|
|
 |
Finaldags i Junior Handling på Crufts 2004
Junior Handling är en hundsport som är ganska lika utställning. Skillnaden är att istället för att hundens skönhet bedöms, så är det handlerns sätt att visa hunden som domaren tittar på.
 Man måste ha bra kontakt med hunden och kunna hantera både sin egen och andra raser.
Nedan följer Sarah Hedbergs egen berättelse om sina upplevelser under den stora finalen på Cruft´s 2004.
 |
|
|
FINALIST PÅ CRUFTS
Ett minne för livet
Gissa om jag var glad när jag vann jag SM-finalen i Junior Handling på HUND- 2003 med den svenska lapphunden Thulenstjärnans Vilhelm Conqueror! I vinsten låg ju 2 biljetter för en resa till Englands stora hundutställning Crufts, dit det kommer besökare ifrån hela världen. Där skulle jag få representera Sverige i den Internationella Junior Handling finalen.
 Jag tog med mig min mamma, men min syster, pappa, moster, mormor och kusin följde också med, fast de bodde på ett annat hotell. Utställningen pågick från torsdag till söndagen 7/3, men jag skulle tävla på söndagen.
Fick mitt "första-val"
Det var ungdomar från 35 länder anmälda. 1 från varje land skulle deltaga. Ingen av oss fick ta med en egen hund. I stället fick alla låna hund där. Det var för att det skulle bli rättvist och alla skulle ha samma chans. Efter jul fick jag ett brev från Masterfoods där jag fick önska två raser.
En som jag helst ville ha och en i reserv. Jag fick den hund jag valde i första hand; En shetland sheepdog. Jag skulle få träffa den innan tävlingen började, men hade dessförinnan ingen aning om vilken hund det skulle bli.
På fredag morgon landade mitt plan i Birmingham. Ett tag senare checkade jag och mamma in på Hilton Birmingham Metropole Hotel. Tävlingsledaren Maria Swift hade lämnat kuvert innehållande bla inträdesbiljetter till var och en av deltagarna och alla finalisterna fick en fin bag, som det stod International Junior Handling Finalist Crufts Dog Show på.
Klockan sex på kvällen skulle alla tävlande gå ned till gången utanför Pavilion Room, där vi skulle bli intervjuade av tävlingens kommentator Peter Jolley. Han frågade lite om våra hobbies och framtidsplaner.
Härlig "get-together" middag
På kvällen hölls sedan en IJH-middag i Pavilion Room. Alla var väldigt finklädda och det bjöds på god mat. Det var en massa små bord. Vi från Sverige, Danmark och Norge satt vid samma bord tillsammans med svenskfödda Britt-Marie Young, numera bosatt i England. Efter maten höll arrangörerna av Junior Handling lite tal och alla tävlande fick sedan gå fram en och en och presentera sig kort i mikrofon.
Det var ungdomar allt ifrån Canada till Nord Korea. Alla var nog väldigt nervösa innan de skulle gå fram. Jag var det i alla fall. Men det gick jättebra. Vår domare Svend Lövenkjaer fick också presentera sig. Han såg ut att vara väldigt trevlig. När maten var uppäten och det började dra sig mot sitt slut, fick vi gå runt och dela ut små souvenirer från respektive land till alla andra.
Jag fick en hel del fina presenter. Det var en väldigt bra idé tycker jag. På det viset har man minnen kvar för livet. Efter detta gick många upp till sina rum.
På lördagen gick jag och mamma över till NEC (där utställningen ägde rum) som låg bara ett stenkast från hotellet. Vi gick först in i the Lucas suite, där vi bl.a. träffade trevliga Liz Cartledge. Hon presenterade mig för Henric Fryckstrand och Sveriges första Junior Handling finalist, som hette Ann.
Det kändes lite extra kul att jag kunde berätta för Henric att han hade gjort mig till segrare vid en Junior Handling tävling 2002. Ann hade tyvärr inte fått tävla i någon internationell final, för det gjorde man inte det år hon vann. Sedan gick mamma och jag in till utställningsringarna. Jag tror aldrig att jag har sett ett sånt stort ställe. Ni som har varit på Älvsjömässan kan tänka er fem stycken stora A-hallar fullproppade med människor, hundar, och montrar. Man blev ganska yr i huvudet och trött i benen, men det gjorde ingenting.
Så var det dags…
På söndagen skulle den stora tävlingen äga rum. Trots all uppståndelse var jag väldigt lugn. Det kändes som att jag redan hade kommit så långt och att ingen hade några förväntningar på mig. Jag tror inte att det hade fungerat alls om jag varit nervös.
En och en halv timme innan tävlingen började presenterades jag för två jättetrevliga sheltieägare Heather & Alan Bendelow från Yorkshire, England. Deras hund (som jag skulle få tävla med) var en av världens sötaste shetland sheepdogs som jag har sett. Hon heter Amethrickeh Make A Wish ”Kim”. Jag fick lära känna henne och träna lite. Det var otroligt spännande innan jag gick in i ringen.
Det var en stor ring med läktare runt om. Vi fick springa in i bokstavsordning. efter vad man kom från för land, så jag hade nummer 29. Det var 32 som kom till start. Domaren gick igenom varje ekipage och vi fick göra några figurer. Det kändes väldigt bra efter min bedömning. Jag behöll fortfarande lugnet.
När alla var klara fick vi byta hundar. Jag fick pointern som hon från U.S.A hade haft vid första ronden. Jag har aldrig testat en sådan ras tidigare, så det kändes ganska ovant när jag tränade lite med den, men jag kom in i rytmen ganska snabbt. Vi fick springa in i ringen ännu en gång och göra varsin triangel. Även det kändes väldigt bra. Vi bytte tillbaka till de första hundarna, för att gå in och visa oss för domaren en sista gång innan han skulle plocka ut de han ville ha kvar. ”Kim” var väldigt trött, men kämpade på. Även jag kände mig ganska trött. Inne i ringen fick vi ställa upp hundarna.
Domaren tittade på alla och började plocka ut 8st. När han gick förbi mig, visade han in mig mot mitten. Det var en lyckokänsla i magen när jag fick gå in till mitten där de andra uttagna stod.
De andra som var uttagna var Matthew Smith 17 år från Australien, Jenna Cruthers 18 år från Canada, Vibe Borregaard Madsen 17 år från Danmark, Mai Gotoh 17 år från Japan, Ekaterina Kononova 16 år från Ryssland, Kate Vincent 18 år från Storbritannien och Melanie Cotter 17 år från U.S.A. Vi åtta fick gå runt i en liten ring under tiden domaren bestämde sig. Han skulle bestämma vilka tre som skulle bli placerade. De andra skulle komma på delad fjärdeplats.
Bättre än jag vågat hoppas på
Alla var nervösa när kommentatorn började tala. Han började med trean. Där placerade sig Danmark. På andra plats kom Canada och på första plats kom U.S.A. Det var ett stort jubel från publiken när Melanie Cotter gick mot första platsen. Själv så kände jag mig upprymd och lycklig över min placering. Det var bättre än vad jag någonsin hade väntat mig!
Efter att fotograferna var klara med de som placerade sig blev det gruppfoto. Vår domare lade sig som en ishockeymålvakt framför oss. Vi fick även presenter från Masterfoods Pedigree. En vacker glasram på vilken det var ingraverat Junior Handling finalist Crufts 2004. Vi fick också £25 var.
När jag kom ut ifrån ringen fick jag många varma kramar ifrån min familj, som var mycket glada för min skull. Men det var inte slut än. Innan finalerna började i den stora ringen, hade vi en parad där alla en och en fick springa in och bli presenterade. 1:an fick mottaga pokalen av domaren och det var en härlig känsla att se alla människor som satt på läktarna runt omkring.
Det här var tyvärr slutet på det här äventyret, men jag har fått många nya vänner som jag kommer hålla kontakten med och självklart kommer jag aldrig glömma den här upplevelsen. Det kommer alltid vara ett minne för livet. |
|
 |
|
|
 |
Junior Handling |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
Sv. Hundungdom |
|
|
Hur går det till? |
|
J. Handl. regler |
|
|
SM-Final 2005 |
|
SM-Final 2003 |
|
SM-Final 2002 |
|
|
Top-Handler 2006 |
|
Top-Handler 2005 |
|
|
NM 2006 |
|
|
Europa-Final 2006 |
|
Europa-Final 2004 |
|
|
Crufts-Final 2008 |
|
Crufts-Final 2004 |
|
Crufts-Final 2003 |
|
|
|
[Fotografier av:
David Dalton]
|
|
|
|
|
 |
| Insänt av SARAH HEDBERG, 14 år, text och DAVID DALTON, bild. |
|
|
Sv. HUNDUNGDOM Box 6, 163 21 Spånga. Besök: Rinkebysvängen 70.
TEL: 08-795 30 85 | FAX: 08-795 30 40 | E-POST: info@shu.se |
|
|
|
|
