lydnadshundar: krÖnika

Ny lydnadsdomarutbildning är igång!

I februari drog den första rena lydnadsprovsdomarutbildningen igång i Upplands-Väsby, utanför Stockholm.
Deltagarna kommer från Ystad i söder till Vilhelmina i norr och har rekommenderats från både sin hemmaklubb och distriktet.

De tio blivande lydnadsprovdomarna får sina första hundar att bedöma. Raserna är allt från briard till irländsk setter. Man har medvetet valt bort border collies.

DET HAR UNDER lång tid förts diskussioner om att skapa en renodlad lydnadsprovsdomarutbildning. Fram till nu har SBK stått för utbildningen av domare och lydnadsdomarutbildningen har ingått i den vanliga bruksprovsdomarutbildningen.

–Det har länge efterfrågats en separat lydnadsprovsdomarutbildning av de aktiva lydnadstävlande, säger Inger Svedin som är en av instruktörerna.

Olika bedömning i bruks- och lydnadsprov
Bedömningen mellan bruks- och lydnadsprov skiljer sig. I lydnadsprov bedöms detaljer och stor vikt ska läggas vid precisionen. Kraven ska vara högre än i brukslydnaden för de högsta betygen. Och med insatta lydnadsprovsdomare behöver inte bedömningen bli så ojämn som idag.

Som exempel ger tugg på apporten maxbetyg 8 i bruks. I lydnaden ger lättugg maxbetyg 7, medan kraftigt tugg inte ska ge mer än 5. En bruksdomare som inte är så insatt i lydnadsreglerna ger ofta en 8.

Det finns även domare som inte alls är intresserade av att döma lydnadsprov. De ställer upp endast ”för att klubben behöver det”. Därför kan det vara bra att separera utbildningen.På kontinenten finns i princip bara specialiserade lydnadsdomare, eftersom man saknar motsvarighet till de svenska bruksproven.

–Att domare ibland delar ut för höga betyg för att de inte riktigt är insatta i lydnadssporten märks när svenskar tävlar utomlands, där renodlade lydnadsprovsdomare dömer. Här får svenska ekipage betydligt lägre poäng än i Sverige, säger Sven Karlsson, Sundsvalls BK.

Han fortsätter:
–Tävlar man på elitnivå vill man veta var bristerna sitter – för att kunna förbättra sig. Man vill ha betalt för detaljerna och veta vad maxbetyget är för ett visst fel.

Lydnaden har utvecklats och det har blivit allt hårdare konkurrens. Idag gäller det att verkligen prestera för att få betyg 10. Frågan är om det blivit så mycket precision och bedömning att glädjen försvinner?

–Så behöver det inte vara. Det kan väl inte bli mindre roligt för att man gör ett mer korrekt utförande och får betyg efter det, frågar sig Kjell Edström.

Utbildningsgången
Under två helger får deltagarna både teori och praktiska kunskaper för att kunna avlägga aspirantprov i september. Första helgen koncentreras på klass I till III, medan andra helgen viks åt elitklassen samt avslutas med teoretiskt prov. Sedan får deltagarna ”bakdöma” vid tre lydnadsprovstävlingar. På frågan om de är rädda för att undvikas av tävlande hoppas de på hjälp från SKK.

–Om kennelklubben anlitar oss på sina lydnadstävlingar får de lydnads-intresserade som verkligen vill veta hur nära regelboken deras prestation är, en mer korrekt bedömning, säger Sven. Inte heller Inger tror att domarna blir utan tävlande.

–De nya domarna ska inte ändra på reglerna vad de gäller bedömningen. Hundar i klass I ska alltid ses med glimten i ögat. De allra flesta vill få en riktig bedömning och rätt betyg för sin insats. En 10:a ska verkligen vara en 10:a, säger Inger Svedin.

Samtidigt håller hon med om att det alltid kommer att skilja mellan vad som är en 10:a för en domare och en 10:a för en annan. Men så är det inom alla bedömningssporter, där alla har olika idealbild.

Inger Svedin och Marita Berg är ansvariga instruktörer för utbildningen och mycket positiva till en renodlad lydnadsprovsdomarutbildning. ”Det handlar inte om hårdare betyg utan om rättvis bedömning från välinsatta i sporten”, säger Marita.

Målet är mer samstämd bedömning
Det märktes vid genomgången efter att deltagarna fått provdöma sex hundar av olika raser i lydnadsklasserna I till III. Någon tyckte att hunden som vädrade och vred på huvudet skulle ha 8 på platsliggningen i klass I. Medan övriga ansåg att det var en 10:a…

–Trots det var de nya lydnadsprovsdomare betydligt mer samspelta i sin bedömning än vad det brukar vara vid domarkonferenser, säger Marita Berg.

Idag går det att tolka texten i regelboken olika, men förhoppningsvis ska det bli tydligare efter regelrevideringen vid årsskiftet. En viss del av egen bedömning (”fritt skön”, kallar man det inom utställningsbedömningen) kommer dock alltid att finnas i en bedömningssport som lydnad.

Denna pilotutbildning drivs i SKKs regi och deltagarna har noga valts ut. Det handlar om personer med en gedigen lydnadserfarenhet som tävlande. Förutom krav på personlig lämplighet ska man själv ha tävlat eller tävla nu med hund i lydnadsklass III eller elit.

Av de 25 som anmäldes valdes tio ut. Alla är taggade till tusen, även om man hade lite olika grunder för sitt engagemang.

–Jag vill ge tillbaka något till sporten, men jag är bara intresserad av att döma lydnad, säger Sven Karlsson.

–Det saknas domare i mina trakter, Vilhelmina, säger Cecilia Lundgren. Båda var nöjda med helgen och överens om att det svåraste som domare blir att ge en rättvis bedömning.

Ännu är det för tidigt att säga vad den nya lydnadsdomarutbildningen kommer att ge. Klart är att utbildningen dragit dit de som verkligen vill döma just lydnad. Oavsett om domarutbildningen i framtiden kommer att delas upp i lydnad och bruks så kommer det att ske under en övergångsperiod.