Men det var först på 1800-talet som sporten utvecklades till en publiksport. Det skedde i England och den största tävlingen vid tiden, Waterloo Cup, kunde locka inte mindre än 70.000 åskådare. På den tiden sprang hundarna ännu efter en levande hare.
Mekanisk hare
1876 gjordes de första experimenten med att låta hundarna springa efter en mekanisk hare i Hendon, England. Men det experimentet gick de allra flesta helt förbi. Istället var det en amerikansk entreprenör – Patrick Owen Smith – som i början av 1900-talet lade grunden för kapplöpningar på en oval bana efter en artificiell hare.
1926 byggdes den första hundkapplöpningsbanan i England, Belle Vue i Manchester. Året efter öppnades i rask takt banor i Irland och Australien. Det är också fortfarande i dessa länder som hundkapplöpningen än idag är som mest omfattande.
Hundkapplöpning i Sverige
I Sverige dök kapplöpning med hundar upp på 1950-talet. Då bildades landets första klubb för hundkapplöpning i huvudstaden Stockholm. Den klubben har sedan följts av flera klubbar utspridda över hela landet, från Älvsbyn i norr ner till Simrishamn i söder.
På 1960-talet byggdes de första banorna. Idag genomförs det tävlingar på runt tio olika banor varje år. Störst verksamhet bedrivs för närvarande i Borås, Landskrona och på Åkers Kanal Greyhound Park i Åkersberga (utanför Stockholm). Det första rikstäckande spelet öppnade år 2000. Innan dess var spelet begränsat till respektive bana, precis som den Dog Tote som än idag finns vid vissa tävlingsdagar.
Den svenska hundkapplöpningen organiseras genom SHCF, Svenska Hundkapplöpningssportens Centralförbund, där alla svenska klubbar och sällskap som arrangerar tävlingar är medlemmar. |