Rasförbud skapar endast fler problem än det löser

JAG HAR TIDIGARE uttryckt min oro för momsfrågan, det vill säga att den ideella sektorn skulle omfattas av momsplikt. Envar kan säkert förstå vilka problem som skulle uppstå i hela ”folkrörelsesverige” om kassörerna i samtliga klubbar skulle bli tvingade att sätta sig in i det komplexa momssystemet.

Nu har regeringen emellertid förklarat att man avser att försöka få undantag för mindre föreningar, och att det så kallade fribeloppet, beloppsgränsen när momsplikt inträder, skulle sättas till flera miljoner kronor i omsättning. Summan tre miljoner har till och med nämnts av finansminister Anders Borg.

Detta andas verkligen en vilja att hjälpa den ideella sektorn Vi är medvetna om att anledningen till momskravet är EU:s momsdirektiv och att därför regeringen är tvingad att agera. Desto bättre känns det då att konstatera att regeringen tycks vilja göra allt för att underlätta för folkrörelserna.

Jag är också ganska övertygad om att, även om höstens riksdagsval skull ge en annan majoritet än den nuvarande, så skulle frågan alltjämt kunna diskuteras. Allt för mycket står på spel för att momsfrågan skulle tillåtas bli ett politiskt slagträ.

DANMARK HAR NU FÅTT SITT RASFÖRBUD. Förutom de tretton raser som förbjuds så har man även tagit fram en så kallad observationslista dit fyra raser har förts, nämligen Staffordshire bullterrier, rottweiler, bull mastiff och dogo canario.

Detta är precis den situation vi har varnat för. Var någonstans tar listan med förbudsraser slut? Vad skall det finnas för bakgrundsinformation när ytterligare raser skall tillföras förbudslistan?

Finns det någon som tror att detta kommer att öka benägenheten att registrera hunden och därmed öka risken för förbud och för identifiering av hunden såsom varande av en viss ras.

En registrerad hund står under uppsikt av respektive lands kennelklubb och ägaren är tvingad att följa ett visst regelverk. Ju fler som ställer sig utanför detta ju fler hundar får vi  som inte finns under något annat  regelverk än det som landet skaffat genom en rasförbudslista. Ett synnerligen trubbigt instrument.

Samtidigt måste det sägas att våra svenska politiker hittills, med några få undantag, hållit huvudet kallt och insett att ett rasförbud skapar långt fler problem än vad det löser. Vi kan bara hoppas att man även i fortsättningen lyssnar.

Men, och detta är oerhört viktigt, det lägger samtidigt ett mycket stort ansvar på oss som organisation. Kan vi inte se till att våra registrerade hundar är anpassade för ett liv i vårt samhälle, ja då kommer det troligen att resultera i olika begränsningar.

Att registreringarna av de olika raserna är viktigt visar ju inte minst det program om farliga ovtcharkor som visades på TV och där reportern – oavsiktligt får vi hoppas – blev grundlurad av människor som visade upp så kallade ovtcharkor, vilka i själva verket var blandrashundar.

SKK HAR SOM FÖRSTA KENNELKLUBB I VÄRLDEN skapat en speciell kommitté för hundars mentalitet. Denna, tillsammans med alla andra åtgärder som vi vidtar, kommer att bli ett viktigt verktyg för att möta samhällets krav.

SKK:s  åtgärder, tillsammans med en kraftfull lagstiftning som rör tillsynen av hund (vilket vi nu har) och samarbete med myndigheter som polis, tull, och jordbruksverk samt veterinär expertis, är den enda framkomliga vägen för att skapa hundar som kan leva i symbios med människan.

Låt oss heller aldrig glömma bort att samhället idag i många hänseenden är oerhört beroende av sin urgamle följeslagare.

Av SKKs Ordförande NILS ERIK ÅHMANSSON