lydnadshundar: EM i lydnad, Kroatien 2007

Gör det bästa av en svår situation

Carola Machl & Jetta, Lena Andersson & Lotus, Heidi Billkvam & Bolibompa samt Tage Hjelm och Kajsa i Västerås.

När man arrangerar utställning inom SKK får man lydnadsprov ”på köpet”, som en liten bonus – eller kanske som en black om foten. I den lokala kennelklubben finns det begränsat med folk som kan och/eller vill engagera sig i arbetet, vilket brukar visa sig när det kommer till uppgiften att hitta någon som vill hålla i lydnadsbiten.

Med det utgångsläget så inleder man ofta med att göra ett försök att kanske slippa ha ett lydnadsprov. Många skickar in en dispensansökan till SKKs Prov och tävlingskommitté och hoppas på att bli bönhörda, och därmed minska arbetsbördan för funktionärerna.

I PTK sitter en samling allvarliga män och kvinnor som inser att det är viktigt att utställningsbesökare ska få tillfälle att se både snygga och lydiga hundar. Därför beviljas ytterst ogärna sådana dispenser.

Önskas: Mer PR
Men ändå, när man ska ha ett lydnadsprov kan man väl göra det bästa av situationen. Gör lite reklam; det är inte lätt att hitta tävlingstillfällena om man inte vet att man ska lusläsa utställningssidorna i Hundsport för att hitta en liten rad på slutet där det står: ”Lydnadsprov endast på söndagen”.

Och var hittar man vad det kostar att anmäla sig? Oj hjälp, var det så dyrt. Då är det billigare att tävla på en SBK-tävling.

Carola Machl & Jetta samt Heidi Billkvam & Bolibompa. Heidi och Bolibompa hade en höjdarhelg i Västerås och vann båda dagarna.

Det här blev en något lång parentes, men åter till WKKs lydnadsprov. Startfältet var alltså inte så stort. Till lördagens tävling hade bara tretton ekipage anmält sig och ännu färre var det på söndagen, endast tio stycken. De som kom till start var ännu färre och det återspeglar sig i sammanräkningen till Årets lydnadshund, det blir inte många poäng med bara tre och fyra startande.

Jag håller med PTK om att det är bra att ha ett lydnadsprov på varje utställning – men det får inte kännas som en belastning för arrangören, någon som den måste göra fast den egentligen inte vill.

Nu borde jag väl komma med någon bra lösning på problemet och inte bara skriva negativa saker. Men ärligt talat vet jag inte. Jag vet inte varför det är så få som tävlar lydnad i samband med länsklubbarnas utställningar, och jag vet heller inte varför det inte läggs mer krut på att marknadsföra just lydnaden i samband med dessa arrangemang.

Utökning av Årets lydnadshund
Så för att jag ska få fler tävlingar att hålla koll på och för att ni ska få fler tillfällen att dra ihop poäng vid, så kommer fler tävlingar att räknas in i kampen om Årets lydnadshund. Alla tävlingar som arrangeras av en lokal kennelklubb och av SKK borde kunna räknas in, även om de inte äger rum på en utställning. Detta borde sporra till ett ökat tävlande runt om i landet, inbillar jag mig i alla fall.

Att införa detta redan i år är väl lite sent påtänkt. Men till nästa år borde jag ha en plan klar att använda, så att jag kan få in redovisning från berörda klubbar. Hoppas att jag inte tappat någon nu som inte hänger med i resonemanget. I alla fall önskar jag er en skön och lagom varm sommar tillsammans med era vovvar. I nästa nummer kommer ett reportage från SM som ägde rum i Kristianstad den 16-17 juni.

Lillemor och Krollie de ständiga tvåorna

Lillemor Edström tävlar lydnad med sin border collie Brainwaiwes Krollie. En het önskan som hon har är att någon gång få stå överst på prispallen på ett mästerskap. Men Lillemor är väl medveten om att det inte räcker med att önska – det skall hårt jobb till också.

När började du träna hund?
–När jag köpte min första efterlängtade egna hund Zinnie, en golden retriever. Vi anmälde oss till en kurs på bruks och fastnade där. Hade bara tänkt ha henne till mitt lilla gosedjur, men intresset för att träna och finna nya saker att göra tillsammans blev stort. Nästan all träning med Krollie har skett hemma på gården med hjälp av Kjell. Vårt lilla ställe, 1 mil utanför Kristinehamn, är vår oas i tillvaron.

Hur kom du in i tävlingsverksamheten?
–Vi var några stycken som peppade varandra att börja tävla. Det blev både lydnad och agility med Zinnie. Hon blev till slut lydnadschampion efter ett stort antal tävlingar. Jag fick med mig mycket erfarenhet och lärdom av henne.

Hur laddar du inför ett mästerskap?
–Med åren har träningen blivit lite mindre men inför ett mästerskap lägger vi oss i hårdträning för att slipa på smådetaljerna som är så viktiga. Precisionen är ju a och o inom lydnaden. Men som tur är älskar min Krollie att träna och kan hålla på hur länge som helst. Visst ställer jag krav på henne men på ett lekfullt sätt, blir sällan irriterad på henne. Före start brukar jag helst vara för mig själv med Krollie och ladda.

Tävlar du mycket?
–Ja, med Krollie har det blivit mycket tävlande. Eftersom du frågar blev jag själv nyfiken och har gått tillbaka i åren för att räkna tävlingarna. Oj, oj, vad pengar vi har lagt ut. Men de har varit värda det efter allt Krollie har gett mig tillbaka. Klass I – 3 gånger, klass II – 4 gånger, klass III – 2 gånger och i elit har vi gjort 194 tävlingar till dags dato.

Vad har du för mål?
–Mina mål i dagsläget, eller snarare min önskan, med Krollie är väl att få stå överst på pallen i ett mästerskap. Vi är ju de ständiga tvåorna… Jag hoppas även att vi håller till HUND 2008 här hemma i Sverige. Åren börjar ju tyvärr rinna iväg. Men jag får vara glad att hon har hållit sig frisk och varit så stabil i så många år, trots mycket tävlande och träning. Nästa mål för mig är att lyckas med lilla yrvädret Shikka.

Favoritmoment?
–Krollies favorit är ”rutan”.
Känner du dig lika motiverad nu när du tränar med din nya hund som när du började med Krollie?
– Än är jag inte riktigt lika motiverad och engagerad i Shikka, eftersom Krollie har så mycket kvar. Men visst håller jag på och jobbar med henne. Hon är en jättehärlig och arbetsvillig hund – vill och kan lite för mycket än så länge. Känner mig lite splittrad när jag skall träna hundarna, får lite dåligt samvete för Krollie när jag tränar med den lilla.

EM i lydnad, Kroatien 8-10 juni

Finland 1, 2, 4, 5. individuellt och 1a i lag. Sverige 4a i lagkampen..

Mitt reportage från EM i lydnad skriver jag på min dator hemma i Sverige, med hjälp av snälla vänner som SMSar till mig. Jag kollar regelbundet på EMs officiella hemsida som fortlöpande uppdaterar resultat.

Men det är via SMS som jag fått veta att Anders hund MacScott gjorde sig illa på träningen under torsdagen, och blev tvungen att lämna återbud. Istället gick Heidi och Bolibompa in eftersom de var förstareserver.

Upplägget av tävlingen som arrangören själv är ansvarig för ser inte riktigt ut som ett vanligt lydnadsprov. Jodå, momenten är desamma, men man har blandat och stuvat om efter eget huvud.

Så här ser det ut under EM i år: Platsliggning. Sittande i grupp. Fotgående. Inkallning. Apporteringsdirigering. Stå, sitt, ligg under marsch. Fjärrdirigering. Hopp apport. Vittring. Rutan.

De tävlande har naturligtvis informerats om detta, plus att de har fått ta del av schemat för fotgåendet. Som en bonus har man en uppvärmningsplan som även den är beklädd med matta.

Under fredagen startade förutom Heidi och Bolibompa, även Carola och Jetta samt Lena och Lotus.

Heidi nådde upp till 247,3 poäng.
Vilket är bra i sådana här stora sammanhang, trots en nolla på hopp apport. Apportbocken fastnade i Heidis byxben vid avlämningen, varpå hon tappade den.

Lena och Lotus hade lite småstrul vid vittringen och fjärren, slutpoäng; 256,83.
Carola och Jetta som tappade nästan 7 poäng vid platsliggningen och drog på sig en nolla vid fjärren, slutade på 206,83 poäng.

Under lördagen duggade SMSen tätt, två svenskar startade, och jag fick in rapporter som inte gav anledning att korka upp skumpan. Först ut var Jessica och Black Devil, Jessica kastade apportbocken snett i hopp apport och ådrog sig betyget noll. Slutpoängen blev 235,17.

Lokalen som man har kunnat se bilder av på nätet saknar luftkonditionering, men värmen har ändå inte varit alltför besvärlig. Det har däremot ljudnivån varit. Och kanske just därför så nollade Lillemor och Krollie sista momentet som var Rutan. Krollie tjuvstartade från rutan och en nolla blev resultatet när ekipaget var på väg mot en ledning. De slutade på 248,83 poäng.

Så blev det söndag, en lång dags väntan på SMS. Jag fördrev tiden med trädgårdsarbete.
Strax efter klockan 15 kom första meddelandet på mobilen: Anne och Ginny har fått ihop 262 poäng. Det sista som överger människan är hoppet, så fortfarande finns det en chans för blå-gult - i form av Kenth och Kes. Men nej, slutresultatet blir 247,67 poäng. Här hemma i hängmattan kan jag bara fantisera om varför slutpoängen blir förhållandevis låga. Det finska ekipaget vann med 279,5 poäng.