Hur kunde det gå så här och varför?
Låt oss förklara helt kort. Förbundet gjorde helt enkelt en katastrofal felbedömning. Man var mil ifrån att få plus och minus att gå ihop. Något som kan tyckas lite underligt, då den totala budgeten inte är av den ekonomiska omfattning att den ska vara svår att överblicka. Nu var det löner till anställda som förorsakade det stora underskottet. (Att sporten per medlem har den största lönekostnaden för alla hundklubbar i Sverige har vi tidigare påpekat i Hundsport).
En förklaring till underskottet från styrelsen var att man inte fick in de inkomster från totospelet som man räknat med. (10 procent på omsättningen). Men som alla vet kan man inte äta fågeln förrän den är skjuten. Det är inga konstigheter med det.
Nu kommer man förmodligen ändå att reda ut situationen. I alla fall ser det ut så när det här skrivs. Man har inga större lönekostnader. Något som man naturligtvis borde ha tänkt på för länge sen. Men nu har det spel som förekommer nära nog fördubblats under sensommaren och hösten. Dessutom har Stockholmsklubben skjutit till 200.000 kronor och även enskilda medlemmar har öppnat plånboken.
Enligt beslut som tagits under hösten så kommer 70 procent av de intäkter som SHCF får i provision från spelintäkter gå direkt till landets klubbar, vilket borde betyda en inkomst på minst 600.000 kronor under detta år om omsättningen håller i sig. Något som helt förändrar sportens förutsättningar.
Men en del enskilda klubbar och medlemmar är ändå oroliga. En röst som vill vara anonym sa följande till denna skribent:
–Får SHCF nu in lite slantar så kommer man att anställa en kompis eller någon liknande och så är de pengarna snart borta.
Nu tror jag inte att SHCFs styrelse törs slå in på den vägen. Förtroendet för styrelsen är väl tilltufsat som det är.
Dessutom är SHCFs överlevnad en absolut nödvändighet för spelbolaget. Det är förbundet som ideell förening som innehar speltillståndet från Lotteriinspektionen. Därmed är det en nödvändighet för spelbolagets överlevnad att SHCF existerar. Utan detta får spelbolaget klappa ihop, då man aldrig som ett kommersiellt bolag har en chans att få detta tillstånd.
Efter att svensk hundkapp ekonomiskt bara var snäppet från att ramla av banan är man på väg upp på den igen. Nu gäller det att hålla sig kvar.
 |
 |
| En överlycklig Mazhar Iqbal med derbyvinnaren Cheeta, nära och kära samt en stor trofé för den överraskande vinsten i derbyt på Åkers Kanal Greyhound Park i juli 2008. |
|
Fler än 500 hundar
med tävlingslicens
Sporten då? Jo, den har hämtat sig från den baksmälla man drabbades av då skilsmässan från Svenska Spel var ett faktum för tre år sedan. Och då den ekonomiska grund man vilade på ryktes bort på bara ett par dygn. Man fruktade det värsta. Nu var slutet nära.
Men det gick bättre än man trodde. En del hundägare och uppfödare försvann visserligen snabbt från arenan, men de stora entusiasterna blev kvar. Och det var det viktigaste, för ett stort ansvar skulle läggas på överlevarna.
I dag har det hela satt sig. De som blev kvar efter guldåldern har på ett berömvärt sätt axlat sitt ansvar. Man fungerar nu bra som ideella uppfödare, tävlande och funktionärer. Och det utan ersättning av noterbart slag.
Sedan är den geografiska spridningen av hundkappen över vårt land en stor styrka som ger sporten kraft och ryggrad. Det finns fortfarande en bra bit över 500 hundar med tävlingslicens. Alltså startklara hundar.
När det gäller uppfödningen var den naturligtvis, beroende av den nämnda ekonomiska nedgången, blygsam under några år. Men under 2007 och i fjol kunde man se en förbättring. Ett krux är dock att de flesta som skaffar nya hundar redan är aktiva i sporten. På hundägarsidan skulle man behöva inte bara en föryngring utan även ett nytillskott överhuvudtaget.
Och de som köper svenskfödda tävlingshundar behöver inte oroas. Standarden är hög. Från att redan på 1960-talet ha byggt aveln på irländskt material har man följt den trend som man då påbörjade och numera även tagit in material från Australien. En åtgärd som är viktig för att inte riskera alltför mycket nära släktskap. Den djupfrysta sperman från utländska kvalificerade avelshundar betyder mycket för vår framtida avel.
Ingen självklar etta
Tävlingsmässigt är det annars svårt att peka ut någon som nummer ett för 2008. Det har inte varit någon hund som totalt har överglänst sina konkurrenter. Derbyt på Åkers Kanal Greyhound Park, som jag personligen anser vara årets främsta tävling, vanns dessutom av en kombination av förbrödring mellan Irland, Persien, Danmark och Skåne.
För det var i Danmark verksamme Mazhar Iqbal som med sin irländska import Cheeta överraskande vann finalen och 16.000 kronor. Dessutom var samme ägares Black Beauty fyra i samma lopp. Så den genomtrevlige persien Mazhar kunde åka hem med i alla fall transportkostnaderna betalda. Och det var en överlycklig ägare som tog emot den åtråvärda pokalen, men som inte tävlar för Danmark utanför Skånska hundkappslöpningsklubben. Tvåa i loppet var Black Moon som sällan gör annat än ett bra dagsverk.
Redan här i derbyfinalen började en tik visa sig som skulle komma att dominera storloppen under året att dyka upp. En avelstik. Det var Madelene Karlssons Bondi Babe, mamma till unghunden Hades Pearl, som var trea i sin blott sjunde start i derbyt och dessutom representerades i finalen av sonen och derbyvinnare 2007 - Sobek.
Men avelstiken Bondi Babe, som själv var en mycket bra och storvuxen (33 kg) tävlingshund, skulle som mamma bli än mer dominant när storloppscirkusen flyttade över till SM. En tävlig som i år ägde rum på den mycket fina och nybyggda banan i Skellefteå.
I SM i Skellefteå fanns fyra titlar att tävla om. Öppna SM, Tik-SM, sprint-SM och en veterantitel som vanns av duktiga Tinctoria. Bondi Babes avkommor erövrade två titlar. Unghunden Kerberos Pearl vann sprintertiteln och Isis tog hem SM för tikar. Dessutom var Kerberos Pearls bror Apollons Pearl 5:a i den öppna klassen. Alltså så nära fullpott som en uppfödare kan komma.
Andra duktiga avelstikar som lämnade fina avkommor 2008 var My Lefflers Indigo och Karita Klassons Slanely Moonro.
My Leffler var genom sin kennel Sjudraget även i fjol även i den översta toppen både som tränare och uppfödare. Bland annat är hon uppfödare och tränare till Run Mary Ann, som totalt har vunnit nästan hälften av sina lopp och som får tävla om titeln Årets tik med SM-vinnaren Isis. Ett hedersomnämnande får gå till Mys tik Ulla som vid sex års ålder och efter valpkullar fortfarande vann lopp under 2008, vilket torde bevisa att rätt skött kan en greyhound vara verksam även i hög ålder.
Fräcke Fredrik vann rätt väntat öppna SM på den för honom passande distansen 500 meter. Tvåa var Busslighter som förutom denna framgång kunde räkna in vinsten i avelsloppet.
Vem som skall bli Årets hund totalt kan vara knepigt att bedöma. Kanske Fräcke Fredrik, ytterligare en gång. Han är sparsamt och klokt matchad och har vunnit mer än hälften av sina starter och tjänat över 90.000 kronor. Utmanare är Black Moan. Men han har å andra sidan ingen riktigt stor titel 2008. Gåsaloppet på Landskronabanan i mitten av november kan betänkas som finalen på hundkappåret. Där vann Hades Pearl, naturligtvis en avkomma även han till Bondi Babe.
Avslutningsvis att konstatera – ett sportsligt bra 2008 som även ingjuter en viss ekonomisk ljusning. |
