lydnadshundar: krÖnika

Svenska lydnadslandslaget bäst i världen…

Ett år av planering, utvärdering och mycket, mycket eftertanke av landslagsledarna Lotta Linusson och Kjell Edström, gjorde att de kunde ta ut ett vinnande team till lydnads-VM 2011 i Paris. –Laguttagningen känns riktigt bra, enligt Kjell Edström.

Bakre raden från vänster: Sofia Edlind, Mona Kjernholm, Diana Källström, Lena Björnsson, Kjell Edström och Lotta Linusson. Främre raden från vänster: Ditte Andersson, Lena Bengtsson, Mona Karlsson, Camilla Johansson, Niina Svartberg, Maria Brandel och Helena Lindholm.

De som blev uttagna att representera vårt land har fått visa att de är tillräckligt bra när det gäller och det visade de med bravur genom att ta hem guldmedaljen på lydnads-VM i Paris i början av juli i år.

De som skulle representera Sverige plus de som skulle få vara med utom lagtävlingen inledde även i år med uppvärmning på Hörby BK i Skåne. För andra året i rad öppnade Hörby för landslaget och erbjöd både träning och god samvaro, allt bekostat av klubben.

De som var med på samlingen förra året är överens om att i år var det ännu bättre, deltagarna hittade sammanhållningen per omgående och de hade den med sig ända upp på prispallen. Lagkänsla och gemenskap plus bra ledarskap gav Sverige en mycket välförtjänt guldmedalj.

I år tävlade alla individuellt under fredag och lördag och sedan skulle striden stå mellan de 20 bästa ekipagen på söndagen, och bland dessa var sex från Sverige.

Silvermedaljören Tollarbos Skojstreck van Ducke.

Guld och silver till Sverige
Enligt en av lagledarna, Kjell Edström, så var förhållandena som vanligt i ett mästerskap.

–Bedömningen var som vanligt mycket hårdare än vi är vana vid. Skillnaden var att det inte var några djupa dalar eller höga toppar, som det för det mesta är på mästerskap. Omgivningen var som vanligt mycket stökig.

Jag tycker vi presterade mycket bra, det blev ju lagguld och individuellt en andra och en sjätteplats. När det gäller arrangemanget så var det svårt som ledare. Vi hade inga fasta direktiv att gå efter, de ändrades hela tiden.

De svenska deltagarna har berättat om hisnande resor ner till Frankrike, och om skrämmande erfarenheter av franska bilister. Campingplatser utan faciliteter eller sophämtning och inte minst fransmännens ovilja att plocka upp hundbajs. Bitvis var det rätt snuskigt vad jag har förstått och detta påverkar naturligtvis också möjligheten att prestera.

Glest mellan poängredovisningarna
Att följa en så stor tävling som VM via arrangörens hemsida ger ofta lite extra nervpirr. Fram till lunch under finaldagen så var uppdateringen rätt okej, men under eftermiddagen så var det dött från Parisfronten. Niina Svartberg med Skoj ledde med fina 277,5 poäng när domarna gick för att äta lunch, men efter det blev det glest mellan poängredovisningarna på internet.

När tävlingsdagen var slut skulle det visa sig att duktiga Maren Teien och Amira, regerande nordisk mästare, kunde kliva upp överst på prispallen med 284,5 poäng. Silver alltså till Niina och Skoj och överraskande nog ett ryskt ekipage på bronsplats, Galina Federova och hennes border collie som hade 277,25 poäng.

Niina var nöjd med domarnas insats tack vare att de hade en linje i bedömningen som de höll och att de uttalat att man fick vara glad och berömma hunden.

–Vi hade en supertrevlig gemenskap i det svenska gänget, och förutom proffsiga och koncentrerade prestationer så hade vi också roligt. Många gemensamma skratt blev det under de långa dagarna. Och vi kunde alla konstatera att det var mycket trevligt att stå högst upp på lagpallen - det kan vi tänka oss att göra om, berättar Niina.

På sjätte plats placerade sig Lena Björnsson och Tease med 268 poäng. Resten av resultaten hittar ni på http://dogfunn.com/owc/ ?page_id=160&lang=en.

Svensk domare
Sverige representerades även av en domare, nämligen Inger Svedin.

–Bedömningen var genomgående bra och jämn, alla domarna höll sin linje. Som vanligt höga krav, men även betyg 10 användes. Bra prestationer och nya duktiga länder, Ryssland är på frammarsch. Skojigt att se att även länder som Tjeckien, Polen, Lettland och Spanien finns representerade. Omgivningen var rörig och bullrig, men gott om publik.

Organisationen kunde ha varit bättre, ständiga ändringar och lite ogenomtänkt uppläggning av planen. Onödigt långt och komplicerat fritt följ- program, vilket gjorde att de tävlande inte fick samma program alla gånger.

Sverige är alltså bäst i världen på lydnad med många fina individuella prestationer, och en mycket kunnig landslagsledning.

Text: Anna Jansson