Agility och rallylydnad
behöver inte vara ”främmande fåglar” bland traditionella bruksgrenar

AGILITY ÄR EN populär och växande hundsport. Den har många utövare, och som alltid finns det sådana som vill tävla i agility, medan andra bara anser att det är ett trevligt sätt att arbeta tillsammans med sin hund, utan att ha större ambitioner.

SKK:s Centralstyrelse (CS) hade tidigare beslutat att ansvaret för agility skulle delegeras till Svenska Brukshundsklubben (SBK). Detta syntes vara ett naturligt beslut med tanke på att SBK inom sina ramar dels är riksomfattande och dels inrymmer många förtroendevalda och andra frivilliga som är duktiga på dressyr och tävling.

På SBK:s kongress 2012 gavs ett uppdrag att det skulle utredas om SBK var den organisation som bäst skulle kunna tillvarata framtiden för denna sport. I slutet av 2012 bildades så en arbetsgrupp under ledning av SKK:s centralstyrelseledamot Per-Inge Johansson.

Gruppens förslag blev att det borde bildas en verksamhetsklubb inom SBK som skulle ha samma organisationsnivå som rasklubbarna inom SBK, och därmed också bli representerade på SBK:s kongress.

Förslaget kommer att presenteras på SBK:s kongress som har att ta ställning till detta. Självfallet utan att föregripa kongressens beslut vill SKK ändå framhålla att en växande hundsport som agility naturligen borde höra hemma inom SBK, att SBK har de allra bästa möjligheter att låta sporten växa ytterligare och förbli ett inslag på alla de fantastiska träningsplaner som SBK disponerar i landet.

Det är emellertid lätt att förstå att alla kanske inte delar denna uppfattning. SBK har en lång tradition av all bruksträning och tävling och vissa kan kanske se agility, och för den delen rallylydnad, som främmande fåglar. Jag är emellertid övertygad om att framtiden för SBK ter sig ljusare om man accepterar de nya hundsporter som växer fram, antingen vi vill det eller ej. Jag tror dessutom att det på sikt stärker de traditionella bruksgrenarna inom SBK som vi under alla förhållanden både måste bevara och utveckla.

Det finns också en annan aspekt som måste beaktas. Med nuvarande förhållanden finns det ett oacceptabelt demokratiskt underskott genom att alla de som utövar agility inte har någon röst vid SBK:s kongress. Detta måste naturligtvis rättas till, eftersom det är främmande för vår organisation att en stor och växande tävlingsdel inte kan ta tillvara sina intressen på vanligt demokratiskt sätt.

SKK HAR HAFT besök av först den franska och därefter den engelska kennelklubben. Besöket från franska kennelklubben var det första individuella besöket av fransmännen och det ingår som en del i SKK:s strategi att inte bara diskutera internationella frågor inom FCI, den internationella kennelunionen, utan att inse att vi dessutom får helt andra möjligheter att fördjupa oss i enskilda frågor om vi träVar enskilda länders kennelklubbar. När det gäller Frankrike är det dessutom ett av de absolut största hundländerna i Europa.

På den internationella arenan inom FCI är det av naturliga skäl mest valet av president för organisationen som tilldrar sig intresse. Den frågan avgörs i mitten av maj då FCI har sin generalförsamling i Budapest.

DJURFÖRBUD ÄR EN påföljd som länsstyrelserna kan döma ut om någon vanvårdat ett eller flera djur. De allra flesta av de förbud som utfärdas gäller alla typer av djur och är eviga straV. Detta är naturligtvis orimligt, och det är bara att hoppas att i propositionen till ny djurskyddslag kommer att betonas att ett dylikt förbud kan omprövas efter ett visst antal år.

Man kan inte bortse ifrån att en människa kan råka in i en livskris och att denna med tiden läker ut. Utan att på det minsta sätt försvara vanvård av ett eller flera djur, måste det ändå sägas att en livstids påföljd, om än en administrativ sådan, hör inte hemma i vår typ av rättssamhälle.

Av SKKs Ordförande NILS ERIK ÅHMANSSON