ammie, som valde att avstå från lördagens tävling och hoppades att söndagens resultat skulle bli bra nog.

Kanske tycker några att det är tråkigt att det bara är border collies i toppen, men så är rasen också lydnadhunden nummer ett. Man ska också komma ihåg att trots att de är lättmotiverade, så kräver de rätt träning och belöningar och en duktig förare för att hålla sig i toppen.

Svår vittring och fjärrdirigering
Lördagen började med sittande i grupp och platsliggningen, där bara en fick neddrag inför lydnadsprogrammet.

Pia Albinsson hade endast två resultat med sig vilket gjorde att hon var tvungen att räkna in båda dagarnas resultat. Caisa är en ung hund, endast två år, så några missar på lördagen resulterade i de här sammanhangen i blygsamma 275,5 Hon lyckades dock skrapa ihop 297 poäng på söndagen.

Just vittringsapporteringen och fjärrdirigeringen ställde till det för många, vilket gjorde att slutpoängen för lördagen hamnade runt 295 för dem som hade möjlighet att göra upp om titeln Årets lydnadshund.

Dock lyckades Berit och Nico behålla ledningen genom att genomföra ett kanonprogram och fick 308,5 poäng, dagens enda över 300. Nico var en rolig hund att se, då han vallade in sig till konerna. Men trots en ledning med 16,5 poäng visste alla att inget skulle vara avgjort förrän efter söndagens tävling, eftersom det var en annan domare och bara ett resultat från helgen behöver räknas.

Alla klarade 1:a pris
Söndagen bjöd på blåsigt väder. Först ut bland ekipagen i täten var Öysten och Leo som belönades med en 9,5 på fria följet. Därefter följde 10or ända fram till fjärren som blev en nia. Slutsumman blev fina 314,5 poäng.

Om hundarna gick betydligt bättre på söndagen eller om domaren missade några tempoväxlingar eller sneda sättanden låter jag vara osagt. Men det delades ut många 10or. Och det måste höra till ovanligheterna att alla tolv får förstapris, liksom att nio i en final får över 300 poäng. Just att betygen blir så höga gör det svårt att knappa in, maxpoängen är trots allt 320 poäng.

Magnus och Jina låg lite för långt bakom inför finalen, så trots 307 poäng på söndagen slutade de på en 7e plats. John och Qeisi fick en 8 på fria följet efter att Qeisi sprungit lite okontrollerat på språngmarschen. Trots att resten av programmet resulterade i enbart 10or, vilket reulterade i fina 314 poäng, var John arg och besviken över just fria följet. Får man vara det?

Berit och Nico gjorde ett suveränt program och fick ihop 313 poäng. Därmed slog hon Oystein med 0,5 poäng och lade sig åter i topp. Nu krävdes det full pott för att kunna gå om Berit. Nancy och Hillen gjorde ett bra program och 313 poäng räckte slutligen till en fjärdeplats. Nancy var nöjd.

Jörgen och Ammie fick en liten miss och 309.5 räckte till en femte placering. Lillemor och Krollie gör sällan några misstag. Men att gå in och veta att man måste prestera enbart 10or skulle göra de flesta för nervösa för att prestera alls. Det var inte långt ifrån att det gick. Endast 0,5 poängs avdrag på fria följet, resten 10or, gav dagens högsta poäng – 318,5.

Därmed petande hon ned Oystein till en tredjeplats. Lillemor var mycket nöjd med dagens insats, men ändå lite besviken.
– Vi är den eviga tvåan, nu för tredje året i rad. Men det innebär ju samtidigt att vi alltid är på topp i de här samman-hangen, sa Lillemor.

Söndagens segrare: Lillemor och Krollie.

Berit Sjöberg var strålande glad…
inför den stundande prisutdelningen i stora ringen. Hon hade kommit från ingenstans och gjorde tre starter och klättrade i juli högst upp på listan.

Hon skulle gärna göra om det, men i samband med att SBK övertar huvudmannaskapet för lydnaden från SKK kommer Hundsports egen tävling Årets lydnadshund att gå i graven. Och många är besvikna.

–Det är en tradition som borde få vara kvar. En tävling som pågår under hela året är en sporre. Det är också vår möjlighet att få träna inför stora mästerskap, då iallafall en del av SKKs tävlingar går inomhus, säger Lillemor Edström.

–Det är på SKKs lydnadstävlingar som Sverige-eliten deltar och konkurrensen är som störst, något som saknas på brukshundsklubbarna. Tävlingen Årets lydnadshund är en ära att placera sig i, vilket är uppmuntrande och ger oss goda träningsmöjligheter, säger Nancy Nilsson.

Titeln Årets lydnadshund är något extra för de tävlande. Även om den är inofficiell betyder den att man har tävlat mot de bästa elitekipagen och hållit hunden på topp under lång tid. Oavsett om man leder eller inte inför sluttävlingarna är inget klart förrän efter finalen. Och där får man visa att man också är bäst när det gäller. Från Hundsports sida hoppas vi att SBKs tidning Brukshunden tar hand om poängtävlingen.

Rookien blev Årets lydnadshund

Årets lydnadshund Nico har till vardags uppvisningar och tränar freestyle.

Med tanke på hennes och Nicos tävlingsår, med ett snitt på 311 poäng borde det vara en rimlig förväntan. Men lydnad är en bedömningssport och hundar är inga maskiner, så allt kan hända i en final. Men med tävlingsnerver hos föraren och arbetsglädjen hos hunden blev de oslagbara.

Berith och Nico flyttade till Sverige från Danmark i april. Ekipaget har tidigare tävlat i danska lydnadslandslaget med goda resultat och borde ha en given plats i landslaget, men de nya reglerna hindrade henne. Hunden måste vara svenskregistrerad sen ett år tillbaka.

Därför bestämde hon sig för att satsa på Årets lydnadshund istället. Under året har de gjort tio starter i elitlydnaden i Sverige, med endast ett resultat under 300 poäng.

Självlärt ekipage
Nico är Berits första hund och den första hund hon överhuvudtaget provat träna lydnad med. –Jag såg lydnad på film och kände det där vill jag göra med en hund, berättar Berith, som tidigare tävlat med hästar.

Eftersom lydnaden är betydligt mindre i Danmark, och det är brist på duktiga instruktörer har Berit tränat upp Nico helt själv. En prestation i sig, eftersom man vanligtvis är beroende av andras ögon för att veta när hunden går rätt.

–Men jag känner det. Och jag släpper inte igenom något halvbra, där är jag perfektionist, säger Berith. Nuförtiden handlar det mest om att behålla glädjen i träningen. Därför tränar vi, eller leker som Berit uttrycker det, två gånger i veckan. Behöver hon hjälp har hon numera sin man Lars-Åke att fråga. Även han tävlar lydnad på elit-nivå och placerade sig som nummer tio på årets lydnadshundslista.

Älskar att tävla
Berits och Nicos styrka är att båda har bra tävlingsnerver och låter sig inte störas av något när de är planen.

–Jag är en riktig tävlingsmänniska. Minuterna innan går jag igenom alla moment för att vara helt redo. Nervös blir jag inte, snarare får jag en adrenalinkick sekunderna innan vi ska gå in. Även Nico älskar att tävla. Han går faktiskt bättre på tävling än träning. Egentligen har han inget sämre moment, förutom fjärrdirigeringen när det blåser. Då blir han ofokuserad. Hans svaghet är dock att han vallar allt, inklusive koner och mig.

Nico är en balanserad hund med jämnt tävlingshumör. Därför vet Berit alltid vilka förberedelser som hon ska göra. Utanför planen låg Nico och gnällde, men det var inget som bekymrade Berit.
– Då vet jag att han är laddad. Han blir alltid tyst då vi går in på planen.

På topp i Danmark i tre år
Även om hon har tagit hem titeln i Danmark i tre år betyder Årets lydnadshund i Sverige så ycket mer.
–Det är en ära. Man måste ha en stabil hund som klarar många tävlingar med höga poäng för att ta hem detta. Det är inte bara dagsformen som avgör. Dessutom är det mycket bra konkurrens, här samlas verkligen eliten. Att tävlingen nu läggs ned bekymrar henne.
–Vi flyttade till Sverige för att vi visste att lydnaden var mycket större här och skulle ge bättre tränings- och tävlingsmöjligheter.
–Årets lydnadshund gör att många anmäler sig på SKKs tävlingar, vilket i sin tur bidrar till att vi får optimala träningsförhållanden inför internationellt tävlande. Vi får se vad som händer nu.

Nu väntar en tid med mindre lydnads-tävlande och Berit och Nico kan ägna sig åt sin andra gren, freestyle. Inför nästa år hoppas hon på att bli uttagen i svenska landslaget.
–Nordiska mästerskapen går i Danmark nästa år. Det vore kul att få åka dit för Sverige, avslutar Berit.